Homosexualitet en ickefråga #blogg100 #bloggswe

gayflaggan
För några dagar sedan dök det upp på några ställen där jag följer tyckanden och tänkanden inom den religiösa/kristna världen, frågor om homosexualitet är en synd eller inte.

Jag som kristen och troende ställde då frågan på dessa ställen om varför just homosexualitet är så brännbart inom vissa kretsar. De svar jag fick var knappast det jag hade förväntat.

Jag anser att störst av allt är kärleken, oavsett om det är mellan man och kvinna, eller man, man eller kvinna, kvinna.

Jag har svårt att ta in att Gud inte skulle acceptera en homosexuell person som är troende och jag anser det ännu värre om vi människor inte gör det.

Jag har både heterosexuella och homosexuella vänner och jag är inte vän med dem pga av deras sexuella läggning utan de är otroligt fina vänner, som jag inte vill mista.

Jag hade en mycket fin vän i slutet på 80-talet. Han var mycket aktiv i församlingen och hade många fina vänner både inom och utom kyrkan. Han hade dock en hemlighet, han var homosexuell.
Denna hemlighet ville han inte leva med och valde att ”komma ut”.

Tyvärr var det inte populärt och han kände att både kyrkan och hans vänner inom den valde att dra sig undan. Min kompis blev deprimerad av detta och vid ett besök hos sina föräldrar gick han till sin fars vapenskåp och tog ett jaktgevär och begav sig sedan till skogs.
Dagen efter hittades han avliden.

För mig var detta ett helt onödigt självmord och så som det beskrivs så undrar i alla fall jag, vem som har syndat mest.

Jag har tagit upp frågan med flera kyrkliga företrädare och känner ett starkt stöd i min uppfattning att Gud inte bryr sig om vilken sexuell läggning en person har. Mycket har hänt inom kyrkan sedan detta har hänt och jag är glad att Biskop Caroline Krook har drivit många av dessa frågor.

Läs gärna intervjun med Caroline Kroop på QX webbplats.

Kaputt #blogg100 #bloggswe

samsung-galaxy-tab-21

Nu har jag sorg och känner mig deppad…

Min kära läsplatta, en Samsung tab 2 10’1 verkar ha gjort sitt 😦
Jag skall egentligen inte klaga då den mer eller mindre stått på dygnet runt i fem år.

Den var min kompis på kvällen när jag lagt mig och skulle läsa bloggar, likaså har den varit en extra-TV för att kolla in program i efterskott på SVT-Play.
Den har stått på bordet framför mig när jag varit på tågresor, både för att läsa tidningar och kolla andra nyhetssidor.

Den har suttit i bilhållaren för att visa vägen till närmaste skatter när jag varit ute på Geocaching men också varit med till doktorn när jag behövt ha minnesstöd.

Detta har säkert slitit på den, men saknaden finns och är stor.

När miniräknarna kom, sade alltid far, när batteriet är slut är minne borta…
I dag förstår jag vad han menar…

Att lämna in den för att kanske få igång den är nog knappast något ide, utan det blir att börja leta efter en ny.
Men det kunde inte ske olägligare.

Kära surfplatta, du har varit mig/oss trogna i många år. Du har visat din styrka och kvalitet genom att aldrig tveka att skina upp. Tack för var du betytt för oss, och varit oss trogna.

Vila i frid!

Vad har jag missförstått? #blogg100 #bloggswe

Paket_cmyk
Här om dagen pratade de i en riksradiokanal, om vad den värsta födelsedagspresent man kan få är…

Det värsta jag kan få är en födelsedagspresent, eller mer förtydligande att någon kommer ihåg min födelsedag.
När jag var riktigt liten så var det kul att fylla år, men vet inte när det vände att det gick över från ett nöje till en skräck…

Nu har jag kommit upp en bit i åldern så nu firar man bara vart femte år, som tur är men dessa vart femte är en pina för mig. Jag fyller år i början på året och sista månaden innan min födelsedag så får jag ångest, mår dåligt rent psykiskt och livet blir ett helvete. I år var det extra jobbigt då det var en jämn födelsedag. Jag kunde varken njuta av julen eller nyår då skräcken för min kommande bemärkelsedag var så stor.

