Etikett: #blogg100

Obefintlig support #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

wpid-20150526_205909.jpg
Jag har ju länge kört med en kaffebryggar som jag har som reserv. En billig modell som visserligen funkar, men ger ingen trivsel varken som bryggare eller som prydnad.
Förra veckan var jag inne på det gigantiska elvaruhuset i några ärenden och passade på att fråga efter en kaffebryggar utan en massa finesser. Visst gärna droppstopp, lätt att ladda men absolut ingen automatisk avstängning. Jag har ju Ingrid (hemautomatik) som sköter det.

Jag laddar kaffebryggaren på kvällen och bryggaren startar vid rätt tidpunkt om jag skall jobba eller vara ledig och om bror jobbar eller är ledig. Jag behöver inte bekymra mig om någon timer eller liknande. Är bara min kalender uppdaterad så är också kaffebryggaren uppdaterad.

Hon visade några kaffebryggare, inte så många utan autoavstängning, med det fanns några. Jag fastnade för en och frågade en extragång, visst försäljaren garanterade det.

Glad och nöjd gick jag till kassan och betalade.

Väl hemkommen diskade jag ur kannan, och startade den två gånger om för att rensa från resedamm.
När den gått andra gången så var jag inte närvarande men kom åter efter en stund. Vattnet hade runnit igenom som det skulle men vattnet var ljummet och lampan var släkt. Men det var nog bara ett tillfälligt fel. Gjorde i ordningen den för nästa morgon.

Sov lite längre än väntat men var glad att jag hade nybryggt kaffe som väntade i köket. Kommer ut och ser kaffebryggaren, mums, tills jag insåg att kaffet var iskallt.

Jag testade kaffebryggaren, flera gånger och den stänger av sig efter en halvtimme till fyrtiofem minuter.
Ringde butikens support och frågade om kaffebryggaren.
Hon jag pratade med kollade, dubbelkollade, trippelkollad. Nej den har ingen automatsisk avstängning. Måste vara elfel, lämna tillbaka med en gång…

I går var jag tillbaka till butiken, pratade med servicekillen, han kollade, ingen automatisk avstängning.
Fick ett kvitto på återlämnad vara. In i butiken, pratade med försäljare, nej den har ingen automatisk avstängning. Tog en likadan till, då jag trivdes med den, jag kan ju inte ha otur med två kaffebryggare på raken.

Hem med samma procedur att diska kannan och köra vatten för att få bort resdammet.
Vad händer…. kaffebryggaren stänger av sig 😦 😦 😦 😦 😦

Ringer tillverkarens support. Jag måste få modell och tillverkningsnummer.
Jag letar upp detta och delger servicegruppen detta.

Det tar en stund och personen kommer tillbaka till telefonen…
Tyvärr jag kan inte hjälpa dig, det är så dåliga bruksanvisningar för dessa apparater… RIDÅ

#livekollen granskar sjukförsäkringen #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

alejandroescamilla-dude-walkin

SVT håller nu på som bäst med LIVEKOLLEN: ”Stupstocken”, som den kallas, inledde SVT Agenda i går kväll. Det handlar om den tidsgräns som infaller efter två och ett halvt år när den sjuke har förbrukat alla sina sjukdagar.

Jag tror inte att den gör varken gör till eller från, om vi behandlar varandra som människor. Så fort någon ser ut att bli långtidssjuk måste berörda individer och organisationer runt den sjuke samarbeta för att ge bästa rehabilitering.
En rehabplan görs upp som alla är informerade om och arbetar efter gemensamt och tillsammans med FK.
I de fall där det ser ut att ta längre tid där personen hamnar i en form av tidsbegränsad sjukpension, så man slipper tänka på att skaffa nya läkarintyg. Hålls ett samarbeta mellan vården och FK under hela tiden, så har FK den info de behöver, samtidigt som den sjuke slipper oroa sig för ekonomin samtidigt som de kan fokusera på sin rehab.

Jag skrev av mig av min egen erfarenhet och hur ett missat samarbete bara försämrade mitt tillstånd.
Till slut samarbetade AF och kommunen och tillsammans med min läkare blev 75% sjukersättning (sjukpensionär).

