Jag en bättre människa #bloggswe

cleaning-381090_640

Efter några veckors arbete med flyktingmottagandet i Göteborg har jag nu blivit en bättre människa, tror jag i alla fall…

Jag har sett människor komma med alla sina tillhörigheter i en magsäck (midjeväska), barn som varit åtta dagar gamla och fötts på vägen under flykten genom Europa, endast inlindade i några frottehanddukar. En del har knappast haft kläder på kroppen. I dag har jag lärt mig uppskatta mer det jag idag har, att kunna få leva tryggt och säkert i vårt fina land Sverige.

Men inte nog med att jag nu värdersätter mitt fantastiska liv lite mer, så har även jag ändrat mig och fått energi till att göra andra saker. Många saker blev liggandes här hemma, då jag inte hade kraft till att ta itu med dessa, efter depressionen jag drabbades av i somras. Bara en sådan sak som att torka golven där det behövs, var en stor seger. Visserligen har jag använt dammsugare och sopborste när det blivit för många dammråttor, men dessa togs bort bara när det var absolut nödvändigt.

Att promenera ner för trappan till tvättstugan kanske inte känns tjohoo, men det är i alla fall inte längre en kamp om att vilja, inte vilja. Det känns fantastiskt!

Matlagning som har varit ett nödvändigt ont, gör inte så ont längre och att arbeta vidare med mitt hemautomatiseringssystem är mycket kuliager nu än tidigare.

Ibland måste man få upp ögonen för att man har det bra och lära sig ta tillvara på det fina man har.

Måste säga att jag är lyckligt lottad…

Empatin vinner #bloggswe

syien1
När nya hashtaggar kommer på Twitter och Facebook till stöd för flyktingsituationen så händer det väldigt ofta att mörka, bruna tar över dessa taggar för att sprida sin hatpropaganda mot flyktingar. Det är många konton som sprider desinformation om flyktingkrisen, om personer med annan tro är kristen.

Själv mår jag illa av att se dessa hatkommentarer som oftast inte har minsta udd av sanningen i sig. Jag blir verkligen rädd när jag ser vad vissa skriver. Enligt vissa media har många av dessa som sprider rasistisk propaganda fler olika konton som de använder, för att visa att de är många fler än det i verkligheten är…
Det vill säga att de med rasistiska synpunkter inte är så många som man vi första anblicken kan tro.
En del gör det under eget namn och andra väljer att använda pseudonymer, gärna med Sverige i namnet, så som sverigevän, äktasvensk. Ibland känner jag det som att det är fult att kalla sig svensk. att man älskar Sverige. men jag älskar Sverige och är en äkta sverigevän som står upp för vad Sverige gör för flyktingar i denna situation, då flyktingströmmarna är är de största sedan andra världskriget.

I dag när jag nu följer dessa hashtaggar på Facebook och Twitter, så känner jag att dessa fylls med glädje och empati över vårt fina land och dess mottagande av flyktingar. Visst finns det även de som påtalar brister i vårt samhälle, men vi gör trots allt det bästa av situationen. Fick för några dagar sedan se tweets om att vi nu bör lägga an med denna empatistorm med tanke på att alla nog inte känner denna empati. Jo jag tror faktiskt det, att de flesta känner det så, även om undantag finns.

Så idag är jag glad över den värme och empati som twittrars och facebookas under dessa hashtaggar. Den visar trots allt att Sverige inte är så brunt som det ibland görs sken av.

Länge leve Sverige, mitt fosterland!

This is RefugeePhones #bloggswe

Det är många som hittar sitt eget sätt att hjälpa flyktingar.
Min vän Gustav Martner berätta i detta filmklipp om hur de hjälper flyktingar med mobiltelefoner.

Så här beskriver de sig själva:

För den absoluta majoriteten av jordens alla människor är mobiltelefon och datakommunikation helt avgörande i vardagen. Det gäller inte minst de tusentals människor som just nu är på flykt. För dom är mobiltelefonen det avgjort viktigaste hjälpmedlet för att lyckas med resan bort från krig, hunger och fattigdom.

