Tag Archive | foto

Fantastiska fotografer

Screenshot_2017-09-06-06-06-09

Detta med fotografering är något jag bara älskar. Min mobil går varm i kameran, då den jämt är med. Att redigera är det sämre med, men det händer, om man bortser från lite justeringar som händer allt som oftast. I min närhet bor en mästerfotograf vid namn Piotr Korytowski. Han deltog i Vi-skogens tävling med en trädbild och tog hem förstaplatsen där.

I hård konkurrens med närmare 600 bidrag fick hans harmoniska gran vid sjön Djupevattnet, i Lilla Edet flest röster och vann hela rubbet.

Själv säger han så här till Vi-skogen:
– Jag vill tacka alla som röstade på min bild, jag är jätteglad! Dessutom tycker jag att alla finalister ska känna sig som vinnare, det var många fantastiska bilder som var i final. Min bild visar ett ställe där man kan ta sig från vardagen. Trädet visar hur stor roll det spelar i hela miljön. Det är tydligt och oskiljaktigt, säger Piotr Korytowski, till vardags fotograf och IT-tekniker.

– Den starka, trolska stämningen i Piotr Korytowskis skickligt tagna vinnarbild berättar om trädens styrka, kraft och uthållighet. Att de kan rädda liv. Såsom Vi-skogen gjort i många decennier nu, säger Anneli Rogeman.


I dagens lokaltidning finns Piotr på första sidan och hans fotointresse uppmärksammas på en hel sida.  Jag är ju inte personlig vän med Piotr, men har länge tänkt fråga omhan är intresserad någon dag att gå ut i naturen och ta en fotorunda. Säkert får jag skämmas men min Samsung 8, men jag får ju samtidigt se hur ett proffs arbetar… Samtidigt får jag prata mer med honom och kanske skriva mer om det han gillar. Hoppas snart kunna få till ett möte med honom och beundra hans konstverk.

Vill man se mer bilder från Lilla Edet fotade av Piotr, så är det bara att kolla in: http://www.shaphot.eu/albums/lilla-edet/

Ge inte upp för hatet….

 

För en tid sedan blev en av mina vänner uthängd i en ortsgrupp på Facebook. Började oskyldigt men kommentarerna blev värre och värre och jag ansåg till slut att tråden blev en förtalstråd, då kompisen var nämnd i tråden. Jag som blivit vuxenmobbad, vet vilket helvete det kan föra med sig, så jag valde att ta striden för min kompis. Medlemmar i gruppen såg att jag fick ordning på hatet och började tacka mig, men också informera mig om anmälningar bland annat polisanmälningar de gjort mot medlemmar i gruppen.

Jag satt med massor av information men också en/flera administratörer som inte tog sitt ansvar. Är man admin för en Facebookgrupp så har man också ansvar att se till att inte gruppens medlemmar går överstyr i sina kommentarer. Det går inte att friskiva sig från lagen genom att säga att man inte har tid eller lust att hela tiden hålla koll på gruppen, för du har en skyldighet.

Gruppens beskrivning gjorde gällande att den skulle visa det fina från orten, men istället blev det en klagomur. Medlemmar hörde av sig till mig att de inte vågade kommentera just på grund av det ovårdade språket, eller de (förtäckta) hot som förekom.

Facebook tar ju ansvar för brott mot deras communityregler men går det så långt som till lagbrott, så är det polisanmälningar som gäller. Jag tog till buds alla stående medel för att få bukt med det. Fick en utskällning av Admin som också hängde ut mig i gruppen. Jag kunde då skicka kopior på de anmälningar och polisanmälningar som gjort och då blev det annat ljud i skällan och mycket utrensningar av kommentarer och inlägg gjordes. Jag ser också att admins försöker styra upp diskussionerna. Facebook hjälpte mig att ta bort användare, blockerades personer och en person blev även inhämtad av polisen, då den hade skrivit om ett pågående brott, och fick därmed förklara sig.

Så det går att få bort personer på Facebook, och även Twitter. Så ge inte upp.

20170813_141102
Fram tills nu har jag försökt visa den fina sidan av orten, delar med mig av mina bilder.
Delar med mig av blogginlägg som berör orten, och nu vågar personer som inte vågat kommentera, just kommentera och gör sin röst hörd. Vi har faktiskt så mycket fint som förenar och kärleken och omtanken om varandra har kommit tillbaka. Känns som om gruppen mer och mer speglar verkligheten…

Ingen mår bra av hat….

Så här skriver admin i en annan grupp när de förklarar varför de har stoppat möjligheterna till ytterligare komentarer.

snip_20170815195631

Vett och etikett i facebookgrupper:
https://aversioner.se/tag/facebookgrupp/

Ett inlägg kan vara olagligt:
https://www.ekuriren.se/nyheter/ett-inlagg-kan-vara-olagligt/

Du kan bli ansvarig för andras kommentarer:
https://www.svd.se/schultz-hall-koll-pa-dina-kommentarstradar

Vem vaktar facebookgrupperna:
http://www.kreafonbloggen.se/2016/04/12/vem-vaktar-facebookgrupperna/

”Vi är inte diktatorer”:
http://www.ttela.se/nyheter/vänersborg/vi-är-inte-diktatorer-1.4148303

Vernissage som gav mersmak

20170429_120223

En av mina fina mästerfotograferande vänner, Stefan Ljungwall,  var inbjuden att hålla en fotoutställning tillsammans med ytterligare tre mästerfotografer.
Utställning hålls hos annika-g i Jörlanda i Faster Bertas stuga. Ett ställe jag aldrig hade hört talas som, och ännu mindre besökt, då det ligger vid sidan om våra allfartsvägar.

