Julmarknad i Kiel

20171219_160917.jpg

Julmarknaden i Kiel är något jag sällan avstår från. Det är en tradition sedan många år tillbaka. Medan jag tycker att våra svenska julmarknader utarmas år från år, så tycker jag att Tyskland satsar mer på detta. Tyskarna lever mer ute, träffas på stan, tar ett glas öl, eller vin på något ställe och har trevligt där, medan vi svenskar gärna åker hem till varandra. De julmarknader vi har mer flyttat till våra inomhusköpcentra medan de tyska håller till på torg och andra öppna platser i staden. Fyra större torgliknande platser i närheten av Schwedenkai och alla med sina marknader.  Hantverk men också mycket mat och dryck. Fläskkotlett rågfralla med kryddsmör och stekt lök. Poffertjes, en holländsk specialitet med små, typ amerianska pannkakor, som äts med smält smör och florsocker, och jag tar gärna en skvätt Amaretto på, ärtsoppa mm. Naturligtvis finns även dryck såsom öl, glühwein med eller utan schuss. Punsch, eller varför inte varm choklad med chokladkyssar 🙂

Nedan följer ett bildspel och en film från äventyret.

Resa ensam

20170328_135621

Ibland saknar man en livspartner och ibland inte. Visst har jag många vänner och även ex men resor och liknande har jag oftast föredragit ensam. Man lär känna så mycket nytt folk och få se så mycket mer av kultur i olika länder och platser.

Ute i Europa och världen så är människor mer inbjudande och välkomnande är vad jag upplever i Sverige. Är men ensam så så blir man snart inbjuden till gemenskapen och en gemenskap som jag tycker jag saknar när man är flera personer tillsammans. Så charterresor har aldrig intresserat mig.

Jag tog pendeln ner till Göteborg och vidare en promenad bort till Stenas Tysklandsterminal. Väl ombord installerar jag mig i hytten, kollar upp utrymningsvägar mm, innan jag kollade upp närmaste rökplats.  Ganska snart om jag i samspråk med ett par Värmlänningar som pratade rally, och jag fick några ord med i laget. Promenerade bort till baren och det dröede inte länge innan jag slog mig ihop med ett par från Skillingaryd. De hade passerat tonåren för länge sedan och undrade o de kunde får byta hytt, o det var möjligt. De ville inte liga ovanpå varandra en hel natt. Det hade fått en dubbelhytt med två bäddar ovanpå varandra…

Helt plötsligt säger mannen, är det inte Per Eklund (rallyföraren) som sitter här bredvid? Det var ju värmlänningarna jag pratade med tidigare, och då kände jag igen mannen. Jag fick det sedan bekräftat av anställda ombord. Gjorde besök i butiken och i en av de mer undanskymda kassorna satt en mörkhyad man alldeles ensam. Han och jag blev goda kompisar så vi hamnade i samspråk, ett mycket trevligt sådant….

Så fortsatte hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig.
Morgonen efter blev det standardbestyren men då hade jag bestämt mig för att vara bland dem som gick av först. Tanken var att komma så tidigt som möjligt till järnvägsstation för att kunna ta tåget till Rendsburg och min tyska hemstad. Det gick som på räls till Hbf, så jag hann till och med att bli intervjuad av en person som ville ha mina synpunkter på hur tyska järnvägsföretaget skötte sin service.

Rendsburg, ich liebe dich

Jag var nere en dag i min Tyska hemstad, Rendsburg.
I Rendsburg har jag bott under längre och kortare tider under min livstid. Här bodde också mormor och morfar, en del av mors syskon och massor av släktingar.  I går hade jag möjlighet att verkligen vandra runt i staden, helt ensam och besöka alla platser som jag har minnen från men också se hur staden har förändrats. Sådant hade man sällan tid till de senaste åren.

Kommer säkert att bli en del bloggande om vissa ställen i området, men nu delar jag en del av mina foton från resan.

Håll till godo.

 

Sightseeing

20161222_081509

I går morse när jag vakande upp på färjan på väg in mot Göteborg, så möttes jag av en strålande morgon. Hade tur med vädret hela resan och i o m att jag åkte kollektivt nästan hela vägen, så var jag inte beroende utan kunde välja vilen väg jag själv ville.
Så istället för att välja spårvagnen från Tysklandsterminalen till Göteborg C, så tog jag Älv-snabben, som kostar detsamma. Så efter kryssningen genom Göteborgs skärgård fick jag ytterligare en kryssning, denna gång genom älvrummet Göteborgs hamn, där det nästa numera är bebyggt.

