Kategori: Arbetsliv

När olyckan sker #blogg100

Den Av villacaliforniai busschaufför, Vardag4 kommentarer

cykelhjälm

Året är 1989 årstiden är höst, men en fin sådan kväll och det hade börja skymma lätt. Denna kväll jobbar jag eftermiddag och jag rattar min buss mellan ändhållplatserna på ”pensionärslinjen” i stan. Namnet pensionärslinjen har den fått från att den går mellan de äldsta stadsdelarna där det mest är villabebyggelse och lite äldre befolkning. Linjen är också oftast lugn att köra, då det fanns gott om tid. Ofta var de lite lugnare linjerna hopkopplade med de mer jobbiga linjerna så vi inte skulle behöva arbeta med stress hela dagen. Klockan är nu 20:15 och jag skall ratta bussen ner till Skoftebyn. I bussen sitter ett fåtal passagerare lite halvtrötta och på väg hem för att göra kvällen.Linjen är i de mesta raka linjer, så det är inte så mycket svängande utan kör i maka lunk framåt på Syltevägen. Jag passerar skinnbutiken och stannar nästan till vid skylten lämna företräde för korsande fordon. Jag trampar lätt på gasen, på den sista smala delen av vägen, som lutar lite lätt neråt, en korsning som skall passeras och i nästa skall jag svänga vänster.

Håller en lätt hastighet på mellan 30-35 km, korsningen jag skall passera är skymd men jag bedömer min hastighet bra när något snabbt dyker upp från höger. En cyklist som fått hög hastighet i nerförsbacken mot min korsning och jag slänger mig på bromsen. Får ner hastigheten lite innan jag ser hur jag träffar cyklisten med mitten på fronten. Jag ser huvudet på cyklisen när hon flyger av cykeln, ner i backen och kanar över asfalten med huvudet före rakt in i en stenmur. Där blir det stopp. Jag slänger mig på radion i bussen och larmar polis och ambulans medan jag stänger av bussen och sätter på varningsblinkers. Jag ser hur de fåtal passagerare som var i bussen går av och lämnar bussen, men vart de sedan tog vägen vet jag inte.

Jag ut till flickan för att se vad ja kan göra i första hjälpen, hon lever men är mycket omtöcknad, har mycket ont i huvudet och ser inget. Någon har sett olyckan och känner igen flickan som larmat föräldrarna som bor i närheten och de kommer springandes. Inga hårda ord mellan oss, det var en olyckshändelse och det kändes skönt fast vi alla var i en chockfas. Ambulansen är snart på plats och strax därefter även polisen. Flickan tas om hand om på ett föredömligt sätt, och avförs direkt till sjukhus och mamman följer med i ambulansen medan pappan skall komma efter med bil.

Nu var det min tur att tas om hand och det av polisen. Vi gick in i bussen och jag satte mig på förarplatsen och vi pratade. NU skulle det första förhöret hållas med mig. Jag är glad att jag i krissituationer kan hålla mig lugn även om jag var ordentligt chockad.

Jag hade kört på en cyklist som kom från höger och som jag enligt alla trafikens regler skulle lämnat företräde för men inte gjort. Jag kommer väl ihåg om jag inte skall blåsa i ”ballongen”, behövs inte, sådant ser vi med en gång, svarade de, men vill du, så visst fixar vi det. Den ene polisen går till sin bil för att hämta den medan jag småpratar med den andre och berättar min version om hur olyckan gick till. Berättar min uppskattade hastighet och hur jag uppfattade olyckan. Jag fick blåsa och jag var helt grön, så där fanns inga misstänksamheter. Men jag var ju glad jag hade ju ett bevis för min egen skull.

