Utarbetad omsorgspersonal #bloggswe

ID-10092938

I dag ringde mors SSK i omsorgen och beklagade förlusten av mor.
Jag blev otroligt glad när jag direkt på telefonen såg att det var denna fina människa som ringde och när jag hörde rösten kände min glädje knappt några gränser.

Varför ringer denna fina människa så här lång tid efter att mor gick bort?

Inte så lång tid innan mors bortgång hade hon haft semester och semestern övergick sedan i sjukskrivning. Jag vet sedan tidigare att jobbet i omsorgen varit tungt med mycket stress, och många omsorgstagare och en känsla av att vara otillräcklig.

Gång på gång tänker jag på det som revisorerna har pekat på i sin senaste rapport:
Uppgifter från oktober 2012 visar att omsorgsnämndens kostnader för hemtjänsten per innevånare är högre än genomsnittet i riket respektive länet. Kvalitetsresultatet i sammanställningen visar på behov av utvecklingsarbete avseende bemötande och effektivitet (att ha tillräckligt med tid för utförandet). För dessa två kvalitetsvärden ligger Trollhättans stad bland de 25% sämsta kommunerna i landet, för övriga kvalitetsindikatorer ligger de bland de 50%, dvs i mitten i jämförelsen.

Att sjukvikarier inte sätts in vid sjukdom eller semestrar är allmänt känt. När det har varit problem här har personalen ringt SSK och bekräftat att hon kommer och sedan frågat mig om det går bra att jag håller ställningarna, då de måste till nästa vård/omsorgstagare. Vid vissa tillfällen har SSK ringt mig och frågat om jag kan assistera vid hjälpen då hon inte lyckats få tag i någon kollega som kan assistera även vid intima situationer.

Men frågan är vart tar omsorgens pengar vägen?
Högre kostnader än genomsnittet och jag får går in och göra visst jobb som anhörig som egentligen skulle utföras av omsorgen och som vi betalar för. Personalen utnyttjas till max och när man läser tidningen så möts man av rubriker att kommunanställdas sjukfrånvaro ökar och man vet inte varför.
Senast var den 8 april 2014 – Trollhättans personal sjukast i länet – igen http://ttela.se/nyheter/trollhattan/1.3025167-trollhattans-personal-sjukast-i-lanet-igen

En av de som är sjuk nu är mors SSK i omsorgen som just nu jobbar halvtid.

Även kommunerna måste vårda sina anställda för att dessa skall kunna göra det de är bäst på.

Från mig till SSK i omsorgen. Du har varit ovärderlig för vår räkning och vi hoppas snart du är tillbaka för att kunna hjälpa alla andra i omsorgen som litar på dig och att du kan göra det under en mänsklig arbetsbelastning.

PS.
Jag kommer kämpa vidare för alla som på något sätt drabbas i vård/omsorg anställda och brukare.

Mediciner på sightseeing #bloggswe

ID-10013140
Jag var idag inne i Coop Konsum Sjuntorp för att hämta mina
dosförpackade läkemedel.

I butiken svarar de att det har inte kommit några mediciner varken idag eller igår.
De berättar att flera kunder har varit inne både igår och idag och skulle hämta.
En kund hade ringt Apotekstjänst och då fått svar att medicinerna är skickade.

Jag ringer själv apotekstjänst och de berättar att de är levererade till ICA Matkassen. Denna butik ligger ca 25 km söder om mitt hem.
Men jag vill ha dem till mitt apoteksombud, säger jag. Kundtjänst frågade om jag hade långt att gå till den andra butiken istället. Ja ca 2,5 mil enkel väg svarade jag.

Kundtjänst fortsätter med att min butik INTE ville ta emot mediciner och därför levererade till denna butik istället.

Ringer Coops kundtjänst och de kontaktar min butik som ger samma svar till Coop som jag fick. Inga leveranser med mediciner har kommit.

Coop ber mig ringa posten, posten kan inte svara var medicinerna är då jag inte har inte har kollinummer.

