
Jag får ofta frågan hur vi trygghetsvandrare arbetar. Allt arbete som jag gör för trygghetsvandringen är ideellt arbete och helt utan betalning. Men vi gör det för att vi tror vi kan göra skillnad. Jag har också två ytterligare argument och det är min vovve Nussä som älskar att vara ute och promenera och är även en bra kontaktskapare. Det andra argumentet för mig är min diabetes som gör att jag måste hålla mig igång för att slippa medicinera. Helt klart är då att jag kan förena nytta med nöje. 🙂
När jag tar på mig västen är jag samtidigt representant för kommunen och har då en del förhållningsregler att hålla mig till. Jag är samtidigt fri att kunna gå när jag kan och vill, så länge jag går minst två ggr per år, och jag får aldrig gå ensam.
Så här skriver kommunen på sin hemsida: Det är ett faktum att då fler människor är ute i rörelse i ett område känner man sig tryggare.
Att trygghetsvandra skapar ett naturligt och socialt kontaktnät mellan vuxna samt mellan vuxna och ungdomar. Syftet med att trygghetsvandra är att vara en vuxen förebild och att vara ett medmänskligt stöd, att se och synas, prata med ungdomar och vara en närvarande vuxen. Då medverkar vi till att förebygga drogmissbruk, våld, främlingsfientlighet och skadegörelse. Samarbete sker med bland annat polis och socialtjänst.
Trollhättans Stad stöttar trygghetsvandrarna i Trollhättan och arrangerar därför utbildningsträffar för dem som vill engagera sig.

Swania står för gratis fika i centrum, Västtrafik låter oss med reflexväst på åka gratis på bussarna, och Fritidsgårdarna ser gärna att trygghetsvandrarna möter upp i deras lokaler för att skapa relationer till ungdomarna.
Vi har ju tillgång till två lokaler i kommunen där vi kan träffas plus att vi har tillträde till alla fritidsgårdarna under deras öppettider. Både för toalettbesök, fika och att umgås med ungdomarna. Det viktiga är ju att vi lär känna ungdomarna och att de lär känna oss och får förtroende för oss. Detta ger ömsesidig respekt och att kunna möta upp och hjälpa till.
Så fort det kommer in info från polis, väktare, ungdomscoacher, grannsamverkansgrupper, privatpersoner, fältassistenter, skola socialförvaltning mm, så sprider vår säkerhetssamordnare detta till oss via en hemlig grupp på Facebook. Då lägger vi upp våra vandringar utefter de ställen vi behöver ha uppsikt på. Vi rapporterar också tillbaka hur vi rört oss, vad vi har sett så det kommer med i veckorapporterna om läget i kommunen. Polis och kommun har ju informationsbyten flera gånger i veckan, och vi står alltid beredda att göra en god gärning. Nu är det en pandemi som sätter många hinder i vägen, men blir blir ofta inbjudna till föräldramöten i skolan, droginformation med polisen, föreläsningar på Högskolan väst som exempelvis våld i nära relation. Vi får också mycket information gällande våldbejakande extremism.
Vår viktigaste resurs är vår säkerhetssamordnare som är spindeln i nätet. Samordnaren kan alltid hjälpa till med spörsmål, sätta oss i kontakt med andra experter så vi kan ha en dialog med dessa.
Med polisen har vi ju kravet att vi inte får vara i röd zon, dvs där saker händer som exempelvis slagsmål, smällare eller annat. Skulle vi se att sådant uppstår så larmar vi via 112 och drar oss undan. Ibland när polisen misstänker att det ske något dramatiskt så utfärdar de röd zon i förväg. Då hjälper vi till i bakgrunden och hjälper och tröstar människor som blir oroliga. Vid stora publikevenemang är vi och en resurs för polisen till att förhindra olika brott som kan ske.

Skolor är ofta ett populärt ställe för ungdomshäng. Så fort vi får vetskap om det så rör vi oss där i närheten. Vissa butiker har också problem med ungdomar, och så fort sådant kommer till polisen eller kommunens vetskap så gör vi riktade insatser där. Vi är inga väktare men vi kan vara dem behjälpliga. Just nu har en del butiker satt 18-årsgräns för inköp av ägg. Många köper och även ibland snor ägg för att kunna ägga fastigheter, bilar och även personer.
Ett annat viktigt tillfälle när vi skall visa oss är månadsmarknaden i centrum, men vi kan bli ombedda att röra oss i närheten av pensionärslokaler när de äldre har sina träffar, utanför kyrkor och moskeer. Så då kan vi vandra i dess närhet för att öka tryggheten. Det är därför vi kallas trygghetvandrare och det viktigaste framgångsreceptet är SAMARBETE.
Med oss har vi alltid våra telefonkort, så vi kan kontakta rätt instans om vi ser att någon behöver gripa in. Kommunbevakning, fältassistenter, socialjour mm.
Vi har även varit med i möte med samhällsbyggnadsnämnden för att ge våra synpunkter på trygghet och säkerhet vid ombyggnader. Vi har även kunnat se att vid en ombyggnad av en fastighet i centrala staden, sett att det fanns möjlighet att kunna gömma sig för ljusskygga personer. Med vår varning kunde snart polisen tillsammans med fastighetsägaren förebygga detta.