För ca 25 år sedan blev jag psykiskt sjuk och hamnade i en förbannad karusell. Akuten, lång väntan på öppenpsyk. Ingen tog ett helhetsbegrepp. Då upprinnelsen var händelser på min arbetsplats, så blev det i fokus. Fick kontakt med en läkare, en kurator som lekte psykolog. Helt plötsligt var jag homosexuell, då det fanns en manlig chef med i bilden. Jag fick ångestdämpande mediciner, skulle jobba skift som busschaffis, gå hos psykologen, kortare sjukskrivningar.

Tre gånger i veckan på sjukgymnastik för psykiskt sjuka. jobba heltid som chaufför. Chaufförsjobbet gav pengar, inte sjukgymnastiken. Jag valde jobbet för att få pengar. Orkade inte, ny sjukskrivning. Tidvis upp till psykakuten på sjukhuset, fem, sex, sju kvällar i veckan. Hem och sova, upp klockan 4 för att jobba. Skall se glad ut när jag tar emot pengar från passagerare. Gråter bakom ratten när jag kör.

Sjukgymnastiken ringer och frågar varför jag inte kommer… Jag måste jobba för att få pengar, svarade jag.
Jobbade några veckor, tills jag inte orkade. Ny sjukskrivning på några veckor, ny remiss till sjukgymnastiken. Nu skulle jag gå på kurs också och lära mig att ta hand om min ångest. DEeantidepressiva medlen gjorde att jag gick upp 30 kilo i vikt. Ja ha. nu fuskar han med kosthållning. Ytterligare en kurs, ”det är skönt att inte banta”. Jag skall jobba heltid, gå på sjukgymnastik tre gånger i veckan och två kurser de andra två dagarna.

Jag orkade inte detta. Varje gång jag skulle förlänga min sjukskrivning var det en ny läkare, en ny som ville höra MIN version av varför jag var dålig. Orkade inte dra i detta igen. Tog tabletter, ambulans avgiftning och fick sova ruset av mig, innan de beställde taxa i jag kunde åka hem.

Finns det INGEN som kan hjälpa mig????

En gång hade jag jobbat två timmar och kände att detta funkar inte. Mellan två turer sprang jag till en telefonkiosk och ringde FK. Håll ut minst halva dagen så kan du sjukskriva dig självt igen och därefter ringa läkaren.

Efter fem år fick jag äntligen en diagnos, jag var inte homosexuell, jag hade panikångest.
I samma veva fick vi alla sparken då vi förlorat upphandlingen.

Fram till för åtta år sedan så hankade jag mig fram på olika tillfälliga jobb. Ingen trygghet, vågade inte sjukskriva mig.
Fick en rehabersättning som också innehöll praktik. 8 timmar dagligen 5 dagar i veckan.

Jag fick också en fast anställning på 25% som tidningsbud. Dessa timmar fick jag INTE räkna av mot praktiken.
Jobba natt några timmar och sedan åtta timmars praktik.
Orkade inte detta, orkade inte ringa en läkare och be om sjukskrivning och åter berätta min historia.
Enklaste vägen, 100 propavan. Ambulans, avgiftning, sova ruset av sig, taxi hem.

Till slut satte AF stopp för denna karusell. Skriv under här och vi fixar resten. Detta var en ansökan om sjukersättning, men det var ett tomt blad som jag skrev under på. Vet inte vad kommunen, AF eller läkaren har skrivit i ”min” ansökan. Sedan åtta år är jag sjukpensionär på 75% och jobbar 25%.

Ibland vill jag tillbaka till 100% i arbetslivet, men har insett att det kommer aldrig att funka. Minst 10 förlorade år av mitt liv,till vad för nytta?

Ibland funderar jag på om jag är värd att leva, om jag platsar i dagens samhälle, kanske bättre att jag avslutar livet och låter bli att vara samhället till last?

Jag har så gott det går att lägga detta bakom mig, men detta kommer upp emellanåt, i mina tankar.

Det måste sättas in resurser med en gång, och då RÄTT resurser, så fort det går.

Hade jag fått rätt diagnos, rätt behandling rätt kontakter och slippa ha kontakt med FK och begära nya sjukskrivningar är jag övertygad att jag varit fullt frisk.
Oavsett sjukdom, så måste alla inblandade hålla kontakt med varandra för att ge mig som sjuk en trygghet.
Jag vet hur det är när man ifrågasätts, blir utan pengar, skall stå inför en ”domare” och förklara sig. Hela kedjan, måste kunna ha kontakt inkl FK, för att jag skall komma tillbaka till ett arbete…

10 år har försvunnit av mitt liv 😦

Måns: Alla är hjältar! #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

I går kväll och i natt vann Sverige, genom Måns Zelmerlöw, ännu en omröstning i ESC.
Jag fastnade för låten med en gång. Gillar musiken som jag tycker är medryckande men jag fastnade speciellt för texten, som ger mig stor möjlighet att tolka. Detta är första året på många, många år som jag följt tävlingen från börja till slut.