Frågade om de inte ville ha färdskrivarbladet, vilket de tacksamt tog emot. Jag var glad att jag hade egen nyckel så jag kunde ta fram det. Ytterligare ett bevis för mig att jag skött mig. Vi pratade vidare om hur jag uppfattade allt och jag berättade att här är det en stor uppmurad cementmur för att får en någorlunda platt trädgård och ovanpå växer en häck. Finns ingen möjlighet att se något från det hållet, men framhåller att jag tagit den hänsyn som kan ställa på mig. Jag ber poliserna sätta sig ner och jag kör ett varv runt kvarteret för att visa hur jag ser korsningen från mitt håll. Polisen berättar att flickan aldrig har sett bussen när hon kom och jag kontrade med om inte cyklisten har sett en stor buss komma, hur skulle jag kunna se en liten cyklist…

Vi skiljs åt polisen och jag och jag tar min buss tillbaka till depån. Om företaget satte in en annan buss för resterande turer hur det gjorde har jag ingen aning om. Jag blev beviljad ledighet dagen efter med fullt betalt, men behövde jag mer ledig tid, så skulle jag sjukskriva mig, vilket jag inte gjorde.

NU började en fasansfull tid, vad kommer att hända, mitt brott skall gå till åklagare, som skall ta beslut om ev rättegång, och jag skall stå inför skranket. Usch, hemska tanke.

Tiden gick och inget hände och det var en jobbig tid. Efter nio månader kom ett brev i postlådan att jag skulle infinna mig på polisstationen för förhör. Begär ledigt med betalning och kommer upp till utredaren på polisstationen.

Jag skulle än en gång berätta om händelsen och hur skall jag kunna göra det efter så lång tid??? Jag svarade att detta är värre än en graviditet, tidigare visste man inte om det skulle bli pojk eller flicka och nu ser det ut att bli missfall, svarade jag.
Han bad mig berätta saker, som han läste i protokollet från olyckskvällen, och gång på gång svarade jag, du har uppgifterna i protokollet, och jag hänvisar till dem. Jag sade att jag kan omöjligt komma ihåg detaljer som är till min fördel eller nackdel, så vad jag än säger idag, så ligger det bara mig till last.

Nu påbörjades en ny graviditetstid på nio månader, en tid som man inte visste skulle bli pojk eller flicka, men då kom ett brev från tingsrätten. Usch, vad hemskt det var att hålla detta brev i handen, häri fanns något, som jag ännu inte visste.

Jag gick in och satte mig vid köksbordet, tog ett djupt andetag öppnade brevet och läser alla fakta i ärendet, medan jag håller andan. Längst ner läser jag åklagarens bedömning ”Vårdslöshet i trafik ej styrkt”. Jag var frikänd!!!!!

Nu blev det kramkalas.

Cyklisten hade efter en knapp månad på sjukhus fått skallbenet läkt, synen var helt återställd och det enda men hon hade fått efter olyckan, var att hon alltid skulle bära cykelhjälm i fortsättningen. Deras försäkringar hade tagit alla extrakostnader för det som hänt, och jag var inte skyldig till olyckan, så det var en härlig dag när jag kunde träffa flickan och hennes föräldrar och även vi kunde ha ett kramkalas.
De kramarna var nog de godast jag både kunde ge och ta.

Plötsligt händer det, att vara tidningsbud

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

trogenDet är nu drygt 10 år som jag jobbar som tidningsbud. Ungefär när tidningsprenumeranterna gå och lägger sig så startar tryckpressarna på vårt tryckeri ute i Landvetter, där de flesta av Stampens tidningar numera trycks. Vi inväntar de stora rikstidningarna såsom Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Samtidigt buntas specialtidningar upp och även veckotidningarna buntas så att varje distrikt får rätt antal. Även posten sorteras efter distrikt och gång/körordning.

