Tystnaden är total #bloggswe

Den 15 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Tystnaden är total. Jag sitter där och väntar på att det skall braka och eka efter synålen som faller, men det kommer ingen sådan smäll.
Tidigare på dagen har jag varit i blomsteraffären och hämtat en sorgebukett och en handbukett. En sorgebukett av mindre slaget då vi kommer att skänka pengar till cancerfonden också. Nu sitter jag där tyst tillsamman med övriga kyrkobesökare och inväntar att kyrkklockorna skall börja ringa och jordfästningen tar sin början. Tredje jordfästningen på nio månader och det lockar fram många tankar både små och stora.

Först mor och sedan sonen i grannhuset och nu fadern till sonen. Det känns inom en…

Jag har aldrig tyckt om jordfästningar, som varit så svåra och jobbiga men jag ändrade uppfattning efter fars jordfästning som jag upplevde så otroligt fin, vacker och känslosam. Jag minns att jag efter den jordfästningen, sade på jobbet att jag skulle kunna göra om den. Hon erbjöd sig att hjälpa till och jag föreslog att hon kunde lägga sig i kistan under akten, men hon tackade nej till det.

Nu fick vi ändå gjort om fars begravning men denna gång var det mor som låg i kistan. Vi kopierade bara programmet från far men bytte ut de låtar och den text som var personlig. Vi valde också att göra den jordfästningen i stillhet med bara de närmaste.

Jag tänker på när jag pratade med grannen, han som ni ligger där orörlig i kistan, precis utanför altarringen, för sista gången. Det var bara 14 dagar innan han lämnade jordelivet, och hur trött han var. Trots många års skelettcancer men med sunt leverne så kunde han trots allt leva ett bra liv. Skelettcancer går inte att bota, men han lyckades mot alla odds, hålla den i schack. Men i höstas när ”fel gren sågades av” och sonen gick bort utan förvarning, då försvann kämparglöden och sjukdomen fick härja fritt…

Prästen berättar nu lite om Arnes liv, eller Petter, som vi som kände honom alltid sade.
Grupp efter grupp går vi nu fram till kistan där vi alla nu har möjlighet att säga några ord. En del väljer att såga sina ord i tysthet medan andra pratar högt.
Jag liksom många andra fäller en tår, innan jag lägger min ros på kistan. Jag klappar kistan en sista gång innan jag med nerböjt huvud vandrar tillbaka till min plats. Skänker en tanke till änkan och ger en blick till henne och barn och barnbarn. Allt medan stilla musik spelas på orgeln.

Prästen börjar åter prata after jordfästningens ritualer, då brister det för barnbarnet som snyftar högt och sedan skriker ut sin sorg och frustration.
Ingela Agaards ord ekar i mitt huvud, ”dödligheten i Sverige är 100%”, men vad hjälper fakta och statistik i just detta nu. Vad kan trösta när sorgen och saknaden är så nära? Det enda som just nu kan skänka lite tröst när farfar inte finns längre är att krypa närmare farmor och att vi kramar varandra…

Sverige är tryggt #bloggswe

Den 13 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Efter händelserna i Västerås och det som hände på IKEA, ser man många kommentarer om att stänga gränser, att vissa skall kastreras mm mm mm.

Vi måste komma ihåg att de flesta brott minskar, även om invandringen har ökat. Varför riktar vi då in oss på att invandringen tros ges ökat brottslighet? Vi glömmer många gånger att informationen går oerhört fort idag och att spridningen blir mycket större än tidigare med hjälp av de sociala medierna.

Magnus Betner gjorde en bra video om just detta…

DN har också gjort en bra granskning av brotten i Sverige efter det som hände på IKEA: Trots allt – det dödliga våldet minskar och också lite förklaringar till sin artikeltext: Har våldet verkligen minskat? Svar på läsarnas frågor

Även på BRÅ, Brottsförebyggande rådet kan man läsa och se video om brottsstatistiken: Om brottsutvecklingen i Sverige

Så tänk dig för innan du skriver eller delar på internet, utan att kontrollera fakta.

Alla goda ting är tre… #bloggswe

Den 10 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Alla goda ting är tre, så ock även de onda. Det sade alltid min fader.

Just nu är de orden återigen aktuella för mig. Om sedan dödsfall är på den onda eller goda sidan överlåter jag till er läsare att ta ställning till. När far gick bort var det för mig tre nära individer som gick bort tätt inpå varandra. Men det fanns också tre i en annan version. Far hade två lekkamrater, som han höll vänskapen vid liv till under alla år. Dessa tre kompisar föddes med ett års mellanrum och de behöll vänskapen in i döden, då de gick bort med ett års mellanrum.

I höstas blev mors katt ihjälkörd här ute på vår grusväg, och både jag och mor kände sorg över den förlusten. Den katten skulle alltid sova hos mor i sängen, och mor gillade att klappa henne. Vet inte hur mycket mor vet om katten men klappa den, det gjorde hon. Inte långt därefter så gick ju även mor bort. Mitt i det sorgearbetet som kom dödsfall nummer tre. Grannen vars son, som på liknande sätt som jag bodde hemma” för att vara sina föräldrar behjälpliga dog knall och fall på en fest. En person med hjärtat på rätt ställe, en stor portion empati och humor. Världen och Solberga by blev helt plötsligt fattigare.
Vi hade inte hunnit att få mor i jorden innan det dödsbudet kom.

När far gick bort, så hade vi två begravningar på 14 dagar. När mor gick bort, lika så…

Nu måste jag börja om att räkna från ett igen. Fadern till sonen som dog i höstas, gick bort för en liten tid sedan.
Har varit iväg och beställt blommor, satt in pengar på cancerfondens plusgironummer.
Nu blir det begravning på fredag.

Men det värsta av allt, jag har bara börjat räkna och vem blir nummer två och vem blir nummer tre?