Vi är alla hjältar av vår tid…
Visst, skall vi hylla fotbollsspelarna som kommer hem efter att ha vunnit, likaså ishockeyspelarna eller vad det nu är de har vunnit.

Men för mig, så pågår de största hjältedåden i tysthet och som mycket sällan uppmärksammas.
För mig är min vän i Handen, en riktig hjälte, som vårdade sin demenssjuke make fram till sista andetaget. En annan är min kompis i Strängnäs som även hon vårdade sin make, som led av flera sjukdomar, bland annat hjärtsvikt.
För mig är även min kompis i Malmö en hjälte, som tar hand om sin demenssjuka pappa.

För mig är också politikern som tar upp min och andras situation i riksdagens kammare, som ett exempel på en person som ”offrat sin s.k. karriär för att ta han om både mor och bror”.
En annan grupp som är hjältar i mina ögon som går upp klockan fem varje morgon 24/7/365 för att ta hand om sina mjölkkor, som sitter på traktorn och för att skapa föda både till djur och människor.

Visst även jag dansade och tjoade av glädje, när det stod klart av Sverige och Måns vunnit ESC.
Men den största glädjen är när jag kan ge de som kämpar i tysthet, ett värmande ord, en kram, eller som här skänka en tanke till dem via ett blogginlägg.

Jag tänker på den hempersonal som trots späckat tidsschema försökte göra det bästa för mor, medan den som kom för att tjäna sitt levebröd och inte hade minsta empati, borde söka annat jobb.

Jag tänker på tiggaren utanför min butik som sitter många timmar varje dag som oftast får en slant och ibland även ett glåpord, från någon illasinnad. Både tiggaren och den som skänker en slant är hjältar i mina ögon.

Jag tänker på de som säger ifrån när någon behandlas orättfärdigt, tidningsbudet, busschaffisen, de som utsätts för näthat mm.

Jag kan inte räkna upp alla, men…

42682

För mig är ni alla hjältar, det var för er Måns sjöng och gjorde er alla till HEROES!
Nu vet hela Sverige, Europa, ja hela världen att ni är hjältar.

Tack Måns för att du sätter upp alla hjältar som i tysthet kämpar, de är värda denna seger!

Vem är jag? #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

1484005_10152446545313868_1339201839_o
Fortsätter på egoboosten och funderar vidare på vem jag är.
En gemensam nämnare hos oss som lider av panikångest är ofta att vi sätter andra först och oss själva på plats hundra tusen.
Som en del av min behandling var att lära mig säga ”nej” och det har jag lärt mig. Numera sätter jag bror, och även tidigare mor, på plats nummer 1. Jag kommer numera på plats 1,1. På plats nummer två kommer alla andra.

En viktig sak jag har fått lära mig de senaste åren är, hur skall jag klara att ta hand om någon annan om jag inte klarar att ta hand om mig själv?
Det är en fråga jag ställer mig var dag och handlar efter svaret jag ger mig.
Att jag har ett varmt hjärta vet de flesta idag, och det är jag stolt över. Jag tror på solidaritet och att vi skall hjälpa varandra och framför allt de som har det svårt. Jag tror också på att hjälpen måste vara på individuell bas, inte organisationen.

Som halvtysk och varit mycket där nere så har jag sett mycket tiggare långt innan vi fick se dem här. Jag har också lärt mig att gå ner på huk för att ge dem pengar i sin mugg. Böjer jag mig framåt så visar jag mig överlägsen och det anser jag inte att jag är. Vi är båda människor, fast hamnat i olika svårigheter och då skall jag inte förminska deras värdighet.

För mig är också närodlad det viktigaste, viktigare än ekologiskt. För att ställa om ett jordbruk till ekologisk odling måste jorden ”avgiftas”. Under flera år odlas lin på markerna då det är en bra gröda som tar bort det mesta av gifterna i marken. Andra grödor kan göra att det tar längre tid. Att stödja närodlad produktion gör också att bonden under dessa år har möjlighet att leva på inkomsten från jordbruket som görs på ekologiskt vis, utan att få ha stämpeln ekologiskt stämplat.