00:30 går jag upp och skall vara på jobbet 02:15. Jag sorterar posten, brev och paket, om de behöver sorteras. Sedan kontrollerar jag mina tidningsbuntar, ser till att jag har fått rätt antal tidningar utav olika titlar. Vid skadade brev eller tidningar, eller om något har gått fel i leveransen av något tidning så måste detta meddelas förman, så han får beställa nytt och att kunden får rätt besked när den sedan ringar och klagar. Ibland har någon veckotidning skador så man inte vill dela ut de, då kunderna förväntar sig felfria exemplar. Dessa exemplar kan ev delas ut till någon man känner och man lägger en extralapp med i lådan att man beställd ett felfritt exemplar som kommer dagen efter. När sedan kunderna vaknar så skall de ha sina tidningar i lådan eller brevinkastet. Så medan de sov hann mycket hända, utan deras vetskap. Att det finns olika sorters tidningsbud behöver jag inte krypa under stol med och så är det med prenumeranter. En del kunder blir så förbannade på om något strular i leveransen så de sätter upp stora banderoller vid brevlådan, allt för att förudmjuka oss bud, med ord som jag inte vill skriva här.  Trots att det kanske inte är vi bud som felat. Andra har mer förståelse att det kan bli fel. En del kunder tror att vi leverera tidningar med helikopter. Då behöver man inte skotta mer än från sin dörr till brevlådan. Att budet skall nå lådan från bilen, alternativt kliva ur och kliva över ev snödrivor, så långt tänker man inte.

En del prenumeranter på landet mailar och SMS:ar när det är busväder,och ber en att meddela när man kommer så kommer de ut med en termos kaffe. Underbara människor.

Speciellt vid jul är det många prenumeranter som händer något i brevlådan som en liten uppmuntran och tack för det för det gånga året. Det känns så otroligt fint att de har förståelse att det finns en människa bakom jobbet att leverera tidningen.

Härom dagen satt ovanstående lapp i en postlåda och det gjorde mig så otroligt glad så jag jublade. Denna kund brukar heller inte glömma mig vid jul. Tycker det är tråkigt att de slutar med papperstidningen även om jag förstår anledningen. Samtidigt är jag glad att vi har både brev och paket att dela ut,så jag får fortsätta att serva dem på natten när jag ändå åker förbi…

Tack kära prenumerant för den finna gesten…
Ni värmde mitt innersta för lång tid framöver.

Isgata

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

wp-1453727807790.jpg

Vi hade ju väderomslag i helgen och temperaturen steg till flera plusgrader. Många av de vägar jag trafikerar på natten har varit dåligt snöröjda och bilar har packat snön så den blivit kompakt. Nu smälter det och istället för packas snö har delar av mina vägar blivit isgator. Vissa av mina vägar har fått sand eller grus på sig andra inte…

När man inte kommer tillräcklig nära lådorna så är man glad att man kan veva ner rutan och kroka armen i fönsterkarmen på bilen för att kunna ta ett steg till lådan.

Ett av mina kiss/rökställen utefter rundan var så halkig så det var ingen ide att försöka ställa sig upp där för att göra behoven. Så i morse fick jag välja en annan plats för deet som behövdes.

Balettdanskommentarer

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

ballet-415382_1920

Det blev en del kommentarer angående tidningsutdelning vid halka. Det sträcka jag kör varje jobbnatt är ca 10 mil på allt från motorvägar till små enskilda/privata vägar.

När det gäller tillfälliga problem är vi alltid våra egna skyddsombud men gäller det problem så är det företaget vi vänder oss till. När vi tar oss fram nattetid så gör vi hela tiden bedömningar om vi skall leverera på en sträcka eller inte. Vi har alla olika knep för att testa vägförhållanden och hela tiden är vi beredda att ompröva våra beslut.

Det viktigaste är att vi meddelar företaget om vilka adresser som blivit utan tidning så prenumeranter får besked om varför de blivit utan tidning, men också att företaget blir varse om att här har det varit problem.