Spänningen är oliiiidlig, sade alltid Peter Harryson i ”Så skall det låta” och just nu håller jag inte med honom.
Men man kan inte värja sig, nu är det bara att se tiden an….

Slutorden i dödsannonsen är: Son, du har sträckt ut handen, far har greppat den.

Vad får vänskap kosta? #bloggswe

Den 9 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

För en tid sedan satt jag på tåget och hade kopplat upp läsplattan mot wifi, när ett brev dimper ner i mailkorgen.
Jag öppnade brevet, som var från en vän jag tagit till mitt hjärta sedan något år tillbaka.

Brevet innehöll en del mindre väl valda ord, som att jag ljugit för personen.
Jag blev perplex och undrade vad som hänt, för det personen skrev i mailet, stämde inte.

Personen har jag stöttat och hjälp och ägnat åtskilliga timmar åt, för att hjälpa på bästa sätt.
Nu kommer ett mail att jag ljugit för personen, visseligen inte det som jag varit stöd för, men ändå.

Först blev jag förbannad, sedan kom tårarna och det var svårt att dölja dem för medpassagerarna.

Jag kände efter en stund att jag inte ville vara vän med en sådan person som går på, på ett sådant sätt.
Jag tog bort vännen på sociala medier, för jag anser att med sådana ordalag så är det ingen vän.
Jag skall också avsluta de arbeten jag påbörjat men sedan är det stopp.

Hos mig började en inre kamp om hur mycket vänskap är värd…

Jag ställer gärna upp för andra personer om de ber om hjälp, men inte till vilket pris som helst.
Jag försökte hålla skenet uppe på sociala medier även om det var en fasad. Men det kändes långt ifrån OK.

När jag sedan såg hatet på dessa ställen växa, kände jag att nu tar paus.

Jag uppdaterar knappas vare sig Twitter och Facebook och håller mig därifrån så gott det går.

Det är ju semestertider och det viktigaste för mig var att fixa en bra ledighet för bror.
De fjorton dagarna vi hade gemensam semester har jag fixat så han har minnen kvar till nästa långledighet.

Ända sedan mor gick bort i höstas har mitt mål varit att ge honom det bästa och få honom att glömma bedrövelser som varit.
Det har jag lyckats med. Nu är det tid att ta hand om mig.
Ända sedan dödsdagen så har jag varit införstådd med att jag kommer att få ett helvete med mig själv, frågan var inte om utan när…
Nu är jag där, och det var denna fd vän som drog undan mattan för mig.

Jag informerade på Facebook om min situation och att jag kommer att hålla mig undan medierna för att få återhämta mig.
Trots det dimper det mer förfrågningar varför jag är sur och inte interagerar med dem.

Tre års kamp mot myndigheter och andra ansvariga har tagit ut sin rätt!

På dödsdagen började det en ny period i mitt liv. Jag måste bestämma mig för framtiden och vad jag vill göra. Har mycket att ta igen under de förlorade åren, måste tänka och komma till insikt.
Måste jag dela allt på Twitter, Facebook, Instagram mm?
Bror mår bra, och nu är det min tur…
På Facebook har jag blockerat en person, på Twitter desto fler, just sådana som är enegitjuvar.
Men för mig räckte det inte, utan jag behöver få andra tankar, ta itu med sådant som jag ligger efter med, må bra med det vi har hemma, fixa till vårt paradis som i många fall har förfallit under de senaste åren både under fars och sedan även mors sjukdom.

Jag måste få en inre frid, inte låta mig nerslås av mail med ”varför ljuger du” fast jag i det avseendet varit ärlig och lång tid innan informerat om det.

Påstående om att jag ljög var bland annat sådana saker som blev roten till min panikångest, depressioner och kamp för att få hjälp.
Sedan dess har kvalitet istället för kvantitet varit ledstjärna för mig. Hellre några få ärliga vänner än en massa ytliga bekantskaper.
Jag har förlorat minst fem år av mitt liv, på grund av min sjukdom och den bristfälliga vård och omsorg som lades på mig.
Jag är glad att jag kan jobba mina 25%. Det var inte jag som sökte sjukpension, uran det var arbetsförmedlingen och kommunen.
Jag har blivit uthängd som en samhällets parasit pga det, bara för att folk inte vet något utan bara ”tror”.
Jag vill inte medverka till att fler blir uthängda på olika sätt där vi inte vet mycket om bakgrunden.

Just nu är JAG det viktigaste för mig och ingen skall få förstöra det.
Jag är inte sur bara för att jag inte interagerar. Jag vill behålla min energi för att må bra.

Robert Klåvus skrev för en tid sedan på Twitter följande: Om du sårar en stark, reser den sig igen. Om du sårar en svag, kan du vara den sista.

Detta gäller både höger och vänster, män och kvinnor, invandrare och svenkfödda.

Kustvägen #bloggswe

Den 6 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

De senaste femton åren har en resa mellan Lysekil och Svinesund varit en del av sommarens äventyr.
Årets resa skedde i helgenr, men till skillnad från de andra åren valde vi att åka motorvägen upp till Nordby. Ny fick vi se hela sträckningen på motorvägen och vi har har nu åkt den från Oslo ända till Hamburg i olika etapper. Gamla Svinesundsbron var den första broförbindelsen över sundet. Tidigare hade man fått åka färja. Byggandet startade 1939 och blev färdig den 15 juni 1946. Bron är också en bro för freden, en ”sri chinmoy peace bridge”, för att visa på fred mellan folk och länder.

Därefter blev det genomfart genom Strömstad, mycket beroende på att svenska, norska och internationella turister invarderar stan denna tid på året.

Under 1900-talet fick handel och vissa tjänster allt större betydelse, liksom bland annat fiskerinäringen som konservering samt mekaniska verkstäder. Turist- och servicenäringen har jämte den omfattande gränshandeln förblivit de viktigaste näringarna i kommunen.

År 1912 skrevs den välkända Kostervalsen. Kostervalsen blev en så kallad under flera decennier framåt.

