Månad: augusti 2016

Kulturkalaset

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Miriam Bryant och GSO

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160819_193316x

En underbar feststämning på Götaplatsen i går när Miriam Bryant var inbjuden av Göteborgs Synfoniorkester för att sjunga tillsammans med dem.

Orkestern brukar bjuda in en stjärna varje år för att för att sjunga tillsammans med dem och i år var det verkligen storslaget. Miriam är inte en av mina största stjärnor men tillsammans med GSO, blev det drygt en och en halv timma med suverän musik. Hela Götaplatsen var fylld och långt ner på Avenyn stod folk och sjöng och dansade.

20160819_201730

En fantastisk feststämning som spred glädje bland gamla och unga, av sällan skådat mått. I går hittade vi en plats nära scenen men där ljudet inte var så öronbedövande, vare sig för mig och för vovven. Förra gången var vi tvungna att fly fältet för att det inte gick att vistas där. Men igår var det lagom. Högtalare hade också placerats längre ner för Avenyn så även det som stod långt bak, kunde höra musik och sång utan hörselskador.

Hon är en icon för Göteborg, skriver GT, och jag håller med, inte bara för Göteborg utan för hela Västra Götalandsregionen som är en del av arrangörerna. Göteborgs kulturkalas är ju skattefinanserad och jag är ju själv med och betalar, så då är det viktigt att vara en del av detta. Och visst vill jag det….

Konserten fick tre fyrar i Göteborgs-posten och det tycker jag hon är värd i all sin glans. En ung kvinna med framtiden framför sig och en av Sveriges bästa orkestrar bakom sig, vad mer kan man vänta. En kombination som inte går av för hackor. Mer sådant är min melodi.

Årlig prisutdelning

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160817_175048

I går var det åter dags för utdelningen av John Hrons minnesstiftelses pris till en person med civilkurage. I år gick priset till Jenny Morrisson. Hon blev misshandlad och spottad på av en man efter att ha stoppat honom från att stjäla en plånbok från en kvinna i Stockholms tunnelbana.

Vi som bor i och omkring Sveriges ”brunbälte” vet hur viktigt det är med civilkurage och att stå upp mor rasism, extremism och främlingsfientlighet. Vi har ju sett inte minst i Trollhättan hur dessa extremister marscherat på stadens gator. Redan i samband med att John mörades hade Nazisterna möte med en stor del anhängare vid järnvägens godsmagasin där de sträckte ut händerna och gjorde ”Heil Hitler”.

Senaste är ju skolattacken på skolan Kronan i stadsdelen Kronogården. Stadsdelen har länge varit en av de mest segregerade områden i Sverige tillsammans med några få andra. Visst, nu har fler områden tillkommit, men för oss är detta inget nytt. Rossana Dinamarca, politiker för Vänsterpartiet är en person med civilkurage som står upp för detta. Hon vågar ta debatten men måste också skydda sig och framför allt sina barn när hon är hemma. När jag träffade henne i efter attacken på skolan, så bad hon mig att inte fotografera då hon inte ville att barnen skulle synas på bild.

Efter attacken byggdes skolan om invändigt för att bli mindre öppen, för trygghetens skull. En skola som först byggdes öppen just för att integrera medborgarna men hu blivit en symbol för segregration och slutenhet, tyvärr.

För mig har det också blivit ännu viktigare att förstå denna Nazismens hat, med de upplevelser jag själv har från hat redan från första början. Att titta på filmen om John Hron var inte att titta på en film om ett barn som mördades, det var en film som försöker visa och försöka ge ett svar på varför hatet växer och som i detta fall en person mördas så brutalt. Så detta när folk ojar sig över på nätet, ”hur har Sverige blivit” så är det inget nytt för mig, det nya är att vi alla hjälps åt att sprida detta, antingen om vi är för eller emot.

