En liten tös #blogg100 #bloggswe

Den 3 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Teknik, Vardag3 kommentarer

Jag hjälper en dam som är på väg att börja blogga. Hennes man sade alltid att hon skulle börja skriva och hon har nu börjat lära sig blogga.

Damen är några år äldre än mig men full av energi och jag hinner knappas med i farten.

Jag vet hur hon ser ut fast jag aldrig träffa henne IRL men den bild jag har sett av henne, stämmer inte överens med den bild jag har framför mina ögon. Min bild ser ni i bilden ovan, en liten tös med flätor. Jag ser denna lilla tös hoppa fram som bara småflickor gör men flätorna hoppandes efter sidorna. Hon har en livsglädje som få kan mäta sig med, trots att hon kämpat under en del år med sin sjuka make och trilskandes omsorg, så leker livet för denna lilla tös. Hon är vetgirig och vill lära sig nya saker och inget får gå den lilla näsan förbi.

Vad jag älskar sådana personer som inte är rädda att prova något nytt. Ytterligare ett bevis för att man aldrig är för gammal att lära sig ny teknik.

Man är aldrig för gammal att lära sig något nytt, om man bara vågar. Hela livet handlar om att lära nya saker. Ny teknik och att ta tillvara på det kan också innebära att människor kommer närmare varandra fast det fysiska avståndet är långt. Att kunna skriva av sig är också ett sätt att bearbeta svårigheter man mött i livet men kan också lära oss ta fram de fina tankarna i svåra situationer.

Vi lever onekligen i en spännande tid…

Hjälp oss hitta varandra #blogg100 #bloggswe

Den 2 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Vi är ju återigen en del som deltar i #blogg100 och även en del i #bloggswe.
Hur många som deltar i respektive bloggutmaning vet jag inte men Fredrik Wass kanske har koll på #blogg100.

Ibland gör man otroliga fynd när man hittar en ny blogg som man bara känner WoW för. Man blir glad i hela själen när man hittar den bloggen. Ibland är de så spännande så man kan inte låta blir att läsa baklänges och glömmer både tid och rum. Vilken fantastisk människa som finns bakom bloggen, som har en berättarkonst som går över det mesta.

Men många glömmer, både på Facebook och Twitter, att tagga inläggen med #blogg100 eller #bloggswe eller varför inte båda. En del väljer på Facebook bara att dela sina inlägg med sina vänner så vi utomstående inte har chans att hitta dem den vägen.

Vore kul om vi gemensamt kunde hjälpas åt att tagga dem med ovanstående ämne men även om vi väljer andra ämnen även tagga med aktuell tagg för det.

Bloggar man om melodifestivalen så är det ju bra att tagga med #melfest så hittar de som söker info om festivalen även ditt blogginlägg.

Det är så lätt att i sökfältet skriva in taggen man söker och vips, kommer alla inlägg upp från en massa fantastiska personer. En fantastisk uppfinning vi borde utnyttja mera utav av för att visa att även ”jag” finns och bloggar.

Hjälp till och låt oss hitta varandra!

I dag börjar #blogg100

Den 1 Mar 20151 Mar 2015 Av villacaliforniai Okategoriserade8 kommentarer

I dag den första mars 2015 börjar årets omgång av #blogg100. #blogg100 innebär att du bloggar 100 dagar i sträck minst ett inlägg per dag.

För några år sedan ansåg jag mig inte ha något att skriva om och läste aldrig några bloggar heller för den delen. Vad är bloggar för trams, tänkte jag…

Men i samband med mors sjukdom så fann jag bloggandet som något som hjälpte mig att bearbeta det som hände, och jag insåg också snart att mina tankar och hur jag hanterade olika situationer var något som många ville läsa om. Började ju med mina tankar på Facebook men där var de ju mer eller mindre förgängliga men i bloggen fanns de kvar. Så även där fanns ju en viktig aspekt att man kunde gå tillbaka i tiden för att se när vissa saker hände.
Helt plötsligt var även jag en bloggande person!

Helt plötsligt blev bloggandet en livsstil och jag började hitta många små smultronställen där personer också delade med sig av sina upplevelser och tankar.

I år är det fjärde året #blogg100 går av stapeln och för mig andra gången jag är med. Förra året fick jag hoppa av, inte för att det inte fanns något jag ville skriva om utan att det blev mer eller mindre omöjligt att skriva inlägg. I år hoppas jag att detta inte sker utan jag kan gå i mål som tänkt om etthundra dagar.

