För fem år sedan började jag trygghetsvandra i min förra kommun. Jag såg snart hur viktigt det var med vuxna förebilder för ungdomar men också för våra äldre, där våra västar skapar trygghet på månadsmarknaden, för pensionärsföreningar som vill ha extra stöd vid sina evenemang. Jag älskar detta med att bygga upp relationer med ungdomar och vuxna, och att vara en förebild för framför allt ungdomar. Vi är en viktig del av civilsamhället och vårt arbete gör nytta. När jag flyttade ner till min nuvarande kommun så såg jag att många ungdomar ville ha mer vuxna ute i samhället, och jag såg att det behövdes.

Fick kontakt med en chef i kommunen, som tände på iden och vi drog igång även här. I kommunen söder om oss har de satsat på nattvandrare vilket är en ideell förening. Men varför ser de så olika på detta med civilsamhällets ideella arbete?

I min och angränsande kommunerna använder vi hemliga Facebookgrupper för intern information vilket gör att vi kan få ut information snabbt till alla. I norr och söder är våra viktigaste samarbetspartners med, och kan också hjälpa till, dvs socialtjänst, polis, kommun och kommunala fastighetsbolag. Men inte här…

Beroende på vad som händer kan meddelanden se ut som detta:
Har fått signaler från boende och anställda att det förekommer ett gäng av ungdomar på ett insynsskyddat område på xxvägen. De boende är oroade då de misstänker att det eventuellt förekommer droger. Det förekommer även nedskräpning. Polis och fältarna är informerade. Bifogar karta om vilken plats det gäller, om ni har möjlighet att ta en tur i området under trygghetsvandringarna framöver.

Så fort vi kan så tar vi in detta i planeringen och visar oss i området för att “störa” verksamheten. Redan dagen efter var vi där och visade oss. Vi är inga poliser och inga väktare, men vi är medmänniskor som tror vi kan göra en insats.

Ser vi också något som behöver uppmärksammas, så skriver vi det i våra grupper, och polis, kommun mm kan uppmärksamma det. Så är det i kommunen i norr och i söder, men inte här.

Oavsett om vi kallas trygghetsvandrare eller nattvandrare så är samarbete viktigt.
Bara att säkerhetschefer går in och ger uppmuntrande ord i grupperna som detta: Ni är en sån positiv kraft – heja er eller som kommunpolisen avslutar mesengerkonversationer med orden: ”Ha de gott och ditt arbete med bl a trygghet är fantastiskt”.

När det varit problem med ungdomar i olika butiker, och det kommer in info till polis eller kommun, får vi genast info om det, och kan göra insatser genom att vistas i området, i alla fall i två av kommunerna, men inte här 😦
Att det varit problem runt vår centralskola, fick vi reda på via vår lokaltidning.
Att den stora butiken har problem med snatterier av skolelever kom av att en i personalen kontaktade mig. Då hade info redan gått till kommunen, men stannat där.

Att kommunen vid en av sina förvaltningar hade problem med nedskräpning och ibland även mänsklig avföring, kom via en enskild tjänsteman och inte från några ansvariga.

I våra grannkommuner hänger tjänstemän och kvinnor med för att lära sig hur det fungerar. Ungdomscoacher, fältassistenter mm. I våra grannkommuner välkomnas vi vuxna till fritidsgårdarna för att lära känna ungdomar, umgås med ungdomar. Det är viktigt att ungdomarna lär känna oss, så de vet att de kan kontakta oss när vi är ute, om det behöver hjälp och stöd.


I tidningen Alekuriren kan man läsa:

Ida och Sandra arbetar som ungdomscoacher i kommunen. De finns på plats på fritidsgården där många ungdomar samlas på kvällarna.

– Vi välkomnar en ökad vuxennärvaro, inte bara här i huset utan även ute i samhället. Det är oerhört positivt med möten över generationsgränserna, det har vi fått ett tydligt bevis på den här veckan. Vi har exempelvis haft politiker som suttit och diskuterat saker med ungdomarna och personal från IT-avdelning som svarat på frågor, säger Ida.

– En annan positiv effekt är att våra olika verksamheter i kommunen kan lära av varandra. Det för oss också närmare varandra, säger Tomas, samordnare för kulturskolan.

Jag är van att vi trygghetsvandrare blir inbjudna till samrådsmöten, droginformation på skolan, droginformation med polisen. Får utbildning i hur våldsbejakande extremism ser ut, våld i nära relation, och mycket mera. En massa olika information om var vi bör titta till, men inte här…

Javisst, jag har tur som får det i grannkommunen, men mina kollegor här då?

Jag kanske är bortskämd med att vi ideella krafter ses som ett positivt inslag och inte som belastning?

Visst är det skoj när våra lokaltidningar uppmärksammar vårt arbete, visst är det skoj när kommunpolisen avslutar konversationen med dessa ord ”Ha de gott och ditt arbete med bl a trygghet är fantastiskt”.Ja det värmer verkligen.

Samtidigt har jag ett tag funderat på att lägga av här i kommunen, låta någon annan ta över. Satsa min fritid i grannkommunerna i stället. Tog upp det med polisen i ett mail, för ett tag sedan, men fick önskemål att jag skall stanna kvar.
Samtidigt tänker jag på mina kollegor här i kommunen, och inte minst alla ungdomar som vill att vi vuxna kommer till dem.