Etikett: Tidningsbud

Jag är oduglig #blogg100

Den Av villacaliforniai Tidningsbud8 kommentarer

wp-1457344283772.jpg

Sitter nu på förmiddagen och dricker mitt morgonkaffe. Har petat i mig ett par Alvedon mot huvudvärken… Nej, nattens jobb var inget kul!
Upp till 25 cm snö på vissa ställen, temp som pendlade runt nollan.
Ibland is under snön, ibland bara slask. Backa några meter från lådorna och ta fart för att komma framåt igen…

Fram med isskrapan för att skrapa lådor, så jag såg att jag lade brev till rätt adressat.
Ett par vägar åkte jag inte in på, pga snö/halka.
I morgon förväntar jag mig flera reklamationer från dessa, som blev utan tidning.
Kanske en förnedrande skylt på någon låda hur djävla oduglig jag är, eller en anmälningsblankett till Stora Holms halkövningsbana…

I morgon vet jag svaret

Plötsligt händer det, att vara tidningsbud

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

trogenDet är nu drygt 10 år som jag jobbar som tidningsbud. Ungefär när tidningsprenumeranterna gå och lägger sig så startar tryckpressarna på vårt tryckeri ute i Landvetter, där de flesta av Stampens tidningar numera trycks. Vi inväntar de stora rikstidningarna såsom Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Samtidigt buntas specialtidningar upp och även veckotidningarna buntas så att varje distrikt får rätt antal. Även posten sorteras efter distrikt och gång/körordning.

00:30 går jag upp och skall vara på jobbet 02:15. Jag sorterar posten, brev och paket, om de behöver sorteras. Sedan kontrollerar jag mina tidningsbuntar, ser till att jag har fått rätt antal tidningar utav olika titlar. Vid skadade brev eller tidningar, eller om något har gått fel i leveransen av något tidning så måste detta meddelas förman, så han får beställa nytt och att kunden får rätt besked när den sedan ringar och klagar. Ibland har någon veckotidning skador så man inte vill dela ut de, då kunderna förväntar sig felfria exemplar. Dessa exemplar kan ev delas ut till någon man känner och man lägger en extralapp med i lådan att man beställd ett felfritt exemplar som kommer dagen efter. När sedan kunderna vaknar så skall de ha sina tidningar i lådan eller brevinkastet. Så medan de sov hann mycket hända, utan deras vetskap. Att det finns olika sorters tidningsbud behöver jag inte krypa under stol med och så är det med prenumeranter. En del kunder blir så förbannade på om något strular i leveransen så de sätter upp stora banderoller vid brevlådan, allt för att förudmjuka oss bud, med ord som jag inte vill skriva här.  Trots att det kanske inte är vi bud som felat. Andra har mer förståelse att det kan bli fel. En del kunder tror att vi leverera tidningar med helikopter. Då behöver man inte skotta mer än från sin dörr till brevlådan. Att budet skall nå lådan från bilen, alternativt kliva ur och kliva över ev snödrivor, så långt tänker man inte.

En del prenumeranter på landet mailar och SMS:ar när det är busväder,och ber en att meddela när man kommer så kommer de ut med en termos kaffe. Underbara människor.

Speciellt vid jul är det många prenumeranter som händer något i brevlådan som en liten uppmuntran och tack för det för det gånga året. Det känns så otroligt fint att de har förståelse att det finns en människa bakom jobbet att leverera tidningen.

Härom dagen satt ovanstående lapp i en postlåda och det gjorde mig så otroligt glad så jag jublade. Denna kund brukar heller inte glömma mig vid jul. Tycker det är tråkigt att de slutar med papperstidningen även om jag förstår anledningen. Samtidigt är jag glad att vi har både brev och paket att dela ut,så jag får fortsätta att serva dem på natten när jag ändå åker förbi…

Tack kära prenumerant för den finna gesten…
Ni värmde mitt innersta för lång tid framöver.