Jag har lärt mig mycket under den tiden jag har bloggat, om vad folk vil läsa men också hur jag skall formulera mig, för att skapa intresse.

Från att ha gått från att inte ha något att berätta så har jag idag huvudet fullt av ideer…

Tack alla ni som följer mig och kommenterar via olika vägar, bloggen, Facebook, twitter, mail mm mm. Tack även till de som delar med sig av sitt liv i sina bloggar, delar tips, tankar mm. Det har berikat mitt liv så otroligt mycket, så ni kan inte ana.

Tack alla fina människor!

Du är unik! #bloggswe

Den 18 Feb 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Nästan varenda människa i mitt flöde på Facebook och Twitter har något som i mina ögon gör de unika. Jag minns nästan varenda människa, hur jag blivit vän med dem, juste för att de är de, de är. Ibland har de åsikter som går isär med mina egna men de har något i det som gör att jag älskar dem just för det, inte för att åsikten stämmer överens med mina.
Jag bara njuter av den mångfalden som mitt flöde ger mig.

Jag gillar inte när dessa människor skriver om sina toalettbesök eller liknande saker, men när de skapar det som är unikt för dem, ger det mitt liv ett innehåll som är vårt att hitta motsvarighet till.

Här om dagen blev mina unika vänner dåliga kopior då det började delas saker om att lägga sig i en sovsäck på köksgolvet och leka mördarsnigel.
För några år sedan så invaderades vi av ”äkta” mördarsniglar som fanns över allt både utomhus och inomhus. En tidig morgon när jag skulle gå till jobbet så halkade jag på en sådan på köksgolvet och slog mig både gul och blå. Ledbruten fick jag åka till jobbet. När jag kom hem så plockade jag dessa sniglar på gardinstänger, skåp, väggar med vår korvtång som blev en snigeltång. Äckligt, äcklig var mina tankar.
Nu svämmade mitt flöde över av mördarsniglar som mina unika vänner kopierade och spred nästan på samma sätt.

I går började ett nytt ”virus” komma där man skulle kommentera med ett ord hur vänskapen uppstod. Jag gick själv först på det och gjorde som jag skulle tills jag insåg att jag också var en dålig kopia av någon och då tog bort statusen. Jag kom på att jag var en som spamma mina vänner med detta tog bort den nästan omgående. Ganska snart var mitt flöde fullt av denna statusuppdatering. Jag valde då att stänga ner hela det sociala nätverk och kröp till kojs istället.

Jag beundrar dig min vän på Facebook och Twitter mm, just för att du är du och för att du är unik.
Jag hoppas du fortsätter med att dela med dig av det som gör dig unik, just för att du är du.

Det finns bara en av dig och det är DU!

Söndagspromenad i tid och rum #bloggswe

Den 18 Jan 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Hälsa, VardagLämna en kommentar

Solberga fotbollsplan är det inte mycket med nu för tiden

En del av häradsvägen som slutade användas på fyrtiotalet är nu mera bara en traktorväg.
Ciceron är Nussä

Kloa, eller på rikssvenska ”krogen” och tillika droskstation finns kvar än i dag i ett mer modernt utförande.
På den tiden som ”kloa” fanns så var det förbjudet att servera alkoholhaltiga drycker till på platsen boende och bara ”resande” tilläts inmudiga dessa drycker. För att kringå lagen så skjutsade man varandra i skottkärra dit och sade att dessa var resande.

Kloa flyttade under några år till en annan plats i närheten där ett gammalt träd är det enda som påminner om dess existens. Problemet med ”kloa” på denna plats var att kyrkstigen mellan de olika församlingskyrkorna var att bara hälften av befolkningen kom till kyrkan då flera stannade på krogen som låg halvvägs.

Vår nuvarande landsväg i tidig gryning.

Vår tråkiga raksträcka till skogstegarna

Våra unika dalar som blivit kallade ”Sveriges grand canyon” syns här.

Hästhagar som vi passerar…

Då passar solen på att försöka bryta i genom.

Vår promenadväg fortsätter in i skogen

Där stormen Egon har lämnat sina visitkort

En gammal väg som delvis har blivit planerat med gran.

Här har de även utfodring för främst rådjur

Här har gamla åkrar blivit planterade med gran för att få skog.

En gammal boplats där en jordkällare och delar av stenfoten till huset syns

Gamla postgården har blivit en modern villa

… men där det gamla stenhaget och gamla fruktträd påminner om gårdens storhet.

