Då midsommarvädret verkligen inbjöd till utomhusaktiviteter aktiviteter, så valde vi verkligen att passa på att göra detta.
I dag var det området kring Lidköping vid Vänern som fick den äran att göra vår dag…
Vi fortsatte med de platser runt Kinnekulle vi missade förra gången.
Det största stenbrottet på Kinnekulle, där de bröt kalk för att göra cement, bjuder på en vacker utsikt.
Därefter lite besök på andra naturområden.
Därefter styrdes färden till Hindens rev, en 5 km lång landtunga rakt ut i Vänern. Jag har tidigare gått delar av den, men nu var första gången vi promenerade hela vägen fram och tillbaka i denna unika miljö. Varken mördarsniglar eller andra djur, förutom fåglar och andra små flygfän, syntes till….
Midsommartid och blomstertid hör ihop.
Jag och bror tog oss en heldag uppe på berget, vilket för oss är Halle- och Hunneberg.
Delar med oss av lite foton från vår vandring där igår.
Håll till godo!
Som gammal bonnapojk, funderade jag på varför vi firar midsommar. När jag tänker tillbaka på när jag var yngre som kommer jag ihåg midsomrar som regniga och kalla. Har tom bilder på när vi dansar runt midsommarstången i täckjacka och toppluva. Att fira ljuset och och den biten kan kännas naturligt men kändes ändå väldigt onaturligt. Midsommar infaller ju oftast mitt i höskörden och att då fira när man behöver jobba, kändes väldigt konstigt. Visst firade även vi med sill och potatis den dagen, men oftast var det för oss det enda som påminde om dagens höjdpunkt. Var vädret bra, så firade man ju midsommar med att jobba hårt, för att säkra höet inför vintern. Så för mig så var midsommar antingen jobb om vädret tillät eller om det var dåligt, dans runt stången.
Jag förstår ju att jag minns mina midsomrar med dåligt väder.
När jag läser Wikipedia, så inser jag att det fanns en kristen förlaga till midsommar som ger det en mer naturligt förklaring. Midsommar är en högtid som firas nära sommarsolståndet i främst norra Europa och infaller i Sverige numera under perioden 20-26 juni, med inledande högtidsafton infallande 19-25 juni (några år därför sammanfallande med sommarsolståndet). Sedan 300-talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har, eller fortfarande förknippas med honom. I exempelvis Finland kallas midsommar för Juhannus, i Danmark och Norge för S:t Hans dag och i vissa engelskspråkiga områden för S:t John’s Day. I folkligt svenskt firande har midsommarafton (i analogi med julafton och påskafton) en starkare ställning än själva midsommardagen, vilket är en nordeuropeisk särtradition.
Så jag förstår varför midsommar inte har så starkt tradition hos mig.
Minns ett år runt 1980, då vi beslöt för att åka ut till ett kustsamhälle för att kolla in midsommarfirandet där, dit många åkte för att fira midsommar. När vi kom ut hade dans runt stången övergått i mer eller mindre parningsdans och även regelrätta parningar, inmundigande av alkoholhaltiga drycker men även kaskaduppkastningar av densamma. Då förstod jag varför ortsbefolkningen flydde dessa orter.
Så när jag sedan började köra buss, så blev det att jag i stort sett jobbade varenda midsommar. De år jag inte var inlagd på något arbetsschema för den dagen, så bytte jag gärna och jobbade eftermiddag/kväll för någon kollega som ville fira midsommar med sina barn.
Så får jag sill och potatis, med nubbe till plus en god glass till efterrätt, så har jag firat min midsommar.
Klimat och miljö är ju idag ett återkommande ämne i debatterna.
Vi har bara ett jordklot och det måste vi vara rädda om, ifall vi inte skall ta ett kollektivt självmord. Där måste vi alla ta vårt ansvar, stora som små. För många företag inom transportbranchen är ju miljöcertifieringen också ett konkurrensmedel. Bränslekostnaderna är också en stor kostnad för företag och privatpersoner, och de lär inte minska så mycket utan snarast öka. Där har ju också myndigheterna ett styrmedel för att minska utsläppen.
Mitt företag är miljöcertifierat enligt enligt ISO 14001 ”Vi är miljöcertifierade enligt ISO 14001. Våra lastbilar är av senaste miljöklassning och samtliga chaufförer har genomgått utbildning i Heavy Eco Driving. Alla våra medarbetare har genomgått miljöutbildning och i våra distributionsbilar har vi under 2013 installerat Econaut-system från Masternaut som hjälper våra chaufförer att ändra sitt förarbeteende till ett betydligt mer sparsamt. Vilket gynnar både miljö och ekonomi.”