Är det OK om jag tar dig på ……

Den Av villacaliforniai Minnen, VardagLämna en kommentar

Buss

Jag har inte undgått debatten om tafsande killar som tar tjejer på ställen på kroppen. Här om dagen kom jag i diskussion med en kvinnlig bekant om att många karlar är äckliga och hon tog ett exempel på en karl som jobbar som tidningsbud och hade frågat henne om hon bjöd på kaffe om han kom med tidningen till henne. Hon kollade honom och han var gift och hon tyckte det var skamligt att en gift man betedde sig på det sättet.
Jag vet inget om denne mannens avsikter och tänker heller inte spekulera i det.

Men jag vet själv när jag körde mitt gamla tidningsdistrikt, där jag kände många och de kände mig, hur det kunde fungera. När det var stora problem med distributionen på grand av väderlek eller andra hinder på vägarna, så hade någon varit ute och för att hämta tidningen som inte fanns, då kunde det ibland komma ett meddelande på Facebook med förfrågan var jag befann mig. Då kom ofta förslaget tuta när du här så kommer jag ut med en kopp kaffe. Oh, vad glad man blev åt dessa meddelanden. Var man trött för att ta sig fram på dåligt plogade vägar i snöstorm, så var detta mer än välkommet och man kände sig verkligen behövd… Kanske var det en muta från deras sida för att slippa gå till brevlådan igen, men för mig var det guldkant denna dag när man kämpade med jobbet. Jag har aldrig haft en tanke att någon av dessa, oftast damer, hade någon som helst baktanke med sitt erbjudande. Kanske jag är dum, jag vet inte…

Men diskussionen gick vidare till min period som busschaufför och där kunde det förekomma saker som i alla fall jag inte tyckte var så angenäma.

Det hände emellanåt att överförfriskade tjejer/damer ”råkade” tappa sina pengar över mitt skrev för att sedan få ”chansen” att plocka upp dem där. Ibland kom det en smekning och ibland ett nyp så man trodde att man blev kastrerad… 😦
Ofta hände dessa saker väldigt fort så man hann inte reagera innan det var för sent…
Man försökte hantera situationen på bästa sätt, men var man för otrevlig så kunde dessa kvinnor ibland ringa kontoret och påstå att jag varit otrevlig och man blev inkallad dit för att förklara sig. Nu visste ju företaget om våra problem, så det blev inte mycket väsen om det utan de kontaktade ibland anmälaren som fick förklara sig.

Värre var det med kvinnor som varit på krogen och inte fått det de önskade med hem, utan blev otroligt kärvänliga på bussen. Det de inte fick med sig hem hoppades de att jag kunde leverera direkt. När man då inte visade sig intresserad så valde de att ringa polisen och påstå att jag försökt våldta dem. Även polisen visste ju om vår situation och vi hade bra samarbete och kunde snart avfärda det jag blivit anklagad för och de kunde kontakta anmälaren igen som då fick bekänna färg. Visst, jag hade kunnat göra motanmälan, men det kändes bara som mer bekymmer. Även om man av någon orsak nekat personer att åka med, så kunde dessa ringa och anmäla mig för rattfylla. Man lärde sig snart att veta att nu står polisen på ändhållplatsen för att kolla upp något, efter att någon ringt.

Jag slutade köra buss 1994, och funderar ibland på hur det yrket och det ”problem” som fanns då, fortfarande finns kvar idag.

Kanske skall fråga någon av mina manliga vänner hur det är idag, om kvinnor fortfarande tar dem på K*ken…

Isgata

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

wp-1453727807790.jpg

Vi hade ju väderomslag i helgen och temperaturen steg till flera plusgrader. Många av de vägar jag trafikerar på natten har varit dåligt snöröjda och bilar har packat snön så den blivit kompakt. Nu smälter det och istället för packas snö har delar av mina vägar blivit isgator. Vissa av mina vägar har fått sand eller grus på sig andra inte…

När man inte kommer tillräcklig nära lådorna så är man glad att man kan veva ner rutan och kroka armen i fönsterkarmen på bilen för att kunna ta ett steg till lådan.

Ett av mina kiss/rökställen utefter rundan var så halkig så det var ingen ide att försöka ställa sig upp där för att göra behoven. Så i morse fick jag välja en annan plats för deet som behövdes.

Balettdanskommentarer

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

ballet-415382_1920

Det blev en del kommentarer angående tidningsutdelning vid halka. Det sträcka jag kör varje jobbnatt är ca 10 mil på allt från motorvägar till små enskilda/privata vägar.