Jag tror också på den lilla människan som startar sitt företag med inriktning på att ge Hulda med demenssjukdom den bästa omsorgen. Jag tror också på läkaren som startar sin vårdcentral för att ge sina patienter den bästa vården.

Jag handlar det mesta möjliga på Lidl som drivs av en stiftelse vars motto är att ge det bästa möjliga kvalitet till billigaste pris. Här finns inget vinstintresse. Jag handlar också på Coop som är medlemsägt. Men jag handlar också hos den lilla ICA-HANDLAREN som med sin butik också har en mötesplats för ortens innevånare. Minst lika viktigt! I den lilla butiken säger du hej till någon annan som går mellan mjölken och korven.

Jag värdesätta också landsbygden och slippa trängsel. Jag tar mig en tur till skogen och hämtar gratis källvatten istället för att springa ner till butiken och betala ockerpriser. Numera bakar jag mer frekvent än tidigare vårt eget bröd, och det utan en massa e-nummer.

Jag idkar också till och från CITO, dvs att jag håller på med geocaching men att jag under turen plockar med mig skräp därifrån, för att hålla naturen ren.

En egoboost, en #ffse #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

boost
Under en tid har jag levt i ett vakuum efter mors frånfälle. Har haft svårt att få något vettigt gjort, även om jag inte är helt sysslolös. Visst jag gör det jag måste och försöker krydda det med lite ”stôllaröck” och hittat på en del saker för att förgylla tillvaron för bror.

Att mitt företag behöver ställa om inför nya utmaningar, gör det inte lättare, utan det skapar en del irritation mellan personalen.
PÅ TV:n berättas det om eländes elände, och att det är ett elände, både här och där. (Lars Ekborg)
Och det värsta av allt, ute regnar det på en fredag…

Då blir man glad att få en #ffse på Twitter som plåster på såren.

Bjuder på Sten-Åke Cederhög och sjukkassan.

Blommor och kärlek #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Jag som nattarbetare en trogen radiolyssnare. Allt som oftast är det Vaken med P3 och P4 som gäller.

Tidigare var jag mycket aktiv med dm både via SMS och mail, men efterhand som mitt jobb ha förändrats så har jag inte lika mycket möjlighet till det. Men ibland när vissa ämnen tas upp, så bara måste man vara aktiv.
I dag var en sådan dag och resultatet kan ni se i klippet ovanför.

Tack du fina person som omnämndes av en viss BengtOswin, i klippet. Du är så värdefull för många av oss, så ord räcker inte till, inte ens om man tar dem via radion.
Mer hälsningar kan du höra via länken: http://t.sr.se/1dn9m4c

En berättelse från Marie! #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

images (4)
Marie Grengman delar en sorgsen men ändå varm berättelse om sin mamma.
Vi är mågna som gått igenom detta, en del försöker dölja den process som vi genomgår, andra liksom jag har valt att gå ut öppen mede våra upplevelser. Marie Grengman är en av de…

Min mamma en kvinna av ljus

För cirka åtta år sedan började jag se små förändring hos mamma som sakta kom krypandes, jag gjorde ingen större notis om det för mamma var den som var starkast och klarade sig i alla väder. De små förändringarna började förändra hennes personlighet, hon agerade annorlunda, långt ifrån vad hon hade gjort tidigare.

Uppgiften låg hos mig att ta det där obehagliga samtalet som gjorde att magen vändes ut och in på mig, säga till min mamma att något var fel var något av det svåraste jag har gjort i mitt liv. Jag sa till henne att jag älskar henne och vill inte förlora henne också, för jag hade förlorat min man några år tidigare i cancer. Jag glömmer aldrig ögonblicket när hon öppnade bildörren för det var just i bilen jag vågade släppa bomben utanför hennes hus. Hon var så arg på mig, slängde igen bildörren så bilen skakade. Hon vägrade prata med mig på flera veckor. Det var en tung och orolig smärta jag bar på men jag förstod att hon behövde tid att smälta, tid att fundera, tid för reflektion.