Få av dagens hjälporganisationer och stater som erbjuder flyktinghjälp har en plan för hur man ska ge människor som är på flykt tillgång till mobiltelefoni. Behovet är stort och varierande – de som kommer kan behöva allt från ett eluttag till mobilladdaren till en helt ny mobiltelefon med fulltankad kontantkort istället för den som kanske försvann ner i havet när gummibåten kantrade.

RefugeePhones är ett obundet volontärinitativ som sedan starten under sommaren 2015 delat ut hundratals kontantkort och mobiltelefoner till människor på flykt. Vår verksamhet bygger på donationer från medmänniskor och samarbeten med telekomoperatörer och mobiltelefontillverkare.

Ta gärna en titt på deras hemsida: http://www.refugeephones.com/

Kvinnor vid mannens arsle (nya sedlar) #bloggswe

Collage av Anna-Karin Brikell
Collage av Anna-Karin Brikell

Som bekant får nu Sverige nya sedlar som är det bästa tänkbara ut säkerhetssynpunkt.

I lördagens Vaken med P3 och P4 skrattade programledarna över nyheten att någon hade räknat ut att summan på kvinnornas sedlar är betydligt lägre än för männens sedlar. 620 kr jämfört med 1250 kr.
Anna-Karin Brikell, som har skapat collaget, undrar om Riksbanken ville skildra lönegapet mellan kvinnor och män.
Ja, vi kan alltid vrida och vända på olika saker. När Riksbanken skapade de nya sedlarna så tog man fasta på Astrid Lindgren, som många barn känner igen och valde motivet just på tjugan, då de tror att det är den sedeln som kommer barnen närmast. Därefter fortsatte de med varannan man och varannan kvinna. I antal är det nu lika många män som kvinnor. jämställt så det förslår.

Efter att det pratats i radion om sedelvalörerna med kvinnor och män, så har ovanstående bild spridits på nätet i parti och minut.

Metro.se skriver i en artikel: Kollar man på det totala värdet av sedlarna som var i cirkulation den 31 december 2014 så var 500-lappen överlägsen. Värdet av 500-kronorssedlarna, som nu ska prydas av Birgit Nilsson, var hela 57 miljarder kronor. Att jämföra med 1 000-lapparna som var värda ungefär sex miljarder kronor vid tidpunkten.

Expressen.se skriver: Tittar man på vilka sedlar som är vanligast att använda så är det 20- (Astrid Lindgren), 100- (Greta Garbo) och 500-kronorssedlarna (Birgit Nilsson). Och det är de tre som pryds av kvinnor.

Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men det jag har sett är att män ofta har plånboken i bakfickan. Tittar man på sedlarna som är mest använda är det sedlar med kvinnobilder.

Mitt konstaterande är att det är kvinnorna som är männens arslen närmast…
(Har man plånboken i innerfickan, så kommer kvinnorna närmare mannens hjärta)

Läs gärna: Nya sedlar, gammalt problem – feministisk idioti i repris

I min värld är män och kvinnor lika mycket värda och vi måste alla hjälpa till för att det inte skall vara så tydliga skillnader i lön mellan könen. Men detta med sedlarna valörer, går för långt enligt min mening.

Nossan ljusfestival 2015 #bloggswe

Så har vi åter varit på den vackra ljusfestivalen i Grästorp.

Det är verkligen en fröjd för öga att få se dessa vackra ljussättningar. I år verkar det som det har varit större än någonsin, om man bedömer efter antalet personer som var där när vi var där. Men det återstår att se vad de offeciella siffrorna säger.

Gott om folk och ont om plats, men vad gör väl det när man har mycket att njuta utav.

Tyvärr gör ju sig inte enkla bilder från mobilkameran att allt kommer till sin rätt, men det går ändå att njuta, så håll till godo. 
DSC_0056
DSC_0053 DSC_0051 DSC_0050 DSC_0049 DSC_0048 DSC_0046 DSC_0045 DSC_0042 DSC_0041 DSC_0039 DSC_0037 DSC_0034 DSC_0031 DSC_0030 DSC_0028 DSC_0026 DSC_0025 DSC_0022 DSC_0021 DSC_0020 DSC_0019 DSC_0016 DSC_0014 DSC_0009 DSC_0010 DSC_0008 DSC_0005 DSC_0003 DSC_0002 DSC_0001 DSC_0060 DSC_0059

Nu går jag vidare… #bloggswe

Har haft underbara veckor i Göteborg och lärt känna många nya vänner.