Jag funderade på om jag kunde låna något gevär/hagelbössa utav någon för att skrämma eventuella födelsedagsgäster med. Inte att skjuta på dem men kanske ett skott upp mot himmelen…

Jag har accepterat ett grattis och ev någon gåva av mor och far och min lillebror, men sedan fick det vara nog.
Jag vill inte, vill inte, vill inte, bli påmind om att det är min stora dag…

I mycket god tid Innan jag fyllde 50, dvs strax efter jag efter jag fyllt 49 kontaktade jag huvudkontoret på jobbet att de fick på inga villkor på något sätt i vår personaltidning uppmärksamma min födelsedag. Jag gick och jobbade den dagen som om inget hade hänt och avstod samtidigt både betald ledighet och gåva från företaget.
Hade jag tagit en dags semester så hade det kanske avslöjats att jag kunde fylla år, så jag hade inget val.

Det var så skönt att slippa bli påmind. På alla internetsajter som det ev kunde komma upp att jag fyllde år och till råga på allt, att jag fyllde jämt, där flyttade jag fram min födelsedag med ett halvår. När min dag hade passerat med några månader så flyttade jag tillbaka alla dessa framflyttningar till min ordinarie dag.
Det var ett styvt jobb, men väl värt allt jobb, bara för att slippa bli påmind.

Jag har idag lärt mig att prata offentligt och vara i rampljuset, så det är inget problem, men min födelsedag vill jag helst av allt slippa.

När jag ni avskyr min egen födelsedag så till dem milda grad att jag tar sömnmedicin för att kunna sova innan, så är det också problem för mig att gratulera andra på deras dagar…
Inte minst av tanken, han gratulerade ju mig mig, så då måste jag gratulera honom 😦

Så kära vänner, glöm min födelsedag, det är den bästa present jag kan få…

Jobbmorgon med strul #blogg100 #bloggswe

cykel

Har precis laddat tidningsbilen med de utdelningar jag skall dela ut nu under morgonen.
Sitter och kör i sakta mak på den öde vägen genom industriområdet när jag tycker mig se något röra sig i dikeskanten.
Jag kunde inte avfärda det jag så med något djur som försvann in i skogen utan valde att vända åka tillbaka en bit för att köra samma sträcka igen, denna gång med tänd sidobelysning för att se bättre vad som var på högra sidan.

Där dök det upp i strålkastarljuset…

En man i sina bästa år hade kört vält med sin cykel.
Stannar och frågar vad som hänt och försöker hjälpa till.
Vid dikeskörningen hade han kanat av sadeln och satt på stången med sadeln pekandes i ryggen medan styret hade snurrat ett kvarts varv och pekades i magen/bröstet.
Förutom att ligga i diket, var han också fastkilad så han var helt oförmögen att ta sig därifrån själv.
Trycket i rygg och mage, gjorde ont och därtill hade han svårt att andas.

Försökte röra lite men insåg att det blir jobbigt och larmade förman som skickade en extrabil med en person till hjälp.

Jag får plockat bort kassen han hade på styret och pakethållaren och försiktigt får jag vridit lite på styret så han fick mer luft och då kom även en del krafter tillbaka.
Nu kunde vi två med förenade krafter får bort cykeln som satt som en rävsax kring honom.

Han fick upp en del av flåset igen när han stod upp lutandes mot bilen.
Han berättade att han har begynnande Parkinson och troligen var det detta som fått honom att vingla till och hamnade i diket. Det enda han kunde röra på förutom att vrida på huvudet var vänster arm och det var den han hade vinkat med och det var det jag hade sett som snabbast när jag passerade och vaknade upp.

