Borgen Aftonfrid, en diktarstuga

wp-1473607457394.jpg

I går tog jag och Nussä en promenad efter vägen där det skall bli en gång och cykelbana mellan Sjuntorp och Trollhättan. Gångbanan är inte färdigställd men det gick dock att gå på den stora delar av vägen. Vi svängde in mot Vårhaga där grusvägen slingrar sig en bit från sjön Trehörningen, och vandrade i underbar natur och såg sjön skymta mellan träden.

wp-1473659704709.jpgVi fortsätter vägen fram och tar av från vägen där en lite träskilt visar vägen till Aftonfrid.

Skalden J. A. Ekström byggde borgen Aftonfrid helt i sten. Borgen användes bl. a. som diktarstuga. Hembygdsföreningen svarar för skötseln av borgen och brukar varje år ha en eller flera aktiviteter förlagda dit. Många Sjuntorpsbarn besökte platsen under åren lopp som var ett populärt utflyktsmål.

Borgen är en stuga tillverkad av sten och en skylt framför densamma visade dess namn: Borgen Aftonfrid. Flera föremål skymtade i fönstret, och på ena kortsidan finns en dörr.
Dörren brukar vara öppen så att besökarna kan gå in.

wp-1473607457611.jpgNär man väl kommer in, så öppnar sig en värld till en svunnen tid. Inne i det lilla rummet fanns en rad gamla föremål som arbetsbord, symaskin och en kamin. En skylt skingrade frågetecknen om vad detta egentligen var för besynnerlig plats:

Borgen Aftonfrid
I denna stenhydda skrev
bygdeskalden och naturvännen
John A. Ekström

På skrivbordet ligger en gästbok, där den intresserade kan skriva något.
J. A. Ekström född i ett fattigt hem utan möjligheter att utbilda sig, men självlärd och oerhört kunnig på många områden. Framför allt var han väldigt bevandrad när det gällde växtlivet.

John A. Ekström kom till världen den 3 november 1877 och efter sex år i skolan gick han i lära som skräddare, ett yrke han sedan kom att verka inom genom livet. Och så skrev han dikter, ofta om sina egna upplevelser i naturen men de kunde också handla om aktualiteter. Ekström bodde i stugan Hagen vid Trehörningen, tillsammans med hustrun Teresia och paret fick så småningom barnen Thorvald och Bror-Erik.

Skrivandet fortgick och faktum är att Ekström publicerades, bland i form av diktsamlingen ”Visor och vall hemma” utgiven av Åhlén & Åkerlunds förlag 1910. ”Trollhättevisor och andra på vers” och ”Från Bygden och Borgen” är två andra samlingar som nådde offentligheten.

Dessutom upplät flera tidningar, däribland Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad, utrymme åt Ekströms dikter under flera år.

I början av 20-talet inleddes byggandet av Aftonfrid, några hundra meter från bostaden, med stenar som Ekström samlade in i trakten. Det var för att han skulle få en lugn skrivarlya och det är en väldigt speciell skapelse..

Skalden var en lokal berömdhet, som rönte stor respekt för sina många kunskaper.
Han var väldigt känd i Gärdhem, och vad jag förstår även i Trollhättan.

”Gärdhemsbygden 2013” innehåller för övrigt en längre transkription av en bandinspelning från 1951 med Ekström, gjord av Gustav Fredriksson som bland annat skrev för ELA. Där berättar bygdeskalden om hur livet artat sig, och sin syn på konsten att leva:

”Ju fler lyckomoment man kan samla omkring sin personlighet till mindre kostnad och möda, däri ligger den så kallade levnadskonsten”.

Sex år senare, den 30 juni 1957, gick John A. Ekström ur tiden.

Men hans sällsamma skapelse står kvar.

8 thoughts on “Borgen Aftonfrid, en diktarstuga

  1. Aftonfrid, vilket vackert namn, och väldigt passande för en skrivarlya! Ett mycket speciellt hus! Roligt att du beskriver historien runt huset också.

    Gilla

      • Om jag inte minns fel så har väl aftonfrid ett visst skydd? Eller rör jag ihop det med nåt annat tro… Kultur arv är viktiga, men blir meningslösa, på många vis, och deras uppkomst/bakgrund går förlorad.

        Gilla

      • Jag vet inte hur det är med skyddet för Aftonfrid. Har försökt att snoka men inte hittat. Högärdet här i Sjuntorp, som benämns som drottning Kristinas sommarhus är K märkt. Där försöker jag hitta om det finns någon koppling till drottningen, utan att ha lyckats…

        Gilla

      • Sånt är lustigt – ibland behöv det inte mycket för att bevara något och ibland räcker det inte med hur mycket det än finns som talar för ett bevarande…

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s