Borgen Aftonfrid, en diktarstuga

wp-1473607457394.jpg

I går tog jag och Nussä en promenad efter vägen där det skall bli en gång och cykelbana mellan Sjuntorp och Trollhättan. Gångbanan är inte färdigställd men det gick dock att gå på den stora delar av vägen. Vi svängde in mot Vårhaga där grusvägen slingrar sig en bit från sjön Trehörningen, och vandrade i underbar natur och såg sjön skymta mellan träden.

wp-1473659704709.jpgVi fortsätter vägen fram och tar av från vägen där en lite träskilt visar vägen till Aftonfrid.

Skalden J. A. Ekström byggde borgen Aftonfrid helt i sten. Borgen användes bl. a. som diktarstuga. Hembygdsföreningen svarar för skötseln av borgen och brukar varje år ha en eller flera aktiviteter förlagda dit. Många Sjuntorpsbarn besökte platsen under åren lopp som var ett populärt utflyktsmål.

Borgen är en stuga tillverkad av sten och en skylt framför densamma visade dess namn: Borgen Aftonfrid. Flera föremål skymtade i fönstret, och på ena kortsidan finns en dörr.
Dörren brukar vara öppen så att besökarna kan gå in.

wp-1473607457611.jpgNär man väl kommer in, så öppnar sig en värld till en svunnen tid. Inne i det lilla rummet fanns en rad gamla föremål som arbetsbord, symaskin och en kamin. En skylt skingrade frågetecknen om vad detta egentligen var för besynnerlig plats:

Borgen Aftonfrid
I denna stenhydda skrev
bygdeskalden och naturvännen
John A. Ekström

På skrivbordet ligger en gästbok, där den intresserade kan skriva något.
J. A. Ekström född i ett fattigt hem utan möjligheter att utbilda sig, men självlärd och oerhört kunnig på många områden. Framför allt var han väldigt bevandrad när det gällde växtlivet.

John A. Ekström kom till världen den 3 november 1877 och efter sex år i skolan gick han i lära som skräddare, ett yrke han sedan kom att verka inom genom livet. Och så skrev han dikter, ofta om sina egna upplevelser i naturen men de kunde också handla om aktualiteter. Ekström bodde i stugan Hagen vid Trehörningen, tillsammans med hustrun Teresia och paret fick så småningom barnen Thorvald och Bror-Erik.

Skrivandet fortgick och faktum är att Ekström publicerades, bland i form av diktsamlingen ”Visor och vall hemma” utgiven av Åhlén & Åkerlunds förlag 1910. ”Trollhättevisor och andra på vers” och ”Från Bygden och Borgen” är två andra samlingar som nådde offentligheten.

Dessutom upplät flera tidningar, däribland Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad, utrymme åt Ekströms dikter under flera år.

I början av 20-talet inleddes byggandet av Aftonfrid, några hundra meter från bostaden, med stenar som Ekström samlade in i trakten. Det var för att han skulle få en lugn skrivarlya och det är en väldigt speciell skapelse..

Skalden var en lokal berömdhet, som rönte stor respekt för sina många kunskaper.
Han var väldigt känd i Gärdhem, och vad jag förstår även i Trollhättan.

”Gärdhemsbygden 2013” innehåller för övrigt en längre transkription av en bandinspelning från 1951 med Ekström, gjord av Gustav Fredriksson som bland annat skrev för ELA. Där berättar bygdeskalden om hur livet artat sig, och sin syn på konsten att leva:

”Ju fler lyckomoment man kan samla omkring sin personlighet till mindre kostnad och möda, däri ligger den så kallade levnadskonsten”.

Sex år senare, den 30 juni 1957, gick John A. Ekström ur tiden.

Men hans sällsamma skapelse står kvar.

För 100 år sedan – Lyckebergs tegelbruk #blogg100 bloggswe

Lyckeberg
Fota: Alf Kjellin

Lyckebergs tegelbruk, som hade sin storhetstid 1882 till 1907, var en av de verksamheter som drevs intill Göta älv.
Tegelbruket var ju ett av de som försedde Göteborg med tegelsten för att möjliggöra stadens expansion.
Tillgången på kvalitetslera var god men låg ovanför branterna till anläggningen och vägen ner till farlig för hästa och vagnar. Den vikt som låg på vagnen var för jobbig för hästen att hålla emot, så man valde att göra en ”ramp” där man kunde kasta av leran och ner för slänten och där nedanför åter lasta den för att transportera in till själva bruket.