När det gäller tillfälliga problem är vi alltid våra egna skyddsombud men gäller det problem så är det företaget vi vänder oss till. När vi tar oss fram nattetid så gör vi hela tiden bedömningar om vi skall leverera på en sträcka eller inte. Vi har alla olika knep för att testa vägförhållanden och hela tiden är vi beredda att ompröva våra beslut.

Det viktigaste är att vi meddelar företaget om vilka adresser som blivit utan tidning så prenumeranter får besked om varför de blivit utan tidning, men också att företaget blir varse om att här har det varit problem.

Personligen gör jag gärna bromsprov när jag kör in på en ny väg och då tar beslut om jag skall köra där. Men förhållanden kan ju ändras och det snabbt. Ibland har man kommit på efter någon km att här är det inte lämpligt att köra, men vad göra?
Skall jag backa en kilometer eller fortsätta de tre som återstår. Oftast är den frågan lätt att svara på, då det är lättare att köra framåt än bakåt. Jag lär mig dock att här var det problem och är inget ändrat i början på vägen sedan gårdagen, så förutsätter jag att det är lika illa nästa dag. Jag vet ju också oftast att vägen är bra halkbekämpat i hjulspåren men när jag lägger mig till höger för att nå postlådor så hamnar jag utanför och det kan vara mycket halt. Åker jag nu på en väg som jag troligen inte kommer att köra nästa dag om inget hänt, så försöker jag ju trots det leverera tidningarna under sträckan även om jag vet att de inte får någon tidning i morgon.

Efter den körning jag skrev om nu senast har jag också bett företaget kontrollera däcken extra noga på min bil. Kanske börjar bli gamla och torra eller att de lagrats fel. Vi får se var som händer.

 

Balett på nattvägar

Den Av villacaliforniai Teknik, Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

ballet-415382_1920

Denna jobbarvecka har inte varit rolig 😦
Börjar med ymnigt snöfall så det blir framkomlighetproblem pga detta. Sedan ett par dagars tö och snön omvandlas till slask, vägar som plogas på ytan men vattnet samlas i hjulspåren och nu svinkallt så allt fryser.

För vad dag som gått har det blivit halkigare och halkigare och gas och broms i tidningsbilen har fått hanteras med yttersta försiktighet.

I går hade ett par vägar blivit sandade då salt inte biter i denna köld. Vad händer, jo några tänker sommarväglag och blåser på och blåser bort sanden där den skall ligga. Jovisst håller jag tungan rätt i munnen så kan jag ligga långt åt sidan på grusvägen, nära diket så några hjul åtminstone kommer på sand, så går det kanske att köra… Men om sanden har missat någonstans vart tar jag vägen då? Med största sannolikhet så ligger jag där vackert på sidan i diket. Har absolut inte någon lust att tillbringa någon timma där i denna kölden. Visst, kan säkert läsa någon av de tidningar som ligger i bilen, men känns ändå inte så där kul. Låg hastighet, 20-30 ibland smygfart. Ibland provbromsar man för att känna på halkan, skall jag fortsätta eller låta bli… Vänder jag, om det går att vända då blir 5 hushåll utan tidning… Man tänker, hur smakar kaffet då…

Man fortsätter, man sänker hastigheten mera, tar tidning öppnar fönstret bromsar försiktigt för att stanna vid lådan då släpper allt grepp på bilen och man ser lådan passera bildörren med 2 cm och stannar 5 meter bortanför 😦
Man lägger in backen, försöker smyga och hoppas inte bilen kanar in i lådorna och förstör dem eller våra bilar. Ibland funkar det, ibland inte. Man går ur bilen lägger tidningen i lådan, sedan har man handflatan och skjuter bilen i sidled så den åtminstone hamnar på något gruskorn, så man kommer därifrån.

Nu kommer ett uppförslut och man försöker få upp lite fart så man kommer upp helskinnad. Det får ju inte vara mer än vad som behövs för att klara backen men även kunna få stopp om det behövs. Nerförslut och man tar ner hastigheten till ett minimum innan så man kryper nerför. Helt plötsligt släpper bakvagnen och strax efter framvagnen.