I början av 1970-talet började man att projektera inför byggandet av en gasplattform. Man började i den norra delen av staden, i ett område som heter Kebal. Där tillverkades bottenfundamentet som senare bogserades vidare till Kålvik norr om Strömstad. Kålvik byggdes ut till att bli en hamn med ett så kallade djupvattenläge och en fri ränna djup nog att klara slutbogseringen av plattformen ut till Nordsjön. I samband med byggandet, som varade i fem år, rustades infrastrukturen upp.

Vid tre tillfällen under 1900-talet har Strömstad befunnit sig i närheten av internationella konflikter. Vid upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905 var det ett tag mycket spänt vid gränsen. Militär hade besatt staden och svenska flottan befann sig på redden i högsta beredskap. Under första världskriget 1914–18 förlades trupp till Strömstad, landstormen mobiliserades och flottan gjorde besök i staden. Under andra världskriget 1939–45 gränsade Strömstad till en krigszon och två tyska flygplan blev nedskjutna över staden. Många Strömstadsbor bistod den norska motståndsrörelsen.

Som en symbol för banden mellan Norge och Sverige invigdes Svinesundsbron. Nästan sextio år senare, den 10 juni 2005, invigdes den nya bron av kungarna Carl XVI Gustaf och Harald V.
Innan de 3 september 1967 då Sverige hade vänstertrafik medan Norge hade högertrafik, så skulle man också byta körfält mitt på bron.

Nästa anhalt blev genomfart genom Strömstad. Numera är Strömstad i hög grad beroende av turism. Hundratusentals människor besöker staden varje sommar, och gästhamnen samt campingarna är fulla mellan midsommar och mitten av augusti. Dominerande, med nästan 85 procent, är norrmännen som med båt har runt 20 minuter från norska fastlandet till Strömstad, vilket gör att denna väg är väldigt populär. Strömstad har mer än fem campingplatser, varav Daftö resort är en av Sveriges största. Kosteröarna är också ett populärt turistmål och från Strömstad går det snabbåtar ut till både den norra och den södra ön.

Det var också här som uttrycket ”margarinungar” föddes.

Grebbestad stod sedan på tur. Området har varit bebott sedan lång tid tillbaka. Strax intill finns flera fornminnen, bland annat Greby gravfält från järnåldern, enstenlabyrint och en fornborg.

Första gången det vi idag kallar Grebbestad dyker upp i historiska källor är början av 1600-talet. Då sätter grebbestadsborna spår efter sig i skattelängder och som bosättningsmarkeringar på kartor. När Pehr Kalm på 1740-talet besöker Grebbestad träffar han en befolkning av strandsittare, som han menar mår tämligen väl.

Under 1800-talet utvecklades samhället och näringar som handel, sjöfart, konserv- och fiskeindustri tog över. Timmer och spannmål skeppades ut. År 1858 fanns sju fraktfartyg i samhället och någon gång kring 1870 startade en konservfabrik nedanför Stöberget. Karakteristiskt var de många och stora hamnmagasinen för denna typ av kusthandel, men de finns tyvärr inte längre kvar. Under sista årtiondet av 1800-talet startade stenindustrin. Många stenhuggare flyttade in, bland annat från Blekinge.

Numera har dessa näringar spelat ut sin roll och det är istället turismen, som ger samhället dess huvudsakliga inkomst. Grebbestad blev badort redan 1844. Då var gyttjekurer en specialitet eftersom gyttjan i havsviken ansågs vara hälsobringande. Grebbestad hade under denna period både kall- och varmbadhus. Längst bevarades kallbadhuset som revs 1974. Platsen för detta var stranden nedanför Grebbestads Camping, vid samhällets södra infart.

Sveriges första motordrivna busslinje invigdes 1911. Den gick mellan Grebbestad och Tanums station.

Fjällbacka stod sedan på tur. Mitt i Fjällbacka ligger det 74 meter höga Vetteberget. Genom berget går Kungsklyftan, tidigare kallad Ramneklovan (Korpklyftan). Klyftan fick sitt namn efter att Oscar II år 1886 besökte Fjällbacka. Det gamla Fjällbacka vänder sig, som många andra bohuslänska kustsamhällen, hukande nedanför bergen mot havet. Det nya Fjällbacka ligger på åkrarna in mot land och uppe på bergen. Utanför kusten ligger Fjällbacka skärgård och allra längst ut i väster ligger Väderöarna. I Fjällbacka ligger SjöräddningssällskapetsRäddningsstation Fjällbacka.

Skådespelerskan Ingrid Bergman besökte ofta Fjällbacka och bodde från 1958 i många somrar på Dannholmen i yttersta skärgården väster om Fjällbacka. Efter hennes död 1982 spreds hennes aska i havet kring ön. En staty har rests på torget. För att hedra hennes minne döptes torget om till Ingrid Bergmans torg.

Några scener ur filmen Ronja Rövardotter är inspelade i Kungsklyftan/Ramneklovan. I filmen kallas den för Vargklämman.

Camilla Läckbergs deckare utspelar sig i Fjällbacka, där författaren är uppväxt. På Stensholmen i Fjällbacka skärgård ligger den tyske författaren Johann Wilhelm Kinau (aliasGorch Fock) begravd på en krigskyrkogård som är från perioden första världskriget.

Smögen nämns för första gången i slutet av 1500-talet. Vid mitten av 1600-talet bosatte sig människor på Hasselön och under åren har det samhället vuxit samman med Smögen.

Namnet på samhället har varit olika under åren, bland annat ”Smögit”, ”Smöenn”, ”Smöget” och ”Smygesund”. Namnet är förmodligen kopplat till det så kallade Smyghålet, det trånga sundet mellan Smögenön och ön Kleven söder om huvudön. Det fornsvenska smugha (smyghål) eller fornisländska smuga kan vara ursprung till namnet.

