Jag har ju under min livstid fotograferat väldigt mycket. Mina resor genom Europa, Kalifornien och även här hemma. Hur jag smugit med teleobjektiv vid tysk-tyska gränsen och fotograferat östtyska gränsposteringar någon kilometer bort mm. I dag ligger alla dessa diabilder väl nerpackade och funderar på om de blir liggandes där.

Min fina systemkamera gick sönder precis när det började bli tal om digitala bilder, men dessa kameror var då väldigt dyra och jag avvaktade och avvaktar fortfarande. Mobilerna kom och fick inbyggda kameror och då var ju plötsligt kameran väldigt lätt tillgänglig, även om jag det första tyckte det var väldigt löjligt med en kamera i telefonen. I dag funderar jag på hur jag kunde klara mig utan den tidigare. Tidigare fick man vänta på bilderna i fotoaffärens kö, två gånger. En gång för inlämning och nästa gång för utlämning. I dag ser man resultatet efter någon sekund. Då kunde man inte göra så mycket åt misslyckade bilder, i dag är det bara att ta en ny. Förr var det bara med filter man kunde manipulera bilderna lite grann om man inte hade avancerad utrustning. I dag har de flesta kameror, telefoner, datorer enklare eller mer avancerade program för detta.

I början på 2000-talet gick jag flera kurser i data och bland annat så lånade vi skolans kamera och fotograferade med och sedan gick vi tillbaka för att ladda över i datorn och sedan arbeta med dem i Photoshop. Detta var ju helt annat än när jag gick på högstadiet i början på 70-talet och vi gick in i mörkrummet för att rulla över den exponerade filmen till spiralrullen för att sedan kunna framkalla filmen till negativ.

Låter nästan som jag är född på stenåldern. Men är verkligen kul att minnas 🙂

I början på 2000-talet hade jag en kompis i mörkaste Småland som ville satsa på en karriär som modell. Utseendet och kroppen hade hon verkligen till sin fördel. I byhålan hade hon varit hos fotografen och tagit en stor mängd bilder. Bilderna var väldigt fina, men det saknades något i dem, men kunde inte sätta fingret på vad…

Bad henne sända upp lite bilder och gick till en proffsfotograf här i staden och visade bilderna. Hans svar var direkt nej, nej, nej… Detta funkar inte! Med bara sina händer täckte han över delar av bilden i olika vinklar och jag såg ju med egna ögon hur min kompis klev ur från bilden och stod där verklig i tre dimensioner. Hon tog verkligen steget ut från det blanka färggranna platta pappret och var lika naturlig som oss. Vilken upplevelse det blev och detta såg denna fotograf med en gång, något jag aldrig hade tänkt på.
Det handlar inte bara om filter och Photoshopping utan lika mycket på fotografens ögon i samma ögonblick som slutaren sluts.

Jag älskar dessa bilder och följer en del fotogrupper på Fejjan från Schleswig-Holstein, som är min delstat i Tyskland. Jag älskar att se dessa underbara naturmotiv och jag dissekerar dem ofta i mina tankar för att plocka fram det som gör att bilden omvandlas från två till tre dimensioner. Säkert är många av dessa bilder lite photoshoppade men lite smink kan omvandla det mesta. En bra sminkning syns ju inte.

I film och TV-världen kan man ju fuska till det med att skapa djup i bilden genom att ändra propotioner på möbler och inredning vid filmning, om man behåller kameravinklarna någorlunda lika. Ett fyrkantigt bord behöver inte var exakta propotioner så som vi har det hemma, utan kan vara lite sneda för att se raka ut.

Under några år har jag följt den radioaktive Ola Gäverth och hans bilder via sin sida, http://www.photobyola.se/ och sociala medier.
Han tar ju mycket naturbilder men också på människor. En människa kan man inte såga till i önskad storlek utan där är det naturlagarna som gäller. Då får man många gånger hitta på andra knep. Jag fascineras av att titta på dessa bilder och hur han ofta får personerna att framträda och ta klivet ur fotot och stå där framför mig. Han får oftast fram en känsla i bilden som jag förundras över.

Såg precis en bild på en känd sångare, en fanbild av en annan fotograf, snyggt men där personen var ett med den gråa betongväggen bakom.  Men jag tror mycket att personen satt framför väggen i verkligheten men det framgick inte av foto.

Jag försöker ofta ha de knep jag ser i hans bilder när jag själv skall fota, men oftast blir det, WoW vilket motiv fram med mobilen klick,och så blir det ändå som det blir. Kunde säkert bli en mycket bättre fotograf men att bli proffs, nej… Men jag kommer att fortsätta att njuta av andras bilder, andras mästerverk.