Kategori: Samhälle

Så mycket kärlek

Den Av villacaliforniai SamhälleLämna en kommentar

c82a9jowaaagzv0

Några personer kommer aldrig mer hem efter det som hände i Stockholm i går eftermiddag. Fruktansvärd tanke vad någon/några vettvillingställt till med. Mia tankar finns naturligtvis bland de drabbade i sin sorg just nu…

Men det jag slås av är all den kärlek som vi visar just nu i denna svåra stund. Folk tog till apostlahästarna för att komma utanför tullarna för att försöka ta ta sig hem, andra köpte hem pizza ifall det kommer någon, andra öppnade upp sina hem och gav okända medmännsikor värme och en stunds avkoppling i svår stund. En del informerade om att de har sängplatser ifall någon inte kommer hem…

Tänk vilket underbart land och vi lever i med sådan befolkning.

Jag ser i så många flöden den kärlek som delas och en enda person har frågat sig vart vårt fina land har tagit vägen.

Som tidningsbud som även delar ut post, så ser jag hur mycket folk engagerar sig i olika hjälporganisationer och skänker pengar, både till projekt inom landet och utomlands. Jag har några gånger tänkt skriva om den omtanken jag ser i postflödet, och känner så mycket kärlek och värme. Den medmänskligheten är otrolig och jag känner mig stolt över vårt Sverige. snip_20170408102441

En vän skrev i sin statusuppdatering så här:

Tankarna går till 08-området!
Nu har även Sverige fått känna av detta hemska!
Litanians ord är aktuellare än någonsin: ”För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden.”
Bevara oss, milde Herre Gud!

Jag, en stolt svensk

Den Av villacaliforniai SamhälleLämna en kommentar

flaggstang_original_photo
I dag känner jag mig mycket stolt över att vara svensk. Det mesta tyder på att det var ett terrordåd som drabbade Stockholm i eftermiddags.

Jag såg de första rapporterna om vad som hände där, med då var det fortfarande väldigt osäkert. Men snabbt kom Sveriges radio igång med extrasändningar, SVT Nyheter var igång efter 10 minuter. Polis och myndigheter var snabbt igång och och försökte få överblick över situationen. Trots allt förvirring så kom det i alla fall lite information om vad som hänt, även om den var knapphändigt. Snabbt kom Facebooks safetycheck igång och det plingade till att vän efter vän var i säkerhet. Kändes otroligt skönt.

Men det jag mest är stolt över att över är att det gick så fort att få ut information och att myndigheterna snabbt igång med att säkra området. Misstänker/tror att myndigheterna har tränat inför detta scenariot.

Just nu känner jag en frustration över det som hänt och skulle vilja åka dit och hjälpa till. Troligen skulle jag vara mest i vägen, men om jag får förfrågan tvekar jag inte att åka.

Minns för några år sedan när jag gick på en gata i Trollhättan. Tvärs över vägen smäller det till i en lägenhet på andra våningen. Fönster och fönster ramar flyger ut över gatan och framför mig på trottoaren. Av tryckvågen flyger jag in i husväggen samtidigt som rutorna sprängs omkring mig och det flyger glassplitter. Ut från butiken under kommer en dam springandes och är livrädd och skriker hela trappan är som ett vattenfall och slänger sig om halsen på mig. Hon skakar gråter och vet inte vad hon vill, det enda hon vet är att hon inte släpper taget omkring mig. Kom snart rykten om att en hembränningsmaskin hade exploderat. Snabbt var polisen på plats och snart fick vi besked att det var en varmvattenberedare som exploderat. Inte en terrorattack men skrämmande ändå.

Nu gäller det att vi behåller lugnet, för är det en terrorattack så vill de skrämmas och splittra oss,och det får vi inte låta ske. Satt tidigare och kollade tågtider till Stockholm för att ev åka nästa vecka för att promenera på Djurgården. Nu ser det ut som om jag får jobba, men då skjuter jag på resan en vecka.

Gillar hashtaggen #OpenStockholm. där privatpersoner erbjuder hjälp stöd och värme till varandra… Detta gör mig stolt…

Jag tror på Sverige och vårt fina land. Detta kommer inte att påverka mig, även om detta kommer att förändra landet.