På Smögen finns en lotsutkik som uppfördes 1878. 1935 var man tvungen att bygga om den sedan nybyggda bostadshus runt omkring skymde sikten. Byggnaden står alltjämt kvar trots att lotsstationen sedan 1969 inte är bemannad sedan verksamheten flyttades till Lysekil.

Smögenbaden var en dansrestaurang som låg längst upp på Smögenön, med utsikt vida omkring. Restaurangen byggdes 1933 av tre privatpersoner som ville skapa en konkurrent till det då dominerande Smögens Havsbad. Med tiden blev Smögenbaden en populär restaurang och ett känt dansställe, inte bara i Sverige utan även utomlands. 1998 brann Smögenbaden i en våldsam brand som på grund av det från havet utsatta läget med kraftig vind, hotade kringliggande byggnader.

Smögen var en ort i Kungshamns socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Kungshamns landskommun (Gravarne landskommun). I denna inrättades 14 september 1894 Smögens municipalsamhälle och Hasselösunds municipalsamhälle (för bebyggelsen på Hasselön). Ur landskommunen utbröts en del 1924 och bildade Smögens landskommun som municipalsamhällena sedan tillhörde innan de 31 december 1953 upplöstes. Smögens församling bildades även den 1924 genom en utbrytning ur Kungshamns församling.

Under den första Sillperioden på 1500-talet bosattes de vid tiden dansk-norska områdena vid Gravarne, Bekkevik och Fisketången av fiskare. En mer permanent bebyggelse uppstod i samband med den stora sillperioden under 1700-talet, då det växte upp fiskelägen i områdena. Namnet Kungshamn nämns för första gången på ett sjökort från tidigt 1600-tal som namn på en ankarplats mellan nuvarande Kungshamn och Smögen. 1772 bildades Kungshamns församling och Kungshamns socken därGravarne, Bäckevik, Sandbogen, Fisketången (Tången), Smögen och Hasselösund ingick. Gravarne och Bäckevik samt Tångeninrättades som municipalsamhällen 14 september 1894 i Kungshamns landskommun. Municipalsamhällena Gravarne och Bäckevik samt Tången övergick 1952 i Södra Sotenäs landskommun och upplöstes vid årsskiftet 1959/1960 och denna gemensamma ort gavs 1963 namnet Kungshamn. På 1970-talet skedde en stor ombyggnad av Kungshamns centrum. Delar av hamnen fylldes ut, sjöbodar revs och stora hus som idag innehåller affärer byggdes. Detta tog bort den idylliska känslan med tätt liggande småhus och sjöbodar, som är typiskt för västkustsamhällen. Den typ av område med gammal bebyggelse finns fortfarande kvar på Fisketången.

Lysekil. Samhället ligger vid Gullmarsfjorden och är sedan mitten av 1800-talet en populär badort. Förutom den viktiga turismen omfattas näringslivet också av bland annat fiskindustri, marin forskning (havsfiskelabratorium) och petrokemisk industri i form av Preemraff.

Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livligsjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta.

Tack vare av god tillgång på sill under mitten av 1700-talet, sillperioden, fick orten ett uppsving och många salterier och trankokerier etablerades. Befolkningen uppgick 1790 till 536 invånare vilket var en fördubbling på kort tid.

Under 1800-talet senare hälft utvecklades Lysekil till en badort sedan Carl Curman fått i uppdrag att utveckla en badanläggning,Lysekils badinrättning och även Lysekil kallbadhus byggdes under 1860-talet. Han lät tillsammans med sin fru Calla Curman bygga Curmans villor, sommarhus i fornnordisk stil. Calla Curman låg även bakom skapandet av naturreservatet Stångehuvud.

Den 1 april 1903 blev Lysekil stad och fick stadsrättigheter, vilket var av stor betydelse för köpingen Lysekil. Lysekil blev en så kallad stapelstad vilket innebar att man fick tillåtelse att idka handel med utlandet. Hundra år senare firades detta på många olika sätt. Stadsvapnet är en blå- och silverfärgad sköld med tre silverstjärnor och två stående fiskar, vilket vittnar om fiskets betydelse för Lysekils utveckling. Två av stjärnorna symboliserar Henrik Gyllenstierna respektive Olof Strömstierna och den tredje stjärnan är Lysekils egen.

I Lysekil tillverkade Lysekils Mekaniska Verkstad under många år Skandiamotorn. Från 1920-talet hade PLM tillverkning i Lysekil.

Engelska kanonbåten Gay Viking deltog i ”The ball bearing run”

Under andra världskriget var Lysekil inblandat i export av kullager till England i Operation Bridford eller ”The ball bearing run”. Med hjälp av snabbgående kanonbåtar, ”Blockade runners”, kunde engelsmännen nattetid bryta igenom den tyska Skagerackspärren under hösten och vintern 1943–44, och bland annat frakta kullager från de norska kvarstadsbåtar som blivit inspärrade i Sverige, över till Hull i England. Trafiken återupptogs under hösten och vintern 1944–45 men då med inriktning att ge förnödenheter och ammunition från England via Lysekil till danska motståndsrörelsen.

Källor: Svinesund, Stömstad, Grebbestad, Fjällbacka, Smögen, Kungshamn, Lysekil

Skrotnisse och hans vänner #bloggswe

Den 3 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Många har säkert hört talas om Skrotnisse och han vänner. Skaparen Jan Lööf är bördig från Väne-Åsaka utanför centralorten Trollhättan.
Spikön, som är en av de öar som utgör Trollhättans ”skärgård” och räknas till centrum, började förfalla. Det var dags att riva den gamla restaurangen, för att ge plats för något nytt. Samtidigt hade Julia Edlund varit på besök i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Hon skickade ett brev till kommunen om förslag på att göra något liknande här i staden. Samtidigt blev det Facebooksgrupper för att göra Spikön till ”barnens ö”, och till slut blev det så.

