Jag jobbar på ett företag som är ”vaken för service”. Ett annat företag som också är vaken för service är Sveriges radio. För mig som nattarbetare är det ett måste att lyssna på det programmet. Men lika viktigt som programmet är programledarna. Nu jobbar ju ju bara varannan vecka på natten och det gör att jag inte hör alla. En som jag missar är Peter Sundberg. Men jag har två andra programledare som gör min natt och det ä Magnus Leijon och Richard Herrey.
Tyvärr hinner jag inte med att interagera lika mycket som tidigare, men att lyssna på deras program är en fröjd. För mig är det viktigt med programledare som med sina ord kan krypa innanför skinnet på mig, att känna rysningar när det berättas om något som ger kalla kårar, när de delar glädjen genom radiohögtalaren och jag känner samma glädje. För mig känns det som om jag blir delaktig i programmet, fast jag bara är lyssnare.
Både Magnus och Richard har den förmågan att förmedla känslor genom radiomikrofonen vilket jag verkligen uppskattar. Ingen av de nämnda blir bara ett bakgrundsljud som vilken annan skvalmusik utan det blir äkta röster. Det innebär att jag får vara väldigt aktiv med volymkontrollen med volym upp när de pratar och volym ner när musiken spelas.
När jag hör dessa herrar så går mitt jobb som en dans, och det är skönt.
Jag har väl aldrig varit någon älskare av skvalmusik a la reklamradion utan radion skall fånga mitt intresse, ge mig mervärde och vara vaken med mig.
Tack Magnus och Richard (och alla andra nattpratare), för att ni ger mina nätter guldkant.
Bilden ovan Har jag fått låna av vakenredaktionen och Magnus Leijon har gett mig tillåtelse att avnäda den i bloggen.
