Under min årslånga kamp om mor har jag hämtat mycket styrka i några Facebooksgrupper och twitter.
För en tid sedan hittade jag ytterligare en grupp på Facebook, Äldreomsorgsbloggen och jag kände att här kunde jag kanske lära mig att se saker ur en annan synvinkel och det ut personals och deras chefers synvinkel. Idag är det politikerna som sätter de ekonomiska ramarna samtidigt som vårdtagarna kräver det som behövs i vård och omsorg.
Personalen har inte alltid den tid som behövs och cheferna får order uppifrån samtidigt som det skall motivera personalen och ge de dem det stöd som behövs. Det är inte alltid lätt att få ihop den ekvationen. Vår egen personal är helt underbar, och jag beundrar dem mycket för det arbete de gör, med andra ord, helt fantastiska.
Det som hänt mor är mycket negativt, men min kamp tycker jag har gett så mycket positivt, inte bara för oss, utan för många andra omsorgstagare i kommunen.
Vid ett tillfälle såg jag att någon hade tagit bort ett inlägg inklusive alla kommentarer till det, bland annat mina. Detta reagerade jag starkt på och frågade i gruppen vilka kriterier de har för att inlägg.
I beskrivningen skriver de att de vill ha positiva nyheter, vilket jag tycker min kamp har gett och är stolt och glad för det.
Efter förfrågan så lades det in i beskrivningen att gruppen drivs av ett privat AB. Jag har absolut inget emot privata aktörer inom vård och omsorg, och är målsättningen de behövandes bästa så har de min välsignelse att fortsätta. Mitt inlägg fick många kommentarer och efter ett tag kom även svar från gruppadministratör att när de startade gruppen så var det tanken att att den var för omsorgspersonal och övriga inom den genren.
Jag föreslog att de skulle lägga in den beskrivningen i informationen om gruppen, men det skedde inte. Diskussionen fortsatte och jag fick mycket stöd i mitt inlägg.
I brist på agerande från gruppadministratörerna så fortsatte jag att kommentera mitt eget inlägg, när nya frågor och synpunkter kom in.
Jag är van att ha öppen diskussion och har aldrig gjort gällande att min åsikt är den enda sanna, men så länge ingen kan övertyga mig i att ändra åsikt så står jag kvar i detta.
Jag började fortsätta att syna företaget bakom och det visade sig att de driver andra sidor, vilket även fram till årsskiftet finanserats med hjälp av statliga medel.
Jag tycker det är mycket viktigt att vi har lätt att hitta relevant information i de olika skeenden vi hamnar i under en livstid.
Nu under våren när och driftsbidrag upphört har uppdateringen av denna sida upphört och de hänvisar istället till en grupp på Facebook.
Jag är för att de visar sig på Facebook, och ser det ibland som ett nödvändigt ont.
Men, det de kallar grupp är en sida, där företag och organisationer kan presentera sin verksamhet.
På en sådan sida finns inga möjligheter att begränsa inlägg gjorda av andra utan allt sker öppet och kan läsas av alla som finns på sidan. Det du tror kan vara en liten grupp av hjälpbehövande, som kanske befinner sig i en kris, väljer att skriva något och helt plötsligt kan detta indexeras över hela världen.
Jag tycker det är viktigt att ha en öppen diskussion för att kunna driva vården framåt och lika viktigt är att vi lär oss av våra misstag och tar det till hjälp för att utveckla vården för framtiden.
Jag förstår nu att detta företag vars ide är att skriva nyhetsbrev, driva sidan inom vård och omsorg, för att kunna sälja annonser inom området. Då är det viktigt att ha en positiv syn för att inte skrämma bort läsare och annonsörer. Nyhetsbrevet är ett brev för att kunna få ut annonser och ge en positiv, som ibland inte är så positiv, av vården.
Jag accepterar att de har hittat sin nisch och att de vill och kan tjäna pengar på sin verkamhet. De har de all rätt till att göra, men att strypa det fria ordet, som de gjort med mig med flera, är inte rätt.
Vill de driva vården framåt, så måste det också kunna diskutera sina det som kanske är mindre angenämt.
Allt ÄR inte elände, men vi kan aldrig blunda för verkligheten och se den som den är.
Jag är nu utesluten ur den gemenskapen, jag kan inte ta del av den syn administratörerna har för åsikter och inte heller av andra ansvariga inom vård och omsorg. Jag kan heller inte ta del av socialstyrelsens information den vägen och inte heller hjälpmedelsinstitutet, som jag själv har samarbete med.
Jag är utesluten ur denna gemenskap, vilket istället har blivit ett utanförskap.
Jag vågar säga och stå för mina åsikter, detta vågar inte administratörerna för ALDREOMSORGSBLOGGEN. De väljer att spärra mig…