Kommunen skapade ett samarbete med skaparen och tillsammans med kommunens planerade började an skissa på en lekplats, just på Spikön.
Resultatet blev en Astrd Lingrens värld i miniatyr, men också en hyllning till vår lokala författare.

Lekplatsen invides i juni i år och nu under fallens dagar var det ett populärt utflyktsmål för både stora och små barn. Många har säkert bilderna från TV-serien på näthinnan och när de kommer hit och hittar det i verkligheten, så blir ögonen stora.

Julia Edlund kan du se i ett klipp på SVTPlay

I mors fotspår #bloggswe

Den 1 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Mor, Trygghet och frihet, Vardag2 kommentarer

1956 kom mor till Sverige. Hon och far hade träffats något år tidigare i Rendsburg där far bodde när han jobbade på ett varv där, och bodde på det hotell mor jobbade på.

Algots sökte sömmerskor under den tiden och det var stora projekt i Tyskland för att få tyska kvinnor att flytta hit och börja jobba. Mor och hennes syster Eva kom hit med bussen som företaget ordnat från Tyskland. För systern gick det som en bananskal och hon började snart att jobba där, medan för mor blev det problem. De var något som strulade med hennes arbetstillstånd, så hon fick inte jobba där som det då var. Men medan arbetsförmedlingen försökte fixa till det men mors papper, så visade det sig att herr Göte Johansson med fru Brita, sökte en barnflicka.
Det visade sig att Göte Johansson var son till Algot Johansson, då och kanske även idag känd under namnet Algots.

Wikipedia beskriver Algot Johansson så här:
John Algot Johansson, född 18 juli 1886 i Roasjö församling, dåvarande Älvsborgs län, död 12 juli 1978 i Borås, var en svensk företagsledare i textilbranschen och grundare av Algots.

Algot Johansson växte upp i Roasjö Östergård. Han var son till hemmansägaren August Johansson och Augusta, ogift Eriksdotter. Han grundade företaget Algots 1907 och bildade aktiebolaget Algot Johansson AB 1937 där han var verkställande direktör till 1957 då han lämnade över ansvaret till sonen Göte Johansson. Efter det var han sedan styrelseordförande fram till 1974. Han var kommendör av Vasaorden. År 1938 företog han en jordenruntresa.

År 1907 gifte han sig med Hildur Johansson (1887–1964). De fick barnen Åke 1908, Göte 1911, Elis 1913, Arne 1915 och Alf Olle 1918 (död samma år).

Paret ligger gravsatt i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även sönerna Göte och Alf Olle vilar.

Mor blev kallad till intervju hos Brita Johansson, dvs Algots sonhustru, och de fatta de genast tycker för varandra. Mor började snart att arbeta där.

Även Göte Johansson finns beskriven på Wikipeida:

Göte Johansson, född 2 februari 1911 i Borås, död 1981, var en svensk företagsledare och VD för konfektionsföretaget Algots.

Han var son till konfektionsfabrikören Algot Johansson och Hildur, ogift Johansson. Han blev 1932 disponent för Algot Johansson AB i Borås efterträdde sin far som VD för konfektionsföretaget 1957. År 1974 blev han styrelseordförande. Göte Johansson var styrelseledamot i Konfektionsindustriföreningen, Boråsortens konfektionsindustriförening, Svenska Handelsbanken i Borås, Boråskretsen av Sveriges konfektionsindustriförbund, Sveriges konfektionsindustriförbund, AB Alf Stigens fabriker och Svenska Handelsbanken i Stockholm.

Han gifte sig 1939 med Brita Torell (1912–1983), dotter till köpmannen David Torell och Bärta, ogift Johansson. Makarna bodde i Borås men flyttade på 1970-talet till Sachsein, Schweiz. Deras son Göte-David Johansson (född 1943) har också varit VD för Algots.

Makarna är begravda i en familjegrav på Borås Sankta Birgittas kyrkogård, där även Götes föräldrar vilar.

Familjen hade en lägenhet inne i staden där de bodde, och också där mor fick bo, men de hade också en sommarstuga, en väldans stor sommarstuga i Skogsryd, strax utanför Borås. Ni ser bilden överst på sidan. Bror och jag har gjort ett par resor till Borås för att hitta de platser mor bodde på under de två åren som hon jobbade i familjen.

Mor som pga flykten under kriget hade svårt med att flytta fram och tillbaka mellan stan och landet, försågs att frun Johansson av bussbiljetter så hon kunde ta tidig morgonbuss till Skogsryd för att vara med barnen och sedan en kvällsbuss tillbaka till stan och lägenheten där hon kunde bo. Mor och far som var kärestan, hade också fått lov att umgås och fru Johansson hade sett till hur far skulle kunna komma in mer eller mindre obemärkt. Brita var väldigt mån om både mor och hennes syskon som bodde kvar i Tyskland, så hon hade oftast fixat kläder från fabriken så mor kunde sända ner till dem. Så mors familj där nere gick ofta i kläder signerade Algots.

Mor berättar att barnen inte var samarbetsvilliga den första tiden och svarade med du är inte våra mamma, så du bestämmer inte över oss. Det hörde deras far och tog ett ordentligt samtal med barnen. Fröken Kleiner jobbar här för er och det är hon som bestämmer. Så i fortsättningen så lyder ni fröken Kleiner. Efter det så blev mor en del av familen. Många gånger kom frun och sade till mor, att nu tar vi oss en kopp kaffe och en god cigarett, och så satt de och pratade en stund. Mor var väldigt plikttrogen men vid ett tillfälle försov hon sig. Hon kom ner till lägenheten vid 11-tiden fast hon skulle börja klockan 7. Fru Johansson, sade god förmiddag, hoppas fröken Kleiner sovit gott.
Om hon sätter sig i rummet så skall jag ordna frukost till oss. Hon fixade en frukost med rostat bröd, som de åt gemensamt. Därefter var det sedvanligt kaffe med cigarett. Hon bad mor vänta lite och så kom hon med en ny kollektion med klänningar. Mor som skämdes så kolossalt för att hon försovit sig, svarade med stammande röst, ”Får man presenter när man försover sig, så skall jag göra det oftare”.