Så tack till alla myndigheter, radio, TV press som håller sig sansade och försöker hålla en professionell ton, även om man på vissa hör en liten darr på rösten.

P4 Väst (@P4Vast) ni är bäst

Den Av villacaliforniai Samhälle, Teknik3 kommentarer

20170405_172740

Nyhetsnörd som jag är och att radion under nästan alla år varit en mycket viktigt nyhetskälla för mig, så blev jag med i Publiknätverken i både P4 Väst och SVT Nyheter Väst. I går hade vi träff i radions nygjorda lokaler och med ny teknik som de är först med i världen, så var det stort att vara där. Lokalerna var mycket fräscha och det kändes nästa som att få gå på röda mattan på premiärfilmer på biografer.

Jag lärde ju känna lite folk på radion i samband med att vi avslöjade vården och de brister som förekom på vårdcentralen, och det är alltid kul att träffa dem. Men den världsunika nya tekniken som de kär radion med var mycket intressant…


Allt körs ju numera med pekskärmar och ljudet talet mixas direkt i studion medan resten mixas i deras servrar i Göteborg och sedan skickas tillbaka innan det skickas ut i etern. I studion används pekskärmar och mycket arbete har gjort för att göra arbetet så lätt som möjligt. I dag är ju de flesta produktioner självkörande och du kan ju alltid förbereda med att lägga fingrarna rätt regler, och det går ju alltid att känna med fingrarna så man har fingret på rätt regel. Men har du pekskärm, så kan du aldrig känna reglarna utan att behöva titta på skärmen. Så de fick hitta på nya lösningar för göra reglarna enklare och mer automatiska.

Detta var mycket intressant, tyckte jag. Har ju sprungit i andra studios med gamla tekniken, men att se det här var bara WoW!

Kanalchefen berättade att när de till exempel bevakar en bandymatch så sitter de på läktaren och skriver in på sin hemsida vad som sker i matchen. I sporten på helgerna så har de ju fönster där de kan gå in och direkt prata i radion med rapporter.
Då är det bara att starta programmet i läsplattan och har hela tekniken där och kan då sköta hela tekniken från samma plats.

Verkligen tufft, måste jag säga…

20170405_163459
Kanalchefen Peter Sundblad

 

20170405_163504
Nätverkaren Jörgen Winkler

 

20170405_163452
Reporter Joel Hansson
20170405_154032
Framåt fredags sångfågel Jimmie Schewenius
20170405_170002
Reporter Victor Jensen och Julia Forsberg, digital redaktör

 

20170405_153526
Nyhetsdesken

Själv fick jag en stund att gå runt och prata med reportrar och andra som jobbar i huset, både om teknik och radio. Vi hade sedan samtal om hur radion skulle utvecklas för framtiden, hur vi lyssnare ville att vårt område skulle bevakas, och vad vi tycker är intressant. Vi var ju överens om att det finns ett politikerförakt i området men också en hel del hat i samhället som yttrar sig på olika sätt. Vi ansåg därför att radion är ett viktigt medium för att föra ut information om hur samhället och demokratin fungerar…
Det finns ju en hel del brister i kunskap hos vissa individer.

20170405_164712

Att jag var en linslus, hade jag ingen aning om…
Men nu finns det bildbevis. När radio publicerade bilderna på sin sida, så syntes jag på 4 av 5 bilder. Men ingen kan ta miste på att jag är mycket intresserad av vad som händer där.
Nedanstående bilder har jag fått låna av radion och är copyright:
foto: P4 Väst/Sveriges Radio

Tack P4 Väst för lån av era bilder. (foto: P4 Väst/Sveriges Radio)

Vår helgalna värld

Den Av villacaliforniai Samhälle1 kommentar

Gång på gång möts man av nya händelser idag, händelser som hände under andra världskriget. Varken jag eller bror hade överlevt i Hitlers Tyskland, Jag med min panikångest och bror med sin sin utvecklingsstörning. Vi hade säkert blivit mördade på ett humant sätt, som de kallat barmhärtighetsmord.

Även idag gör vi samma sak, inte minst i Sverige där stora grupper får lida för vad någon liten skara gör…

En kompis statusuppdatering på Facebook gjorde mig uppmärksammad på detta:
Homosexuella begravs levande i Tjetjenien
Här är de inte ens så omtänksamma så de offrar en gevärskula på personen, eller kanske en gaskammare…. Nej, de begrav levande direkt….

