Öppen kyrka – en kyrka för alla

nikolaikirche2c_kiel_msu2017-9142
En av de saker jag måste göra när jag är i Kiel är att besöka St Nikolai kyrkan. Kyrkan är en evangelisk kyrka och ingår i en löst sammansatt organisation tillsammans med kyrkor från Tyskland, Schweiz och Holland, kallad Öppen kyrka – en kyrka för alla. Kyrkan är öppen minst 10-18 på vardagar och till gudstjänster på helgerna. Kyrkan blev också 1954 hemkyrka för de som blev förflyttade från Pommern. Men redan på 1500-talet hade kyrkan i Kiel och Stettin ett samarbete.


Varje jul har de marknad i kyrkan med snidade figurer i trä som föreställer Josef och Maria tillsammans med Jesus. Men även sista måltiden finns snidad och till försäljning.


På middagen när jag var inne i kyrkan fick jag möjligheten att lyssna på ungdomskörens övning.

 

Julmarknad i Kiel

20171219_160917.jpg

Julmarknaden i Kiel är något jag sällan avstår från. Det är en tradition sedan många år tillbaka. Medan jag tycker att våra svenska julmarknader utarmas år från år, så tycker jag att Tyskland satsar mer på detta. Tyskarna lever mer ute, träffas på stan, tar ett glas öl, eller vin på något ställe och har trevligt där, medan vi svenskar gärna åker hem till varandra. De julmarknader vi har mer flyttat till våra inomhusköpcentra medan de tyska håller till på torg och andra öppna platser i staden. Fyra större torgliknande platser i närheten av Schwedenkai och alla med sina marknader.  Hantverk men också mycket mat och dryck. Fläskkotlett rågfralla med kryddsmör och stekt lök. Poffertjes, en holländsk specialitet med små, typ amerianska pannkakor, som äts med smält smör och florsocker, och jag tar gärna en skvätt Amaretto på, ärtsoppa mm. Naturligtvis finns även dryck såsom öl, glühwein med eller utan schuss. Punsch, eller varför inte varm choklad med chokladkyssar 🙂

Nedan följer ett bildspel och en film från äventyret.

Rendsburg, ich liebe dich

Jag var nere en dag i min Tyska hemstad, Rendsburg.
I Rendsburg har jag bott under längre och kortare tider under min livstid. Här bodde också mormor och morfar, en del av mors syskon och massor av släktingar.  I går hade jag möjlighet att verkligen vandra runt i staden, helt ensam och besöka alla platser som jag har minnen från men också se hur staden har förändrats. Sådant hade man sällan tid till de senaste åren.

Kommer säkert att bli en del bloggande om vissa ställen i området, men nu delar jag en del av mina foton från resan.

Håll till godo.

 

En sorts batteriladdning

20161221_100312

I tisdags spelade jag Kung Herodes i ett julspel i vår grannförsamlings kyrka, som jag nyligen berättade om. Efter föreställningarna blev vi bjudna på tomtegröt och skinksmörgås, och medan jag satt där och mumsade fick jag ett mail att mötet jag skulle vara med på, på osdsagen efter var inställt. Helt plötsligt fick jag en extradag ledigt mitt i julstöket. Den chansen chansen missade jag inte och surfade direkt till Santa Line (Stena Line) och bokade en kryssning till julmarknaden i Kiel. Jag visste ju att bror var hemma och var sjuk, och han hade sedan tidigare sagt att han inte ville åka till Kiel, så jag hade ju hundvakt.

Efter maten var det bara att åka hem och berätta för bror, slänga en extra T-shirt och i ryggsäcken och åka till pendelstationen.

Julmarknaden har varit tradition i många, många år, men som sedan fick anstå när mor blev sjuk. Trodde inte det skulle bli möjligt i år heller, men så kom chansen….

Det var fyra år sedan sist, och  jag kände mig som ett barn på nytt när jag äntrade Stena Scandinavica i Göteborg, på väg mot äventyret.

20161221_1202010

Resan ner gick som en dans, och jag njöt av friden och friheten ombord.