Vi satte oss i bilen och åkte dit, jag, bror och vovven. När vi parkerar bilen, tappar man nästan andan. En blomsteraffär tätt intill, men en blomsterprakt och trädgårdskonst, utan dess like, fick en att känna att man var på väg till självaste Nobelutdelningen.
Självaste stugan kändes som en äkta damsko, liten utanpå men stor inuti, och en behaglig värme spred sig, inte bara från vedkaminen utan även från de som var där.

Själva fotoutställningen ”Västsvenska bilder” innehöll mycket vatten som sig bör på västkusten, och jag som älskar vatten, vattenspeglingar fick mitt lystmäte tillgodosett genom att bara titta på bilderna och den varsamma bearbetningen som gjorts.

Jag älskar ju detta med foton, även om det är många år sedan jag själv slutade med systemkamera. En bild kan säga mer är tusen ord, och visst är det så.

Tack Stefan, tack ni andra fotoutställare, tack annika-g och alla ni andra med fantastiska kreationer inne och ute. Detta blev ett smultronställe för oss.

Fantastiska fotografer

12144656_1177716005576323_9111241764603857133_n

Jag har ju under min livstid fotograferat väldigt mycket. Mina resor genom Europa, Kalifornien och även här hemma. Hur jag smugit med teleobjektiv vid tysk-tyska gränsen och fotograferat östtyska gränsposteringar någon kilometer bort mm. I dag ligger alla dessa diabilder väl nerpackade och funderar på om de blir liggandes där.

Min fina systemkamera gick sönder precis när det började bli tal om digitala bilder, men dessa kameror var då väldigt dyra och jag avvaktade och avvaktar fortfarande. Mobilerna kom och fick inbyggda kameror och då var ju plötsligt kameran väldigt lätt tillgänglig, även om jag det första tyckte det var väldigt löjligt med en kamera i telefonen. I dag funderar jag på hur jag kunde klara mig utan den tidigare. Tidigare fick man vänta på bilderna i fotoaffärens kö, två gånger. En gång för inlämning och nästa gång för utlämning. I dag ser man resultatet efter någon sekund. Då kunde man inte göra så mycket åt misslyckade bilder, i dag är det bara att ta en ny. Förr var det bara med filter man kunde manipulera bilderna lite grann om man inte hade avancerad utrustning. I dag har de flesta kameror, telefoner, datorer enklare eller mer avancerade program för detta.

I början på 2000-talet gick jag flera kurser i data och bland annat så lånade vi skolans kamera och fotograferade med och sedan gick vi tillbaka för att ladda över i datorn och sedan arbeta med dem i Photoshop. Detta var ju helt annat än när jag gick på högstadiet i början på 70-talet och vi gick in i mörkrummet för att rulla över den exponerade filmen till spiralrullen för att sedan kunna framkalla filmen till negativ.

Låter nästan som jag är född på stenåldern. Men är verkligen kul att minnas 🙂

I början på 2000-talet hade jag en kompis i mörkaste Småland som ville satsa på en karriär som modell. Utseendet och kroppen hade hon verkligen till sin fördel. I byhålan hade hon varit hos fotografen och tagit en stor mängd bilder. Bilderna var väldigt fina, men det saknades något i dem, men kunde inte sätta fingret på vad…

Bad henne sända upp lite bilder och gick till en proffsfotograf här i staden och visade bilderna. Hans svar var direkt nej, nej, nej… Detta funkar inte! Med bara sina händer täckte han över delar av bilden i olika vinklar och jag såg ju med egna ögon hur min kompis klev ur från bilden och stod där verklig i tre dimensioner. Hon tog verkligen steget ut från det blanka färggranna platta pappret och var lika naturlig som oss. Vilken upplevelse det blev och detta såg denna fotograf med en gång, något jag aldrig hade tänkt på.
Det handlar inte bara om filter och Photoshopping utan lika mycket på fotografens ögon i samma ögonblick som slutaren sluts.

Jag älskar dessa bilder och följer en del fotogrupper på Fejjan från Schleswig-Holstein, som är min delstat i Tyskland. Jag älskar att se dessa underbara naturmotiv och jag dissekerar dem ofta i mina tankar för att plocka fram det som gör att bilden omvandlas från två till tre dimensioner. Säkert är många av dessa bilder lite photoshoppade men lite smink kan omvandla det mesta. En bra sminkning syns ju inte.

I film och TV-världen kan man ju fuska till det med att skapa djup i bilden genom att ändra propotioner på möbler och inredning vid filmning, om man behåller kameravinklarna någorlunda lika. Ett fyrkantigt bord behöver inte var exakta propotioner så som vi har det hemma, utan kan vara lite sneda för att se raka ut.

Under några år har jag följt den radioaktive Ola Gäverth och hans bilder via sin sida, http://www.photobyola.se/ och sociala medier.
Han tar ju mycket naturbilder men också på människor. En människa kan man inte såga till i önskad storlek utan där är det naturlagarna som gäller. Då får man många gånger hitta på andra knep. Jag fascineras av att titta på dessa bilder och hur han ofta får personerna att framträda och ta klivet ur fotot och stå där framför mig. Han får oftast fram en känsla i bilden som jag förundras över.

Såg precis en bild på en känd sångare, en fanbild av en annan fotograf, snyggt men där personen var ett med den gråa betongväggen bakom.  Men jag tror mycket att personen satt framför väggen i verkligheten men det framgick inte av foto.

Jag försöker ofta ha de knep jag ser i hans bilder när jag själv skall fota, men oftast blir det, WoW vilket motiv fram med mobilen klick,och så blir det ändå som det blir. Kunde säkert bli en mycket bättre fotograf men att bli proffs, nej… Men jag kommer att fortsätta att njuta av andras bilder, andras mästerverk.