Några veckor senare ringde hon upp mig, hon hade fått tid för en undersökning och frågade om jag ville gå med, vi grät båda två länge i telefonen.
Här började en lång utredning på Minnesenheten, en fantastisk Institution med självklar förståelse för patient och anhörig. Mamma fick diagnosen Alzheimers med blandade känslor av lättnad och sorg. Hon fick den bästa hjälpen och verktygen till ett bättre liv tillsammans med världens bästa ”pappa” Kalle som nu visste hur han skulle förhålla sig till sin fru. Kalle tog hand om mamma, för så gör en man av hans generation sa han utan att förstå hur jobbigt det kunde vara. Han gick med på mammas villkor att gömma undan sjukdomen, behålla den i tystnad, ingen ska veta! Det blev svårt för andra att förhålla sig till mammas personlighetsförändringar men många förstod nog ändå.

När Kalle lämnade jordelivet i stor sorg blev mamma ensam i ensamheten, hennes alltid närvarande man fanns inte där längre, hon gömde sig inom sig själv för att klara smärtan. Ibland kommer hon ihåg att han inte finns. Vi samtalar på hennes nivå där hon befinner sig nu med all respekt. Vi färdas i tid och rum, vi är i andra dimensioner där hon beskriver människor och saker som jag aldrig har sett men får en bild av en ny värld.

Denna sjukdom som är tystnadens sjukdom även legitimt kallad ”De anhörigas sjukdom” vill jag lyfta fram i ljuset. Jag önskar uppmana dig som har en anhörig, vän eller arbetskamrat att våga ta steget att be om hjälp, för det finns professionell hjälp och kunskap att få, dölj inte!

Forskningen går sakta framåt, under tiden är den bästa medicinen kärlek och åter kärlek för det är precis det som individen behöver.

Jag älskar min mamma där hon har varit och jag kan älska henne där hon är nu.”

Marie Grengman

Messy church #2

Den Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

wpid-dsc_1181.jpg

I dag var det åter dags för Messy church i grannförsamlingen. Denna gång visste jag vad det handlade om, och va mer förberedd än förra gången. Denna gång hade jag även bror med mig, som såg fram emot detta.

Jag hade förklarat för honom att när vi kommer dig 17,30, så får vi äta smörgås, dricka kaffe/te/mjölk/juice.
Detta missa de han inte utan åt och drack av hjärtans lust. Därefter blev det som vanligt sång/musik och pyssel. Jag och bror stannade kvar bland musiken och jag hade denna gång med mig videokameran och dokumenterade hela föreställningen. Helt plötsligt ser jag att bror har lämnat sin plats och fick spana runt och där stod han mitt i gruppen och dansade som alla andra gjorde. WoW, vilken glädje det var i mitt hjärta att han själv hade ryckts med i musiken och ville vara en del av den. Stolt stod jag och spanade på honom…

Nu skulle det strax bli byte av grupperna och musikgruppen skulle pyssla och pysselgruppen skulle ha musik.
Jag smög då iväg till bilen och hälsade på Nussä som passade den. Han mådde bra och hade funnit sig väl till ro även om det säkert hade varit roligare att vara med oss.

På väg tillbaka till församlingshemmet, så mötte jag en grupp barn och vuxna. Strålande glada skall dessa pyssla i kyrkan… När jag är åter på plats är bror ånyo borta och jag spanar. Efter en stund förstår jag att den gruppen han var med i hade delats och några barn och vuxna satt i ett annat rum och pysslade. Kikade in och där satt bror och liksom de övriga i gruppen så målade de regnbågar på papptallrikar.

Vilken glädje att bror kände sig så trygg i denna gemenskap att han själv kunde ta beslut och göra som han själv ville utan att fråga mig.

Snart var det dags för för alla att träffas i kyrkan och dagens ämne var Noak och hans ark. Barnen  hade i pysslat i kyrkan en stor ark, av papp/kartong, blå ljusslinga och blått tyg och gjort skådespelet till verklighet.
Det regnade och regnade i 40 dagar och 40 nätter. Till slut var det så mycket vatten på jorden, så polisens blåljus började blinka på arkens tak.

Tänk att den jättetråkiga kristendomsundervisningen vi hade i skolan kunde omvandlas till något så roligt som att se blåa ljusslingor och blå ”saftblandare” komma väl till pass i kyrkan.

Tänk ännu mera att bror njöt av denna tillställning så till dem milda grad att han glömde av och fråga mig, utan bara ryktes med.

I dag skall jag verkligen hurra för honom HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

I dag är det Erikdagen och bror heter också Erik.

