Det är ju nu sex år sedan mor lämnade oss och gick vidare i en ny dimension.
Visst finns det en sorg av att den som bar en i sin kropp i nio månader försvinner men samtidigt en glädje i att ha haft sin mor så länge.
Redan när far blev sjuk så bestämde jag mig för att njuta av varje ögonblick med dem, för en dag finns de inte mer och då är det minnen som gäller.

Visst det är svårt att se sina föräldrar att ta sitt sista andetag inför sina ögon, men samtidigt ser jag det idag som fina minnen. De fick se mig födas till denna jord, och jag fick se dem gå vidare härifrån. Far med sitt fysiska handikapp och mor med sitt psykiska, dvs alzheimer.

De fem åren efter fars bortgång och mors utveckling av alzheimers var skrämmande men ändå förståligt. Kampen jag fick driva vid sidan om samtidigt som man tog hand om henne själv var jobbigt, men samtidigt så lärorikt och inte minst RIKT, på så mycket. Att vissa funktioner försvann och att minnet sviktade, så fick man samtidigt hitta andra vägar till kommunikation. Ett av dessa sätt var musik. Jag har fortfarande kvar spellistan på Spotify kallad mors favoriter.

För några dagar sedan dök det upp en video i mitt flöde på Facebook.

En svårt sjuk spansk kvinna på ett äldreboende får hela världen att bli berörd. Månader innan hon dör i Alzheimer lät hon sin sargade kropp förvandlas till en vacker vit svan.
Läs här nedan historien om den virala videon, och vad musik kan göra för att få igång en hjärna som är på väg att förtvina.

Videon lades ut för bara några dagar på ett twitterkonto och har redan setts av miljoner människor världen över. Den går som en löpeld över jordklotet. Och den vill säga något till alla (oss) som tror att svårt sjuka i Alzheimer tappat alla förmågor.
Marta C Gonzales var prima ballerina på New York Ballet på 60-talet. Senast hon dansade Svansjön var 1967. Alltså för 53 år sedan.
Men när musiken strömmar in i hennes öron väcks hennes brutna lemmar till liv.
I rullstolen börjar koreografin dansa i hennes kropp, först lite trevande. Ansiktet signalerar en sorgsen igenkänning. Sedan självklart och kraftfullt. Armarna blir som böljande vingar. Överkroppen mjuk som en 17-årings. Och så i crescendot är Signora Gonzalez helt absorberad av Svansjöns fulla kraft. Inte en rörelse är förlorad. Allt det inövade har dammats av.
Marta C Gonzalez är återigen ung, vacker och graciös.

Ni kan läsa hela berättelsen på alzheimerlife.se

Visst minns man tillfällena när man gick ut och slog knogarna blodiga på en trädstam i trädgården, men framför allt minns jag underverken som bland annat musiken kunde föra med sig.

Mamma, för mig är du alltid primadonnan i Svansjön.