Tack Marie-Louise och Tony Hron för att ni instiftade detta pris och tack till er och alla andra som drar ert strå till stacken och visar civilkurage. Ni som liksom jag ställer er upp och protesterar står på barrikaderna och visar er, griper in när andra är i behov av hjälp oavsett om det gäller slagsmål, våldtäkter, bilbränder eller vad de nu handlar om.

Att leva på stor fot…

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

wp-1467140365726.jpg

Ja, att leva på stor fot är inte alltid det enklaste, särskilt om den ena foten är mycket större än den  andra. Jag har ju kört hårt med mitt träningsprogram för att få ordning på min häslporre och nu sakta börjat öka antalet steg igen. Visst känner jag att jag har något i foten som gör ont, men behöver inte oja mig längre utan kan se framåt.

Ja att se framåt är det jag verkligen gjort, från början var jag tvungen att se var jag satte foten så det inte kom snett eller hamnade fel på en sten, för då gjorde det ONT, men jag hade börjat höja blicken, för att se djur, natur och kärlekens i naturen igen och då händer det. Jag trampar mycket snett på en sten och det gjorde ondare än ont och ren reflex gjorde att jag tog flera snedsteg och skadade min onda fot ännu mera.
Så nu är den ena foten mycket större än den andra 😦

Märks inte minst på vinterskorna som jag nu använder, då det är svårt att få på skon. Neb varför vinterskor?
Jo när man promenerar mycket slits skorna mer och nu är mina tre sommarskorpar utslitna, så nu är det vinterskorna sm gäller, vilket är till fröjd både för katter och hundar, som gärna ställer sig vid skorna och sniffar. Men, men de skall väl också ha lite glädje av min olycka.

Men skam den som ger sig, klarade att springa stora delar av dagen i Göteborg igår på kulturkalaset. Det kunde varit värre, jag har en käpp att stödja mig med och jag tror inte något är brutet, så det är bara att inse att smärtan härdar…

Fortsätter rekonstruktionen i Stampen?

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

smg
Ja, svaret på den frågan vet jag inte, men jag hoppas det, i alla fall tills det blir en bra lösning på allt. På mitt sista lönebesked står inte något om att lönen denna gång utbetalas av länsstyrelsen, så jag tror att mitt företag betalar mig det som de är skyldiga mig för mitt jobb. Själv får jag ta en dag i sänder och hoppas på det bästa, för min skull att jag får behålla jobbet och får inkomst för det, men inte minst för alla andra inkl journalistkåren men också för den lokala och regionala demokratins skull.

Enligt SVT Nyheter Väst är notan för lönegarantin nu uppe i ca 200 miljoner kronor, och jämförs numera med konkursen i Saab. 15 chefer har så hög lön att de inte fått ut hela lönen utan endast det max-belopp som betalas i lönegaranti, 177.200 kronor.
De som har de lägsta lönerna är de cirka 2.200 tidningsbuden.

Men medan de lärde tvistar om vilket som är rätt, om Stampen skall få leva vidare eller inte. Visst lär det bli förändringar i ledning och ägarförhållanden efter detta, för att Stampen skall komma på fötter, så tvistas det fortfarande om momsen som som varit en del av bördan för främst tryckerierna. Enligt Sveriges Radio är nu denna tvist på väg till JK.

Ja, som man säger, den som lever får se…

Besök på Skansen

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160814_140623

Efter en strulig arbetsvecka med försenade och även uteblivna tidningar så kom lördagen med olyckan som gjorde att jag fick rycka in med att rädda folk ur en dikeskörd bil, så tog mina krafter helt slut. Min dygnsvila är inte alltid den bästa mina arbetsveckor men ibland blir den sämre pga omständigheter utanför min kontroll. Så en del av lördagen tillbringade jag liggandes i sängen, till viss del även beroende på vädret som inte inbjöd till några utomhusaktiviteter. Sommartid bor jag ju ute dygnet runt, naturmänniska som jag är, men jag valde att sova inomhus.