Utsikt mot Solberga by

Bilspår efter en bil som inte klarade kurvan utan valde att köra grensle över diket

Trädgårdsarbete i hjärtans fröjd #blogg100 #bloggswe

Den 13 Jun 2014 Av villacaliforniai Äldreomsorg, Teknik, Vardag2 kommentarer

Lyckan är total när trädgården börjar bli sitt gamla ”jag” igen. Större delen är åter inhägnad och vovven kan nu springa in och ut som han vill. Del efter del har klippts ner från en vildvuxen slåtter till att i vissa fall kunna bli en gräsmatta igen. Gräsklipparroboten arbetsområde har utökats så den får göra sitt arbete, som den är absolut bäst på, dvs klippa gräs. Känns som de sista två års helvete omvandlas till något fint. Den är nu även omprogrammad för att utföra sitt jobb på kvällen med förhoppningen att den även arbetar som mördare mot de sniglar som arbetar efter samma princip.

Mor är numera arbetsledare och sitter där i sin stol och är ”kommandoran” som bestämmer vad som skall göras.

Vilken skillnad det är på humöret på henne när hon är med i det dagliga arbetet och saker sker hela tiden runt henne.

Pigg och glad och vill inte sova middag. På kvällen när vi skall lägga oss har hon sååååå mycket att prata om. Än det ena och än det andra skall ventileras.

Ankungarna har lärt sig simma och har kommit underfund med att det är så roligt i vattnet. Det är stor skillnad mellan människor och ankor. Vi måste gå i simskola för att lära oss och för dem räcker det med att bli våt om fötterna.

Lite vatten har vi fått i trädgården i form av en liten solcellsdriven fontän.

Den börjar arbeta när den blir upplyst och jobbar tills solen sjunker i horisonten

Det bästa jag gjort #blogg100 #bloggswe

Den 5 Jun 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai Anhörig, Äldreomsorg, Vård & OmsorgLämna en kommentar

Jag har via ett socialt media för anhöriga blivit uppmanad att skriva ett inlägg enligt följande:

Denna vecka skulle jag vilja be var och en av er att skriva om något i ert anhörigskap, vårdande och stödjande av er närstående, som har påverkat er starkt känslomässigt (positivt) och som har påverkat er och ert liv. Det kan vara en specifik händelse, en relation, ett bemötande eller annat.

I o m att jag/vi förutom mors demenssjukdom och råkat ut för flera felaktigheter inom vård och omsorg så är det svårt att peka ut en specifik händelse som påverkat mig/oss. (IVO håller på att utreda detta.)

Jag vet ju redan att mors journaler är bristfälliga i många avseenden men det har varit en hård kamp.

Det som nog har påverkat mig och i positiv bemärkelse är när jag för drygt ett år sedan slängde ut hemtjänsten för drygt ett år sedan. Det var nog det bästa jag har gjort under hela denna tiden.

Mor hade ju inte mått bra under denna tid som vi haft hemtjänst och hennes starka oro tror jag nog var förknippad med just hemtjänstpersonal. Felaktiga journaler felaktig medicinering mm mm.

Att medicinen som mor fick gjorde henne sämre än hon verkligen var i sin demens har jag fått från mitt anhörigstöd, som tidigare jobbade som demenssjuksköterska i kommunen.

Men hur mycket skall jag kunna om detta som lekman?

Jag var trött och utom mig av oro, bror hade precis gått i väggen för andra gången beroende på händelserna och mor, hur hon mådde med hennes sjukdom och bristerna i föståelse vad som händer, vill jag inte veta. När sedan enhetschefen än en gång ringde och anklagade mig för olika saker, så fick jag nog och sade upp all hjälp från kommunen inklusive de timmar jag hade som avlastning.

Helt plötsligt stod jag där själv ed allt ansvar om mor och bror.

Första gången jag skulle duscha mor, så drog jag på detta längre än normalt. Jag visste ju hur hon mådde när hemtjänsten var här och gjorde det och jag var livrädd. Men till slut var jag ändå tvungen, ja hade ändå själv sagt upp allt och stolt som jag är.

Jag funderar på varför jag var så rädd då det gick som en dans hela duschen.
Kände en stor rädsla för att skulle sköta nedre toalett, men jag tvungen att lära mig.