Hur länge han hade legat visste han inte men uppskattade tiden till ca en halvtimma innan jag kom.
Men samtidigt trodde han att klockan inte var så mycket som kvart i tre på morgonen utan trodde att den var strax före midnatt.

Han ville inta ha hjälp av myndigheter, läs polis, så med tillåtelse från förman, så får jag köra hem honom i bilen till sin adress i centrala orten.

Han kommer in i porten på adressen han uppgav och jag ringer polisen och vi pratar.
Men hjälp av namnet och polisens tillgång till folkbokföringsregistret så kunde vi konstatera att han var hemma.

Tur att jag idag tog denna väg till första lådan och tur att jag såg något röra sig i dikeskanten annars hade han kunnat få legat ytterligare några timmar innan morgontrafiken kom igång.

När jag lämnade honom vid porten hade de mesta av smärtorna försvunnit men han var fortfarande chockade efter händelsen.

Hoppas att de värsta nu har lagt sig för honom och att han åter är på benen.

Drunknar i skräpmail #blogg100 #bloggswe

spam_1
Jag får ibland frågan från förtvivlade medmänniskor om att det håller på att drunkna i skräppost, hur skall jag göra…

För det första, undvik att öppna dem och om du öppnar dem, klicka aldrig på några länkar, inte ens ”unsubscribe”.
Är det en mindre seriös aktör som skickar ut mailen, så bekräftar ni bara att e-postadressen existerar, och den blir mer värd i oseriösa händer och kan säljas dyrt. Ni lär knappast bli av med utskicket utan med största får ni bara ännu mer skräppost, och ni har gjort något oseriös e-postadressförsäljare lite rikare.

Likaså har ni ert e-postprogram inställd på att automatiskt visa bilder, så är också dessa bilder säkert också kopplade så att avsändaren får bekräftelse på att adressen existerar och kan säljas vidare med förtjänst till andra.

I bland händer det att man måste registrera sig på en sajt och sedan bekräfta sin e-postadress, då är det bra att ha en extra e-postadress som man bara använder för detta ändamål. Jag själv brukar benämna denna extra adress med ”skräppostadress”.
Ge aldrig ut er vanliga e-postadress i dessa fall, utan använd den extra adress ni har.
När man sedan känner att de blir för mycket skräp i den extra adressboxen, så är det bara att skrota den och skaffa en ny hos någon sajt som ger ut gratis e-postadresser.

Försök så långt det är möjligt att i ert e-postprogram ställa in så att dessa skräppostadresser direkt sorteras in i spamkorgen. Oftast kan man även ställa in så att vissa ord, såsom att ordet som ”viagra”, v i a g r a”, etc finns i texten, också går dit, utan att du behöver göra något. De oseriösa spammarna försöker också variera stavning på ord som viagra för att det inte skall fastna i spamfiltret.

Om man nu har så mycket skräppost att man drunknar i dem, men inte kan avstå adressen, då kan ett alternativ vara att man skaffar typ G-mail som samlar ihop flera olika adresser på ett ställe, men när ni sedan svarar på ett mail i G-mail då använder den er vanliga adress, dvs den adress som mailet inkom på, används som avsändare.

Då sorterar G-mail ut de värsta mailen för dig och du slipper ”skiten”.

Så dela bara ut din e-postadress till sådana som du med säkerhet vet är seriösa.

Om du måste registrera dig på sajter för att få tillgång till den, använd då en extraadress som bara används för dylika tillfällen.

Klicka ALDRIG på länkar i skräppost, inte ens på ”unsubscribe”, du bekräftar bara att adressen finns, och med största sannolikhet så genererar det bara ännu mera skräppost.

Ha INTE automatisk visning av bilder inställd, om det är så att du öppnar skräppost.
Visning av bilder kan ge samma effekt som att klicka på en länk och bekräftar din e-postadress.