Så gott som samtliga bilar är utrustade med Masternaut-systemet där fordonsflottan än är uppkopplad 24/7 genom mobilnätet. Vi fordonsförare får ju direkt på en display i bilen, återkoppling på vår körning, genom ljus och ljudsignaler att nu är vår körstil inte acceptabel. Vid för mycket tryck på gasen, så att bränsleförbrukningen ökar för mycket, så ljuder det i bilen, likadant vid för kraftiga inbromsningar. Även när vägarna är dåliga med mycket håligheter, som det gärna är på grusvägarna, så säger systemet ifrån att lätta på gasen, för att minska slitaget på fordonen.
Men hjälp av mobilnätet så positioneras också fordonen och ser man att det är återkommande problem på vissa vägsträckor så har ju företaget möjlighet att se detta och be vägföreningar mm att åtgärda bristerna för att vi skall fortsätta att köra. Positioneringen gör det ju även möjligt att lokalisera oss förare om något skulle hända. En stor trygghet för oss som har ensamarbete nattetid.
Mastarnautsystemet är ju även flexibelt och kan byggas ut med olika moduler för att ge mer trygghet för alla parter.
Nedan följer ett par ”reklamvideor” över systemet.
Rojalist, javisst!
Sverige har ju haft två stora händelser inom det kungliga den senaste tiden.
Det ena är bröllopet mellan Prins Carl-Filip och Sofia, och de andra är att en liten prins har kommit till världen.
När mor kom till Sverige 1956, så kom hon till sagans värld, där prinsar och prinsessor fanns på riktigt. Sedan dess har hon följt det svenska kungahuset, och dess händelser. Jag är ju uppvuxen det kungliga i blodet.
Nu följer jag inte kungahuset på samma sätt som mor gjorde, men jag satte mig gärna framför TV:n och njöt av både bröllop och konseljen om nye prinsens namn. För mig är vårt kungahus en del av vår historia men också trygghet i dag.
Sverige är en modern demokrati som klarat av att makten utgår från folket,samtidigt som vi kunna behålla den tradition med ett kungahus som inte är demokratiskt. Detta är jag oerhört stolt över!
Varje land försöker ju hitta sin identitet och ta fram det unika för sitt land, som gör att landet inte är ett land bland andra länder, utan just unikt. Jag är stolt över mitt lands historia, från ett löst sammahållet samhälle till en stormakt, till att ha klarat sig ifrån krig under lång tid. Jag är stolt över att vara en del av detta samhälle där det går att kombinera dåtid och nutid på detta sätt.
I Tyskland som också ser vårt svenska kungahus, som sitt eget, där flickan av folket blev en drottning.
En saga, så vacker, som väcker mystiken hos miljoner tyskar. Flickan från Heidelberg som fick kungen och halva kungariket. Jag har ju många vänner från Tyskland som kommit hit och många av dem har vi fått hjälpa till så de kunna komma till Stockholm några dagar, för att se slottet och kanske, kanske får se en skymt av någon av de kungliga.
I Tyskland där bröllopet följdes av många miljoner människor, döptes det snabbt till pop-bröllopet. En leende prins fick en bedårande prinsessa av folket. Ett bröllop där brudparet tågade ut ur kyrkan till gospel och där gästerna klappade händerna till takten av musiken. Undrar vilka ekonomiska intäkter det ger till Sverige och Stockholm…
Jag är så stolt över vårt kungahus och stolt över att vara en del av Sverige, där vi kan ta vara på våra historia, ta vara på våra traditioner och samtidigt vara en modern stat.
Redan i morse på min tidningsrunda så förstod jag att det skulle bli en fin dag. Vid fyratiden när jag körde runt bland gårdarna på slätten kände jag en stark doft av nyslaget hö. Hela bilen fylldes upp av doften. Redan när jag åkte till jobbet klockan 02, såg jag att himmelen var helt molnfri. Visst det var inga sommartemperaturer utan jag hade en kofta på mig, men synen inbjöd till värmande tankar.
Inga speciella brev i någon större mängd denna morgon så, man kunde bara ställa in njutningen på max och köra ivag på rundan. På radion höll som vanligt Magnus Leijonborg låda och satte guldkant på tillvaron blandat med fint avvägd musik. Sakta men säkert så blev naturen och min egen tillvaro ljusare allt eftersom resan fortsatte. Katterna hoppade i dikeskanterna på jakt efter möss, en och annan hare skuttade fram efter vägen innan den vände i vinkel ut i periferin. Några rådjur hoppade snabbt in i skogen när de hörde min bil allt medan hjortarna stod storögt och funderade på om ”skall vi försvinna eller stå kvar”. En och annan älg syntes också till i något skogsbryn, men inte samma turbulens i skogen som vid kalvavstötningstiden.
Stannade till vid tretiden vid min vanliga plats, tog min cigarett och en liten promenad i den tidiga timman. Allting var tyst och stilla, förutom fåglarna som vaknar och stämmer upp i körsång. Kan en tidig morgon på jobbet vara mer underbart?
Forstätter min tur förbi sjön som har ett lätt krus på ytan, en stilla morgon som bjuder på det vackraste som finns.