11030128_10153838357328868_1936837176_o
Tyvärr syns inte så mycket längre av branten där leran kastades ner.
11039614_10153838359293868_142122060_o
Bruksvägen ner för branten

Här poserar några av de som jobbade på tegelbruket
0163.4
I dag efter älvhöjningen finns inte mycket kvar av det som en gång var tegelbruk.

11047219_10153838368068868_464174360_n 10864639_10153838361668868_1933747892_o 11030992_10153838365723868_1387182671_o 11054756_10153838370073868_1061423947_o

Wargen kom #blogg100 #bloggswe

11051634_10153834878453868_1764658161_n
Milstenen vid Solberga rys

Denna händelse skedde i mitten på förrförra seklet, dvs för ca 150 år sedan.

Doter Kristina från Tösslanda skulle på sin lediga dag besöka sin högt ärade veninna från Lunds ekar.
Kristina som befann sig i långt framskriden grossess skulle vandra den halvannan mil långa häradsvägen genom skogen.
Väl framme hos veninnan så umgicks de som bara tvenne nära vänner kan göra med lek och skratt njutning i gräset med måltider i trädgården.

Då på den tiden behövdes inte så mycket för att sätta guldkant på tillvaron.

Dagen gick och snart blev det kväller och veninnorna skulle skiljas. Kristina började åter den halvannan mil långa vandringen hemåt.
På vägen stördes hennes glädje av tre överförfriskade mansfolk och hon beslutade sig därför snabbt att gömma sig bakom några granar. Detta hände sig i närheten av milstenen på Solberga ryr.

Medan hon gömde sig för männen så kommo det tvenne wargar som började gå runt henne.
Rädslan tog överhand och förlossningsarbete satte igång och på några minuter så hade hon fött ett barn som snart wargarna tog för att sedan springa iväg med.

Några veckor efter denna fasansfulla händelse blev hon inkallad till tinget i Lilla Edet för misstanke om att fött och dödat sitt eget  barn, för att slippa problem med det i framtiden.

Kristina fickinför juryn berätta sin historia med fadern uppvisade den av wargarna sönderrivna skjorteln, vilket ansågs räcka som bevis för att stryka hennes berättelse.

Kristina blev frikänd från anklagelserna…

Så kunde det gå till förr.

Göta älv #blogg100 #bloggswe

11040011_10153831935528868_290486222_n
Göta älv söderut fotat från Torpa brygga

Göta älv är vattendraget som förbinder vänervatten med västerhavet.
Så sent som för ett hundra år sedan gjordes de sista arbetena för att tämja älven och den har i dag slussar och kraftverk i Vargön (Vänersborg), Trollhättan och Lilla Edet. Lilla Edet har för övrigt Sveriges äldsta sluss som stod färdigt 1607.

Men trots att älven nu är tämjd och flyter sitt sakta mak så hade inte alltid varit så. Bohuslän var till och från norsk mark och älven utgjorde då gräns mellan rikena, och brödrafolken har inte alltid varit så bra vänner som idag. I våra dalar, som många tycker är fina, har många slag utspelat sig mellan de olika folken. Så här har många soldater varit både från Norge, Danmark och Sverige, och krigat och kanske även stupat. Hemska tanke!

Men älven har också varit en inkomstkälla för många boende häromkring, framför allt på östra sidan.
Under 1800-talet och några år efter sekelskiftet så fanns det många varv och båtbyggerier här. När sedan Göteborg expanderade så växte många tegelbruk upp runt omkring. Leran här var av fin kvalitet och älven gjorde det dessutom lätt att frakta det färdiga teglet till Göteborg på pråmar.

Tar man sig tid att promenera bland de äldre tegelhusen i Göteborg så kan man vara ganska säker på att teglet kommer härifrån.

Jag kommer nu under en tid. Till och från, att visa lite historia från nutid och dåtid från vår del av Göta älvdalen. Detta för att jag har ett intresse av detta men också för att visa hur landskapet har förändrats.