Att vara en del av organisation som arbetat med flyktingars ankomst, har värmt mitt hjärta, oerhört fint.

Mitt ansvarsområdet har inte varit det lättaste och gång på gång har det varit kris, och jag har inte kunnat värja mig.
Visst jag har kunnat stänga av Facebook och Twitter men, telefonen har jag inte kunnat stänga av, framför allt när jag när jag skulle börja jobba natt. När folk inte fått tag på mig på de vanliga vägarna, så har de SMS:at eller ringt.
Jag behöver min sovtid och den är inte som andras, då mina arbetstider inte är som så många andras.

Har somnat skönt vid niotiden, för att kunna sköta mitt ordinarie jobb. Halv tolv ringer telefonen och jag flyger upp ur sängen och tror jag har försovit mig. Nej då är det någon kompis i organisationen som har en fråga.

Förra veckan lämnade jag allt, och kände att nu får det vara nog. Jag har gång på gång bett att vi gemensamt måste arbeta för att göra det bästa av situationen, men nej. Jag blev övertalad att än en gång hänga med, men jag tvekade, men till slut sade jag ja, när jag nästan blev lovad guld och gröna skogar.

Men helt plötsligt exploderar kommentarerna om att den arbetsbeskrivning jag gjort, fattades en massa saker i.
När jag kollar det gemensamma dokumentet är det någon anonym användare som gått in och tagit bort en massa saker, gjort ändringar, strukit över och hela dokumentet var kaos, stavfel, halva meningar mm.

Arbetsbeskrivningar som jag och andra har satt upp i våra lagerutrymmen, har rivits ner, gång på gång.
Hur vi skall arbeta med andra utsatta grupper, har motarbetats, gång på gång.

Har man skrivit något i vår grupp, så har det kommit kommentarer långt upp åt väggarna. Tror inte folk läser kommentarerna på ett inlägg utan bara kommenterar saker, utan att kolla upp.
Har försökt att ta det via privata chattar och prata med folk denna vägen, men vissa ser inte skogen för alla trän.
Man blir lovad saker, som sedan glöms av och så får jag skit för det… Nej det funkar inte.

I går bestämde jag mig för att gå vidare. Tog bort alla grupper som har med organisationen att göra.
Tog bort de flesta ”nya” vänner, som jag bara har haft sporadisk kontakt med.

Nu har jag bara de finaste vännerna kvar, som varit ett bra stöd i allt.

Så nu går jag vidare, inser att de flesta bara är energitjuvar…

En organisations födelse #bloggswe

angry-man-274175_640

Det finns mycket forskning gjord på grupp-processen, dvs vad som händer när olika människor slår ihop sig till en grupp. Gruppen genomgår några förutsägbara stadier:

Stadium 1: Orienteringsfasen. Alla är artiga, det sker få egna initiativ, man vänder sig till den som är ”ledare”, man tror att om man inte förstår ngt så är det för att alla andra har koll och man själv är ny. I detta stadium sker ingen effektiv ”produktion”, utan alla är upptagna av att fundera på om de hör hemma i sammanhanget, och om dem är önskade av de andra, och försöker hitta sina egna roller.

Stadium 2: Konfliktstadiet. Nu börjar gruppens medlemmar att känna sig trygga. Man vågar ta egna initiativ och lufta sina åsikter. Här kommer konflikterna och det kan emellanåt bli hårda smällar. Här sker definitivt inte någon effektiv produktion, däremot mycket känslor och många som har ont i magen. OBS OBS: OM man lyckas lösa konflikterna på ett konstruktivt och bra sätt så att gruppen lär sig att: ”Här kan man begå misstag och ha olika åsikter, men ändå reda ut det och samarbeta!”, ja då kommer gruppen att gå vidare till stadium 3. Lyckas man inte med konfliktlösningen på ett bra sätt fastnar gruppen i stadium 2 eller går tillbaka till stadium 1.

Stadium 3-4: Ett effektivt team som på ett strukturerat och effektivt sätt arbetar mot ett gemensamt mål. Man har en hög effektiv produktion. Här känns det som att underverk kan ske, för att man är så starka tillsammans. Konflikter sker, men man har lärt sig att lösa dem på ett smidigt sätt.