Sista jobbdagen, dödstrött #blogg100 #bloggswe

Den 25 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Nu är sex arbetsdagar avklarade och jag är så trött…
Visst har jag haft problem att komma in i de gamla rutinerna efter sjukskrivningen, men varför jag är som en zoombie på lördag efter jobbveckan, vet jag inte.

Visst har jag hunnit med att småhandla och fylla på förråden, men det går mer på rutin än på tankeverksamhet.
Är av naturen morgonpigg, men det motiverar heller inte varför jag är som jag är på lördag.

Så mena andra sneglar på TV-tablån så sneglar jag på sängen..

God natt Twitter, Facebook… Go natt dator,… Go natt bror… Go natt alla…

Gnäller på jobbet igen! #blogg100 #bloggswe

Den 24 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

I bland så undrar jag vart min arbetsplats och företag är på väg…

Just nu är vi i ett intensivt skede att att samla och flytta ut brevlådor från avtagsvägarna och ha de i början på vägen, så att de kan dra in påkörningar och och spara bränsle och personal.

I går när jag kommer till en sådan avtagsväg så ser jag att vi fått nya lådor och ja vänder och backar intill för att märka upp och dela ut tidningar. Lådorna var borta… Sticker ut huvudet genom bilrutan, jo långt där nere fanns det…

Men varför där nere. SMS filialföreståndaren och han suckar… Jag vägrar dela ut i de lådorna.
När vi tidigare tagit upp detta med ledningen så för vi hör att företaget har så fina lappar som vi kan lägga i lådan där vi ber att de rättar till lådan och att den sitter i rätt höjd, dvs 100 cm över marken.

Frågar föreståndaren om han har en tumstock. Det har han inte 😦
Säger till att jag tar med en tumstock till idag och mäter… Ni ser resultatet på bilden. 75 cm över marken. Sedan lutar marken så jag tror att de är ytterligare 10 cm lägre i förhållande till bilen. De sitter på 2/3 delar av rätt höjd.

Vid dödsfall och begravning skall flaggan hissas i topp och sedan halas så den hänger på 2/3 delar. Finns det någon symbolik????
Jag får höra att företaget inte får utlovad leverans av byggmaterial till brevlådebyggen och att stolparna de har är korta. Vem tar då beslut om att bygga dem i den höjden? Det är vår arbetsmiljö det handlar om.
Går företagets pengar före min hälsa?
Jag lär ju aldrig få postlådor i rätt höjd om jag delar ut i dessa. Lådorna är också företagets egendom så kan jag ju inte heller lägga lappar i att kunden sätter lådan rätt…

Tillskrev arbetsmiljön på jobbet ett mail idag innan jag lade mig efter jobbet. Än inget svar. 😦

Innan jag skulle återgå till jobbet efter långtidssjukskvining så pluggade jag in mig så gott det gick via vårt intranät om ändringar som skett under min frånvaro.
Till slut hittade jag info att alla tidningsbud skulle få utbildning om postlagen mm, för att kunna göra ett bra jobb.

I dag fick jag utbildningen… Det visade sig vara en bibba A4-papper som jag skall läsa igenom och sedan skriva under att jag läst igenom. Det kallar jag inte utbildning utan möjligen självstudiematerial…
Men vi har tydligen olika syn på vad utbildning är…

Nästa gång jag går på jobbet, så får jag sätta mig och gå igenom och maila eller fråga en massa frågor. Så jag vet vad som gäller…

Förresten någon som vet telefonnumret till himmelen?
Fick också ett papper på att jag skall lämna in närmast anhörig som de kan kontakta om något händer.
Mina närmaste anhöriga finns i himmelen som är kapabla att kunna göra något.

Jag blir bara så trött…
Var är det fina företaget som jag en gång anställdes på???

Statistik 280 delningar på Facebook #blogg100 #bloggswe

Den 23 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Gårdagens blogginlägg har delats över 280 gånger på Facebook. Helt otroligt!

Jag funderar på varför. Att antalet besökare både i går och idag har varit närmare 200 per dag hör inte till vanligheterna två dagar efter varandra. utan det växlar ungefär varannan dag.

Visserligen var det ett inlägg efter Anja Kontors program, när livet vänder, och att Anja själv retweetade mitt inlägg.
Men det är knappast hela sanningen, då Anja gjort så tidigare. Denna gång var inlägget inte så fokuserat på själva programmet, utan på de upplevelser jag hade med far, som liksom Fredrik i programmet också var amputerad.
Inlägget var inte speciellt långt och snabbt ihopskrivet efter programmet. Visserligen försökte jag sätta mina tankar och känslor på det hela, och tydligen måste jag ha lyckats. Ett tack till Fredrik (som berättade om sig i programmet) som rubrik.