Så var så god att njuta av dessa bilder.

En sorts batteriladdning

20161221_100312

I tisdags spelade jag Kung Herodes i ett julspel i vår grannförsamlings kyrka, som jag nyligen berättade om. Efter föreställningarna blev vi bjudna på tomtegröt och skinksmörgås, och medan jag satt där och mumsade fick jag ett mail att mötet jag skulle vara med på, på osdsagen efter var inställt. Helt plötsligt fick jag en extradag ledigt mitt i julstöket. Den chansen chansen missade jag inte och surfade direkt till Santa Line (Stena Line) och bokade en kryssning till julmarknaden i Kiel. Jag visste ju att bror var hemma och var sjuk, och han hade sedan tidigare sagt att han inte ville åka till Kiel, så jag hade ju hundvakt.

Efter maten var det bara att åka hem och berätta för bror, slänga en extra T-shirt och i ryggsäcken och åka till pendelstationen.

Julmarknaden har varit tradition i många, många år, men som sedan fick anstå när mor blev sjuk. Trodde inte det skulle bli möjligt i år heller, men så kom chansen….

Det var fyra år sedan sist, och  jag kände mig som ett barn på nytt när jag äntrade Stena Scandinavica i Göteborg, på väg mot äventyret.

20161221_1202010

Resan ner gick som en dans, och jag njöt av friden och friheten ombord.


I Kiels centrum finns julmarknaden på 4 platser med korta promenadavstånd, så det är bara att gå runt att njuta. Här är julen en stor tradition med sina marknader men också sitt breda spektrum av av att ta ut svängarna och ibland även utanför ramarna. Man blir så varm i hela kroppen av denna stämning…


Man dricker glühwein med eller utan schuss, man äter poffertjes eller varför inte en fläskstek i i bröd med kryddsmör och lök.


Och så går man in i Kiels brygghus och tar en färsköl…


Även ett besök i St Nicholauskykan hanns med för att skriva i kondoleansboken för de drabbade av händelserna i Berlin. De flesta marknadsstånden hade något som påminde om denna fruktansvärda händelse.


Fick en hel del kommentarer av vänner innan jag åkte iväg och de undrade hur jag vågar. Inte för julmarknaden utan för händelserna i Berlin.
Mitt svar blev, att risken är liten att det händer igen, och skulle jag avstå hade ju motståndaren vunnit, då det är just det de vill, att skapa rädsla och oro i samhället. Kanske istället var den en liten protest samtidigt. Är min tid ute, så spelar det ingen roll var jag befinner mig.

 

 

 

Stenaline och Terntank

Tärnbris_(2)
Det är med blandade känslor som jag följt händelserna mellan Ternvind och Stena Jutlandica.
Far var involverad i båda rederierna och hade många utlandsuppdrag för dem båda.

Tryggve Möller, VD för Tärntank, var den som representerade Tärntank vid fars begravning för dryg sex år sedan.
tryggve_moller
Tryggve talade ut i en artikel GP och ger sin syn på vad som hände. Han sammanfattar bra vad vi inom familjen känner. Precis som när man hamnar mellan två personer som är oense, så vill man inte ta parti för någon, och försöka hålla sig utan konflikten. Precis så känner vi även för detta. Nu är ju mors fartyg Tänrbris utbytt mot ett nyare fartyg och Tärnvind var systerfartyg till den förra, likaså. Men ändå väcker namnen minnen inom en.

Olle Nordin, var gift med huvudredarens mamma och härstammade från Tärnsjö, som också blev namnet på ett av fartygets fartyg. Därefter förekommer ju namnet Tärn, som har internationaliserats till Tern.

En lustig händelser var när vi för första gången var i Tärnsjö och besökte kyrkogården för att lägga blommor på Olles grav.  Far säger var skall vi börja leta och mor säger, jag vet var det är, och mor gick raka vägen till graven, fast ingen av oss hade varit där, och ännu mindre hade sett en karta över området.