Lade mig strax efter 17 på lördagskvällen med tanke att jag skulle ha en mysig stund med bror på altanen, men orken var som bortblåst. Bror väckte mig några gånger för att vi skulle njuta av samvaro och musik på altanen, med jag orkade inte upp ur sängen. Vid midnatt sov bror och jag var uppe en stund för toabesök och att få i mig lite vätska innan jag åter gick till sängs…

2 gånger sex timmars sömn plus det jag hade haft på dagen vittnade nog om att jag behövde min skönhetssömn.

Söndagen fick jag försöka stilla mitt dåliga samvete för att jag inte kunde ge bror den bästa av alla lördagar under sin semester. I dag är han åter på jobbet. Vi tog oss därför med bil ner de värsta backarna och parkerade vid Skansen för att promenera älven efter. Här vid denna del av älven skedde ju en stor förändring då älven höjdes 1916. Anledningen var ju att vattenkraften skulle byggas ut för att ge Sverige industriell utveckling. Vid kraftstationen i Lilla Edet är numera nivåskillnaden sex meter. Vi promenerade hela älven efter och förbi motellet med vasstak genom centrala orten och över gamla bron i Lilla Edet vidare till vårt kära Slottscafé där vi åt våfflor med tillbehör. Vi fick en lång fin stund där med både personal och andra gäster.

Hemvägen blev den motsatta men vi gjorde ett stopp på Bens där vi åt pizza och bror fick ett par starköl. De glömde vår beställning så vi fick vänta lite extra, så bror fick njuta extra länge….

 

Tidningsrunda med blått förhinder

Den Av villacaliforniai Tidningsbud6 kommentarer

20160813_031722

Ja, ja, ja…
Visst hade jag räknat med strul i morse på min tidningsrunda med både gårdagens och dagens tidningar av en sort. Visst fanns deten del post även idag, plus det jag inte delade ut igår av de skäl som angavs i gårdagens blogginlägg. Men att det skulle bli så här mycket dramatik hade jag inte förväntat mig.

Hade väl delat ut 20-talet tidningar när jag svänger in på en annan väg för att fortsätta min runda. Stannar vid första brevlådorna för att dela ut brev och startar min vidare färd när jag ser att det står en bil i diket. Detta är ingen helt ovanlig syn för mig som tidningsbud och man stannar ju till och kontrollerar för att se att ingen finns kvar eller skadad. Men jag ser redan i strålkastarskenet, genom bilens immiga fönster att någon sitter i bilen. Stannar min bil så jag kan ha nytta av min tidningsbil extrabelysning och tar mig sedan över diket och fram till förarsidan där en person vevar ner rutan. Föraren, en kvinna, vet inte riktigt vad som hänt, men de klarar inte att ta sig ut ur bilen själva. Jag ringar 112 för att få hjälp och jag ser sedan en man på passagerarsidan helt orörlig. Frågar hur det är med honom, då jag i min vilda fantasi tror att det värsta har hänt. Han är stupfull säger hon, men hon är nykter. Själv kan jag inte bedöma om hon är påverkad av alkohol eller ordentligt chockad.

Sos larmar räddningstjänsten medan jag kopplas vidare till polisen. Där får jag avlägga ytterligare en rapport och att det är prio ett-larm. Medan jag pratar kommer en taxi med två ungdomar också de påverkade av nöjets dryck. Den kvinnliga ungdomen känner tydligen föraren lite lätt och jag får lite hjälp. De drabbade i bilen får besked att hjälp är på väg. Då vaknar den fulla passageraren och skriker att ha behöver inte ha någon hjälp och skall ta sig ur bilen för att läxa upp mig.  Dörren går inte att öppna och han blir sittandes där. Han var nog så påverkad så han inte förstod vad som hänt.

