Midsommartid och blomstertid hör ihop.
Jag och bror tog oss en heldag uppe på berget, vilket för oss är Halle- och Hunneberg.
Delar med oss av lite foton från vår vandring där igår.
Håll till godo!
Kategori: Vardag
Varför fira midsommar #bloggswe
Som gammal bonnapojk, funderade jag på varför vi firar midsommar. När jag tänker tillbaka på när jag var yngre som kommer jag ihåg midsomrar som regniga och kalla. Har tom bilder på när vi dansar runt midsommarstången i täckjacka och toppluva. Att fira ljuset och och den biten kan kännas naturligt men kändes ändå väldigt onaturligt. Midsommar infaller ju oftast mitt i höskörden och att då fira när man behöver jobba, kändes väldigt konstigt. Visst firade även vi med sill och potatis den dagen, men oftast var det för oss det enda som påminde om dagens höjdpunkt. Var vädret bra, så firade man ju midsommar med att jobba hårt, för att säkra höet inför vintern. Så för mig så var midsommar antingen jobb om vädret tillät eller om det var dåligt, dans runt stången.
Jag förstår ju att jag minns mina midsomrar med dåligt väder.
När jag läser Wikipedia, så inser jag att det fanns en kristen förlaga till midsommar som ger det en mer naturligt förklaring.
Midsommar är en högtid som firas nära sommarsolståndet i främst norra Europa och infaller i Sverige numera under perioden 20-26 juni, med inledande högtidsafton infallande 19-25 juni (några år därför sammanfallande med sommarsolståndet). Sedan 300-talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har, eller fortfarande förknippas med honom. I exempelvis Finland kallas midsommar för Juhannus, i Danmark och Norge för S:t Hans dag och i vissa engelskspråkiga områden för S:t John’s Day. I folkligt svenskt firande har midsommarafton (i analogi med julafton och påskafton) en starkare ställning än själva midsommardagen, vilket är en nordeuropeisk särtradition.
Så jag förstår varför midsommar inte har så starkt tradition hos mig.
Minns ett år runt 1980, då vi beslöt för att åka ut till ett kustsamhälle för att kolla in midsommarfirandet där, dit många åkte för att fira midsommar. När vi kom ut hade dans runt stången övergått i mer eller mindre parningsdans och även regelrätta parningar, inmundigande av alkoholhaltiga drycker men även kaskaduppkastningar av densamma. Då förstod jag varför ortsbefolkningen flydde dessa orter.
Så när jag sedan började köra buss, så blev det att jag i stort sett jobbade varenda midsommar. De år jag inte var inlagd på något arbetsschema för den dagen, så bytte jag gärna och jobbade eftermiddag/kväll för någon kollega som ville fira midsommar med sina barn.
Så får jag sill och potatis, med nubbe till plus en god glass till efterrätt, så har jag firat min midsommar.
Glad midsommar! #bloggswe
En riktig trevlig midsommar önskar jag er alla!
Rojalistisk yra #bloggswe
Rojalist, javisst!
Sverige har ju haft två stora händelser inom det kungliga den senaste tiden.
Det ena är bröllopet mellan Prins Carl-Filip och Sofia, och de andra är att en liten prins har kommit till världen.
När mor kom till Sverige 1956, så kom hon till sagans värld, där prinsar och prinsessor fanns på riktigt. Sedan dess har hon följt det svenska kungahuset, och dess händelser. Jag är ju uppvuxen det kungliga i blodet.
Nu följer jag inte kungahuset på samma sätt som mor gjorde, men jag satte mig gärna framför TV:n och njöt av både bröllop och konseljen om nye prinsens namn. För mig är vårt kungahus en del av vår historia men också trygghet i dag.
Sverige är en modern demokrati som klarat av att makten utgår från folket,samtidigt som vi kunna behålla den tradition med ett kungahus som inte är demokratiskt. Detta är jag oerhört stolt över!
