Nej, detta är inte Sergels torg, utan långt, långt ifrån….
Någon vinterbadare är jag inte, och heller inte någon speciell nakenbadare för den delen. Men jag alltid varit tidig i sjön första gången varje år, även om det sedan dröjt till nästa gång. Men igår på vårdagsjämningen så tog jag årets första dopp i sjön 🙂

Något annat än att det var en kall avrivning, är svårt att påstå, då isen ligger kvar på sjön några meter bakom mig. Men jag var i alla fall i med hela kroppen.

Tidigare när vi hade gården, så hade vi ju en egen del av sjön, då vår skogsmark gick ända ner i sjön. Ungefär där skuggningen går över i solbelyst, och där hade vi alltid solbelyst på förmiddagarna. Hit stack man ofta efter mjölkningen på gården men innan man skulle sätta igång med annat jobb på gården. Det var oftast en bra start på dagen men ett snabbdopp. I höger bildkant har vi en vik och där badade man ofta i månsken när dagens höskörd var klar och för att bli av med allt ”bös” som kliade på kroppen.

Och här på denna plats så är det en fin sandstrand där det är lite långgrunt, så det var toppen för alla barn att bada där. Så sjön fyllde för oss en mycket viktig funktion under många år och är fortfarande ett kärt utflyktsmål under större delen av året, även om sommaren var höjdpunkten. Men när vi lade ner jordbruket och skaffade jobb på andra ställen, så blev det inte så mycket badande mer, än att det kanske ibland kunde ersätta duschningen hemma, för att bli av med arbetsdammet.

Ett år när vi var mycket aktiva, så lade familjen Näcken beslag på vår plats för morgondopp. Första veckan var vi mycket intresserade att smyga i buskarna och studera anatomi, men sedan ville vi ha vår plats tillbaka, men hur skulle vi göra???
Vi samlade ihop en massa kompisar, vi var säkert en 30-40 ungar som hade cyklat dit.
När alla var samlade, så på ett givet tecken så sprang vi allihopa ner för att bada på en gång. Näcken med familj samlade snart ihop sina tillhörigheter och försvann, för gott…
Så vi återtog våran sjö igen 🙂

Traditionen med att bada i sjön första gången tidigt på våren, slutade jag säker med för 25-30 år sedan. Om detta är en engångsföreteelse eller blir fortsättning på traditionen framledes, får tiden utvisa.