Musiken steg mot himmelen

20190106_163907
I kväll var jag och bror på musikkonsert i St Peders kyrka i Lödöse. Oftast brukar vi vara just denna helg i Vargöns kyrka och lyssna på musiken, där, men ibland måste man göra nåsot nytt. Det vi fick uppleva gick inte av för hackor. Sabina Nilsson, solosång, Sofia Wik, marimba, Mats Larsson, kontrabas och sist men inte minst Peter Corneliusson på piano. De tre första var helt nya bekantskaper för mig, men det blir inte sista gången jag lyssnar på någon av dem. Vilka resurser de hade!

Jag älskar den glädje och musik skapar, och musik har ju många gånger varit den gemensamma nämnaren mellan mig och bror, liksom även mellan mig och mor under hennes sjukdom.  Idag är det fortfarande så att msiken förenar oss i glädje, vilket vi båda vet.

För mig som också har hållit på med ljud till och från sedan jag jobbade med film, så är det extra spännande detta. Musik i kyrkor är ju också ett speciellt kapitel, då det är olika rymd och olika aukustiska förutsättningar. När jag lyssnar på musik så vill jag gärna sätta mig ungefär i mitten av en kyrka för att få hela rymden av musik inom mig. Men jag vill också diskret röra mig runt, för att hitta bästa platsen. Naturligtvis får det ske diskret och kan jag göra det obemärkt från sidorna och bakifrån, så gör jag det. Ibland måste man det som ljudtekniker, för att höra hur det låter för publik mm, så man vet ungefär hr man skall ställa in ljudet för att det skall bli så bra upplevelse för besökarna. Men nu kunde jag göra det för egen njutning.

Efter lite smygande så hittade jag en plats i mittgången precis där läktaren tog slut och där jag kände toner och vibrationer i hela kroppen. Den platsen återvänd jag till flera gånger för att få maximal upplevelse. Men vid ett tillfälle blev jag lite modigare och tog ytterligare ett par steg framåt, och vilken upplevelse det var. Helt plötsligt började msiken röra sig mot himmelen, eller i alla fall mot taket, och jag försökte se både solister och msikanter sväva under taket någonstans, men bilden visade att de stod kvar på golvet, medan musiken var längre upp. Jag blev knäsvag av den känslan och gick nästan ner på knä, när den knockade mig. Jag vet inte varför denna upplevels kom, men när de själva övade och lyssnade på varandra så hittade de också samma punkt i kyrkan som jag gjorde. Så här svävade verkligen musiken i rummet.

Tack för denna upplevelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s