Varje land försöker ju hitta sin identitet och ta fram det unika för sitt land, som gör att landet inte är ett land bland andra länder, utan just unikt. Jag är stolt över mitt lands historia, från ett löst sammahållet samhälle till en stormakt, till att ha klarat sig ifrån krig under lång tid. Jag är stolt över att vara en del av detta samhälle där det går att kombinera dåtid och nutid på detta sätt.
I Tyskland som också ser vårt svenska kungahus, som sitt eget, där flickan av folket blev en drottning.
En saga, så vacker, som väcker mystiken hos miljoner tyskar. Flickan från Heidelberg som fick kungen och halva kungariket. Jag har ju många vänner från Tyskland som kommit hit och många av dem har vi fått hjälpa till så de kunna komma till Stockholm några dagar, för att se slottet och kanske, kanske får se en skymt av någon av de kungliga.
I Tyskland där bröllopet följdes av många miljoner människor, döptes det snabbt till pop-bröllopet. En leende prins fick en bedårande prinsessa av folket. Ett bröllop där brudparet tågade ut ur kyrkan till gospel och där gästerna klappade händerna till takten av musiken. Undrar vilka ekonomiska intäkter det ger till Sverige och Stockholm…
Jag är så stolt över vårt kungahus och stolt över att vara en del av Sverige, där vi kan ta vara på våra historia, ta vara på våra traditioner och samtidigt vara en modern stat.
Leve Sverige, hipp hipp…..
Från Twitter till IRL #bloggswe
För några dagar sedan fick jag förmånen att få träffa en av mina twittervänner IRL.
Första gången jag hörde personen var en intervju i Radio Skaraborg där han pratade om sitt geocachingintresse och sin tro. Han skulle skicka ut en travelbug, vars mål är att resa Jerusalem tur och retur. Den har nu nått alperna på sin väg till Jerusalem. Den har nu varit på resande fot i två år.
Du som håller på med geocaching vet vad en gömma är. I dessa kan man, förutom de stadgade sakerna, även lägga så kallade travelbugs som skall resa från gömma till gömma. Hittar du en travelbug så kan du ta med dig den och helst flytta till en annan gömma som förhoppningsvis stämmer överens med slutmålet. Man kan hela tiden följa dess framfart på nätet, när de loggas av personer.
Även om jag nu har haft kontakt med honom sedan dess via twitter så har vi aldrig träffats. För de flesta twitter och Facebookvänner, som i alla fall jag har, är det fullt tillräckligt. Men i detta fallet blev jag mer intresserad av personen bakom bilden. Jag har så länge jag kan minnas även följt hans blogg som går i kristet tecken, även om jag inte läser den varje dag, så är den för mig ett intressant ställe till eftertanke.
Jag har ju sett honom på sin avatar på Twitter och lärt känna honom via sina twitterinlägg och bloggen och jag har målat upp en bild av honom som en varm människa, som står med fötterna på jorden, och nu fick jag träffade denna person och för mig blev personen bara varmare i sitt hjärta.
Vissa personer följer man en tid och sedan avföljer, och andra personer sätter avtryck inom en, avtryck som skänker glädje och värme. Detta är ju en sida av de sociala mediernas sida och en positiv sådan.
Tack för träffen
Bilder från Blomberg o Husaby #bloggswe
I dag tog jag och bror en halvdag på Kinnekulle.
Delar med mig av liter bilder därifrån…
Vem skall döma? @bloggswe
Jag har ju under veckan följt jakten på vad som hänt med Lisa Holm, som försvann på Kinnekulle.
Jag har liksom många med mig, tagits känslomässigt av händelserna och av att inget veta.
Men vad som fått mig att reagera ännu mera i denna tragiska historia är den mobb som förekommit både mot Lisa men även det som förekommer mot de nu anhållna personerna.
Det känns som om många har försökt vara både poliser, spaningsledare, åklagare och domare.
Vissa enskilda personer har redan blivit dömda av vissa personer och utpekats i sociala medier som skyldig.
Varför gör man så?
En av de trådar är en på sajten Flashback, där en del har blivit uthängda, se länk på SVT.
Lars Johansson, chef för Skövdepolisens grova brottsavdelning, är bekymrad över ryktesspridningen kring eventuella gärningsmän.