Medan jag satt och skrev detta inlägg så ringer Apotekstjänst ånyo upp och säger att jag har fått fel information från den föregående kundtjänstmedarbetaren och nu hade det uppstått en försening hos posten och därför hamnade de
fel.

– Samma fel i två dagar, frågade jag…
– Jobbar du hos ombudet, kommer som svar på det…
– Nej, svarar jag…
– Då är det absolut INGET du behöver bry dig om som privatperson, blev svaret. Jodå, då jag hämtar åt fler, svarade jag.
– Du har gott om tid för att hämta. (Kundtjänst vet ju inte om jag skall åka bort eller inte.)

– Det är butiken som skall ringa om det blir fel. Men ni vill ju inte ha med butiken att göra, så de kan inte ringa var den uppgift jag fick från butiken.

NU är jag i alla fall lovad att mina mediciner skall vara på plats i butiken efter kl 14,00 i morgon. Jag hoppas även brors mediciner är där samtidigt. Återstår att se…

Och varför ändras historien och att jag som privatperson inte skall bry mig om andra.

Lite senare på kvällen åker jag upp till min butik som blivit indragen i detta och vill förklara min version i denna historien. Ber att få prata med den som är ansvarig för mediciner. Jag ber om ursäkt säger hon men dina mediciner har hamnat fel och i en butik so ligger 15 km norrut. Jag tappar hakan…

Jag berättar min historia och den ansvarige tappar hakan.

Min konsumbutik tillika postombud och apoteksombud kommer att dubbelkolla med personalen om någon har vägrat ta emot mediciner.

Vad Apotekstjänst och posten kommer att göra, vet jag ej…

Strax efter kl 14 var jag hos vårt ombud och hämtade våra mediciner.
Men frågan återstår var var våra mediciner och varför…

Sov gott lilla mamma! #bloggswe

Copyright Foto: Carl-Henrik Karlsson
Copyright Foto: Carl-Henrik Karlsson

Mor, du har avlutat din vandring här på jorden och har återförenats med far i Nangijala.
Sov gott illa mamma, var brors ord varje kväll när han kramade om dig och önskade god sömn.
Du fick leva och bo som du själv ville, du ville bo med dina pojkar, som en av dina sista önskningar.
Detta informerade du även hemtjänstpersonalen även om jag fick strida för mycket under de sista åren. Men jag är glad att jag med ditt stöd, gjorde dessa prioriteringar.

Många av dina fina berättelser har jag bäddad in i fint papper med röda rosetter och sparat närmast mitt hjärta. Minns hur du berättade om din mormor, hur ni flydde under kriget i Tyskland, hur du  och far träffades och sedan flyttade till Sverige.

Tack för alla fina minnen som vi kommer att bära med oss för all vår tid på jorden.
Saknaden efter far var stor hos dig men nu är ni tillsammans igen. Jag känner mig trygg i det.

Sov gott lilla mamma!

Trädgårdsarbete i hjärtans fröjd #blogg100 #bloggswe

Lyckan är total när trädgården börjar bli sitt gamla ”jag” igen. Större delen är åter inhägnad och vovven kan nu springa in och ut som han vill. Del efter del har klippts ner från en vildvuxen slåtter till att i vissa fall kunna bli en gräsmatta igen. Gräsklipparroboten arbetsområde har utökats så den får göra sitt arbete, som den är absolut bäst på, dvs klippa gräs. Känns som de sista två års helvete omvandlas till något fint. Den är nu även omprogrammad för att utföra sitt jobb på kvällen med förhoppningen att den även arbetar som mördare mot de sniglar som arbetar efter samma princip.

 

Mor är numera arbetsledare och sitter där i sin stol och är ”kommandoran” som bestämmer vad som skall göras.

 

Vilken skillnad det är på humöret på henne när hon är med i det dagliga arbetet och saker sker hela tiden runt henne.

Pigg och glad och vill inte sova middag. På kvällen när vi skall lägga oss har hon sååååå mycket att prata om. Än det ena och än det andra skall ventileras.