Mor stannade i familjen i två år och de pengar hon tjänade blev ett bra tillskott till gården de köpte 1958 och där jag är född.
Jag och bror var framme vid familjegraven och lade rosor på deras gravar, när vi nu var i Borås.

Makarna Johanssons son Göte David, som var ett av de barn mor var barnflicka åt var också under några år VD för Algots. Här kan du läsa mer om honom i Borås tidning: Han tror på svensk konfektion

Vill du läsa mer om företaget Algots, så hittar du det på Wikipedias sidor.
Sveriges radio har under rubriken Avgörande ögonblick lite om Algots konkurs: SR 90 år: Textilfabriken Algots i konkurs

Karin Boye #bloggswe

Den 30 Jul 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

Ibland kan saker och ting bli väldigt fel 😦
Ber om ursäkt till de jag oroade i onödan….

Jag och bror var ute på en biltur idag. Bland annat åkte vi till Borås och mellan Frufällan och Skogsryd försökte vi hitta huset där mor jobbade hos famailjen Algost, som barnflicka. Vi åt sedan mat i Borås innan vi vände blicken mot Alingsås. Vi vandrade i deras fina park innan vi besökte en skogsglänta.

Jag presenterade via Instagram en bild på gläntan med texten ”Här är en fin plats att ta livet av sig…”
Den bilden gick ut på Instagram, Twitter och Facebook.
Nästa bild jag skickade iväg på Instagram var en bild på Karin Boyes minnessten just i denna glänta, och med texten ”… det tyckte i alla fall Karin Boye…”
Den bilden gick INTE ut på Twitter och Facebook.

Jag skapade många känslor hos många personer, vilket inte var min mening.

Karin Maria Boye, under en tid Björk, född 26 oktober 1900 på Vasaplatsen 11 i Göteborg, död natten till den 24 april 1941 i Alingsås (folkbokförd i Oscars församling, Stockholm), var en svensk författare. Hon var mest känd som poet men var även författare till ett flertal romaner, noveller och artiklar. Mest känd har kanske den dystopiska science fiction-romanen Kallocain blivit.

Under en vistelse i Berlin 1932–1933 tog hon steget till att leva med sin homo-/bisexualitet, på ett tydligare sätt än tidigare. Hennes äktenskap med Leif Björk upplöstes under Berlinåret, och när hon återvände till Sverige var hon, som vännerna upplevde det, förändrad: mer elegant, mindre intresserad av den aktivt marxistiska sidan i Clarté och kanske mera sårbar än tidigare. Efter en tid bjöd hon in en ung tysk-judisk kvinna, Margot Hanel, som hon mött och ”förfört” (hennes eget uttryck) i Berlin, och de kom sedan att leva tillsammans i princip fram till Boyes död – detta vid en tid då homosexualitet fortfarande var ett brott i Sverige. Boyes djupa kärlek till Anita Nathorst blev dock aldrig besvarad.

Boye hade förmodligen varit medveten om en homosexuell eller bisexuell sida hos sig själv sedan tiden för debutboken, men det var en dragning hon hade svårt att praktiskt acceptera därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man, och dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Margit Abenius, som kände Boye från studentåren och framåt och starkt kom att påverka bilden av henne, spårar det här problemet från hennes tonårsdikter och framåt. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar, och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade.

Abenius menar att kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse – ”att leva rak” med Boyes egna ord – och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) – en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt – har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust. Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 (och som hon själv gjorde en första analys av i ett brev till väninnan Agnes Fellenius). Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens genombrott på nära håll.

Karin Boye avled efter en överdos av sömnpiller (självmord) efter att ha lämnat sitt hem den 23 april 1941. Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv hittades Karin Boyes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle norr om Alingsås. Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst (1894-1941), som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader. Stenen i området Nolby där Karin Boye hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta. Karin Boye är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. Anita Nathorst avled i cancer i augusti samma år.

En av de mest kända texterna skulle jag tro är denna: Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Hela dikten kan du läsa här.
Du kan även lyssna på en strof här som Karin Boye själv läser.

Karin Boye – Tidsaxel
1900 Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 som äldsta barn till Fritz Boye och Signe Boye, född Liljestrand. Familjen bodde i Göteborg, Vasaplatsen 11.
1901 Familjen flyttar till Viktoriagatan 24, Göteborg.
1903 Brodern Sven föddes den 17 januari 1903
1904 Brodern Ulf föddes den 12 augusti 1904
1907 Karin börjar i Matilda Halls flickskola i Göteborg.
1909 Familjen flyttade till Stockholm, först till Upplandsgatan senare till Karlbergsvägen 43B. Karin börjar i Åhlinska skolan. I Stockholm fick hon första pris i en tidningstävlan om en berättelse till en bild för barn. Hon tog pianolektioner och skrev dikter redan från tioårsåldern.
1915 Familjen flyttade till Villa Björkebo Huddinge.
1918 Karin skrev en textad bok till sin morfar på hans 70-årsdag som innehöll dikter och legender.
I Huddinge skrev hon mycket ungdomslyrik och även noveller och teaterpjäser samt ritade och målade akvareller. Karin deltog i kristliga gymnasistföreningens sommarmöte på Fogelstad herrgård. Hon träffade Anita Nathorst för första gången.
1920 Karin tog studentexamen och gick sedan ett år på Södra seminariet i Stockholm för att läsa till folkskollärarinna. Hon deltod i kristliga gymnasistföreningens sommarmöte på Almnäs herrgård.
1921 Efter examen på seminariet flyttade hon till Uppsala, där hon studerade grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria på universitetet. Hon var med i en liten sammanslutning som kallades The Poets’ Corner.
Karin höll föredrag och skrev artiklar, bl.a. i studenttidningen Ergo.
1922 Karin debuterade med diktsamlingen Moln.
1924 Diktsamlingen Gömda Land. Karin blev ordförande i Kvinnliga studentföreningen i Uppsala.
1925 Karin höll sitt berömda vårtal till studenterna i maj. Hon blev medlem i Uppsalasektionen av Svenska Clartéförbundet.
1926 Karin tog fil kand i Uppsala. Hon flyttade tillbaka till Huddinge och studerade historia vid Stockholms högskola
1927
Karin vikarierade en tid på Åhlinska Skolan. Hon blev medlem av Clartés redaktion på senhösten. Diktsamlingen Härdarna. Fritz Boye avled i cancer.