Ett antal meningar om min far och saknaden över att han aldrig berättade om sina känslor efter amputeringen, mer än att han var ”stympad”. Därtill en bild på en benprotes.
Vad var det som gjorde att det fick en sådan spridning?
Var det rubriken, var det texten eller bilden? Var det ett inlägg som låg väldigt bra i tiden?

Jag vet inte, men all time high i delningar på Facebook, var det…

Tack Fredrik för dina kloka ord #blogg100 #bloggswe

Den 22 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Jag har precis tittat på sista avsnittet av När livet vänder, med Anja Kontor.
I kväll handlade programmet om Fredrik, som efter en olycka förlorade sitt vänstra ben.

Min far gick bort för sex år sedan och redan fem år innan dess så blev han av med sitt vänstra ben.
Far berättade aldrig om sina tanka och känslor vad han kände om att ha blivit av med det.
Vi försökte många gånger få honom att berätta sina innersta tankar, men det blev inte så.

Jag tror aldrig far accepterade att vara ”stympad”, som kan själv sade, men det fanns hela tiden en stor sorg inom honom för denna amputering och att aldrig mer bli densamma som före.

I dag under Anjas samtal med Fredrik, där Fredrik verkligen fick sätta sin egen färg på sina tankar, sö började jag förstå. Färgerna på tankarna fögylldes hela tiden med tysta stunder av eftertanke. För mig blev dessa gyllene ögonblick av tystnad till tankar som fylldes av ord, ord, ord, ord som jag tror far tänkte.

Så här fem år efter fars bortgång berättar han själv genom Fredriks ord, förmedlat genom televisionsapparaten, vad han själv tänkte.

För mig blev detta också en stund för ”när livet vänder”…

Tack till Anja och alla hennes gäster som berör mig så otroligt långt in i mitt innersta.
För mig finns redan en tomhet och saknad efter seriens slut, att jag vill ha mer av detta.
Jag vill ha mer av Anja, mycket mer av gästerna och det jag verkligen vill ha är denna tystnad, tystnad som berättar så mycket, inramad med ord som gör att tystnaden talar.

Smultronställe #blogg100 #bloggswe

Den 21 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag12 kommentarer

I dag tog jag och vovven en ny väg att promenera. Några kilometer med bilen och sedan en 6 km lång promenad efter en markerad bana i skogen. Vi njöt på promenaden med flera små tjärnar i området. Vädret var strålande och lagom varmt och det var inte mycket kläder som behövdes.

Underbart med frisk luft och fågelkvitter. Verkligen ett litet paradis!
Såg lite längre fram att det kom en glänta i skogen, vilket var ungefär halvvägs runt spåret.
Snart kände jag också den friska doften som betydde vatten.
En större tjärn eller mindre sjö med grönska som började spira.
På stranden stod en soffa men också en brygga som ledde ut i vattnet en bit.
Där satt ett yngre par och hade lite brödbitar med sig i en påse, som de sedan kastade ut i sjön.
Det var bara att sätta sig ner och småprata och hör hur fisken slog när de tog brödbitarna.
Vi blev säkert sittandes där en timma och bara njöt… Njöt av stillheten, friden, solen och plaskandet från fiskarna i sjön. Kunde livet vara mer underbart?

Detta blir ett smultronställe dit jag kommer att återvända till och kanske delar med mig av i bloggen…
Men om jag delar med mig av platsen i verkligheten, det vet jag inte, jag gillar smultron och behåller de gärna för mig själv…

Ny geocachingrunda på G #blogg100 #bloggswe

Den 20 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Geocaching5 kommentarer

Nu börjar den ta form, vår nya geocachingrunda. Vi är tre geocachare som gemensamt skall ta ansvar för en runda efter en led genom skog och mark. Många vackra vyer finns efter vägen liksom rastplatser och även grillplatser.

Leder är 11 kilometer och man bör klara den på två timmar. Leden är en gångväg men möjlighet finns att ta sig fram med cykel även om det i några delar bara går att leda den. Tanken är dock att det skall kunna bli en heldagsutflykt för familjen med grillmöjligheter på ”mitten”.

Det finns några naturliga platser för att gömma cacharna men på några andra ställen så måste vi använda vår fantasi.
Men ideer finns och det skall ju vara för hela familjen och vandringen är den viktigaste delen, så de får inte vara för svåra.

Svenska kyrkan kommer vara med som en medarrangör så det gäller att hålla den lagom religiös, utan man skall som icketroende eller annan religion också kunna njuta av den.

