Tisdagen började med sol och blå himmel och senare övergick den i Kulturtisdag och den gröna färgen blev synlig. Tisdagarnas evenemang på Lilla Edets Folkets Hus under rubriken #Kulturtisdag, har blivit viktigta i mitt liv här på orten.  Här samlas man i olika möten allt från fullsatta salonger till mindre, mer känslomässiga möten, i de olika rummen.

Denna tisdag var det ett möte med författarinnan Anna Laestadius Larsson, som stod på programmet. Att jag blev intresserad av Anna och hennes författarskap var hennes tema om kvinnor i historien. Kvinnors och även mäns kamp för mer jämställdhet mellan könen inte minst under #MeToo har jag följt via Katarina Wennstams böcker. Nu fylldes denna historik på med kvinnors kamp några århundranden  tidigare och framåt. Anna såg glad ut när hon blickade ut över oss i publiken och såg att det var många män som var intresserade. Ja vi män måste engagera oss mer för kvinnors fri och rättigheter, när man ser att kvinnor ofta var männens smycke, och dörröppnare, och skulle sprida njutning för män.

Annas senaste bok Kurtisanen beskrivs på Piratförlagets sida bland annat så här:

Blott sexton år gammal debuterade hon på landets mäktigaste teaterscen, Bollhuset. Från logerna blickade kungen och hans hov ner på henne. Förmögna män mätte henne med lysten blick. Hennes skönhet var en förbannelse som skulle få henne landsförvisad till det förrevolutionära Paris. Men också en tillgång när hon ensam gav sig iväg på bildningsresa till Italien och lyckades charma den europeiska eliten.

I boken beskrivs hur adelns privilegier levde vid sidan om allmogen och rännstenens smuts. Anna gav en målande blick från sent 1700-tal och framåt, och samtidigt tänkte jag att en del fortfarande är kvar i det århundradet,  och bevisar det på sociala medier.

Anna berättade mycket om researchen för boken och det som blev en färdig exemplar, som stod framför henne. Att skriva en bok, är inte bara att sitta framför ordbehandlaren och låta fantasin flöda, utan fantasin måste också ha en fast förankring i verkligheten, som också kräver sitt jobb. Det fångade Anna upp på ett fint sätt genom sitt skickliga sätt att fånga vårt intresse, genom att ta ett avsnitt från sin research och berätta vad det stod där. Många av de runda orden hon läste trodde jag var nya för vår tid, men så var det inte. Hon var fin och varnade innan och bad känsliga lyssnare att hålla för öronen. Vet inte om någon gjorde det, eller om vi alla var härdade för det språkbruket.

Jag visste inte så mycket om Anna sedan tidigare, och har inte läst någon av hennes böcker, men nu finns de i alla fall nerladdade i min telefon.
Oftast sätter jag på kängorna, tar vovven i koppel och promenerar i skogen samtidigt som boken spelas upp i mina öron. Jag är helt säker på att både jag och vovven kommer att gå ner i vikt på grund av/tack vare Anna.

Tack Lilla Edets kommun för Kulturtisdag, ett evenemang som blir ett värmande inslag i verkligheten, en dunjacka i ett kallt klimat.
Och inte minst tack till Anna Laestadius Larsson för din målande föreläsning.