Får några år sedan så läste jag om oroligheterna på Kronogården i Trollhättan. Jag blev bestört att än en gång få läsa om vad som hände i vår vackra kommun, som jag älskar. Mor hade precis lämnat livet och jag behövde gå vidare mot andra mål. Letade upp Tonys telefonnummer och ringde honom för att få mer information om detta med trygghetsvandring. Jag ville dra mitt strå till stacken för ett tryggare samhälle. Fick tag i telefonnummer till den som var ansvarig på kommunen och vi bestämde att träffas. Jag och vovven åkte upp till kommunhuset men då vovven inte fick följa med in så kom samordnaren ut med allt material som jag behövde. Anmälde mig till kommande utbildning på brandstationen fick info av polisen om mitt arbete i trygghet och lagar. Brandskyddsutbildning ingick och vi fick lära oss att hantera brandsläckare, brandfilt mm.

Snabbt fick jag min väst och jag kunde vara en som var med och skapade trygghet. Snart var jag ute och promenerade med nya kollegor och vovven var med i koppel, då han är den bästa kontaktskaparen mellan människor, gammal som ung. Jag blev snabbt en i gänget, och kommunen öppnade alla dörrar.

Vi kan använda alla fritidsgårdar för att samlas, de bjuder på kaffe och vi umgås med ungdomarna. Det är det viktigaste att ungdomarna skall lära känna oss. Kaffe behöver man inte be om, utan oftast handlar det om att avstå. Vi kan gå in och värma oss, vila oss, använda toaletter mm. Vi är alla ideella och gör det för att vi vill vara en del av ett tryggare samhälle, och det bästa, vi gör det utan att få betalt.

I Trollhättan har vi ett fantastisk samarbete med kommunen, socialtjänsten, fältassistenter, ungdomscoacher, polis, ordningsvakter och Västtrafiks trygghetsvärdar.

När jag flyttade till Lilla Edet så insåg jag snart att vi behövde detta här också. Fick snart kontakt med en chef inom skolan och vi började planera arbetet.
Snart hade vi vår första utbildning för oss nya trygghetsvandrare. Vi träffade polisen, fick brandskyddsutbildning, och sedan blev vi lovade en massa saker. Till och med i medborgarlöftet står att kommunen skall satsa på utbildning för kommunens trygghetsvandrare.

Men vad händer? Ingen verkar vilja ta tag i detta här. Jag ser hur vi i Trollhättan och Ale har snabba vägar för att dela info mellan oss. Här vill de ha ett mail var 14:e dag. Ägg kastning mot fastigheter i Trollhättan. Direkt berättade en i gruppen om detta. Svaret kom direkt från vår samordnare att vårt fastighetsbolag är informerade. Vi fick telefonnumret direkt till deras jour, och nu skall vi gå i området var kväll för att försöka lugna situationen.

I Trollhättan hade vi bilbränder igen, och vi kunde snart vara på plats och lugna innevånarna i området. I Lilla Edet hade vi återigen inbrott på skolan vilket jag fick höra bakvägen. Mailar kommunen med lite frågor och det enda jag får är, tack för din rapport, vi får höras senare.

Jag ser hela tiden hur mina två grannkommuner arbetar med trygghetsvandrare och nattvandrare men varför inte här?

Varför är det så lätt att arbeta i en del kommuner och i andra inte?
Varför skall jag försöka engagera mig här i min kommun? Jag vill gärna fortsätta med detta, men kanske skall satsa på mina grannkommuner där vi känner oss uppskattade.

Polis, ungdomscoacher, politiker, tjänstemän och frivilliga behövs för att förändra, och det behövs ett samarbete där man litar på varandra.
Jag älskar ordet ”samverkan”, men jag verkar vara den enda.