Sedan ställs det också krav på att ”skatterna” inte få vara för små då det i samtliga skall finnas ”bytessaker” som passar stora och små.

När man hittat samtliga gömmor efter promenaden så skall man genom ledtrådar i de olika gömmorna kunna hitta ”jättegömma” med lite presenter…

Skall verklige bli kul att se om projektet blir väl mottaget utav cachare i Sverige och utomlands…

Stôllaröck #blogg100 #bloggswe

Den 19 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

Huvudet kan användas till mer än bara en hatthylla….. Men ibland undrar jag.
I går var en underbar dag, lagom varm och god. Och jag fick mig en ide….
Tanken var att jag skulle gå en del av Pilgrimsleden mellan S:t Olovs källa och Västerlanda kyrka.

Tanken, förutom den kyrkliga biten är att vi skall lägga ut ett antal geocachinggömmor utefter leden. Nu när våren och den ”fina” årstiden är på G, så vill många ut och leta ”skatter”. Leden går att ta sig fram med cykel, även om den måste ledas bitvis, och ett par ställen kan vara lite brant,men inte värre än att man klarar det.

Leden är mycket tydligt utmärkt, i alla fall från källan till kyrkan. Leden är också en vandring i mycket växlande natur, från höga höjder till vandring utefter Göra älv.

Men ju mer jag gick, ju mer energi fick jag och trots att jag visste att varje kilometerskylt jag passerade, så blev det en kilometer längre tillbaka till bilen.

Men jag och vovven trivdes, att promenera förbi vattenfall, kvarnen, badplatser men också delar där stigen knappt var skönjbar. Visst kändes det bra när man gått fyra kilometer och visste att man gått den mest jobbiga biten. Därefter så gick leden efter befintliga skogsvägar och var lättpromenerad och inte allt för jobbiga backar.

Vovven fick gå i band hela tiden då jag inte ville springa runt och leta om något skulle hända. Men med lång lina så var det inga problem. Medan jag njöt av utsikter, namn på platser och vägar, så njöt vovven av alla dofter som fanns utefter hela leden. Det märktes på honom om det var färska spår efter något vilt, för då skulle det undersökas mycket noga.

Man fick verkligen möjligheten att tänka och hur mycket man väl uppskattar möjligheten att ta sig ut i skog och mark. Verkligen en förmån att lätt kunna ta sig ut och promenera långt ifrån de största allfartsvägarna och tätorternas elljusspår. Första kilometrarna så räknade man hur långt man hade gått, men efter 6 kilometer så började man istället räkan ner hur långt man hade kvar till målet. Då började sig det också gå nerför och det blev mycket lättare att ta sig framåt. Visst dök tanken upp ibland att jag skall tillbaka också, men nu var ju målet nära.

Framme vid målet kunde jag lägga mig en stund i solen på församlingshemmet gräsmatta och bara njuta…

Men tiden gick och det var dags att tänka på refrängen. Började sakta min tillbaka vandring och det började med att jag släpade benen efter mig och det kändes långt ifrån roligt. Första kilometerskylten och jag ”bara” en mil kvar.
Men nu fick jag också chansen att mer ställa in mig på hur jag skall lägga upp cachingrundan. Stigningen börjar och jag ångrar mig gång på gång. Men jag kom ihåg de flesta rastställen så det var bara att gå från pausställe till pausställe.

När jag hade ett par kilometer kvar till bilen, så försvann all trötthet och nu gick det som en dans, fat delar var i besvärlig terräng.

Nu gäller det att köpa 10 brukar, trycka upp standadinfo om gömman, loggböcker, och försöka hitta lite billiga ”bytessaker” mm. Sedan åka ut och placera burkarna och mäta upp GPS-positioner till platserna och publicera dem på nätet…. Men då tar jag bilen så långt det går…

I dag gick jag på gudstjänst i Västerlanda kyrka och fick där mitt diplom för att jag gått hela leden och sedan besökt en gudstjänst.

På vägarna med THE CADILLAC BAND (Del 3)

Den 18 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Dagen idag har använts till att slipa apostlahästarna.
Jag väljer därför att publicera del tre av ”På vägarna med THE CADILLAC BAND”, och hoppas kunna förse er med fullständig rapport i morgon om vad dagen har inneburit.

Håll till godo!

