Såg på Facebooksidan Lilla Edet punkt nu nedanstående text att Ljudaborg blivit vandaliserat igen.
Jag blev verkligen bestört när jag läst detta. Jag älskar Ljudborg och dess teaterförening som med små medel gör teater i mästarklass. Så otroligt tråkigt när en lite förening drabbas av dessa vandaler som ställer till det.
Satte mg bilen snarast och åkte ner till Lödöse för att dokumentera vad som hänt. Tanken var att få media att reagera, när det kom ut i bloggen, men TTELA var lika intresserade som jag och vi möttes där. Tillsammans gick vi runt och titta på det som hänt och skakade på huvudet. Ingvar Henriksson som är ordförande berättade att det handlade om vandalism, även om han inte själv sett det. Men han berättar ju hur föreningen har arbetat ideellt med projektet, och det kostar både tid och pengar att återställa. Själv kör jag ju tidningar i området på nätterna och tidiga mornar, och brukar alltid hålla ett öga på dessa ställen, då jag passerar. Och visst händer det saker på nätterna, så det händer ofta som man ha poliskontakt för att meddela oegentligheter. Det händer ju även det bakvända att polisen stoppar oss och ber oss hålla utkik efter bilar eller personer. En win-win situation.
Jag hoppas verkligen fler vuxna tar sig tid att vara bra förebilder för ungdomar, som jag tror det är som har gjort detta. Att vara förebilder är inte bara föräldrarnas sak, utan alla vuxna, och gemensamt måste vi försöka stävja detta.
Läs gärna vad TTELA skriver om händelsen. För mig känns detta så onödigt 😦
Var i söndags på julkonsert i St Peders Kyrka i Lödöse. I en fullsatt kyrka spelade Lilla Edets Musikföreningen tillsamman med Sjuntorpsmusiken. Läser ofta i Facebookgrupper att det finns inget att göra i Lilla Edet, men jag tänker så fel de har. Jag har ju nyligen beskrivit Ljudaborgs teaterförening i bloggen som spelade en julsaga, och denna gång blir det Lilla Edets musikförening som har ett bra samarbete med Sjuntorpsmusiken.
Musikföreningen firar snart 100 år. En som är uppväx med föreningen är Sara Martinsson Arnér som ni kan läsa om i TTELA inför 90-årsjubileet.
Tillsammans med solisterna Ulrik Engdahl och Anna Ståhlgren Jensen gjorde de en bejublad konsert i kyrkan. Dirigenten Christian Larsson, är en man som har svårt stå stilla när Ensemblen sätter fart på sina instrument.
Londonderry Air är Nordirlands nationalsång i Samväldesspelen, med text av Katherine Tynan Hinkson till en traditionell melodi nedtecknad av Jane Ross. Officiellt är däremot Nordirlands nationalsång densamma som Storbritanniens.
Melodin har använts för många andra sånger, t.ex. ”Danny Boy”, ”The Confession of Devorgilla”, ”I cannot tell”, ”I would be true”, ”He looked beyond my fault”, ”I Love Thee So”, ”My Own Dear Land”, ”We Shall Go Out With Hope of Resurrection”, ”Above the Hills of Time the Cross Is Gleaming”, ”Lord of the Church”, ”We Pray for our Renewing”, ”Above the Voices of the World Around Me”, ”What Grace is Mine” och Så kom du äntligt.
Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow! är en amerikansk julsång, skriven av Sammy Cahn och Jule Styne 1945 och först inspelad av Vaughn Monroe. På svenska finns texten Snöa på, och på norska La det snø, skriven av Arne Riis.
O helga natt (franska: Cantique de Noël) eller ofta Minuit, Chrétiens efter inledningsorden i den franska originaltexten ”Minuit! Chrétiens, c’est l’heure solennelle”) är en franskspråkig julsång komponerad 1847, och baserad på Jesu födelse. Sången brukar på svenska kallas Adams julsång efter upphovsmannen till musiken Adolphe Adam.
