Jag en bonde

20160912_112126

Jag en bonde, eller i alla fall en före detta sådan. Man brukar ju på skämt säga att man aldrig skall skaffa barn, utan bara barnbarn, för dem kan man lämna hem när de börjar bli jobbiga 🙂

Det är så jag lever idag men korna. Det egna jordbruket lade vi ner redan i börja på 80-talet och då av lönsamhetsskäl. Jag skaffade annat jobb, men vi valde att bo kvar på landet och det ångrar vi inte. Mycket av markerna arrenderade vi ut till dåtiden ”storbonde”. På den tiden fanns inte så mycket tankar på miljön och vad bekämpning kunde göra med naturen. Han valde att använda så mycket av bekämpningsmedlen som möjligt för att få ut det mesta av sin produktion. Men helt plötsligt föll han ihop och dog och vi blev utan arrendator, men då märkte vi något annat. Helt plötsligt kom fåglar tillbaka i massor, bina börja surrade och äppelträden gav åter frukt. Helt plötsligt förstod vi vad hans aggresiva jordbrukspolitik gjorde med naturen. Vi hade ju saknat både äpplen och plommon med mera i trädgården, men inte fattat varför.

På vår egen före detta gård har det nästan alltid gått hästar som har skött om naturen och där har nästan alltid varit giftfritt. Grannen som satsad på grisar lät sina skogsdelar och dalar att växa igen. Nu har det blivit uppröjt i samarbete med länsstyrelsen och är nu öppet och fint igen. Alla områden är giftfria och var då lämpliga för ekologisk odling och uppfödning. Så nu betas området och hålls öppet av naturens egna naturvårdare. Området som är inhägnat passar så bra med min och vovvens morgonpromenader som vi nu går flera gånger per dag. Så våra promenader här hat blivit så mycket roligare och intressantare, både för mig och vovven, med så många djur inom synhåll. Oh vad jag älskar livet på landet. kalvarna har blivit bångstyriga tonåringar som gärna busar och hittar på stollaryck. Ibland är de utanför hagarna och jag har tagit på mig att se till att det inte händer något, eller tar in dem i hagen igen. Ibland hör jag hur komamman ropar på sin kalv medan kalven bara tittar upp och tänker, jag skiter i dig, morsan. Då får jag gripa in. Vad jag älskar detta livet och att hålla på med djuren, är verkligen livskvalitet när det är som bäst.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s