Pandemin Corona påverkar oss alla på olika sätt. Själv är jag mycket bedrövad över alla dödsfall både här i landen och ute i världen. Sedan är ju frågan om hur mycket detta påverkar. Varje år dör ca 90000 människor i Sverige, så mycket återstår att se hur det ser ut. Att många har lidit, speciellt äldre som skulle sitta hemma i karantän, besöksförbud på äldreboenden mm.

Samtidigt funderar jag på om dessa på äldreboenden har haft så mycket besök tidigare, så de märker någon skillnad? Jag kommer ju ihåg när vi besökte mor på boendet, och hur alla andra blev glada av att vi kom. Någon kom på besök, det gladde alla.

När mor lämnade oss så bytte jag liv. Började promenera, och varannan dag gick jag till butiken, ca 4 km enkel väg för att handla. Jag planerade och kunde kombinera sunt leverne med måstesaker. Idag bor jag 300 meter från butiken och ofta springer jag dit och handlar och många fall är det onödiga saker. Vad bortskämd jag har blivit, måste jag medge.

För mig har pandemin fått mig att fundera på vad som är viktigast i livet. Ser att en del är besvikna för att de inte kan åka till Åre, eller till Thailand. Visst längtar även jag att få åka till Tyskland, shoppa, träffa vänner och ta en öl. Vad underbart att lämna Sverige och Corona för några dagar, eller? Corona finns på färjan och där finns begränsningar, Ingen buffe, butik med begränsade öppettider och i Tyskland gäller andra regler än här i Sverige, regler som är strängare än här i Sverige.

Idag sken solen vackert från en hösthimmel, jag kunde stoppa propparna i öronen, koppla vovven och ta en promenad på ca 10 km. Vovven var lycklig som fick komma ut på långpromenad och jag fick lyssnat två timmar på en ljudbok. Jag har kunna begränsa mitt resande till shoppingcentrat till ett minimum, jag har på samma sätt kunnat minska resandet till den stora metropolen.

Ibland saknar jag våra kulturevenemang, men jag har kunnat ta till annat istället. Träffar människor på byn, står på några meters avstånd och pratar en stund. Är livet verkligen så tråkigt, så dåligt just nu? Visst, vi har också påverkats, och jag saknar en massa kramar med människor, jag älskar, så det kommer jag att ta igen om några år.

Jag kan ta ta en tur till Pub:en och ta en öl, om vi sitter långt ifrån varandra och det har hänt ett par gånger att vi avstått, men har inte dött för det.

Nu när jag skriver detta så stänger ytterligare ett land ner till ett minimum, och då blir ju situationen en annan.

På jobbet har vi också en del restriktioner men det känns faktiskt ok i dagens läge. Däremot finns det de som inte hittar andra möjligheter till att sitta hemma, och då kan det leda till våld i nära relation, psykisk ohälsa, och tristess.

Synd om dem som inte kunnat anpassa livet efter rådande omständigheter, men samtidigt får man tid att fundera på vad som verkligen är det viktigaste i livet.