– Det är många människor som blir oerhört sårade. Vi har förhört några av de som hängts ut och de har inte ett skit med det här att göra, säger han.
– Ordet pöbelpublicistik slog mig idag. Det är väldigt mycket av det nu. Människor som kör rakt av för att de är arga. Vrede är en dålig känsla att bygga en ansvarstagande publicistik på, säger Jack Werner.
Nu har mycket av flödet övergått till till att döma de anhållna till olika straff. dödsstraff, pinas i helvetet mm. Många försöker också hitta nationaliteter och etniska tillhörigheter hos de som är i polisens förvar. Då dras hela nationen eller etniciteten ner och får lida för vad några personer har gjort.
Vi vet inte ens hur Lisa förlorade livet och under vilka omständigheter det har skett, men ändå är vissa personer helt på det klara med vad som skett.
Detta skrämmer mig ännu mera! Det är tragisk det som skett men låt nu polis och rättsväsendet göra sitt jobb, så att rätt personer blir dömda på rätt grunder.
Blomberg, Kinnekulle #LisaHolm #blogg100
Sitter på Cafe på Klostret i Blomberg där Lisa Holm försvann. Framför mig på andra sidan vägen ligger ladugården där de gjorde fynd. Runt densamma hänger polisens blågula band och signalerar avspärrat. Nyss gjorde polishelikoptern en sväng här över, samtidigt som räddningstjänstens steg bil kom och svängde ner bakom ladugården. Bredvid mig är ett bord och dör finns två kaffekoppar halvt urdruckna och två fat med bulle på, som bara har bitit på. Där satt för några minuter sedan två reportrar från två.no som snabbt försvann när det började hända saker.
Några meter ifrån mig står Pernilla Wadebäck från P4 Skaraborg med hörlurar och mikrofon och på på den står det SR. Just nu står hon och rapportera till P4 Extra.
Fram och tillbaka på vägen är bilar från TV4, SVT och norsk TV. Mellan dessa kommer också polisens fordon.
Jag försöker förstå, när jag sitter där, men förstår inte…
Jag får sällskap där på ute serveringen av en chaufför. Han hade åkt här i början på veckan och sett många polisbilar ute på vägarna häromkring. Men det var först när jag åkte härifrån som jag hörde på radion, vad som hade hänt.
Hade jag vetat det lite tidigare, så hade jag kunna hålla utkik och kanske hade jag hittat något som hade bidragit att det hade löst sig tidigare.
Nu gör helikoptern ett nytt varv över cafét och personalen med cafeägarinnan kommer utspringandes.
De vill veta vad som händer, några nya fynd, några uppslag till spaning, eller vad…
De vet lika lite som jag…
Jag säger till dem att det gör ett bra jobb, som orkar hålla igång rörelsen som de gör.
Den ena tjejen börjar gråta, och jag stärker ut mina armar och hon tar emot dem och snyftar.
Föreståndarinnan säger det är ofattbart, obegripligt helt overkligt.
Vi kramar alla om varandra för att ge styrka och kraft till att kämpa vidare.
Utanför cafét samlas nu grannar, närboende och andra från trakten. De hälsar på varandra och beklagar omständigheterna men ger också info om de har rum/sovplatser till alla som behöver tak över huvudet för kommande natt.
Vid ett bord sitter den samlade lokalpressen och byter erfarenheter.
Några går ner till gödselbrunnarna bakom ladugården för att se hur det går med arbetet som räddningstjänstens gör.
Med en lift så har de sänkt ner personer i en av dem, som skall leta efter nya ledtrådar som kan leda till att detta får ett slut.
Låter som ett skitjobb, men något som också måste göras under dessa omständigheter.
Tung i hjärtat beger jag mig åter hemåt. Vovven är med mig och jag kan inte hjälpa till med sökandet, men jag har kunnat ge lite styrka till några som står Lisa nära, hennes kollegor.