Personligen gör jag gärna bromsprov när jag kör in på en ny väg och då tar beslut om jag skall köra där. Men förhållanden kan ju ändras och det snabbt. Ibland har man kommit på efter någon km att här är det inte lämpligt att köra, men vad göra?
Skall jag backa en kilometer eller fortsätta de tre som återstår. Oftast är den frågan lätt att svara på, då det är lättare att köra framåt än bakåt. Jag lär mig dock att här var det problem och är inget ändrat i början på vägen sedan gårdagen, så förutsätter jag att det är lika illa nästa dag. Jag vet ju också oftast att vägen är bra halkbekämpat i hjulspåren men när jag lägger mig till höger för att nå postlådor så hamnar jag utanför och det kan vara mycket halt. Åker jag nu på en väg som jag troligen inte kommer att köra nästa dag om inget hänt, så försöker jag ju trots det leverera tidningarna under sträckan även om jag vet att de inte får någon tidning i morgon.

Efter den körning jag skrev om nu senast har jag också bett företaget kontrollera däcken extra noga på min bil. Kanske börjar bli gamla och torra eller att de lagrats fel. Vi får se var som händer.

 

Balett på nattvägar

Den Av villacaliforniai Teknik, Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

ballet-415382_1920

Denna jobbarvecka har inte varit rolig 😦
Börjar med ymnigt snöfall så det blir framkomlighetproblem pga detta. Sedan ett par dagars tö och snön omvandlas till slask, vägar som plogas på ytan men vattnet samlas i hjulspåren och nu svinkallt så allt fryser.

För vad dag som gått har det blivit halkigare och halkigare och gas och broms i tidningsbilen har fått hanteras med yttersta försiktighet.

I går hade ett par vägar blivit sandade då salt inte biter i denna köld. Vad händer, jo några tänker sommarväglag och blåser på och blåser bort sanden där den skall ligga. Jovisst håller jag tungan rätt i munnen så kan jag ligga långt åt sidan på grusvägen, nära diket så några hjul åtminstone kommer på sand, så går det kanske att köra… Men om sanden har missat någonstans vart tar jag vägen då? Med största sannolikhet så ligger jag där vackert på sidan i diket. Har absolut inte någon lust att tillbringa någon timma där i denna kölden. Visst, kan säkert läsa någon av de tidningar som ligger i bilen, men känns ändå inte så där kul. Låg hastighet, 20-30 ibland smygfart. Ibland provbromsar man för att känna på halkan, skall jag fortsätta eller låta bli… Vänder jag, om det går att vända då blir 5 hushåll utan tidning… Man tänker, hur smakar kaffet då…

Man fortsätter, man sänker hastigheten mera, tar tidning öppnar fönstret bromsar försiktigt för att stanna vid lådan då släpper allt grepp på bilen och man ser lådan passera bildörren med 2 cm och stannar 5 meter bortanför 😦
Man lägger in backen, försöker smyga och hoppas inte bilen kanar in i lådorna och förstör dem eller våra bilar. Ibland funkar det, ibland inte. Man går ur bilen lägger tidningen i lådan, sedan har man handflatan och skjuter bilen i sidled så den åtminstone hamnar på något gruskorn, så man kommer därifrån.

Nu kommer ett uppförslut och man försöker få upp lite fart så man kommer upp helskinnad. Det får ju inte vara mer än vad som behövs för att klara backen men även kunna få stopp om det behövs. Nerförslut och man tar ner hastigheten till ett minimum innan så man kryper nerför. Helt plötsligt släpper bakvagnen och strax efter framvagnen.

Man försöker bromsa, pumpa (ABS funkar ju inte om inga hjul rör sig) man styr, kanske någon reaktion. Man kanar från ena sidan till den andra, hastigheten ökar vad jag än gör. Man är glad åt den lilla rand med skarsnö som finns vid sidan och hoppas att det skall räcka för ge bilen fästa från att klara diket.

Man blir tröttare och tröttare, känner stressen för att det tar lång tid att köra och tidningarna blir sena. Du får ont i kroppen av att hela tiden behöva vara alert och spänner sig när bilen dansar balett över vägen.

Hur snäll skall man vara mot de som vill ha tidningen till frukost?

Man känner sig stolt och glad att alla fått sin tidning, trots försening och ingenting har hänt.  Kommer hem. lägger sig och hoppas att spänningarna i kroppen snart släpper. Somnar och sover dåligt, trött på dagen. Försöker sova innan jobbet.

