Kärlek med strul eller gummit som sprack #blogg100

DSC_0199

Veckoslutsdagarna innebär för familjen att vi försöker göra saker tillsamman som vi tycker är roligt.
Då vädret inte innebar något större möjlighet till utevistelse i guds fria natur blev det istället en tur med bilen. Delmålet blev Bitterna med den nu nerbrunna ”macken” då orten även ingår i vår släktkrönika.

Att åka en längre stäcka innebär ju att man har bränsle så det räcker. Första målet blev därför vår lokala utskänkningsställe av brännbar/explosiv vätska.
Tyvärr var denna inrättning inte på rätt humör och ville inte godkänna mitt kort.
Då var det inte annat än att ta omvägen via den ”stora” staden med en bemannad station.
Väl där kunde påfyllning ske och vi kom vidare.

Färden går vidare utanför stan och vi får se landsbygden i en solig men kylslagen söndag. Vidare genom en av våra små tätorter där vi svänger av på en mindre väg.

Vi kommer in i skogen där vi helt plötsligt väcks av en smäll, en skakande bil som sekunden senare försvinner i ett dammoln innan ljudet av fälg mot asfalt når oss…

Ett däck har exploderat, gummit hade av någon anledning spruckit L

Innan resan hade bror berättat att han varit duktig och att han städat ur allt skräp i kofferten, och när jag öppnar kofferten inser jag att skräp för honom också innebär en domkraft.
Nu gällde det att tänka och vad göra. Mor har ju rätt till färdtjänst och vi var fortfarande i hemkommunen, så jag ringde färdtjänst och beställde en bil från busshållplatsen till hemmet och en ny för att återkomma till platsen för (däck)brottet. Under tiden stannade en ung tjej med två små barn och frågade om vi behövde hjälp. Berättade om dilemmat och hon tipsade om att efter nästa vägkrök låg ett hus med mycket snällt folk, och jag garanterar att de har en domkraft, sade hon.

Apostlahästarna hjälte mig dig och hon hade rätt på båda punkterna.
Fick låna en domkraft och väl tillbaka till bilen var det inga problem som inte gick att lösa.

När jag satt där på baken och skruvade så vrålade det till bakom ryggen och jag kände hur jackan fladdrade till i fartvinden vilket får mig att utbrista djävla motorcyklist. Det var en bil, säger bror.

Jag har också lärt mig att full fart spar tid, men något vett måste väl också finnas bakom pannbenet.
Däcket bytt och vi kunde med bilen ta oss fram till huset där dessa vänliga själar bodde för att återbörda lånegodset och ge en peng som uppskattning. Detta tackade dessa vänliga själar nej till.

Resan fortsatte sedan till Bitterna där denna syn mötte oss.

DSC_0200 DSC_0199

Vi passade även på att besöka kyrkogården och våra kära släktingars gravplatser.

Färden gick vidare mot Vedum och sedan Vara där vi inköpte det som skulle mätta våra egna magar.

Denna ”körvebo” ligger strax intill ortens vackra? Resecentrum.

DSC_0204

Vi äkte hem till kompisare för att väldgästa dem i deras trädgård för att stilla hungern och att byta lite skvaller. Vägen gick sedan hemåt via en affär som sålde blommor och dessa lämnade vi till paret som hjälp oss med domkraften.

Mycket tack för hjälpen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s