Man försöker bromsa, pumpa (ABS funkar ju inte om inga hjul rör sig) man styr, kanske någon reaktion. Man kanar från ena sidan till den andra, hastigheten ökar vad jag än gör. Man är glad åt den lilla rand med skarsnö som finns vid sidan och hoppas att det skall räcka för ge bilen fästa från att klara diket.

Man blir tröttare och tröttare, känner stressen för att det tar lång tid att köra och tidningarna blir sena. Du får ont i kroppen av att hela tiden behöva vara alert och spänner sig när bilen dansar balett över vägen.

Hur snäll skall man vara mot de som vill ha tidningen till frukost?

Man känner sig stolt och glad att alla fått sin tidning, trots försening och ingenting har hänt.  Kommer hem. lägger sig och hoppas att spänningarna i kroppen snart släpper. Somnar och sover dåligt, trött på dagen. Försöker sova innan jobbet.

Nästa morgon har folk ringt och klagat på sen tidning och undrar varför….

Go natt…

Förändringarnas tid

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

tidningsbud

Sitter i köket långt innan mina väckarklockor ringer. Vi är alla kallade till obligatoriskt möte på jobbet klockan 02:00. Kunde inte somna som jag brukar göra runt klockan 21 som brukligt innan jobbet.

Det sker ju mycket nu inom tidningar och framförallt papperstidningar och dess framtid. Vissa spår att tidningen som du vecklade ut över frukostbordet är borta inom fem till femton år och att vi istället sitter med våra läsplattor.
Nu i natt skall vi bli informerade om tryckeriförändringarna inom koncernen och vad det innebär för oss tidningsbud.

Så det är med skräckblandad förtjusning jag sitter här…
Hur många år har jag kvar mitt jobb, och vad händer sedan?
Om några timmar lär jag ha fått en hel del svar och troligen ännu mera frågor.
Kan meddela att kaffet innan jobbet smakar bra i alla fall…

Avtalsförhandlingar tidningsbud #bloggswe

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

tidningsbudSnart är det dags för avtalsförhandlingar för oss tidningsbud. Transportarbetaren sammanfattar våra krav på detta sätt:

– Tre frågor är extra viktiga. En handlar om garanterad arbetstid. I dag måste företagen erbjuda minst tolv timmars arbete per vecka i genomsnitt. Buden vill höja detta och målet är att få en arbetstid som gör att man blir kvalificerad för a-kassa.

– Arbetsplikten retar många. Låt säga att ett bud är schemalagt från 02.00 till 05.00. Enligt avtalet kan arbetsgivaren beordra dig att jobba ända till 07.30. Orimligt tycker de anställda, särskilt de som har andra jobb som väntar.

– Den tredje stora frågan handlar om avlöningen. I dag betalas morgontidningsdistribution och ”övrigt distributionsarbete” olika. En harmonisering måste till.

Bloggen Tidningsbud skriver på sin Facebooksida så här:

I januari börjar förhandlingarna om ett nytt avtal.
Vid förra avtalet skrev företagen och Transport i en kommentar att löneparagraferna 4 och 5 ska slås samman i kommande avtal.
Man kommer att förhandla om en ny löneparagraf med sänkta löner och höjda ob-tillägg på natten.
På dagtidsarbete blir lönen högre för de som har längre anställningstid.

Vid avtalsförhandlingarna 2012 inriktade sig Transport enbart på att få bort den beryktade gratiskvarten. I de kommande förhandlingarna är det en annan fadäs som står i centrum. Precis som med gratiskvarten så har den orimliga arbetsplikten, som varar till halv åtta på måndag-fredag och halv nio på lördagar, retat upp tidningsbud över hela landet.
Ett av huvudkraven i förhandlingarna blir att begränsa arbetsplikten och sätta den i relation till sluttiden och sysselsättningsgraden.

Tidningsbudens garanterade arbetstid är en skamfläck på svensk arbetsmarknad. Att offra sömnen 6 nätter i veckan för 2 timmars garanterad betalning.
Minsta betald tid måste öka till 3 timmar eller 18 timmar per vecka. Det är ett annat huvudkrav.

