Mobbing

mobbad

Här om dagen kom en nyhet på SVT:s nyhetssida med följande rubrik:
Vuxna som mobbas blir utan stöd: ”Ett hål i lagstiftningen”

Själv blev jag kall i hela kroppen och fick tankar tillbaka till min egen tid när jag mobbades…

Jag skrev ett långt inlägg på Facebook om min egen erfarenhet.
Vi måste alla arbeta för att få bort mobbing oavsett anledning.

Låt inte detta ske igen!

Jag vet vilket helvete mobbing kan föra med sig.
Jag förlorade fem år av mitt liv, ett liv jag försökte dämpa med alkohol och upprepade självmordsförsök.

Jag vet hur det är att inte våga lita på något, vet hur det är att inte våga anförtro sig år någon, för att någon tycker jag är vek.

Jag vet hur det är att lämna den man älskar, just för att man älskar…
Jag försökte inte dra andra med mig i fallet, jag kved, och skrek, jag var så fruktansvärt rädd, så rädd för andras dömanden och för mig själv.

Sjukvården var ett stort skämt, akuten skrev remisser till öppenvården, öppenvården sade jag skall åka till akuten.

Öppenvården ville jag skulle jobba heltid, därtill skall jag äta mediciner, mediciner som gjorde att jag gick upp 30 kg. Då skulle jag gå tre halvdagar i veckan på sjukgymnastik plus två eftermiddagar på en bantningskurs. Jag skulle ut och vara bland folk så sjukskrivning var det inte tal om, jag skulle pussla. Min inkomst var mitt jobb, att ta ledigt för sjukgymnastik och bantningskursen funkade inte

Jag knaprade sömntabletter i tiotal och sköljde ner med whiskey. Allt för att hitta lugnet. Öppenpsyket glömde av mig och när mina mediciner var slut kontaktade jag min vårdcentral och de skrev ut mina mediciner och jag fick en vettig läkare som stödde mig och gav mig kraft.

PÅ 10-årsdagen av att jag sista gången var på öppenpsyket skrev jag ett brev till dem och påpekade att nu har det gått 10 sedan ni jag fick besked om att ni skulle kalla mig när ni hade fått ny läkare. Ni lovade mig då att det skulle ta en månad max. Då blev det fart på sjukvården igen och blev kallad. Jag struntade i kallelsen, men de fick anmäla sin försumlighet till Socialstyrelsen.

I dag är jag glad att jag kommit så långt i mitt arbete tillbaka till livet, jag är trots allt glad att jag gått igenom helvetet, för det har gett mig så mycket erfarenhet. Men jag vill inte ha tillbaka det HELVETET en gång till och jag vill inte att någon annan drabbas av samma HELVETE.

Ser du någon som mår dåligt, var inte rädd, du kan vara skillnaden mellan liv och död.

Kram och tack till alla fina vänner, ni förgyller verkligen mitt liv.

4 thoughts on “Mobbing

  1. Fruktansvärt att det inte blivit bättre där ute. Fy vad jag mår dåligt av att läsa om mobbing. Själv har jag inte blivit det, men sett när jag var barn … och på arbetsplatser. Ofta har jag sagt ifrån och försökt även prata med den drabbade. Usch och fy!
    Så skönt att du klarat dig igenon allt. 😍

    Liked by 1 person

    • Jag är ju inte samma person som innan, på gott och ont.

      För att bevisa att jag klarade av sjukdomen var jag ju på väg att att arbeta ihjäl mig, tills kommunen och arbetsförmedlingen satte stopp. Det är därför jag är 75% sjukpensionär. 😦

      Gilla

      • Ja, det kan nog lätt bli så kan jag tänka mig. Men 25% arbete är bättre än inget, väl? Själv vill jag bli hemmafru 😉

        Liked by 1 person

      • FK ville ge mig 100%, men jag fick i alla fall testa att jobba 25% och skulle jag inte orka, så får jag sjukskriva mig.

        Ibland känner jag mig så stark att jag vill jobba 100%% och ibland bara ge upp allt. Därför känns det bättre att jobba ideellt på mina egna villkor, och det trivs jag med. 🙂

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s