 

Ankungarna har lärt sig simma och har kommit underfund med att det är så roligt i vattnet. Det är stor skillnad mellan människor och ankor. Vi måste gå i simskola för att lära oss och för dem räcker det med att bli våt om fötterna.

 

Lite vatten har vi fått i trädgården i form av en liten solcellsdriven fontän.

Den börjar arbeta när den blir upplyst och jobbar tills solen sjunker i horisonten

 

 

Underbara dagar i trädgården #blogg100 #bloggswe

Brorsan är fortfarande väldigt trött och somnar väldigt ofta vid fel tillfällen och helt utan förvarning.
Så vi sjukskrev honom och han måste jobba upp kondisen efter nergången här på senvintern och våren.  Han har nu gått sin promenadrunda i snabb takt för att få igång kroppen igen.

DSC_0234

Nu när det varit så otroligt fint väder så har vi också arbetat en del i trädgården för att hålla honom igång. Bror och jag har gjort det hanverksmässiga och mor har suttit i sin stol och varit arbetsledare och hejjat på

Nu, med hjälp av gräsklipparroboten har vi kunnat öppna upp ytterligare en del av trädgården och vi känner oss så glada när vi ser att vi börjar komma i kapp flera års igenväxt.

IMG_20140609_185227
Tror vi alla känner en stor glädje att kunna jobba tillsammans och se att man kan komma ikapp med hjälp av teknik. Jag tror även att bror hur vuxit en hel meter efter detta, och han blev jätteglad när jag kunde berömma honom för de insatser han har gjort.

Trots värmen har mor varit otroligt pigg genom att kunnat följa med i arbetets framåtskridande.

DSC_0231

Tror det är viktigt för personer med demens att få vara med i det dagliga livet och inte bara sitta instängda, som oftast sker på boenden.

Måste säga att jag är otroligt glad att jag har möjlighet att ge mor och bror den bästa vård/omsorg som finns.

Vi är lyckliga vi som har varandra.

DSC_0232

En anhörigvårdares vardag #bloggswe

IMG_20130703_203000

Min morgon börjar vid 03-tiden då klockan ringer.

Dags att vända mor i sängen. Oftast är jag då så trött så jag gör det mer eller mindre i sömnen.

 

Bror klarar numera sig själv på morgonen jag får sova medan han ger sig iväg till jobbet.

Mellan sex och halv sju brukar jag då vakna och då är det först toaletten och sedan ut i köket för att få sig ett par koppar kaffe. Här är nu för mig dagens viktigaste tid.

Jag får en stunds kvalitetstid där jag kan rå mig själv.

Det är tyst omkring mig och jag njuter i full drag. Nu har jag chansen att sitta med mina egna tankar, fundera på det som hände igår, fundera på dagen och framtiden.

 

Detta är en form av dagdrömmeri och jag mår gott i min egen värld helt för mig själv.

 

Vid halv åttatiden så är det då dags för de första omvårdnadsinsatserna av mor.

Hon skall då har omvårdnad och första dosisen med näringsdryck.

 

Därefter blir det att hälsa god morgon till Kallie och Agda, våra nymfparakiter och sedan blir det en kort morgonpromenad med Nussä, vår vovve. Sedan är det dags att släppa ut och hälsa god morgon till våra ankor.

 

Därefter blir det en kontroll om mor är vaken eller sover.

Sover hon blir det då en tur ner till tvättstugan och ta hand om det.

Middagsplanerna förbereds och annat småplock som måste till.

 

Nästa tid att passa är klockan nio, då mor senast måste ha sina morgonmediciner för att slippa ev. ha ont när hemsjukvården kommer för sitt arbete. Jag är då glad om hon redan fått i sig sin frukost innan de kommer så kan hon sedan vila en stund till efter besöket.

 

Är det en dag som bror är hemma så gäller det att även att få upp honom vid niotiden så han inte ligger och dräller till eftermiddagen. Med sin sjukdom har han svårt att komma igång och måste också hela dagen aktiveras då han själv inte ser vad som behöver göras.