Nästa morgon har folk ringt och klagat på sen tidning och undrar varför….

Go natt…

Förändringarnas tid

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

tidningsbud

Sitter i köket långt innan mina väckarklockor ringer. Vi är alla kallade till obligatoriskt möte på jobbet klockan 02:00. Kunde inte somna som jag brukar göra runt klockan 21 som brukligt innan jobbet.

Det sker ju mycket nu inom tidningar och framförallt papperstidningar och dess framtid. Vissa spår att tidningen som du vecklade ut över frukostbordet är borta inom fem till femton år och att vi istället sitter med våra läsplattor.
Nu i natt skall vi bli informerade om tryckeriförändringarna inom koncernen och vad det innebär för oss tidningsbud.

Så det är med skräckblandad förtjusning jag sitter här…
Hur många år har jag kvar mitt jobb, och vad händer sedan?
Om några timmar lär jag ha fått en hel del svar och troligen ännu mera frågor.
Kan meddela att kaffet innan jobbet smakar bra i alla fall…

Jobbet har kallat #bloggswe

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

DSC_1018

Då var man tillbaka till jobbet igen. fem veckors ledighet är slut, och det känns så där. Nu skall man gå upp när man gick och lade sig under semestern, och det kändes verkligen i går, då jag gick och lade mig efter middagen för en liten powernap som varade fram till klockan ringde för uppstigning. Det var första gången på 10 år som jag tog ut hela semestern på en gång, då jag inte hade något val, utan företaget bestämde när vi behövde ha ledigt. Visst var det kul att träffa kollegorna även om jag trivs bäst när jag kan jobba efter mitt eget huvud och ta mitt eget ansvar. Det är min melodi!

Sedan jag lämnade de sociala medierna och plockade bort både Facebook och Twtter på telefonen, så har jag inte längre något som stör mig, och det är otroligt skönt. Jag känner också att jag slipper reta mig på saker där och kan istället koncentrera mig på jobbet och göra ett bra sådant.

I samma veva som jag började så försvann det fina vädret och regn och åska har tagit över, men vad gör det när underbart fina Sandra Charlez förgyllde min morgon via radion. Ja, det märks mycket att högsommaren har flugit sin kos. Tidigare var det nästan ljust när jag började jobba, och nu när det inte heldager när jag slutar.

Det har inte skett så mycket ändringar på antalet tidningar under min frånvaro, så man kände sig som hemma med en gång. Och även brevlådorna är lika välkomnande som tidigare, så det skall nog fungera bra framledes.

Ecodriving #bloggswe

Den Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

Klimat och miljö är ju idag ett återkommande ämne i debatterna.
Vi har bara ett jordklot och det måste vi vara rädda om, ifall vi inte skall ta ett kollektivt självmord. Där måste vi alla ta vårt ansvar, stora som små. För många företag inom transportbranchen är ju miljöcertifieringen också ett konkurrensmedel. Bränslekostnaderna är också en stor kostnad för företag och privatpersoner, och de lär inte minska så mycket utan snarast öka. Där har ju också myndigheterna ett styrmedel för att minska utsläppen.

Mitt företag är miljöcertifierat enligt enligt ISO 14001
”Vi är miljöcertifierade enligt ISO 14001. Våra lastbilar är av senaste miljöklassning och samtliga
chaufförer har genomgått utbildning i Heavy Eco Driving. Alla våra medarbetare har genomgått
miljöutbildning och i våra distributionsbilar har vi under 2013 installerat Econaut-system från Masternaut som hjälper våra chaufförer att ändra sitt förarbeteende till ett betydligt mer sparsamt. Vilket gynnar både miljö och ekonomi.”