En grävling springer fort över vägen och jag gör en kraftig inbromsning, men det gick bra för båda parter.
Vänder på och åker tillbaka min väg genom lummig grönska, böljande fält, ser hur bonden har arbetat på sina marker helt klart och tydligt.
Klockan är fyra och Lisa Tallrot låter sin stämma komma ut genom bilradiohögtalarna och jag stannar till och tar ytterligare en bensträckare.
Ett lätt dis sprider sig över nejden när himmelen börjar färgas röd som snart kommer att synas över horisonten.
Tar upp min mobilkamera och fotar och försöker fånga den trolska morgonen på bild. Jag går där i stillheten och njuter av vad naturen kan bjuda på.
Fortsätter turen genom sanhället ner till älven. Ett fartyg bryter ytan samtidigt som fören styr mot Göteborg.
Åker fram vid de små byarna och levererar tidningar till Högås, Eckerna, Garn, Postgården och allt vad de heter. Stannar till några minuter vid saltladan för att gå några steg för ätt lägga tidningen i lådan. Nu känner man doften av älvens vatten blandat med hödoft.
Fortsätter turen, vinkar åt paret som dagligen tar sin tidiga morgonpromenad med stavarna, och de vinkar glatt tillbaka. När deras promenad är avklarad blir det nybryggt kaffe och att läsa tidningen.
För några dagar sedan fick jag förmånen att få träffa en av mina twittervänner IRL.
Första gången jag hörde personen var en intervju i Radio Skaraborg där han pratade om sitt geocachingintresse och sin tro. Han skulle skicka ut en travelbug, vars mål är att resa Jerusalem tur och retur. Den har nu nått alperna på sin väg till Jerusalem. Den har nu varit på resande fot i två år.
Du som håller på med geocaching vet vad en gömma är. I dessa kan man, förutom de stadgade sakerna, även lägga så kallade travelbugs som skall resa från gömma till gömma. Hittar du en travelbug så kan du ta med dig den och helst flytta till en annan gömma som förhoppningsvis stämmer överens med slutmålet. Man kan hela tiden följa dess framfart på nätet, när de loggas av personer.
Även om jag nu har haft kontakt med honom sedan dess via twitter så har vi aldrig träffats. För de flesta twitter och Facebookvänner, som i alla fall jag har, är det fullt tillräckligt. Men i detta fallet blev jag mer intresserad av personen bakom bilden. Jag har så länge jag kan minnas även följt hans blogg som går i kristet tecken, även om jag inte läser den varje dag, så är den för mig ett intressant ställe till eftertanke.
Jag har ju sett honom på sin avatar på Twitter och lärt känna honom via sina twitterinlägg och bloggen och jag har målat upp en bild av honom som en varm människa, som står med fötterna på jorden, och nu fick jag träffade denna person och för mig blev personen bara varmare i sitt hjärta.
Vissa personer följer man en tid och sedan avföljer, och andra personer sätter avtryck inom en, avtryck som skänker glädje och värme. Detta är ju en sida av de sociala mediernas sida och en positiv sådan.
Jag har ju under veckan följt jakten på vad som hänt med Lisa Holm, som försvann på Kinnekulle.
Jag har liksom många med mig, tagits känslomässigt av händelserna och av att inget veta.
Men vad som fått mig att reagera ännu mera i denna tragiska historia är den mobb som förekommit både mot Lisa men även det som förekommer mot de nu anhållna personerna.
Det känns som om många har försökt vara både poliser, spaningsledare, åklagare och domare.
Vissa enskilda personer har redan blivit dömda av vissa personer och utpekats i sociala medier som skyldig.
Varför gör man så?
En av de trådar är en på sajten Flashback, där en del har blivit uthängda, se länk på SVT.
Lars Johansson, chef för Skövdepolisens grova brottsavdelning, är bekymrad över ryktesspridningen kring eventuella gärningsmän.
– Det är många människor som blir oerhört sårade. Vi har förhört några av de som hängts ut och de har inte ett skit med det här att göra, säger han.
– Ordet pöbelpublicistik slog mig idag. Det är väldigt mycket av det nu. Människor som kör rakt av för att de är arga. Vrede är en dålig känsla att bygga en ansvarstagande publicistik på, säger Jack Werner.
Nu har mycket av flödet övergått till till att döma de anhållna till olika straff. dödsstraff, pinas i helvetet mm. Många försöker också hitta nationaliteter och etniska tillhörigheter hos de som är i polisens förvar. Då dras hela nationen eller etniciteten ner och får lida för vad några personer har gjort.
Vi vet inte ens hur Lisa förlorade livet och under vilka omständigheter det har skett, men ändå är vissa personer helt på det klara med vad som skett.
Detta skrämmer mig ännu mera! Det är tragisk det som skett men låt nu polis och rättsväsendet göra sitt jobb, så att rätt personer blir dömda på rätt grunder.
Villa California 