 

Efter missen med sina mediciner i våras och tröttheten som det gav, sjönk också hans rörelseaktivitet.

Nu är det att hålla honom igång och få upp kondisen igen.

 

Vid tiotiden kommer då hemsjukvården för omsorg av mor. Då brukar jag försöka ta en längre promenad med vovven.

Därefter blir det en del hushållssysslor/utomhussysslor tills mor skall tas upp igen.

 

Är frukosten inte avklaras så inmundigas den då, annars blir det ett glas näringsdryck

 

När mor sedan är vaken så brukar vi sysselsätta oss gemensamt med något, gärna något där även bror kan deltaga innan det vid 15-tiden är dags för middagsmatstillagning.

 

När disk och övrigt är avklarat så försöker vi att göra något gemensamt och ofta blir det då ett besök på vårt kära slottscafe med kaffe och våffla.

 

Vid 8-tiden blir den en soppa för mor eller något annan enkel måltid. När jag gör soppa så slår jag sedan upp det i plastglas och fryser in och är då lätt att tina i micron.

 

Mors mat är ju alltid extra näringsberikad såsom äkta smör och mjölk är alltid utbytt mor vispgrädde.

Därtill får mor alltid extra näringsdryck 2 till 3 gånger dagligen.

 

Även denna gör jag själv med naturell yoghurt, någon sorts frukt, lite olja och proteinpulver inköpt i sportbutik.

 

Trädgårdsarbetet automatiserat #blogg100 #bloggswe

Nu har vi nog grannskapets vackraste trädgård, eller i alla fall gränsmatta.
En av de saker som har tyngt mig är just trädgården och att klippa gräsmattan. Allt tar tid och den tiden behöver jag för mor och bror. Ibland så slits man mellan olika saker. Nu skall jag väl säga att klippa gräset inte är en av mina favoritsysselsättningar men ger ju samtidigt en anledning till att röra på sig.

NU blir det en 30 minuters snabb promenad istället när mor sover middag.

Nu när tekniken finns så varför inte vara på den när man INTE hinner det man måste, eller?

Jag känner mig väldigt nöjd med den och helt plötsligt blir det en mycket större glädje att må gott i trädgården.

Här följer en film från Youtube som visar en liknande maskin i action.

Tack för att det finns teknik att ta vara på…

Depression och vägen tillbaka #blogg100 #bloggswe

DSC_0218
För en tid sedan drabbades jag av depression. Det började med ett påhopp av en vän på Facebook, som inte längre är min vän…
Jag började i mina tankar fundera på, vad är det jag håller på med… Är det värt att kämpa mot myndigheter och det som hände mor, är det värt att kämpa för bror?  Är det så jag tänkte att mitt liv skall vara? Jag har under många år avstått mycket i mitt liv, saker som varit viktiga för mig men inte så viktiga att jag trots allt inte kunde avstå det. Ville jag leva mitt liv på ett annat sätt,  vill jag låta någon annan ta ansvar för mor och bror?Jag var tvungen att fundera, fundera vidare och än en gång ta ett varv i mitt huvud och fundera. 
Funderandet tog tid… klädhögen med smutstvätt växte i källaren, golvet blev smutsigare och smutsigare och jag satt i mina tankar.
Visst jag försummade inte mor och bror utan överöste de med kärlek. Middagen stod på bordet som brukligt halv fem som vi brukade äta.Nu blev vädret fint och gräsmattorna växte och växte, liksom klädhögen i källaren. Allt blev övermäktigt, hur löser jag detta?

Jag liksom mor saknade våra ankor i trädgården… och jag ringde på en annons på blocket.