Jag ringer min filialföreståndare och säger vad som hänt och vet inte när ja kommer loss och kan slutföra min tidningsrunda. Helt OK. Polispatrullen ringar upp och meddelar att de är på väg. men de har ca 3 mil att köra. Under samtalets gång kommer räddningstjänsten. De får fram att kvinnan är förlamad från midjan och neråt och i behov av rullstol som är i en box på taket.Bilen är en specialbil som körs utan pedaler. Med gemensamma krafter får vi ut stolen ut boxen och sedan får vi ut kvinnan.

Under tiden anländer polisen och jag får tack för mitt arbete men ombedd att stanna kvar så vi kan prata efteråt. Sedan får vi ut mannen samma väg, men han är så påverkad så han kan inte stå på benen. Ungdomarna springer upp till fastigheten i närheten och där kommer kvinnan ut även hon stupfull och först börjar hon skälla ut oss alla för att vi väckt henne innan hon förstår att hon är omringad av blåljus och att det skett en olycka. Då börjar hon skälla ännu mera….

Polis och räddningstjänst gör ett fint jobb, men att få föraren att kunna blåsa sitt alkoholutandningsprov går inte. Antingen chock eller annat. Efter allt detta får jag lämna mitt vittnesmål och sedan fortsätta min runda.

Jag ringer åter upp filialföreståndaren och meddelar att jag fått lämna platsen men att jag bryter linjen om en stund för att åka hem och få lite kaffe och ett par huvudvärkstabletter. Det är helt OK. När min tidningsrunda är klar, så är jag nästan på samma plats som händelsen så jag åker förbi för att se hur det ser ut i dagsljus. Bilen skulle ju inte bärgas förrän på dagen, då den inte var trafikfarlig.

När jag nu tittar på bilderna från morgonen ser jag hjulspåren på gräsmattan, så jag misstänker att hon försökt backa ner från fastigheten där ungdomarna väckte kvinnan, men i mörkret missat uppfarten och backat över gräsmattan och sedan kanat ner i diket. Utan mobil och handikappad så hade hon inte kunnat larma själv och de har nog suttit drygt en timma där tills jag kom med min bil.

Innan jag lämnade olycksplatsen första gången så säger den kvinnliga ungdomen till mig, tror du det blir tre eller fem år?
Ärligt talat så vet jag inte om det är något som ger straff eller ”bara” en chock hos föraren. Jag har gjort mitt i alla fall, och alla personer, antingen nyktra eller påverkade har klarat sig väl. Men innan man fått en hel uppfattning om vad som hänt, så hinner många tankar passera genom huvudet.

Två arslen, en skit och så jag

Den Av villacaliforniai Tidningsbud11 kommentarer

wp-1470991158734.jpg

Jösses vilken arbetsmorgon!
Bilden ovan visar hur dimman som fastnat på postlådorna hade frusit till is, och det pep och varnade för halka under morgonen. Så det var en som hade det glatt på sin tidningsrunda. Men detta var inte det enda strulet denna morgon 😦

Det var andra gången denna vecka som tidningsleveranserna strulade och det berodde även denna gång på problem på tryckeriet. Här om dagen kom tidningarna klockan 04,00 fast de skulle vara på plats när jag började klockan 02.15. Så en massa väntan till ingen nytta. Visst får jag betalt för extratiden men min frihet är också värd något, sedan drabbas ju prenumeranterna som betalar för en produkt. Känns inte kul, och när man sedan får ris att man inte kunnat leverera produkterna, som man är oskyldig till, så känns det inte roligt. I dag blev vi utan hela upplagan av GP, så den får levereras i morgon tillsammans med morgondagens tidning. Så redan nu vet jag att det blir strul även i morgon. Strul tre dagar av sex, känns inte OK.

Sedan hade jag ett stort antal brev som kom fint sorterade i flera buntar. Blev bara att sortera ihop buntarna, vilket gav senare utfart med tidningarna. Flera av dessa brev var också räkningar för prenumeration på just GP, så det kändes som ett hån att låta de får räkning medan bli utan tidning. Så jag valde att hålla in dessa räkningar tills i morgon, då vi har två dagar på oss att dela ut dem, enligt postlagen.