Därtill kommer man att kräva en avtalsskrivning om att alla företag måste lämna en bekräftelse till tidningsbuden på all rapporterad mertid, för att försöka minska bolagens fifflande med mertiderna.
Man kräver också ett lönetillägg vid distribution av värdegods.

I det nya numret av Transportarbetaren finns en sammanfattning av de olika yrkesgruppernas krav i avtalsrörelsen.

Jobbet har kallat #bloggswe

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

DSC_1018

Då var man tillbaka till jobbet igen. fem veckors ledighet är slut, och det känns så där. Nu skall man gå upp när man gick och lade sig under semestern, och det kändes verkligen i går, då jag gick och lade mig efter middagen för en liten powernap som varade fram till klockan ringde för uppstigning. Det var första gången på 10 år som jag tog ut hela semestern på en gång, då jag inte hade något val, utan företaget bestämde när vi behövde ha ledigt. Visst var det kul att träffa kollegorna även om jag trivs bäst när jag kan jobba efter mitt eget huvud och ta mitt eget ansvar. Det är min melodi!

Sedan jag lämnade de sociala medierna och plockade bort både Facebook och Twtter på telefonen, så har jag inte längre något som stör mig, och det är otroligt skönt. Jag känner också att jag slipper reta mig på saker där och kan istället koncentrera mig på jobbet och göra ett bra sådant.

I samma veva som jag började så försvann det fina vädret och regn och åska har tagit över, men vad gör det när underbart fina Sandra Charlez förgyllde min morgon via radion. Ja, det märks mycket att högsommaren har flugit sin kos. Tidigare var det nästan ljust när jag började jobba, och nu när det inte heldager när jag slutar.

Det har inte skett så mycket ändringar på antalet tidningar under min frånvaro, så man kände sig som hemma med en gång. Och även brevlådorna är lika välkomnande som tidigare, så det skall nog fungera bra framledes.

Ecodriving #bloggswe

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

Klimat och miljö är ju idag ett återkommande ämne i debatterna.
Vi har bara ett jordklot och det måste vi vara rädda om, ifall vi inte skall ta ett kollektivt självmord. Där måste vi alla ta vårt ansvar, stora som små. För många företag inom transportbranchen är ju miljöcertifieringen också ett konkurrensmedel. Bränslekostnaderna är också en stor kostnad för företag och privatpersoner, och de lär inte minska så mycket utan snarast öka. Där har ju också myndigheterna ett styrmedel för att minska utsläppen.

Mitt företag är miljöcertifierat enligt enligt ISO 14001
”Vi är miljöcertifierade enligt ISO 14001. Våra lastbilar är av senaste miljöklassning och samtliga
chaufförer har genomgått utbildning i Heavy Eco Driving. Alla våra medarbetare har genomgått
miljöutbildning och i våra distributionsbilar har vi under 2013 installerat Econaut-system från Masternaut som hjälper våra chaufförer att ändra sitt förarbeteende till ett betydligt mer sparsamt. Vilket gynnar både miljö och ekonomi.”

Så gott som samtliga bilar är utrustade med Masternaut-systemet där fordonsflottan än är uppkopplad 24/7 genom mobilnätet. Vi fordonsförare får ju direkt på en display i bilen, återkoppling på vår körning, genom ljus och ljudsignaler att nu är vår körstil inte acceptabel. Vid för mycket tryck på gasen, så att bränsleförbrukningen ökar för mycket, så ljuder det i bilen, likadant vid för kraftiga inbromsningar. Även när vägarna är dåliga med mycket håligheter, som det gärna är på grusvägarna, så säger systemet ifrån att lätta på gasen, för att minska slitaget på fordonen.

Men hjälp av mobilnätet så positioneras också fordonen och ser man att det är återkommande problem på vissa vägsträckor så har ju företaget möjlighet att se detta och be vägföreningar mm att åtgärda bristerna för att vi skall fortsätta att köra. Positioneringen gör det ju även möjligt att lokalisera oss förare om något skulle hända. En stor trygghet för oss som har ensamarbete nattetid.

Mastarnautsystemet är ju även flexibelt och kan byggas ut med olika moduler för att ge mer trygghet för alla parter.

Nedan följer ett par ”reklamvideor” över systemet.