Syttende mai #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

3538481443_53a37be647_o

Ja, vi elsker detta landet, och det måste jag säga att jag gör! Jag älskar Norge och tycker det är ett fint land.
Vi bor ca en timma från riksgränsen vid Svinesund och framför allt sommartid blir det någon eller några turer dit. Nu sedan vi fick dvärgbandmask måste hunden ha avmaskats innan och veterinärintyg måste medtagas, så nu är det inte lika lätt att spontant åka dit. Men man kan ju förberada sig inför sommaren och se till att man under sommarmånaderna ha avmaskat hunden innan.

Vi har ju ofta åkt upp till Norge och då främst Halden och även där gått i paraden på 17:e mai. Vi har deltagit i firandet uppe på Fredrikstens fästning och vi har verkligen känt oss som en del av dem, även om vårt språk skiljer sig.

Ett år när vi var där på fästningen så trampade bror fel, och haltade väldigt mycket. Vi kom i närheten av en norsk ambulans som var stationerad där för att hjälpa till om något hände. Men de ropade på oss när de såg bror och trots att jag protesterade med att vi var svenska medborgare, så spelade det ingen roll. Han fick en grundlig undersökning av sjukvårdspersonal och en norsk elastisk binda. De kunde inta avgöra om det var något brutet, så vi uppmanades att uppsöka sjukhus när vi kom tillbaka till Sverige. Jag skojade med att det tar en stund att nå sjukhuset, då vi bor i Trollhättan, men det vet du väl knappast var det ligger sade jag med ett leende…
Fick minst ett dubbelt så stort leende tillbaka, jodå, det vet jag visst, svarade han. Ni bygger bra ambulanser i Trollhättan så där har jag varit många gånger och hämtat nya 🙂

Visst, jag vet att vi har ett företag i Trollhättan som bygger om bilar till ambulanser, men att de även gick på export till Norge, hade jag ingen aning om. Så den gången fick jag lära mig något nytt…

En av de första gångerna jag firade 17:e mai i Norge så lärde jag mig en sak. Blåjeans är ”förbjudet” eller en mindre accepterad klädsel, i alla fall.

Hade vi haft ett uns av den glädjen i Sverige den 6:e juni, såsom norrmännen, då hade jag också gått ut på gatorna och sjungit nationalsången till jag var hes.

Så jag elsker verkligen Norge!

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

Lördagskväll #blogg100 #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

800px-Idyllisk_hage,_Sverige,_Karin_Beate_Nosterud

Lördagskväll och jag och bror sitter i köket. TV:n går i bakgrunden, jag sitter med datorn och bror har sin hobby framför sig på köksbordet. Det är drygt ett halvår sedan mor lämnade oss och vi är nu nästa generation som få föra arvet vidare.

Vi sitter och småpratar om ditt och datt och planerar kommande vecka. Vi pratar också om vad som hänt förra veckan, vad som funkat och vad som kan fungera bättre. Familjerådslag är något vi haft under många, många år och för oss ett bra sätt att hjälpa, stödja och komma fram till gemensamma beslut.

Vi smuttar lite på det röda som finns i våra glas framför oss.

Vi pratar lite mer om det mor och far förde med sig i sina liv och konstaterar nöjt att vi är glada att få bo i ett sådant fint land som Sverige. Visst Sverige är inte perfekt i alla avseenden men vi har mycket frihet att kunna uttrycka oss i tal och skrift. Vi har mycket orörd natur som vi alla kan njuta utav, vandra, plocka bär och svampar. Vi kan åka till en sjö och fiska, inom vissa ramar. Vi har storstäder men nattliv, vi har skogar där nattlivet är tyst.
Vi lång vår, sommar i söder och kort men mycket intensiva dito i norr, där solen aldrig går ner.

Vi har fredliga grannländer, som vi känner både gemenskap och trygghet med.

Både jag och bror har samma föräldrar som gjort allt de kan för att lära oss det vi vet idag. De har lärt oss respekt i möte med andra, de har lärt oss alla är lika mycket värda, att varje människa är unik och skall mötas med respekt.

Vi har vårt rödvin i glaset, och vi har ätit lite Kartoffelpfanne, inte av hunger utan av gemenskap.
Även om molnen är gråa utanför, och fler tonar upp sig i horisonten, så har vi solsken i vår lilla lördagsvärld.

Nu njuter vi av fred och frid och vardagens bekymmer är långt borta.

Trevlig lördagskväll tillönskas alla!