Juletid och musik i kyrkan

Juletid är förberedelser inför julen och en ankomst som heter duga. För mig som har mina rötter i två länder blir det ofta en blandning av tysk och svensk jul, men också egna traditioner. Men musik var något som förenade oss alla i familjen och det var oftast en stor tid när vi alla gemensamt kunde besöka kyrkan för att njuta av musik.

Här i Lilla Edet hoppade jag in extra som vaktmästare och skötte uppackningen av kyrkan till en ljusets och välkomnande kyrka i gemenskap. En ny erfarenhet rikare. Förutom ljuständning mm, skötte jag ljudet under evenemanget. Jobbet som ljudtekniker är nytt och vi har ännu inte hittar rutiner för hur vi kommunicerar innan, så det är extra spännande att bygga upp. Jag tror mig, i alla fall, ha stort förtroende i hur jag och mina kollegor sköter ljudet. Så man får köra mycket på lösa boliner.

I Lilla Edet var det Nya Motettensamblen som sjöng, och även de var en ny erfarenhet för mig. Jag märkte snart att de var väldigt avancerade och proffsiga, så det var en fröjd att arbeta med dem.

Macus Stille är en härlig kyrkoherde och också en person med varmt hjärta och där vilar sällan några ledsamheter. Så det är en fröjd att arbeta med honom. Han har väldigt lätt att, i alla fall fånga mitt intresse, i det han säger.

Foto: Christina Elfström Mellberg

Dagen efter var det familjegudstjänst i Fors. Även här skulle jag tända upp kyrkan och förbereda. Jag mår så gott när jag kan gå runt i min ensamhet och förbereda. Här var det många fler ljus att tända, så det var bara att börja med det. Här hade vi också vår nya kyrkokör Harmonica, som verkligen visade prov på proffsigt. Här har vi kommit längre i vår kommunikation så detta arbetet gick lättare. Jag fick också två konfirmander till hjälp med en massa partiskt jobb. Ja, det var lite stressigt en stund då det kom många besökare, och helt plötsligt började det dra förfärligt i kyrkan. Så medan jag skulle vara på plats skulle jag kolla upp varför. En dörr till kyrktornet hade gått upp och dörren till läktaren var inte stängd, så inte konstigt att man fick en kalldusch av kalluft.

I Lilla Edet är det oftast samma personer som kommer hela tiden, medan det i Sjuntorp är fler som roterar. En av de viktigaste bitarna med vaktmästarjobbet, anser jag, är den sociala kontakten med människor innan mässan. De man känner och vet vad de behöver tar man under armen och hjälper till sin plats. Fixar dit psalmböcker och agendor. Inte heller att förglömma hörhjälpmedel. En del nya måste man ge trygghet att känna sig hemma och förklara hur det fungerar. Alla har inte kyrkvana.

Låt barnen komma till mig säger Jesus, och det har vår präst Stefan anammat. Här sitter han med barnen i koret, spelar gitarr och sjunger tillsammans. Detta kallar jag äkta glädje.

När sångkören och hela församlingen hjälper till och sjunger kan jag dra ner ljudet och smyga upp på kyrkbänken i kyrkan och filma glädjen.

Tacksam att jag får vara en del av dessa församlingar trots skillnader i hur de arbetar i gudstjänstlivet. Milsvida skillnader, en del mer strikt och en mer spontan. Men det är så livet är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s