I morgon är det dags för kyrkoval 2017. Själv har jag redan avgett min röst under veckan som gått. Jag gör som vanligt tittar igenom de olika valsedlar som finns och kollar vem som står på de olika listorna. Tänker på de kandidater som jag känner igen, den relation jag har till dem, funderar på vilken uppfattning jag har om personen och om jag tror personen kan föra fram de frågor jag anser är viktiga. Känner jag att det känns rätt, kryssar jag personen. Naturligtvis måste också partiet/nomineringsgruppen ha något som jag känner är viktigt, så att en kandidat står på en lista som jag inte förlitar mig med, då blir det inte den sedeln som åker i kuvertet.

Kyrkovalet har varit lika viktigt för mig som de allmänna valen vi har för övrigt, och det är detta jag kallar demokrati. Jag är stolt och glad över att vara en Europé där demokrati råder, fast vi har en historia som startat två världskrig och två förhatliga ideologier har sitt ursprung. Två ideologier som har inneburit att delar av min släkt har fått sätta livet till. För mig är kyrkan viktigare än någonsin, när jag idag ser hur världen, Europa och även Sverige splittras igen. Jag är otroligt stolt över att kyrkan tar parti för det jag tror på, något jag anser som det viktigaste i dagens läge medmänsklighet. Medmänsklighet är inget parti men den egenskap jag sätter högst hos de personer jag vill skall företrädamig. Jag tror på en kyrka där det finns plats för alla, där vi kan känna trygghet och gemenskap, men också ett ställe där vi kan hämta styrka och tröst.

Att se människor lida gör ont inom mig, att känna att min hand ensamt eller tillsammans med andra händer kan göra nytta, är glädjande även om det sker i sorg. Vi är alla skapade till Guds avbild även om vi är utvecklingsstörda, fysiskt eller psykiskt sjuka, handikappade eller sexuell läggning. Vi har alla ett uppdrag i livet att utföra, en kallelse att ta vara på och forma oss efter. Andra vill påstå att min panikångest var djävulens verk och under lång tid trodde även jag det, då det var det som drev mig till att göra självmordsförsök. Nej, Gud visste att jag skulle klara prövningen och växa mig starkare, bli tryggare och en lärjunge som kunde åka runt på sjukhus och vårdcentraler för att informera om det. Det är också min mission att ta vara på de erfarenheter jag har fått av släkten om nazism och kommunism som får mig att ta till orda om hat som växer sig starkare hos vissa grupper.

Nej det finns bara en väg framåt och det är kärlek och medmänsklighet. Så glöm inte demokratiska rättighet…

Din röst gör skillnad.