Här kan du skaffa extra e-postadresser om du är i behov av extra adresser för mindre seriösa tillfällen.

http://www.gmail.com

http://www.inbox.lv/

http://login.live.com/

http://www.gmx.com/

Det finns många många flera webbaserade e-posttjänster så det är bara att söka nätet.

Jag hoppas detta hjälper dig vidare att bli av med det värsta i din inkorg!

Wargen kom #blogg100 #bloggswe

11051634_10153834878453868_1764658161_n
Milstenen vid Solberga rys

Denna händelse skedde i mitten på förrförra seklet, dvs för ca 150 år sedan.

Doter Kristina från Tösslanda skulle på sin lediga dag besöka sin högt ärade veninna från Lunds ekar.
Kristina som befann sig i långt framskriden grossess skulle vandra den halvannan mil långa häradsvägen genom skogen.
Väl framme hos veninnan så umgicks de som bara tvenne nära vänner kan göra med lek och skratt njutning i gräset med måltider i trädgården.

Då på den tiden behövdes inte så mycket för att sätta guldkant på tillvaron.

Dagen gick och snart blev det kväller och veninnorna skulle skiljas. Kristina började åter den halvannan mil långa vandringen hemåt.
På vägen stördes hennes glädje av tre överförfriskade mansfolk och hon beslutade sig därför snabbt att gömma sig bakom några granar. Detta hände sig i närheten av milstenen på Solberga ryr.

Medan hon gömde sig för männen så kommo det tvenne wargar som började gå runt henne.
Rädslan tog överhand och förlossningsarbete satte igång och på några minuter så hade hon fött ett barn som snart wargarna tog för att sedan springa iväg med.

Några veckor efter denna fasansfulla händelse blev hon inkallad till tinget i Lilla Edet för misstanke om att fött och dödat sitt eget  barn, för att slippa problem med det i framtiden.

Kristina fickinför juryn berätta sin historia med fadern uppvisade den av wargarna sönderrivna skjorteln, vilket ansågs räcka som bevis för att stryka hennes berättelse.

Kristina blev frikänd från anklagelserna…

Så kunde det gå till förr.

Göta älv #blogg100 #bloggswe

11040011_10153831935528868_290486222_n
Göta älv söderut fotat från Torpa brygga

Göta älv är vattendraget som förbinder vänervatten med västerhavet.
Så sent som för ett hundra år sedan gjordes de sista arbetena för att tämja älven och den har i dag slussar och kraftverk i Vargön (Vänersborg), Trollhättan och Lilla Edet. Lilla Edet har för övrigt Sveriges äldsta sluss som stod färdigt 1607.

Men trots att älven nu är tämjd och flyter sitt sakta mak så hade inte alltid varit så. Bohuslän var till och från norsk mark och älven utgjorde då gräns mellan rikena, och brödrafolken har inte alltid varit så bra vänner som idag. I våra dalar, som många tycker är fina, har många slag utspelat sig mellan de olika folken. Så här har många soldater varit både från Norge, Danmark och Sverige, och krigat och kanske även stupat. Hemska tanke!

Men älven har också varit en inkomstkälla för många boende häromkring, framför allt på östra sidan.
Under 1800-talet och några år efter sekelskiftet så fanns det många varv och båtbyggerier här. När sedan Göteborg expanderade så växte många tegelbruk upp runt omkring. Leran här var av fin kvalitet och älven gjorde det dessutom lätt att frakta det färdiga teglet till Göteborg på pråmar.

Tar man sig tid att promenera bland de äldre tegelhusen i Göteborg så kan man vara ganska säker på att teglet kommer härifrån.

Jag kommer nu under en tid. Till och från, att visa lite historia från nutid och dåtid från vår del av Göta älvdalen. Detta för att jag har ett intresse av detta men också för att visa hur landskapet har förändrats.