Hur grymma kan vi människor bli?
Skänk gärna en slant till Regnbågsfonden och deras arbete…
Vi får inte låta vansinnet fortsätta…

Tryggare kan ingen vara…

Den Av villacaliforniai SamhälleLämna en kommentar

20170331_211619

Äntligen fick jag chansen att trygghetsvandra i staden, men skall nog vara stolt trots allt… Detta var tredje gången jag gjorde detta och en gång per månad börja jag väl trots allt vara nöjd med. Lönehelger infaller nu ett tag i samband med mina arbetsveckor, så det missar jag…

Nu har jag ju inte legat på latsidan med tryggheten utan även föreläst om detta, så jag behöver inte skämmas.

Jag var redan uppe strax efter 18 med bussen och promenerade runt i våra södra stadsdelar inklusive kända Kronogården. Allt var lugnt och stilla, inte mycket folk i rörelse för att vara fredagskväll. Promenerade i parker mot staden, då ja vet att vissa parker känner kvinnorna sig osäkra. Nu var jag ju ensam där och då får jag inte agera som trygghetsvandrare och kunde därför inte ha min väst på mig, men oavsett, så kan jag agera som medmänniska. Sedan tror jag min lille Nussä också ger ett lugnande intryck.

Vid 20-tiden träffades vi ett gäng trygghetsvandrare på torget och sedan delade vi upp oss i två grupper och promenerade sakta genom centrum. Runt i centrum mötte vi en del sportande ungdomar som var på besök i staden. Där måste jag ge en eloge till ledarna som följde ed ungdomarna ut. Var nog en trygghet för alla. Vakterna på krogarna hade det också lugnt. Visst var det fullt med folk, men det var i stort sett bara matgäster.

I och ed att det var så lugnt så åkte jag hem med bussen strax före 22.
Min lille vovve hoppade upp i knät och somnade med en gång på bussen. Han var nog tröttare än vad jag var efter att ha gått med nosen i backen hela kvällen. Måna nya spännande dofter, så det var nog hela arschenalen av kvällstidningarna han fick läst på kvällen.

Vi är många olika människor som ingår i gruppen, en vi har ett gemensamt och det är att vi värnar allas trygghet och säkerhet, så långt det är möjligt.

En bok: På liv och död…

Den Av villacaliforniai Krig1 kommentar

wp-1490180590949.jpg
På liv och död i andra världskrigets skugga är en bok av författarinnan Kim M Kimselius.
Jag har ju känt Kimselius länge på Twitter och innan bokmässan i höstas fick jag reda på att hon skrivit böcker om andra världskriget. Så jag åkte ner till bokmässan och träffade författarinnan själv och naturligtvis köpte jag de två böcker i ämnet.
Tyvärr har jag så otroligt svårt med koncentrationen så jag har mycket svårt att läsa böcker på det sätt som är avsett och den fanns inte på Storytel så den blev liggandes.

Men så fick jag reda på att det finns en annan tjänst som gjorde det möjligt att lyssna på boken. Så för mig blev det att ladda ner den på telefonen, på med hörlurarna och sedan lyssna på den. Perfekt! Som så många gånger när jag hittar bra böcker att lyssna på, så vill jag ut och promenera för att lyssna på fortsättningen. Så även denna gång.

Boken handlar om Theo och Ramona som kan resa i tiden och denna gång hamnade i krigets Tyskland. Jag som har mycket vittnesbörd om kriget och läst (lyssnat) mycket om det, kände igen mig i oroligt mycket, i den. Trots mycket elände, så kändes dock boken mycket intressant och gav hopp, även om det var mer fiction än jag hade förväntat mig. Tror den är avsedd för en lite yngre publik. Boken hoppar snart in i en spännande berättelse om Theo och Ramona och det var mycket som fångade mig redan från början. Jag fick aldrig den känslan att jag var med i händelsernas centrum, men jag kunde följa händelserna lite på tryggt avstånd. Det kändes som ett skönt avkopplande avbrott i min relation till kriget.

Även faktadelen i slutet av boken var imponerande och mycket genomarbetad så det gav mig otroligt stor behållning och även en del fakta som jag inte visste. Så en stor eloge till Kimselius. Så vill du lära dig mer om kriget och dess fasor men kanske inte vill läsa just ögonvittnesberättelser och liknande, så är det en underbar bok för att information om vad som verkligen hände under andra världskriget.

