Blått och gult är Sveriges färger, men också Ukrainas. Det ena landat lever i fred medan det andra är i krig. I över en vecka har vi matats av bilder, berättelser, rapporter och analyser om vad som händer i Ukraina.

Från Stockholm är det närmare till Kiev än till Paris. Visserligen har jag sluppit delen mellan Stockholm och Göteborg, men har bilat till Paris några gånger. Jag vet vägen…

Allt är så nära, så ofattbart nära och inget jag trodde skulle hända under min livstid. Men det sker just nu, just nu när jag skriver detta. Men jag ser också många av mina trygga och rediga vänner visa oro, både direkt och indirekt.

För tredje gången sedan starten på kriget ville jag visa min avsky mot det som sker i ett naboland. I Trollhättan hade vi en manifestation mot Ryssland och för Ukraina. Som trygghetsvandrare I Trollhättan kunde jag också demonstrera I vår orangea väst, att skapa trygghet men ändå stå Ukrainas folk bi i denna mardröm.

Jag ser människor på flykt till grannländerna med sina resväskor och ibland bara kassar med det viktigaste, men med livet i behåll. För många betyder en resväska semester, men för de som en gång flytt, kan en resväska betyda flykt, fara eller krig. Hur många fler människor skall förknippa resväskan med negativa saker istället för något positivt.

Jag hat pratat med representant för hyresvärden och i akut skeende kan vi ta emot några som behöver få vila efter flykten. Men det viktigaste för mig är att protestera mot det som sker, för detta är inte värdigt år 2022 att en supermakt angriper ett annat land.