På bara några timmar så hade vi fyra mignonankor i trädgården…

Hann med att göra en liten tillfällig hage där det fick bo i fångenskap några dagar för att bli hemmastadda på tomten. Några timmar därefter fick jag köpt en liten babypool, och det tog inte mer än 5 sekunder efter att de hörde vattnet strömma i poolen som fyra ankor försökte bada i en halv centimeter vatten. Dom var lyckliga och jag var lycklig. Medan poolen fylldes med vatten gick jag in och hämtade mor och vi satt i gräset och skrattade och njöt av de små liven som nu kunde simma där.

Helt plötslig hade vi lite liv i trädgården igen och porten till vårt paradis öppnades igen.
Att sitta och njuta av det man har ger en energi och fast jag har fått mer jobb och ta hand om ankorna, så har högen med tvätt också sjunkit i källaren…
IMG_20140526_181413Tänk vad djur kan skänka glädje…

 

Kärlek med strul eller gummit som sprack #blogg100

DSC_0199

Veckoslutsdagarna innebär för familjen att vi försöker göra saker tillsamman som vi tycker är roligt.
Då vädret inte innebar något större möjlighet till utevistelse i guds fria natur blev det istället en tur med bilen. Delmålet blev Bitterna med den nu nerbrunna ”macken” då orten även ingår i vår släktkrönika.

Att åka en längre stäcka innebär ju att man har bränsle så det räcker. Första målet blev därför vår lokala utskänkningsställe av brännbar/explosiv vätska.
Tyvärr var denna inrättning inte på rätt humör och ville inte godkänna mitt kort.
Då var det inte annat än att ta omvägen via den ”stora” staden med en bemannad station.
Väl där kunde påfyllning ske och vi kom vidare.

Färden går vidare utanför stan och vi får se landsbygden i en solig men kylslagen söndag. Vidare genom en av våra små tätorter där vi svänger av på en mindre väg.

Vi kommer in i skogen där vi helt plötsligt väcks av en smäll, en skakande bil som sekunden senare försvinner i ett dammoln innan ljudet av fälg mot asfalt når oss…

Ett däck har exploderat, gummit hade av någon anledning spruckit L

Innan resan hade bror berättat att han varit duktig och att han städat ur allt skräp i kofferten, och när jag öppnar kofferten inser jag att skräp för honom också innebär en domkraft.
Nu gällde det att tänka och vad göra. Mor har ju rätt till färdtjänst och vi var fortfarande i hemkommunen, så jag ringde färdtjänst och beställde en bil från busshållplatsen till hemmet och en ny för att återkomma till platsen för (däck)brottet. Under tiden stannade en ung tjej med två små barn och frågade om vi behövde hjälp. Berättade om dilemmat och hon tipsade om att efter nästa vägkrök låg ett hus med mycket snällt folk, och jag garanterar att de har en domkraft, sade hon.

Apostlahästarna hjälte mig dig och hon hade rätt på båda punkterna.
Fick låna en domkraft och väl tillbaka till bilen var det inga problem som inte gick att lösa.

När jag satt där på baken och skruvade så vrålade det till bakom ryggen och jag kände hur jackan fladdrade till i fartvinden vilket får mig att utbrista djävla motorcyklist. Det var en bil, säger bror.

Jag har också lärt mig att full fart spar tid, men något vett måste väl också finnas bakom pannbenet.
Däcket bytt och vi kunde med bilen ta oss fram till huset där dessa vänliga själar bodde för att återbörda lånegodset och ge en peng som uppskattning. Detta tackade dessa vänliga själar nej till.

Resan fortsatte sedan till Bitterna där denna syn mötte oss.

DSC_0200 DSC_0199

Vi passade även på att besöka kyrkogården och våra kära släktingars gravplatser.

Färden gick vidare mot Vedum och sedan Vara där vi inköpte det som skulle mätta våra egna magar.

Denna ”körvebo” ligger strax intill ortens vackra? Resecentrum.

DSC_0204

Vi äkte hem till kompisare för att väldgästa dem i deras trädgård för att stilla hungern och att byta lite skvaller. Vägen gick sedan hemåt via en affär som sålde blommor och dessa lämnade vi till paret som hjälp oss med domkraften.

Mycket tack för hjälpen!