Utöya

DSC_0160

Det är idag soligt och fint och inte minst varmt. Termometern är och nosar på 30 grader, och jag har större delen legat i min hängmatta i skuggan under några träd och försökt sniffa åt mig lite frisk luft i den svaga vinden. Det går inte att missa att det är fem år sedan Anders Behring Breivik blev en radikaliserad massmördare.

Jag kommer inte ihåg när jag fick första nyheten om explosion i Oslo, och inte heller vad som var utlösande faktorer. Tänkte nog säkert att nu har terrorn kommit väldigt nära. Sedan kommer uppgifter om att något hänt på en ö utanför Oslo. Men jag skulle jobba den natten och gick och lade mig. Går upp 00.30 och lyssnar på Vaken med P3 och P4 med Simon Moses som då var programmerare. Nyheterna klockan 01 innehåller mer fakta om vad som hänt och jag förföras av händelserna.  Kommer till jobbet och tar min tidningsbud,  mina tidningar och börjar min tidningsrundan. Nyheter rullar och programmet fortsätter sin vanliga rund men allt glatt som musik, tävlingar och den goda lätta nöjesprofilen programmet har. Så säger Simon efter en låt att han har en reporter med sig från ekot med nya uppgifter om vad som hänt i Norge. Då kommer uppgifter om att det var 88 döda och knapphändiga uppgifter vad det egentligen var vad som hänt. Jag tappar andan. …

Jag stannar bilen, kliver ur, tänder mig en cigarett och tar en promenad. Måste smälta att 88 människor har bragts om livet. Fattar det inte, vill inte fatta, förstår inte…. 88 människor finns inte längre.

Kommer till sans, jag måste ju ändå jobba, även om det kändes meningslöst. Morgontidningarna skulle ut, men varför? De innehöll ju bara gamla nyheter, nyheter som överskuggas av det som hänt i Norge. Helt plötslig kände jag att Simon var märkbart tagen av detta och efter ett par låtar så lades musiken om och Simon ändrade hela programmet till att bli ett samtalsforum och folk kunde ringa in och prata om sin sorg och frustration om det som hänt. Vi var många den natten som kände samma sak, och jag kunde bara nicka instämmande till alla samtal jag hade hört. När jag sedan fick min ledighet så åkte vi upp till Oslo. Hade köpt blommor här i Sverige och tagit med mig då jag hört att blomsteraffären stängt pga tomma hyllor. Utanför domkyrkan i Oslo lägger vi blommor och där har samlats massor med folk som gråter och försöker först. Vi samlas i en ring och gör en jättekram för att stödja varandra i det vi känner.

Mitt i allt detta som hände i Oslo så ser jag Jens Stoltenberg i en tweet på Twitter och jag sänder kondoleanser till Norge och det norska folket från nabolandet Sverige. Helt plötsligt sitter en herr Larsson i Sverige och en herr Statsminister i Norge och DM:ar på Twitter stöder varandra och försöker förstå. Helt plötsligt är vi bästa vänner och skickar ut små DM till varandra om tankar vi har. Fortfarande är vi vänner på Twitter och hälsar till varandra fast vi inte har träffats. Funderar på varför vi fick denna kontakt.

I höstas hade vi ju hår i Trollhättan attentatet på skolan Kronan där Anton Lundin Pettersson gick till attack mot de som inte såg svenska ut. Än en gång hamnade hatet mot grupper av människor i fokus. Jag blev bekymrad för bror och tweetade att jag måste ta hand om honom. Tanken var att informera mina vänner. Bror var ju i grannstaden och jobbade så han hade ju inget med händelserna att göra, men var ändå bekymrad. Då hakade BBC i London på och ville ha kontakt, så helt plötsligt var jag hör BBC:s svenska förlängda arm som försedd dem med bilder och personer att intervjua. Min kompis på vår lokalradio fick ta åt sig rollen som talesperson och prata med London, och till slut blev det också australisk tv som också fick min hjälp att få kontakt med lokalradion.

Ja jösses vad denna dag väcker minnen inom mig. Minnen som är hårda och jobbiga men samtidigt har man varit en del av världspolitiken, helt ofrivilligt. Nej, jag hade gärna avstått det om jag kunde hejdar händelserna i Oslo, Trollhättan, Nice osv. Jag längtar efter fred och frihet.

Mina tankar går till alla som drabbas utav terrorbrott oavsett anledning. Jag hatar hat och älskar fred.

2 thoughts on “Utöya

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s