Har fått tack-o-mani

snip_20171122171408
Tack! Ja det är ett ord som jag tycker många saknar.
Någonstans på vägen in i IT-åldern så har ordet försvunnit.

Har någon sagt något bra på Twitter, så vill jag berömma personen. Han någon delat något bra på Facebook, så vill jag uppmuntra det. Men jag tackar prästen efter gudstjänsten/högmässan, säger tack till kantorn, värd och vaktmästare.

Säger tack till busschauffören och tackar för en bra resa, likaså konduktör och lokförare på pendeln, om jag får möjlighet. Tackar i affären mm.

Varför det, frågar någon, du har väl fått betala för resan, för varorna etc.
Visst har jag betalat, men måste det utesluta lite vänlighet?
Vänlighet kostar inte mig något, men kan betyda så otroligt mycket för mottagaren.

I dag gjorde min lokalradio ett bra reportage och jag mailade reportern och tackade.snip_20171122111736
När jag nu ser hatet spirar mot radioprofilen, så skickade jag ett tack för alla bra program hen gjort. Numera pågår drev mot personen, och jag vet inte vad som är sant och inte sant, men anser att radion har nog gjort rätt bedömningar, och då ev får sitt straff, så ingår det inte i mitt inre att även jag skall straffa. För oavsett det som hänt bakom kulisserna, så har programmen varit bra.

Så jag kommer fortsätta att tacka, om jag anser att det är något att tacka för.

Så TACK alla!

Tomten kom tidigt

20161031_194612Det tvistas till och från var tomten bor, och även jag har dragits med i debatten. Är det på Nordpolen, eller är det i Dalarna eller rent av Finland?

20161031_194255För någon månad sedan köpte jag nya vinterkängor till mig och bror. Jag var verkligen noga med att de skulle vara stora nog för att få riktiga ullstrumpor i, för att hålla värmen. Jag berättade ju här om dagen om mina nya vantar med centralvärme just för att inte frysa. Men för fötternas behov ville jag har riktigt goda ullstrumpor.

Planer fanns på att vända upp och ner på källarförråden för att hitta strumpor som jag ville ha, alternativt att se om jag kunde hitta hemstickade på någon julmarknad. Hade kolat in flera marknader som jag bokat i kalendern, allt från små lokala marknader till större slottsmarknader.

20161031_192429Längre hade jag inte hunnit, men jag mindes den goda värmen och jag ville ha den igen, inte minst för att slippa frysa och få ont i mina tår av att jag inte kan hålla värmen i dessa. För mig som diabetiker är ju fötterna otroligt viktiga, men även bror har ju till och från problem med sina fötter.

Nu vet jag i alla fall att tomten bor i Finland. Här om dagen damp ett stort kuvert ner i brevlådan innehållandes någonting. Gissa vad! Just det, varma goda ullstrumpor som är hemstickade. Hur kunde det passa så bra när jag nu under senaste dryga månaden tänkte på just detta? Var det en skänk från ovan? En sak är i alla fall säkert. det är en skänk från andra sidan Östersjön.

Kära Mary!
Hur du kunde träffa så rätt, vet jag inte. Att de kommer att värma våra fötter, vet jag men… Det paketet värmde mitt och brors hjärtan, på ett sätt du inte kan ana.
Från två lyckliga pojkar i Sverige, vårt innerliga och varma tack!

Ett enkelt tack

IMG_20160712_105742

SVT Nyheter granskar nu hyrläkarna och vad det betyder för oss patienter. Jag är glad att detta görs av två av mina favoriter Mikael Grill Pettersson och Sanna Drysen. Tyvärr väcker det många minnen inom mig som jag helst vill glömma, samtidigt ser jag att detta är mer än aktuellt än någon sin tidigare. Utan att gå in på detaljer vill jag tacka Mikael för det han gjort för mig, för oss och för alla andra, både det du gör nu och vad du gjort tidigare.

Jag vill också sända min djupa tacksamhet till P4 Väst, P4 Skaraborg och P4 Göteborg, som tagit mina tips på allvar kontrollerat och avfärdat myter som på olika sätt finns hos allmänhet och politiker/tjänstemän. Ni kunde ge mig svar på frågor som jag sedan kunde argumentera gentemot vården och omsorgen. Jag vill tacka alla mina vänner inom journalistkåren som på olika sätt hjälpt mig vidare. Alla lokaltidningar som spann vidare på dessa nyheter. SVT Nyheter Väst inte att förglömma.

Ett stort tack till alla politiker från olika partier, som stöttat mig/oss och drivit frågorna vidare, både lokalt, regionalt och riks. Även ni som förde upp mig i riksdagen. En stor känga till de som avfärdade mig och vägrade svara på frågor och blockerade mig. Jag fick rätt utan er hjälp.

Ett stort tack till de inom hemtjänsten som gjorde mig uppmärksam på att det fanns felaktigheter i mors vård och omsorg. Och en känga till er som gick bakom min rygg och pratade skit.

Ett stort tack, till de tjänstemän som tog ansvar och omplacerade folk, så de inte kunde göra mer skada. En känga till er som försökte svartlista mig på olika sätt.

Ett stort tack till alla mina vänner som stöttat mig och gett mig styrka under denna tid, ni vet inte hur mycket jag beundrar er.

Ett stort tack till kyrkans folk som givit mig en axel att gråta mot när sorgen var för svår.

Också ett stort tack till dig på Arbetsmiljöverket, du vet vem jag menar. Jag lyckades även bevisa det ni inte lyckades med.