Jag saknar min mamma så sjukt mycket #blogg100 #bloggswe

DSC_0305
För ett tag sedan när jag var ute och letade efter intressanta bloggar så hittade jag en mycket fin text, som även delvis kan stämma in på mig/oss.

Delar av den bloggen är spärrade för utomstående att läsa och det mesta är skrivet för de närmaste.
Personen har valt att lösenordsskydda vissa inlägg då hen vill slippa vissa konstiga och bitska kommentarer.
Jag har tillskrivit personen och frågat om hen vill dela med sig lite till mig att läsa men ännu inget svar.

Denna post är en av de som är öppna för alla att läsa och kommentera.
Men jag väljer att dela den i min blogg utan namn för att skydda men personen har mitt 100 cred.

Alzheimers.

Ibland, och det är mer och mer sällan, skymtar den gamla fina, snälla, omtänksamma, modiga, trygga mamman fram.
Hon som alltid sa att allting skulle ordna sig. Att allt skulle bli bra. Hon som alltid var positiv och aldrig gav upp.
Fastän hon precis blivit änka. Fastän hon precis fått veta att hon själv också hade cancer.
Hon som blev frisk efter många operationer, precis som hon lovade oss.
Den starka mamman som ännu en gång blev ensam.
Den envisa mamman som överlevde dubbla hjärtsjukdomar.
Mamman som fick en psykos.
Mamman som fick Alzheimers.

Jag saknar min mamma så oerhört mycket just idag.
När jag själv inte är på topp. När jag själv undrar hur tusan det blev så här. När jag själv är ledsen, trött, ensam. När jag själv vill berätta om hur jag egentligen mår i kropp och själ.

Men den mamma som kunde trösta mig, hon som alltid sa att allt skulle bli bra, hon är borta. Kvar finns min ömtåliga, ledsna och mycket ensamma mamma. Hon som ändå inte bara ger upp.
Jag får nu vara den som tröstar henne när hon är ledsen. Som lyssnar och pratar när hon bara vill höra min röst.

Jag kan inte tynga henne med mina sorger.

När hon frågar hur min dag varit svarar jag alltid bra.
Nåt annat går inte.

Det går bara inte.

Mamma.
Jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig så mycket.

Snälla mamma. Försvinn inte längre bort.
Jag vill verkligen inte det.

Till dig som skrev detta.
Tack för att du delade detta och texten berörde mitt hjärta oerhört mycket.
Du fick mig att leva in i din situation men också väcka mina egna tankar till min situation och känna den glädje jag hade med både mor och far.
Tack!

Vårspaning #blogg100 #bloggswe

Jag och vovven tar ju våra dagliga promenader. Målet är ju minst 10000 steg per dag men när vädret tillåter så försöker vi anpassa promenadens längd efter vädret.
I går valde vi att gå långa vägen på 10 kilometer då vädret var helt underbart.
10608382_10205126129745142_6618862210672189287_o
Halva vägen går på asfalterade bilvägar med den andra halvan spenderas på grusvägar, ridvägar, stigar med mera i skogen.

Den andra halvan var bara så, underbar! Ingen vind bland träden och solen värmde så skönt som den bara kan en riktig vårdag. Vid flera tillfällen satte vi oss på en sten eller stubbe och bara njöt av friden och det fågelkvitter som redan kommit igång.

Större delen av promenaden i skogen får vovven springa lös och det utnyttjar han till max att undersöka dofter och in bland träden för att undersöka vad som skett sedan sist. Han är otroligt duktig på att hålla reda på var jag är och håller hela tiden ett öga på mig.

Våren är en speciell tid på året och ett nyvaknade efter vinterns idè, och jag bara insuper den friska luften, smakar på vattnet i de två källorna vi passerar. Kan man ha det bättre?

11051129_10153825633948868_532652032_n10997243_10153825635128868_1358301267_n11051487_10153823061528868_1635272077_n11040142_10153825633823868_1657185062_n11028179_10153823059153868_85274736_o