Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, heter det i låten… Ärligt talat avstår jag både grädde och kyssar när Pontus står där med sin sin Fogarollimoppe. Nu var det årets sista stadsfestival i området, och då är det Uddevalla som gäller med Uddevallafesten. I år hade vi planerat in lördagen för besök då gruppen Sjömila framträdde på stora scenen på Kungstorget. Sjömila är den lokala musikgruppen som är på klättring på musikens stjärnhimmel. Tyvärr var väl inte vädret med oss i besöket, men vi tillhörde en trogen skara som inte vill missa denna grupp. Vad vore livet utan musik, och var är musik som inte spelas live.
Vi började besöket på Harrys där vi tog ett bord utomhus i rökavdelningen, för naturligtvis skall även Nussä ha de bästa. Servitrisen kom med ”speisekarte” och naturligtvis hade hon direkt med sig dryck till vår fyrbente vän. Tack Harrys, er service gör att det är hos er vi äter festmåltiden. Pasta och hamburgare i lyxutförande är blev årets måltid. Efterrätten, tar vi sedan hos baristan Pontus. Grädden och kyssarna får han spara till de som behöver dem bättre, men en stadsfest utan Pontus och hans kaffemoppe, är bara en en halv stadsfest. Första gången jag såg en dylik moppe var i Stockholm, sedan Uddevalla, och nu har det blivit tradition att leta upp denna mobila kaffeservering. Att ”tjöta me fölk” har nog både jag och Pontus gemensamt. Det har jag alltid gillat. Men som tidningsbud så är det en bristvara på jobbet, och då blir det så här IRL på en massa andra ställen i stället. Att gå på Koffehouse eller liknande där baristan försvinner på avstånd och gör kaffet, då missar jag det som gör besöket roligt, däremot vid Fagarollimoppen, står man på parkett och få vara delaktig i det hela, det gillar jag. Tänk så lite det behövs för att man skall känna sig delaktig, en kopp kaffe och glatt humör…
Ja, humöret var verkligen på topp och när jag sade att jag ville fota, som städtakterna fram, eller bort, hur man nu vill vill uttrycka det. det finns alltid en trasa till hands för att hålla allt rent, snygg och glänsande som speglar. Men den skulle inte synas på bild.
Jag letade efter denna härliga mobila servering även på Fallens dagar i Trollhättan, men hittade inte den. Nu fick jag reda på att det hade blivit dubbelbokning.
Men vill man han kaffe gjord med omsorg och kärlek, så är det hit man skall gå…
Därefter blev den en knapp timma med Sjömila på scen, men en höggravid sångerska. Det regnade och regnade, men vad gjorde väl,med sådan härligt musik. Och vi är glada att, såsom Erika Larsson själv säger, Vattnet gick inte på scen.
Varje stad med självaktning här i området skall ha sin egen stadsfestival. Fallens dagar här är ju den största och jag tror även den mest turistdragande festivalen. Den har ju några år på nacken och kretsar ju runt trollhättefallen. Vänersborg har sin Aqua Blå och Uddevalla sin Uddevallakalaset. I dag var det dags för Uddevalla att få besök. Man ser ju skillnaden på städerna och deras uteliv, inte minst sedan Trollhättan fick högskolan i staden. Här finns många uteställen som inte de andra städerna kan stoltsera med. Med Uddevalla har ju sin charm på sitt eget sätt. Nere vid busstationen finns tivoli, inne på gågatan så finns knallemarknad och ett par pubar med fik. Men när klockan slår 18 stäng gatorna av, det blir inträde på 20 kr och en massa öltält öppnar upp. Scenframträdaden sker på tre scener. Och där blir det mer gemensamt arbete istället för att som pubarna här i stan har sina egna. Men Uddevalla är väldigt vackert att vandra i, i alla fall som utbölingar som vi är. Så det blir lite öl, mat, promenader och mer öl. Bror gillar ju dessa krogrundor som blir lite mer av kontinental stil, vilket vi sällan gör i Sverige, förutom när det är festivaldags.
Villa California 