Jag märke ganska snart att mor blev lugnare och tryggare och vi fick mer fritid ihop och även jag fick mer tid för mig själv. Enligt de inom kommunen som förstod sig på omsorgen så skulle jag aldrig klara detta, men det har jag gjort. Vi får mer tid att umgås med varandra och bror är mer trygg nu än tidigare. Jag har nu bestämt mig för att ta hand om mor (och bror) så länge jag kan och orkar så jag kommer kämpa vidare

Brukar numera säga – Slängde ut hemtjänsten och in flyttade lyckan.

Depression och vägen tillbaka #blogg100 #bloggswe

Den 26 Maj 201426 Maj 2014 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

För en tid sedan drabbades jag av depression. Det började med ett påhopp av en vän på Facebook, som inte längre är min vän…
Jag började i mina tankar fundera på, vad är det jag håller på med… Är det värt att kämpa mot myndigheter och det som hände mor, är det värt att kämpa för bror?  Är det så jag tänkte att mitt liv skall vara? Jag har under många år avstått mycket i mitt liv, saker som varit viktiga för mig men inte så viktiga att jag trots allt inte kunde avstå det. Ville jag leva mitt liv på ett annat sätt,  vill jag låta någon annan ta ansvar för mor och bror?Jag var tvungen att fundera, fundera vidare och än en gång ta ett varv i mitt huvud och fundera.
Funderandet tog tid… klädhögen med smutstvätt växte i källaren, golvet blev smutsigare och smutsigare och jag satt i mina tankar.
Visst jag försummade inte mor och bror utan överöste de med kärlek. Middagen stod på bordet som brukligt halv fem som vi brukade äta.Nu blev vädret fint och gräsmattorna växte och växte, liksom klädhögen i källaren. Allt blev övermäktigt, hur löser jag detta?

Jag liksom mor saknade våra ankor i trädgården… och jag ringde på en annons på blocket.

På bara några timmar så hade vi fyra mignonankor i trädgården…

Hann med att göra en liten tillfällig hage där det fick bo i fångenskap några dagar för att bli hemmastadda på tomten. Några timmar därefter fick jag köpt en liten babypool, och det tog inte mer än 5 sekunder efter att de hörde vattnet strömma i poolen som fyra ankor försökte bada i en halv centimeter vatten. Dom var lyckliga och jag var lycklig. Medan poolen fylldes med vatten gick jag in och hämtade mor och vi satt i gräset och skrattade och njöt av de små liven som nu kunde simma där.

Helt plötslig hade vi lite liv i trädgården igen och porten till vårt paradis öppnades igen.
Att sitta och njuta av det man har ger en energi och fast jag har fått mer jobb och ta hand om ankorna, så har högen med tvätt också sjunkit i källaren…

Tänk vad djur kan skänka glädje…

Kärlek med strul eller gummit som sprack #blogg100

Den 4 Maj 2014 Av villacaliforniai Njutbart, VardagLämna en kommentar

Veckoslutsdagarna innebär för familjen att vi försöker göra saker tillsamman som vi tycker är roligt.
Då vädret inte innebar något större möjlighet till utevistelse i guds fria natur blev det istället en tur med bilen. Delmålet blev Bitterna med den nu nerbrunna ”macken” då orten även ingår i vår släktkrönika.

Att åka en längre stäcka innebär ju att man har bränsle så det räcker. Första målet blev därför vår lokala utskänkningsställe av brännbar/explosiv vätska.
Tyvärr var denna inrättning inte på rätt humör och ville inte godkänna mitt kort.
Då var det inte annat än att ta omvägen via den ”stora” staden med en bemannad station.
Väl där kunde påfyllning ske och vi kom vidare.

Färden går vidare utanför stan och vi får se landsbygden i en solig men kylslagen söndag. Vidare genom en av våra små tätorter där vi svänger av på en mindre väg.

Vi kommer in i skogen där vi helt plötsligt väcks av en smäll, en skakande bil som sekunden senare försvinner i ett dammoln innan ljudet av fälg mot asfalt når oss…

Ett däck har exploderat, gummit hade av någon anledning spruckit L

Innan resan hade bror berättat att han varit duktig och att han städat ur allt skräp i kofferten, och när jag öppnar kofferten inser jag att skräp för honom också innebär en domkraft.
Nu gällde det att tänka och vad göra. Mor har ju rätt till färdtjänst och vi var fortfarande i hemkommunen, så jag ringde färdtjänst och beställde en bil från busshållplatsen till hemmet och en ny för att återkomma till platsen för (däck)brottet. Under tiden stannade en ung tjej med två små barn och frågade om vi behövde hjälp. Berättade om dilemmat och hon tipsade om att efter nästa vägkrök låg ett hus med mycket snällt folk, och jag garanterar att de har en domkraft, sade hon.