Så tar vi tag i rubriken och vad jag menar…
På en av vägarna jag normalt bara kör på fredagar då det är veckotidningar som skall levereras, så står en älg mitt på vägen med arslet mot mig… Fattade först inte vad som hände och tittade sig fram och tillbaka innan den såg mig bakom och började springa till skogs. Fortsatte att köra och kom runt nästa krök och där stod ytterligare en älg med arslet mot mig. Men denna valde att inte springa utan blev kutryggig och lyfte på svansen och lade en stor hög med puttekulor på vägen, mitt i helljuset från min tidningsbil. Så nu har jag en ny erfarenhet, att se en älg sk*ta.

Mycket erfarenhet får man innan man lägger näsan i vädret 🙂

Med rumpan bar

Den Av villacaliforniai Tidningsbud2 kommentarer

Studio_Jean_Jacques_Lequeu

Vaken med P3 och P4, frågade här om natten om vi varit med om något ovanligt på vägarna. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att komma med denna historia, som jag även tror den drabbade idag kan skratta år.

Javisst händer det mycket på vägarna. Som tidigt tidningsbud händer det mest oväntade sakerna ibland och man vet inte riktigt hur man skall hantera situationen.

Kommer körande på en villagata i stan när en lättklädd kvinna i röda klackskor springer ut till postlådan. Men jag hade inte varit där så lådan är tom. Men hon förstår att jag är budet så hon väntar. Hon ber om ursäkt för klädseln men trodde inte någon skulle se. Hon får tidningen och börjar prata med mig. Helt plötsligt inser hon att hon är mer lättklädd än hon själv trodde. Hon ger ett illtjut som hade förstört hela finaste kristallservisen. Hon hade skor och BH på sig men den del jag såg utanför min bilruta var helt oskyddad.

Kände mig inte bekväm (och har glömt vad vi pratade om) och tror knappast hon kände sig mer bekväm när hon insåg vad som skett.

Också ett uppvaknande

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160604_220205

Jag började sova utomhus i början på 90-talet, efter att jag fick antidepressiva mediciner. Dessa gav min många verkningar och ännu mera biverkningar. Ett av de jobbigast biverkningarna var att jag svettades otroligt mycket. Minst en gång per natt var jag tvungen att gå upp, vända bäddmadrassen och sedan byta sängkläder. Ja täcke hade jag redan slutat med så jag hade bara påslakan på mig. Ganska snart så installerade jag en rumsfläkt, en ventilator, som står och blåser på mig var natt, för att ha luftväxling runt mig, och med en sådan har jag sovit sedan dess. Så fort vädret tillåter så försöker jag sova utomhus. Jag bäddar på min bäddmadrass och kan sedan rulla ihop den och lägga inne på min vanlig säng eller ute på altanen på gästsängen som står där för min skull.

Jag sover mycket bättre utomhus, med frisk luft omkring mig, och känner mig trots allt piggare på dagarna efter det.

I går blåste det rätt så ordentligt så jag var tvungen att stoppa täcket under mig själv för att det inte skulle blåsa bort. Vika in under fötterna, vika in under knäna och vika in under stjärten, och vira tätt runt halsen. Jag somnade så gott i den goa sommarnattens luft som rördes runt av vinden. Har nog legat och vridit och vänt mig i sömnen men när klockan var strax före 00,30, så vaknar jag av det blir väldigt kallt fort och jag ser att täcket är på väg att flyga bort. Så fort upp och börja med morgongymnastik i form av jaga täcke.

Nu sitter jag i köket och dricker kaffe, pigg och glad med ett leende på läpparna. Dags att möta en ny arbetsdag på jobbet. Skrattar för mig självt och undrar vem som väckte mig, för själv hade jag glömt att ställa klockan.