Gå, Sion, din konung att möta är en adventspsalm av Erik Nyström från 1893. Psalmen har nummer 108 i 1986 års svenska psalmbok. Psalmens fem strofer handlar om Jesu liv alltifrån stallet till korsfästelsen, och föreställningarna om hans återuppståndelse och framtida återkomst. Själva det egentliga adventstemat (strö ”palmer på väg för Messias”) finns egentligen bara i första strofen, men advent i vidare bemärkelse (advent=ankomst) lyser fram i varje strof (”han kommer, han kommer”). Även andra versen innehåller referenser till julen (”och lägges på strå i ett stall”), en högtid som advent ofta ses som inledningen på. Denna version är lite speciell, då solisterna sjunger de två första verserna. Tredje versen är är arrangerad i moll av M Eklund, medan fjärde och femte versen ställer sig kyrkbesökarna upp och sjunger med i sången.
Håll gärna ett öga på dirigenten i slutet av klippet, då han är så glad så han hoppar.
Visst finns det att göra i Lilla Edet och när två musikkårer backar upp varandra, så kan det inte bli annat resultat är BRA!
Tack till alla inblandade, ni levererar julglädje i stora mått, och jag vill bara se mer…
Sara Martinsson Arnér (Lilla Edets muskförening) skriver i ett offentligt inlägg på Facebook
Jag har den stora glädjen att få spela orkester. Det är något av det roligaste som finns. I dagens individualistiska samhälle är det skönt och sunt att bli påmind om det stora i att göra något tillsammans. Och lyckoruset i när det blir så där magiskt bra. För några år sedan inledde två små orkestrar ett samarbete som kommer pågå lång tid framöver. Inte minst för att vi har så fantastiskt roligt tillsammans. Nu är vi ett stort gäng som bara låter bättre och bättre.
Tack, mina kära vänner i Lilla Edets Musikförening och SjuntorpsMusiken för i år. Livet är gôtt när jag är med er.
❤️
Lilla Edets musikförening på Facebook
Sjuntorpsmusiken på Facebook
Här i Lödöse, som har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar, har Ljudaborgs kulturförening byggt upp olika evenemang. Ett evenemang som byggts upp Lödöse Medeltidsdagar, som arrangeras varje, sedan några år tillbaka.
För mig, bror och vovven, var detta premiär på detta liveskådespel, och vi var mitt i spelet, som huvudpersoner. Bara genom att flytta blicken var man ena sekunden i medeltiden och nästa i nutid. Här fanns något för alla, Tornerspel, fäktning, stagefight, gycklare, musiker mm. Här kunde barnen (och även vuxna) själva prova på Tornerspel ridandes på en trähäst, yxkastning, skjuta med pilbåge mm. Och det gick inte att ta miste på glädjen i ögonen, både på barn och vuxna. I området låg också den stora arenan där de hade sina liveuppvisningar, där bror gärna satt och njöt av skådespelen med hästar, men även eldsprutande gycklare och andra ”galningar”.
Även en stor marknad med lokala och speciella handelsmän (kvinnor) fanns på plats och visade sitt utbud, så det fanns något för de flesta att titta på i ämnet. Själva gick vi runt i flera timmar och kollade in utbud, njöt av glittrande barnaögon, lyssnade på medeltida sång från den vandrande sånggruppen. Pratade med kända och okända, och provade på mat med smaker från anno dazumal. Så det var svårt att skilja sig från mängden när det var dags att åka hem.
Gillar verkligen dessa evenemang som drivs av passion av en grupp människor, som på olika sätt vill sprida glädje, och detta fallet även historia. Så enkelt och så mycket kvalitet i hela arrangemangen, så det var väl värt ett besök för gammal och ung.
Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…
I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.
Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.
Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.
Handlingen i korthet. Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.
Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.
Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂
Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?
Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.
Jag blev verkligen bestört när jag läst detta. Jag älskar Ljudborg och dess teaterförening som med små medel gör teater i mästarklass. Så otroligt tråkigt när en lite förening drabbas av dessa vandaler som ställer till det.
Villa California 