Här om dagen kom från vår säkerhetssamordnare i kommunen ett nödrop om att det var barn/ungdomar i åldern ca 8 – 13 år. Vädjan kom från vårt kommunala bostadsbolag om att göra en insats.

Dessa har setts kasta sten mot bilar och flera fönsterrutor i hus är trasiga, där stenkastning misstänks. Jättebra med utökad vuxennärvaro! Om möjligt att trygghetsvandrarna är aktiva och rör sig i området

Tyvärr såg jag meddelandet så sent att jag inte kunde göra en insats, med jag bokade upp mig direkt till nästa dag. Som så många gånger behövs det vuxennärvaro där sådant sker, trygga vuxna som kan prata med ungdomarna.

Jag pratade med några vänner om att jag skulle göra en insats, och mina vänner såg förfärat på mig, nej, åk inte dit, akta dig det är farligt och hur vågar du. Detta var några kommentarer. Jag blev snurrig i huvudet, farligt????

Jag har aldrig känt någon rädsla när jag trygghetsvandrat, trots att jag befunnit mig i situationer där jag inte skulle vara. Vi har klara direktiv både från kommun och polis vad vi skall göra.

Blir vi så påverkade av vad vi ser på TV mm, eller varifrån kommer denna rädsla som några gav uttryck för. Som trygghetsvandrare har jag utbildning både från polis och räddningstjänst och det viktigaste är att jag INTE får befinna mig i röd zon.

Jag ser med glädje på kvällen vandring att kunna vara en vuxen förebild, ev prata med ungdomar mm. Detta är inte farligt, och skulle något uppstå så har vi telefonkort och i värsta fall 112 på mobilen.