Så gott som samtliga bilar är utrustade med Masternaut-systemet där fordonsflottan än är uppkopplad 24/7 genom mobilnätet. Vi fordonsförare får ju direkt på en display i bilen, återkoppling på vår körning, genom ljus och ljudsignaler att nu är vår körstil inte acceptabel. Vid för mycket tryck på gasen, så att bränsleförbrukningen ökar för mycket, så ljuder det i bilen, likadant vid för kraftiga inbromsningar. Även när vägarna är dåliga med mycket håligheter, som det gärna är på grusvägarna, så säger systemet ifrån att lätta på gasen, för att minska slitaget på fordonen.

Men hjälp av mobilnätet så positioneras också fordonen och ser man att det är återkommande problem på vissa vägsträckor så har ju företaget möjlighet att se detta och be vägföreningar mm att åtgärda bristerna för att vi skall fortsätta att köra. Positioneringen gör det ju även möjligt att lokalisera oss förare om något skulle hända. En stor trygghet för oss som har ensamarbete nattetid.

Mastarnautsystemet är ju även flexibelt och kan byggas ut med olika moduler för att ge mer trygghet för alla parter.

Nedan följer ett par ”reklamvideor” över systemet.

En dag i juni #bloggswe

Den Av villacaliforniai Tidningsbud4 kommentarer

image

Redan i morse på min tidningsrunda så förstod jag att det skulle bli en fin dag. Vid fyratiden när jag körde runt bland gårdarna på slätten kände jag en stark doft av nyslaget hö. Hela bilen fylldes upp av doften. Redan när jag åkte till jobbet klockan 02, såg jag att himmelen var helt molnfri. Visst det var inga sommartemperaturer utan jag hade en kofta på mig, men synen inbjöd till värmande tankar.

Inga speciella brev i någon större mängd denna morgon så, man kunde bara ställa in njutningen på max och köra ivag på rundan. På radion höll som vanligt Magnus Leijonborg låda och satte guldkant på tillvaron blandat med fint avvägd musik. Sakta men säkert så blev naturen och min egen tillvaro ljusare allt eftersom resan fortsatte. Katterna hoppade i dikeskanterna på jakt efter möss, en och annan hare skuttade fram efter vägen innan den vände i vinkel ut i periferin. Några rådjur hoppade snabbt in i skogen när de hörde min bil allt medan hjortarna stod storögt och funderade på om ”skall vi försvinna eller stå kvar”.  En och annan älg syntes också till i något skogsbryn, men inte samma turbulens i skogen som vid kalvavstötningstiden.

Stannade till vid tretiden vid min vanliga plats, tog min cigarett och en liten promenad i den tidiga timman. Allting var tyst och stilla, förutom fåglarna som vaknar och stämmer upp i körsång. Kan en tidig morgon på jobbet vara mer underbart?

Forstätter min tur förbi sjön som har ett lätt krus på ytan, en stilla morgon som bjuder på det vackraste som finns.

image

En grävling springer fort över vägen och jag gör en kraftig inbromsning, men det gick bra för båda parter.
Vänder på och åker tillbaka min väg genom lummig grönska, böljande fält, ser hur bonden har arbetat på sina marker helt klart och tydligt.
Klockan är fyra och Lisa Tallrot låter sin stämma komma ut genom bilradiohögtalarna och jag stannar till och tar ytterligare en bensträckare.
Ett lätt dis sprider sig över nejden när himmelen börjar färgas röd som snart kommer att synas över horisonten.
Tar upp min mobilkamera och fotar och försöker fånga den trolska morgonen på bild. Jag går där i stillheten och njuter av vad naturen kan bjuda på.

Fortsätter turen genom sanhället ner till älven. Ett fartyg bryter ytan samtidigt som fören styr mot Göteborg.
Åker fram vid de små byarna och levererar tidningar till Högås, Eckerna, Garn, Postgården och allt vad de heter. Stannar till några minuter vid saltladan för att gå några steg för ätt lägga tidningen i lådan. Nu känner man doften av älvens vatten blandat med hödoft.
Fortsätter turen, vinkar åt paret som dagligen tar sin tidiga morgonpromenad med stavarna, och de vinkar glatt tillbaka. När deras promenad är avklarad blir det nybryggt kaffe och att läsa tidningen.