I helgen blev jag riktigt varm inombords. Vet inte hur det startade men av någon anledning kom en diskussion om att hjälpa uteliggarna här i vår lilla kommun. Det gnällde en del över hur sociala delen av kommunen hanterade situationen. Nu har vår kommun inte så många som hamnat utanför, men det finns några små krypin där de kan få värme, en säng att sova i på natten. En kopp kaffe och några mackor, morgon och kväll. En hyra på ca 3000:- kronor som man kan få hjälp med om man har lite pengar. De blir ”utslängda” vid 9 tiden på morgon och får komma tillbaka ca kl 19. Tyvärr är det många som inte vet hur det fungerar på andra ställen.

En person som bor där och som jag pratar med till och från, vill inte berätta varför hen har hamnat i situationen. Hon hänvisar mig till att prata med hennes fd grannar och polisen. De är de skyldiga till situationen. Jag misstänker ju att något har hänt där hen tidigare bodde och få bukt med problemen, så har polisen blivit ditkallad.

Många gånger handlar det om att alkohol och droger är inblandade. Dessa personer har även rätt till skälig levnadsstandard men samtidigt kan man inte bara ge pengar, som istället för att betala för sig, går just till alkohol och droger. Så för dessa personer handlar det om att inse att det är där problemet ligger. Och tyvärr är det så att skall man hjälpa någon upp från ”skiten” så måste man trycka ner dem i botten inne man kan hjälpa dem upp. De kan få hjälp med att ta sina tabletter som skall hjälpa dem ifrån djupet och klättra upp. De får hjälp av psykologer och kuratorer hur de skall ta hand om ångest mm. Då handlar det inte om att behandla den med mer droger. Ja det har ett helvete i den fasen och det är ett jobb de måste göra själva, men med stöd i olika kategorier. Då gäller det att hjälpa dem, till att lindra abstinensen men det gäller också att bygga upp ett nytt nätverk runt personen. Där kommer många av frivilligorganisationerna där de kan lära sig av andra som tidigare kämpat sig upp. Få stöd och hjälp och uppmuntran.

Många av dessa organisationerna kan sedan anställa dem på lönebidrag där ett mål på vägen är att få lön, sköta räkningar, betala hyra och mat. Jag inser att många inte vet om hur det fungerar i praktiken men som vanligt finns det många åsikter om saker och ting, saker som inte alltid står i relation till verkligheten. Var gång jag varit i Stockholm har jag försökt hjälpa till med matutdelning en vid Sankta Klara kyrka i Stockholm city. Många av de uteliggare som finns där blir glada när de se mig, ibland för att jag är ett känt ansikte från landsbygden som bryr mig, andra för att jag är ett okänt ansikte som bryr mig. De har inget att betala med för att vi visar oss där, så oftast så går de fram och hämtar några frallor att betala oss med för att vi bryr oss. Sist hade vi frukost i två dagar i Stockholm plus kvällsmat på tåget hem. Hade jag inte lagt lite bröd i papperskorgen på hotellet så hade vi haft ytterligare en frukost. Och naturligtvis blev även lille Nussä väl omhändertagen. Många plockade korv och skinka från sina frallor så även han fick mat.

En av de tråkigare sakerna är när man måste avvisa personer pga av droger eller alkohol. Och ibland måste man även övertala att de inte får ta en sil bakom en av de få gravstenar som finns där. Området är drogfritt och de vet de om. Men samtidigt kan begäret också bli för stort för individen. Härifrån arbetar också ”ängeln på Malmskillnadsgatan” med de personer, oftast kvinnor som säljer sina kroppar för pengar till droger och alkohol. Hur många som lyssnar på lunchkonserterna i kyrkan vet vad som händer utanför bara några timmar tidigare…

Den dagen de bestämmer sig för att lämna livet i misär och komma tillbaka i gemenskapen finns det många personer bakom som hjälper dem vidare. De får allt stöd de behöver och hjälp med att lotsa sig fram i byråkratin. Människor som följer med frivilligt till myndigheter, hjälper dem att få ett jobb, en lönebidragsanställning mm, med målet att de skall bli en hel människa igen.

Jag är otroligt glad att det nu har blivit en FB – GRUPP där vi kan samsas och alla dra sina strån till stacken. Vi måste acceptera att dessa individer också är människor. Rom byggdes inte en dag, och det gör inte detta Heller, men skam den som ger sig. Jag kommer fortsätta vara tyken i gruppen för att fler skall förstå hur det funkar, men kommer också ge så mycket kampvilja jag kan. Jag kommer dra mitt strå till stacken i mån av tid och ork. Men orkar inte engagera mig mer än jag gör idag, för mina medmänniskor.