STAMPEN MEDIA GROUP 2015 #bloggswe
Ägaren till mitt företag ha gjort en video där de presenterar sig och oss…
Delar med mig av den till er alla…
Spårlöst försvunnen #bloggswe
Polisen söker efter försvunnen flicka
Polisen letar efter 17-åriga Lisa Holm hemmahörande i Skövde, som anmäldes försvunnen söndagen den 7 juni. Lisa hördes senast av på kvällen den 7 juni cirka kl. 18.30. Hon befann sig då i Blomberg, Kinnekulle.
Lisa är 165 cm lång, har långt blont hår och smal kroppsbyggnad. Hon hade vid försvinnandet på sig en rosa/vit Henry Loyd-jacka, svarta Adidasbyxor eller jeans.
Om du sett eller har upplysningar om var flickan är ring polisen på 114 14.
Ovanstående text och bild är från polisens hemsida.
Jag följer med stort intresse det som händer vid sökandet av flickan. Jag vet själv vilket helvete föräldrar, syskon, släkt, vänner, arbetskamrater mm genomgår. Polisens arbete inriktar sig just nu på att hitta flickan, och vid liv. Då inget i nuläget tyder på något annat, så är det nog det bästa man kan göra.
Vi hade ju här i Trollhättan för ett par år sedan tvåbarnsmamman som försvann, men där fanns ju andra spår som också tydde på en annan utgång. Men så länge man inte vet säkert vad som hänt personen, som är borta, så kan man ju bara hoppas.
Jag minns i början av 80-talet… Bror kom hem från jobbet med färdtjänst som vanligt, men av någon anledning fick han för sig att ingen var hemma och vandrade iväg. Efter en liten stund saknade vi honom och började leta. Vi ringe färdtjänst (taxi) som bekräftade att de lämnat honom på gården, där vi då bodde. Vi ringde till grannar, men ingen hade sett honom. Men snälla som de var involverade de sig i sökarbetet, och vi letade, ropade och höll utkik. Inga livstecken. Bror hade en runda som han brukade promenera upp i skogen, över en bäck, som säkert var full med vatten och där var vår största oro. Vi var inte säkra på promenadvägen och snart skulle det börja mörkna…
Vi valde att ringa polisen och berätta och det tog inte lång tid innan polisbil efter polisbil dök upp och villa ha mer information. Då på den tiden fanns inte heller mobiler som i dag så all kommunikation var ju man mot man eller via vår telefon plus komradion i bilen.
Mer grannar slöt upp och ville hjälpa till i sökandet. Tiden gick och oron malde mer och mer i kroppen på oss allihopa. Även om man försökte hålla hoppet uppe, så fanns det ju bilder som målades upp inom en med värsta tänkbara scenariot. Jag kan tänka mig att de runt Blomberg känner samma sak som vi gjorde då…
Att inget veta måste nog vara ett av de värsta som kan hända.
Polisen hade delat upp sig och gemensamt sökte vi igenom alla byggnader på gården, en patrull gick den väg vi trodde bror brukade promenera, allt utan resultat.
Mitt i allt detta tog kaffet slut som skulle bjuda de på som hjälpte oss i sökandet och där, i affären mötte de bror. Han trodde ingen ha var hemma och beslöt sig för att promenera dit för att titta på hur tillbygget på affären fungerade. Butiksföreståndaren hade försökt ringa oss, men det var bara upptaget i telefonen så vi fick inte kontakt.
Bror kommer hem och ser alla polisbilar på gården och alla poliser i uniform och rusar in till mor och frågar ”vad gör alla poliser här”? En av poliserna stryker honom över huvudet och säger ”vi ville bara se om du mår bra”. Därefter avslutades insatsen.
Tror aldrig att bror riktigt har förstått vad som egentligen hade hänt och aldrig då insett vad han ställde till med. Men han lovade att aldrig mer försvinna utan att säga någonting.
För oss var det några fasansfulla timmar i ovisshet. För Lisa Holms anhöriga, släkt, vänner och arbetskamrater har det nu pågått i flera dygn, i förtvivlan…
Jag hoppas Lisa är vid liv och att hon trots allt är vid gott mod, och att hon förstår att så många hjälper till med att hitta henne.
Villa California 