Våren gör framsteg #blogg100 #bloggswe

Den 17 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

Våren gör små framsteg var dag, och jag bara njuter….
I förrgår hade vi ett underbart vårregn, ett varm, mjukt, som man inte får missa att promenera i. Ett lagom regn som ger rötterna väta och näring och inte rinner bort ovanpå. Nu kommer det uppgifter på att värmen är på väg hit, och jag känner mig väldigt kluven 😦

Visst gillar jag värmen men ett lagom regn och sedan värme gör att ofta att naturen exploderar och hela växtligheten slår ut på en gång. Det gillar jag inte. Jag gillar promenaderna på våren och spana i dikeskanten, i snåret för att hitta nya vårblommor. Jag ser ju knopparna på träden är på väg att spricka ut och nu går det fort, för fort för mig.
Jag saknar fortfarande några vårblommor innan det är dags för träden…

Visst är våren en underbar årstid.

Tog ikväll en promenad till vår sjö och efter stigarna runt en del av den. Stigarna fanns svar där jag gått många gånger som barn, men stormen Egon hade gjort vissa delar mindre gångbara än vanligt. I bland skulle man vilja ha videofjärrkontrollen med sig så att man kan snabbspola tillbaka någon sekund i direktsändning. Jag menar just den lilla sekund från det man känner att foten fastnar i någon och innan man ligger där på backen. Göra om, göra rätt…

Öppnar sitt hjärtas hemliga rum #blogg100 #bloggswe

Den 16 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

CCtWDl7W8AAKrm6 — Foto Copyright: Anja Kontor, Privat ”När livet vänder”

Jag tillhör den trogna skara som varje gång det är dags för ”När livet vänder” på SVT bänkar mig framför TV:n.
Jag har ju själv lidit mina helvetes kval pga något som inte alls är naturligt att prata om, och vet hur svårt det kan vara att öppna dörren till sitt hjärta.

Jag vet känslan att sitta framför en reporter och där öppna sig, medan reportern skriver stolpar på sitt papper för att andra sedan skall läsa om detta i tidningen. Jag vet också hur det är att sitta med en digitalmikrofon som spelar in samtalet, för att sedan höra mig själv på radion.

Men vad jag fascineras av är, att här sitter de framför reportern Anja Kontor och riggade kameror och strålkastare och skall vara obemärkta och öppna sitt hjärta in till det mest fördolda.

Första gången jag skulle ta regi framför kameran, då hade jag inga repliker, men jag skulle se chockad ut. Mitt mantra blev ”Jag är chockad, inte titta in i kameran – jag är chockad, inte titta in i kameran”.

Här i ”När livet vänder” finns inte en chans att rabbla några mantra, utan här skall man vända delar av mitt innersta ut och in, man skall vara oberörd av det som finns runt omkring och försöka sätta ord på tankar och känslor.
Jag vet att skådespelare är erfarna och kan det där med att spela känslor, och på regissörens order och förslag ändra sin sinnesstämning. Här i programmet skall inget spelas, utan det skall vara så äkta, så det går att vara.
Här handlar det om äkta tårar som kommer inifrån av känslor och inte pga att regissören vill det.

Jag förstår att det ställs stora krav på Anja och hennes team att inge lugn och trygghet och det lyckas hon med så att att det går genom rutan. Anja har förmågan att tala lyssna men också låta tystnaden tala, vilket ger mig som tittare ett mervärde utöver det vanliga. Här är tystnaden lika viktigt som det talade ordet. Här finns plats för känslor, känslor som är svåra att hålla tillbaka men också svåra att bejaka. Tåren som rinner ner för kinden kan säga så mycket mer än vad ord kan beskriva.

Tack till alla fantastiska människor människor som sätter ett ansikte på det som vi många gånger bara har hört talas om.

Tack Anja för att du låter människor tala men också vara tysta.
Tack också för att jag fick låna bilden.

Tack till teamet bakom, som gör detta möjligt.

Tack till SVT för att ni sänder detta.

Jag vet hur viktigt det är, att vi som jobbar i ett team runt huvudpersonen kan behålla lugn och utföra ett proffsigt arbete. Vid ett tillfälle när det skulle ske en tagning med i det närmaste nakna skådisar i ett badrum, så hängde sig duschdraperiet. FAD:en skrek bryt och jag skulle in där och kolla upp och rätta till det som strulade. Klättrade upp på trappstegen och rättade till glidet och det fungerar. Skall klättra ner och tappar balansen. Vet att jag hann tänka vad kan jag ta tag i innan jag trillar men tog instinktivt i duschdraperiet. Men vad gjorde det för nytta?
Där ligger jag i duschen med draperi och duschstång över mig och tittar upp på stjärnor, skådespelarstjärnor.

Skådisarna fick klä sig morgonrockar och ta en fika medan vi rättar till kulisserna. Tack och lov att det finns silvertejp…

Villa California

Etikett: #blogg100