Jag vill också tacka vår Herre, som givit mig styrka och kraft att genomlida detta, men också väglett mig på olika vägar.

Jag fick ytterligare fyra år tillsammans med min mor, en mor som blev lugn och harmonisk, som kunde skratta tillsammans med mig, men som också hade glömt det svåra.

Dessa minnen som nu dyker upp,gör ont, mycket ont. Men jag ångrar inget av det, och jag är stolt, mycket stolt att jag klarade det.

Mycket av det jag fann, finns kvar inom mig och det kommer jag att ta med mig i graven. Men jag kommer också att ta med mig en stolthet och glädje från er som slapp lida när sanningen uppdagades. De kramar jag fick från gråtande personer på ett visst ställe, har betytt mycket. Många av de vänner jag har lärt känna under dessa år finns kvar hos mig, ni har varit guld värda.

Jag kände igen mig mycket i Anders Kompass sommarprogram, känslor, tvivel, hat och förtal men också att jag kämpade för en god sak.

Tack alla för vad ni betytt för mig!

Livet går vidare #blogg100

20160403_165102

En turbulent vecka gå mot sitt slut, en vecka fylld av massor av olika känslor och tankar.
När någon nära går bort så är det inte så konstigt att mycket dyker upp till ytan. Tankar känslor och man vet aldrig hur man reagerar. När jag för ca 20 år sedan fick ordna den första begravningen, så förstod jag var det betydde för mig. För det första skulle jag ordna en fin begravning för den avlidne men jag tog det också som en möjlighet att lära mig hur det fungerar, för en dag står jag där och skall ta hand om mina föräldrar och kanske fler där till. En av de viktigaste lärdomarna för mig blev i samband med det, jag vill inte sitta efteråt och ångra en massa saker vi inte gjorde, en massa frågor jag aldrig ställde och som jag aldrig kommer att kunna få svar på.

När mina föräldrar sedan gick bort så har jag aldrig behövt känna någon skuld till dem, känna att jag gjort fel, eller att jag har missat något. Visst känns det väldigt jobbigt i dödsögonblicket hur man skall hantera den akuta händelsen och den akuta sorg som samtidigt uppstår. Sorgebearbetningen gick väldigt fort för mig, mycket fortare än väntat, och visst känner jag en saknad efter dem, men jag har aldrig dräkts i sorg på samma sätt som jag gjorde efter första begravning.

wp-1461923891003.jpgJag räknade ut att jag har ordnat tre begravningar och att jag nu har tagit farväl av sex personer i olika avskedsrum, där jag kunna se och röra vid den avlidne. Mor och far gick båda bort inför mina ögon och även där fick jag fina stunder med dem efter att hjärtat slutat slå. Min moster gick bort 1980, och då blev vi erbjudna att se henne men både mor och far skrek nej, och jag vågade inte protestera. I dag ångrar jag att jag inte valde att få se henne, men kan inget göra åt det.

Om jag bortser från minnesstunderna jag hade med mina föräldrar, så hade jag nog en av de vackraste stunderna i onsdags med min (mor)bror. Jag var helt ensam förutom en präst som fanns där vid sidan om, ifall jag behövde tröst. Jag fick ta så mycket tid jag behövde och det blev en hel timma.

Detta blev ett fint avsked och jag kände att jag klarat av allt med honom inklusive begravningen. Bror orkar inte med någon mer begravning och det accepterar jag. Sorgebinderiet jag har beställt till begravningen kommer jag att hämta på avtalad tid och åka och lägga här i vår minneslund i stället. Jag sätter mig på en parkbänk och lyssnar till hans favoritmusik på mobilen, om vädret tillåter och ber en bön. Det viktigaste för mig är inte att jag behöver visa andra min sorg, det viktigaste är vad jag bär inom mig. Det viktigaste är att han fick leva sitt liv på det sätt han ville under de förutsättningar han hade. Det skänker mig glädje och ro.

Nu går mitt liv vidare till någon annan står vid min sida och säger några fina ord när mina ögon har sluts för sista gången.

Tack #blogg100

IMG_20130703_203000

 

Det finns ett litet ord på fyra bokstäver, ett litet ord som ibland kan vara oerhört svårt att säga.
Detta lilla ord kanske inte betyder så mycket för avsändaren men kan vara oerhört värdefullt för mottagaren. Många gånger känner jag att detta ord används för lite idag, att avsändaren kanske inte tänker på hur detta lilla ord kan betyda så mycket för mottagaren.

Varför används detta ord så lite?
Är vi för självupptagna och tänker inte på mottagaren reaktion?
Anser vi inte ordet är något värt att använda?
Om det inte är värt någon för mig, tänker vi då på vad det kan vara värt för mottageren?
Är jag för självupptagen så jag inte bryr mig om mottagaren?
Är det en generationsfråga, att använda ordet?

För mig finns det ett litet ord, ett ord som är lätt att säga om man vet innebörden av ordet.
Detta ord tänker jag använda nu…

Jag vill säga

TACK

till alla människor som stöttat mig och min familj, till de som läser min blogg, som har hittat något i min blogg som gett dem kraft och stryka för att driva sin kamp vidare. Jag säger tack till de som via olika vägar kommenterat, men också till de som via privata meddelanden har kontaktat mig för att hämta styrka och kraft via mig. Jag säger tack till mina vänner som peppat mig att kämpa vidare, men också till de som av egen kraft hämtat stryka i min blogg och privata meddelanden.

Kort sagt TACK till alla som på något sätt påverkat mig/oss eller själv blivit påverkade…