1928 Karin tog magisterexamen. Hon följde med en skandinavisk studentdelegation med bland andra Leif Björk och Erik Mesterton till Sovjetunionen på en tre veckors studieresa. Hon besökte norska vänsterrörelsen Mot Dag med Leif Björk. Karin förlovade sig med Leif Björk.
1929 Under vårterminen tjänstgjorde Karin i Motala kommunala mellanskola. Karin gifte sig med Leif Björk under sommaren. Hon översatte Thomas Manns ”Bergtagen”.
1930 Karin och Leif reste till Jugoslavien. Intryck från resan återges i Varia (utg 1949). Karin lämnade redaktionsarbetet på Clarté. Hon blev ordförande och korresponderande sekreterare i Svenska Clartéförbundets centralsekretariat.
1931 Romanen Astarte kom ut och vinner andra pris i en nordisk romanpristävlan. Karin blev ledamot av Samfundet De Nio. Karin startade tidningen Spektrum tillsammans med Erik Mesterton och Josef Riwkin. Hon översatte T.S.Elliots ”The Waste Land” tillsammans med Erik Mesterton. I slutet av året separerade Karin och Leif.
1932 Karin avgick som ordförande i Clartés centralsekretariat. Hon utträdde ur Spektrums redaktion. Karin reste till Tyskland där hon gick på psykoanalys i Berlin. Hon träffade Margot Hanel för första gången.
1933 Karin flyttade till Skeppargatan i Stockholm.
Romanen Merit Vaknar. Karin gjorde ännu en resa till Berlin.
1934 Karin och Leif skiljdes. Novellsamlingen Uppgörelser och romanen Kris. Margot Hanel flyttade in hos Karin.
1935 Diktsamlingen För trädets skull. Karin deltog i en diktarkonferens i Sigtuna. Hon blev vald att delta på kongressen Kvinnornas representantmöte Ned med vapnen, initierad av Elin Wägner och Fogelstadgruppen i i tidningen Tidevarvet.
1936 Romanen För Lite. Karin började som lärare på Viggbyholmsskolan.
1937 Karin deltod i en fredskonferens på Viggbyholmsskolan.
1938 Karin reste till Grekland på sommaren med stipendium från Svenska Akademien. Hon slutade på Viggbyholmsskolan på senhösten p.g.a. akut neuralgi i armen.
1939 Karin deltog i svenska diktarveckan i Trondheim, Norge. Nordisk kulturfront hade möte i Sigtuna.
1940 Romanen Kallocain och novellsamlingen Ur Funktion. Karin bodde ofta hos Anita Nathorst i Alingsås.
1941 Karin inbjöds till svenska diktarveckan i Köpenhamn. Novellsamlingen Bebådelse. Karin tog sitt liv i Alingsås. Diktsamlingen De sju dödssynderna utkom postumt.
1949 Essäer och andra smärre skrifter sammanställdes i Tendens och verkan samt Varia.

Mer info om Karin Boye kan du finna på Karin Boye-sällskapets hemsida.

Gunnar Wiklund #bloggswe

Den 28 Jul 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Här om dagen såg jag på Sveriges radios hemsida en rubrik ”Gunnar Wiklund – stjärnan som mer eller mindre glömdes bort”. Jag vet inte om eller hur många som glömt honom men hos oss finns han alltid i våra hjärtan.

I slutet på sextiotalet var han på parkbesök i Gräfsnäs slottspark och upp trädde där med sina många inga låtar. Vi var där hela familjen inkl minstingen som bara var ett par år gammal. Herr Wiklund hade på sig en heldress i rött där han stod på scenen och sjöng och vi alla njöt. Dagen efter åkte vi till Uxås tyglager och mor införskaffade liknande tyg som Gunnar hade på sig. Fram med symaskinen och snart hade jag och bror var sin dress och så fort vi skulle bort och vara ”fina” så var det två minigunnar som gjorde entre.

Just nu spelas Gunnar Wiklunds låtar på Spotify och väcker många fina minnen, hos mig.

Gunnar Wiklund började som bilmekaniker men uppträde med olika lokala orkestrar i och omkring Luleå. Som 17 åring debuterade han med orketern Swingers, Året efter spelade han också in sin första skiva ”Dä ä Kärlek”. 1969 slog han igenom med Per Martin Hambergs melodi ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”. skivan såldes i över 200 000 exemplar. Wiklund inspirerades mycket av artister som Jim Revees, vilkens låtar Gunnar sjöng in på Svenska, och Perry Como. Andra artister som Gunnar Wiklund sammankopplats med är Hank Williams, Ray Charles, Johnny Mercer, Frank Sinatra och Michel Legrand.

Gunnar Wiklund hade mellan åren 1962 och 1978 totalt 36 låtar på svensktoppen, bland dessa kan nämnas ”Merci Cheri”, ”Vandra Vidare”, ”En serenad till dig”, ”Vi ska gå hand i hand” och ”Kan jag hjälpa att jag älskar dig ännu”.

Han deltog i melodifestivalen fyra gånger, med sex olika melodier. Men så i slutet av 1960-talet fick Wiklund ekonomiska bekymmer. detta eftersom hans agent förskingrat pengar och inte heller skött skattebetalningarna.