Apostlahästarna hjälte mig dig och hon hade rätt på båda punkterna.
Fick låna en domkraft och väl tillbaka till bilen var det inga problem som inte gick att lösa.

När jag satt där på baken och skruvade så vrålade det till bakom ryggen och jag kände hur jackan fladdrade till i fartvinden vilket får mig att utbrista djävla motorcyklist. Det var en bil, säger bror.

Jag har också lärt mig att full fart spar tid, men något vett måste väl också finnas bakom pannbenet.
Däcket bytt och vi kunde med bilen ta oss fram till huset där dessa vänliga själar bodde för att återbörda lånegodset och ge en peng som uppskattning. Detta tackade dessa vänliga själar nej till.

Resan fortsatte sedan till Bitterna där denna syn mötte oss.

Vi passade även på att besöka kyrkogården och våra kära släktingars gravplatser.

Färden gick vidare mot Vedum och sedan Vara där vi inköpte det som skulle mätta våra egna magar.

Denna ”körvebo” ligger strax intill ortens vackra? Resecentrum.

Vi äkte hem till kompisare för att väldgästa dem i deras trädgård för att stilla hungern och att byta lite skvaller. Vägen gick sedan hemåt via en affär som sålde blommor och dessa lämnade vi till paret som hjälp oss med domkraften.

Mycket tack för hjälpen!

Underbara fredag #blogg100

Den 2 Maj 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Fredag kväll 22:25 vi sitter i köket och mår så gott. Jag är nog världens lyckligaste människa.

En mor som är trygg och glad och även min broder hämtar sig.
Mor och jag lyssnar på svensktoppslåtar från 60-talet och njuter och bror har sitt ritblock där han skapar sina konstverk. TV-bilden flimrar i bakgrunden till ingen nytta som ingen tittar på.

Mor lägger sin hand på min arm och tittar på mig med ett leende hennes bruna ögon signalerar ”leende guldbruna ögon”. Leendet blir större och hon säger ”jag älskar er mina pojkar”. Bor är inte sen att svara, ”jag älskar dig också”.

Vem kan vara mer än vi, just nu?
Mor nickar på huvudet i takt med musiken och njuter.
Jag tittar på henne och ser en otroligt vacker människa, en människa som har fått sina rynkor av ålderdom men fortfarande lika vacker.

Vem har sagt att all sjukdom bara är ett elände?
Mor har bara sin lilla värld, den just för ögonblicket, men den lilla världen räcker för henne att hon skall njuta. Ibland kommer frågan som man helst inte vill svara på, men med ett leende ger jag henne en liven vit lögn, som hon känner sig tillfreds med.

Varför skall jag sörja något som mor inte saknar, mor är lycklig, och det gör mig glad.
Ingen kan ändra det som sker men vi kan alla leva i nuet och njuta av varandra, av att vi har varandra.

Bror tänker nu på något roligt och ler med hela sitt ansikte. Tittar på sina konstverk och funderar innan han åter fattar pennan.

Lyckan inte köpas för pengar utan den största lyckan är att ha sin familj när sig.
Att ha vänner som bryr sig och stöttar, när stunden känns svår.

På golvet ligger Nussä och sover. Han är trött efter kvällspromenaden. Det är nog dagens lyckligaste stund för honom när vi är ute och han får springa lös. Det luktar nog jättegott i vägkanten och dessa dofter, nyheter måste undersökas. Jo men visst, det är hans egen kvällstidning att nosa efter dofter och se vad som hänt i omgivningarna. Han reser sig går fram till mor och ställer frambenen i mot hennes ben och lägger huvudet mot knät. Mor säger, ”titta Bengt, han älskar nog mig också” och sedan klappar hon honom ömt på huvudet. Jag ser hur lyckan genom hennes ögon.

Nussä är nöjd för den kärlek mor visar och lägger sig åter på golvet och på datorn spelas dansmusik.
Ser att mor vill dansa och vi svänger henne lite i rullstolen. Mor ler och tackar för dansen.

När man har en familj som älskar en, litar på en, känner trygghet med en, kan man då vara ledsen?

Jag är nog världen lyckligaste man som får leva ihop med mina nära och kära…

Kan livet vara bättre denna underbara fredag…

Villa California

Etikett: #blogg100