Så boken rekommenderas varmt…

Tillfället gör tjuven

Den Av villacaliforniai Samhälle, VardagLämna en kommentar

snip_20170319170355
För några dagar sedan kom ovanstående varning upp i en av ortsgrupperna jag är med i på Facebook. En snällt hållen varning, men det jag reagerar mot är varför har man stöldbegärlig egendom liggandes utanför huset? Vi vet att det är oroliga tider med skjutningar och mycket narkotika i omlopp. Detta har många vittnat om, och att man hittar saker som är lätt att omsätta till pengar för att finansera droger, är inget nytt, och ändå finns det de som tas på sängen av att de blir av med egendom…

kofotKofot Fyrbodal hade följande info i en tweet ute på Twitter.

Kofot Fyrbodal är en samverkansgrupp för att minimera och hindra brott mot båtägare. Ibland undrar jag om vi alla har blivit lite faktaresistenta i hur vi beter oss…
Tänker vi att detta är något som händer andra, men inte mig? När vi går hemifrån eller gåg och lägger oss, låser väl de flesta sina dörrar, men varför? Tänker vi på varför vi låser om oss, eller gör vi det bara av gammal vana? Varför låser vi, varför har vi koder på våra robotgräsklippare, varför tömmer vi bilen innan vi parkerar den och sedan även låser den. 20170205_112716

För inte så länge sedan såg jag denna bil på pendelparkeringen och när jag tittade närmare så var rutan krossad och handskfacket öppet och innehållet utrivet.
Jag ringde polisen, polisen ringade ägaren, ägaren tog hand om bilen och ringde nig och tackade. Nu hade ägaren själv tömt bilen och tjuven tog en nit, men det blev ändå bekymmer då det regnade och regnade in genom den obefintliga rutan och på det som var utrivet. Tänk vad lätt det är att öppna handskfacket när man parkerar.

Varför försöker vi inte själva motverka dessa vardagsbrott innan de sker, genom att låsa in egendomen, se till att det är låst, och att bilda grannsamverkansgrupper. Vi hjälps åt att förhindra brott och skyltarna kan kanske skrämma, men polisen kommer ju också ner och kontrollerar området som skall samverka och ger tips om åtgärder för att förhindra brott. Och det är gratis! Jag vet själv hur det är när man har haft inbrott och alla känslor som finns i kroppen. Vi hade tur och skrämde dem omedvetet innan de kom in, men de hade redan hunnit förstöra ett fönster i skydd från vägen. Men känslan att någon varit på väg in gjorde att det kändes som man låg i en myrstack på kvällen i sängen.

Att tänka efter före, är många gånger ett bra råd. Starta grannsamverkan tillsammans med polisen och ni hålls uppdaterade om vad som när ni har en dialog direkt med myndigheter.

Varför blev jag inte en värsting?

Den Av villacaliforniai Panikångest, Samhälle, TeknikLämna en kommentar

polisattack

Ibland har jag undrat varför jag trots allt klarade mig så bra i samband med att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Nu höll jag mig ju oftast hemma och dämpade ångest mm med tabletter och alkohol.

Tänk vad lätt det hade varit att jag hamnat bland gubbarna som drack direkt från papperspåsen. Papperspåsen som gick laget runt och alla tog sina klunkar för att lugna nerverna efter natten. Ja den gruppen var nog den enda som hade accepterat mig, om jag sökt nya vänner då.

I samma veva i börja på 90-talet slog ju en ekonomisk kris till och ännu mer folk hamnade utanför och i kris. Knarket flödade då precis som nu, och vad hade hänt då?

Göteborg blev ju huvudort för den ljusskygga handeln och satte i stora resurser för att motverka det och de lyckades, de lyckades med att förflytta den handeln hit upp till Trollhättan. Och den var inte så ljusskygg längre, utan hade man ögonen så såg man var som skedde ett stenkast från pappersflaskan där de delade på annat.

Tänk vad lätt det hade kunna bli att jag börjat göra inbrott, råna folk på värdesaker för att få pengar till knark. Tänk vad lätt de hade varit att hamna fel, när jag kände att ingen ville hjälpa mig att ta mig ur skiten.