I början av 1970-talet fick Gunnar Wiklund även hälsoproblem, halsont visade sig senare vara cancer och han avled 54 år gammal 1989. Han blev begravd i minneslunden på skogskyrkogården i stockholm.Skogskyrkogården i Stockholm.

På den tiden som Gunnar var aktuell, så tog man ju ofta de utländska låtarna och satte svensk text till och vick fick höra internationella favoriter på svenska. Saknar den tiden mycket!

Den mesta sängen jag förknippar med Gunnar är ”Vi skall gå hand i hand”. Men det finns många fler låtar som ger mig bra vibrationer. ”Merci cherie” som var Österrikes bidrag och även det vinnande bidraget det året i ESC och sjöns av Udo Jürgens, som gick bort inte för så länge sedan. ”Vandra vidare”, ”Nu reser jag hem”, ”Snart så kommer åter ljusa tider”, ”Kan jag hjälpa att jag äskar dig” är andra låtar jag förknippar med Gunnar Wiklund.

Nyligen har också en hemsida om Gunnar skapats och senare under sommaren kommer det att vara en Gunnar Wiklundsdag. GUNNAR WIKLUND 80, Fredag 21 augusti, Folkparkskväll i Lasse i parken, Stockholm, Hornstull kl.17.00.

Julian Olin och hans intresse för Gunnars verk kan du läsa på mitt i

Gunnar, du var en stor del av min barndom och uppväxt, och du finns fortfarande inom mig. Tack för det du gav mig!

När Universeum blev Liseberg #bloggswe

Den 26 Jul 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

Vår gemensamma tvåveckorssemester fortsatte igår med en tur till Göteborg och Universeum. Som vanligast, så tog vi pendeln från Lödöse södra ner till centralen där vi äntrade den överjordiskt spårtrafiken. Känns skönt att Göteborg inget har att dölja. Delar av linjen går via evenemangsstråket och mycket folk var det i rörelse åt alla håll. Avstigning vid Korsvägen där vi sedan korsade Mölndalsvägen och möttes av tvåhundra meter kö för att komma in och betala. En snabb titt i YR appen och det skulle inte bli så mycket regn här som hemma. Vi styrde stegen ner på Örgrytevägen för att kolla Lisebergs entré.
WoW, inga köer… Två entréer och ett kuponghäfte införskaffades och parken var vår.

Som vanligt så gick jag och bror en gemensam runda i parken för att hitta ett ställe att mötas på, om vi ofrivilligt kommer ifrån varandra. Parken är numera rökfri men det har skapats en mängd rökplatser i parken, så det gick ingen nöd på mig, och det var lätt att hitta en plats ungefär mitt i parken som vi hade som mötesplats. Denna plats fungerar också som samlingsplats om och när vi går på olika håll.

Bror vill gärna spela sina dataspel/TV-spel, vilket jag inte har intresse av. Själv vill jag gärna gå på promenader och kolla in planteringar och även studera folk. Samtidigt har jag som mål att jag skall åka alla attraktioner minst en gång. I år var det Helix som var största nyheten och visst, jag åkte den. Tänk att ha snurrat upp och ner längst upp i loopen, som ni ser på översta bilden. Många gånger var det negativa G-krafter som gällde och då hängde man i bågen som spändes över magen så man inte trillade ur. G-krafterna gör ju många gånger att man sitter tryckt mot stolen även om man har benen i vädret, men inte här. Runt omkring i stolarna skrek folk och sedan skrattade. Det kan inte jag, utan jag är heltyst. Det bästa med den är att det hela tiden rör sig när man åker, så jag känner inte av min svindel, som många gånger begränsar mig. Men naturligtvis så åkte jag nya Lisebergshjulet för att bror också skulle få sitt lystmäte mättat. Vi fick en egen gondol jag och han, och vi satt i alla fall inomhus i en riktig gondol. Men för mig som är höjdrädd var detta absolut inget nöje. Jag satt mestandel på golvet mitt i gondolen och blundade. Men var ändå tvungen att försöka fotografera omgivningarna.

Vi klarade oss inte helt från regnet, men det finns många ställen att krypa in under tak, och vi hade också regnponchos på oss. Men regnet blev aldrig så farligt, som det varnats för. Men det är en oerhörd fin park att bara strosa i, och det gjorde vi.

Vi var vid Kållerado och kollade in folk som åkte, och jag ville ta en tur men bror sade nej. Då det var för hans skull vi var där, så avstod även jag. Men vi kunde ju titta på andra som åkte. Vi hamnade bredvid en familj som gnällde att de blivit så våta under åkturen och ändå hade de blivit våta av regnet. Ibland så undrar man…

Vi tog även en promenad i Kaninlandet, som var helt nytt för oss. Här blandades en lekplats med fler olika attraktioner och jag kan tänka mig att det är ett paradis för barnen och kanske även för de vuxna, där barnen kan leka själva en stund, dock med uppsikt av de vuxna. För barnen kan det vara väl så roligt utan att det behöver kosta pengar. Här fanns Bushållplatsen, Glassiären (vad köper man där, tror ni?) Man kan åka Kaninlandsbanan, koka kaffe i kaffekoppen. Man kan åka Hissingen, eller som vi, bara promenera. Vi hann även meden tur i Evert Taubes värld. Evert Taubes Värld erbjuder en upplevelse utöver det vanliga. Du kommer att få uppleva en värld full av överraskningar, hisnande äventyr, underbar
musik, spännande människor, sköna sommarblomster, glada skratt och
kanske en och annan stillsam tår. Med andra ord, stor och tidlös underhållning
för alla åldrar – precis som Liseberg i övrigt! Det var första gången för oss, men det var väl värd ett besök för att se stadens store skald.

Så för oss blev Liseberg ett lyckobesök utan trängsel och vi slapp nästan alla köer. Perfekt!

Villa California

Kategori: Vardag