I Kiels centrum finns julmarknaden på 4 platser med korta promenadavstånd, så det är bara att gå runt att njuta. Här är julen en stor tradition med sina marknader men också sitt breda spektrum av av att ta ut svängarna och ibland även utanför ramarna. Man blir så varm i hela kroppen av denna stämning…


Man dricker glühwein med eller utan schuss, man äter poffertjes eller varför inte en fläskstek i i bröd med kryddsmör och lök.


Och så går man in i Kiels brygghus och tar en färsköl…


Även ett besök i St Nicholauskykan hanns med för att skriva i kondoleansboken för de drabbade av händelserna i Berlin. De flesta marknadsstånden hade något som påminde om denna fruktansvärda händelse.


Fick en hel del kommentarer av vänner innan jag åkte iväg och de undrade hur jag vågar. Inte för julmarknaden utan för händelserna i Berlin.
Mitt svar blev, att risken är liten att det händer igen, och skulle jag avstå hade ju motståndaren vunnit, då det är just det de vill, att skapa rädsla och oro i samhället. Kanske istället var den en liten protest samtidigt. Är min tid ute, så spelar det ingen roll var jag befinner mig.

 

 

 

Mitt öga är ledset

I morse vaknade jag av nyheten att svävarfärjan i Rendsburg hade kolliderat med ett fartyg i kanalen. Rendsburg är min tyska hemstad där jag bodde mycket speciellt i barn- och tidiga ungdomsåren. Det var hit mor med sina föräldrar kom efter krigets flykt och de kunde bygga upp sitt nya liv.

En webbkamera i närheten har fångat olyckan på bild och det ser dramatiskt ut. Befälhavaren ombord blev svårt skadad och färjan har fått omfattande skador. Hur det är med fartygen förtäljer inte historierna mer än att den ligger vid kaj i områdeshamnen.

För min morbror så var färjan hans favoritsysselsättning och så fort han hade möjlighet så sprang han ner till färjan för att åka fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hem att äta middaag för att sedan springa ner igen.

Även jag hade ju färjan som sysselsättning när jag var liten och åkte den gärna både då och även nu för tiden, även om det inte blir i samma omfattning som då.

Läser på tyska wikipedia följande: Die Rendsburger Hochbrücke ist eine zwischen 1911 und 1913 erbaute Stahlkonstruktion in Rendsburg (Schleswig-Holstein). Sie überspannt den Nord-Ostsee-Kanal und dient als Eisenbahn-Brücke, außerdem trägt sie eine angehängte Schwebefähre für den Fußgänger- und Fahrzeugverkehr. Sie ist Wahrzeichen der Stadt Rendsburg und eines der bedeutenden Technikdenkmäler in Deutschland. Am 22. September 2013 wurde sie von der Bundesingenieurkammer als Historisches Wahrzeichen der Ingenieurbaukunst in Deutschland ausgezeichnet.[3] Direkt unter der Brücke befindet sich die Schiffsbegrüßungsanlage Rendsburg. Die Brücke war 99 Jahre lang die längste Eisenbahnbrücke in Deutschland.

Högbron i Rendsburg byggdes mellan 1911 och 1913 och tjänstgör som järnvägsbro. Bron är byggd över Nord-östersjökanalen (NOK) och under bron hänger svävarfärjan i vajrar som är fästa i en glidskena som förflyttar bron mellan landfästen. Färjan tjänstgör som fotgängar och bilfärja.
Bron och färjan firade nyligen 100-års-jubileum. Den 22 september 2013 blev bron också ett minnesmärke över historisk byggkonst. Bron var under 99 år den längsta järnvägsbron i Tyskland.

Bron och färjan har under de senaste åren genomgått omfattande renoveringar för att framtidssäkra dess existen för fortlevnad, och då händer det här. Tråkigt men sant.

Landstidningen i Schleswig-Holstein har flera bilder på sin sida som visar skadorna på färjan som just nu hänger mitt under bron och är manöveroduglig.

Jag hoppas innerligt att det repareras och återfår sin funktion, då det är ett viktigt transportmedel men också en ”signatur” för min tyska stad…

Nyhetsinslag i NDR från färjeolyckan.