Hade jag bara tur, eller var det skicklighet eller var jag så slut så jag inte orkade söka kontakt med andra. Var går gränsen och vad gjorde att jag hamnade på rätt sida och tog mig tillbaka till ett liv, en liv jag trivs med idag. Under de fem år jag kämpade, så hade saker kunnat gå helt åt helvete, och det var nära.

Jag misslyckades också med mina självmordsförsök, annars hade ni inte kunna läsa detta. Det hat jag kände mot min mobbare gjorde att jag fantiserade om att ta en pistol med mig och gå till mobbaren, rikta pistolen upp i gommen på mig själv och trycka av så blod och hjärnsubstans flödade. Vad var det som gjorde att jag ville rikta dem mot mig själv och inte mot mobbaren? Jag njöt av tanken, jag njöt av tanken att inom mig se det förstörda kontoret, jag njöt av tanken att en saneringsfirma skulle få komma och städa efter mitt tilltag. Tankarna att skada mig själv var så underbara. Varför ville jag på detta sätt visa att jag mådde dåligt.  Nej, jag ville inte skada någon annan, jag ville bara visa hur dåligt jag mådde av den behandling jag utsattes för…

Kanske trots allt skall vara tacksam för att det blev som det blev, och inte värre…

Mobbing

Den Av villacaliforniai Samhälle4 kommentarer

mobbad

Här om dagen kom en nyhet på SVT:s nyhetssida med följande rubrik:
Vuxna som mobbas blir utan stöd: ”Ett hål i lagstiftningen”

Själv blev jag kall i hela kroppen och fick tankar tillbaka till min egen tid när jag mobbades…

Jag skrev ett långt inlägg på Facebook om min egen erfarenhet.
Vi måste alla arbeta för att få bort mobbing oavsett anledning.

Låt inte detta ske igen!

Jag vet vilket helvete mobbing kan föra med sig.
Jag förlorade fem år av mitt liv, ett liv jag försökte dämpa med alkohol och upprepade självmordsförsök.

Jag vet hur det är att inte våga lita på något, vet hur det är att inte våga anförtro sig år någon, för att någon tycker jag är vek.

Jag vet hur det är att lämna den man älskar, just för att man älskar…
Jag försökte inte dra andra med mig i fallet, jag kved, och skrek, jag var så fruktansvärt rädd, så rädd för andras dömanden och för mig själv.

Sjukvården var ett stort skämt, akuten skrev remisser till öppenvården, öppenvården sade jag skall åka till akuten.

Öppenvården ville jag skulle jobba heltid, därtill skall jag äta mediciner, mediciner som gjorde att jag gick upp 30 kg. Då skulle jag gå tre halvdagar i veckan på sjukgymnastik plus två eftermiddagar på en bantningskurs. Jag skulle ut och vara bland folk så sjukskrivning var det inte tal om, jag skulle pussla. Min inkomst var mitt jobb, att ta ledigt för sjukgymnastik och bantningskursen funkade inte

Jag knaprade sömntabletter i tiotal och sköljde ner med whiskey. Allt för att hitta lugnet. Öppenpsyket glömde av mig och när mina mediciner var slut kontaktade jag min vårdcentral och de skrev ut mina mediciner och jag fick en vettig läkare som stödde mig och gav mig kraft.

PÅ 10-årsdagen av att jag sista gången var på öppenpsyket skrev jag ett brev till dem och påpekade att nu har det gått 10 sedan ni jag fick besked om att ni skulle kalla mig när ni hade fått ny läkare. Ni lovade mig då att det skulle ta en månad max. Då blev det fart på sjukvården igen och blev kallad. Jag struntade i kallelsen, men de fick anmäla sin försumlighet till Socialstyrelsen.

I dag är jag glad att jag kommit så långt i mitt arbete tillbaka till livet, jag är trots allt glad att jag gått igenom helvetet, för det har gett mig så mycket erfarenhet. Men jag vill inte ha tillbaka det HELVETET en gång till och jag vill inte att någon annan drabbas av samma HELVETE.

Ser du någon som mår dåligt, var inte rädd, du kan vara skillnaden mellan liv och död.

Kram och tack till alla fina vänner, ni förgyller verkligen mitt liv.