Vandring för jämställdhet

20170805_141350-1

När jag bror och Nussä var  Stockholm, kunde vi inte låta bli att ställa upp i Prideparaden. Vi ställde upp under parollen och organisationen MÄN för jämställdhet, och stämningen varpå topp…

IMG_20170805_130615_494

Jämställdhet, kärlek och acceptans är det enda som kan motverka hat, och visst är det härligt att kunna göra det tillsammans med andra människor. 45000 människor som tågade och ca en halv miljon som tittade på, det är mäktigt. Över en halv miljon människor kan knappast ha fel, när vi ställer upp på värderingar som allas lika värde.
Har sett vänner som delat bilder från Ukraina och deras parad och ojjat sig över hur det ser ut i Stockholm. Känns verkligen inte okey att påstå saker, när man inte själv var med och såg vad som hände. Jag gillar personligen inte allt jag ser, men jag gillar att de vågar vara annorlunda. Det är det som är acceptans. Prideparaden är så mycket mer än bögar och lesbianer, det är en parad för alla och att vi kan ställa upp för varandra. Man behöver inte vara bög att för att gå i paraden, man behöver inte vara kvinna för att ställa upp för kvinnors jämställdhet, man behöver inte vara utvecklingsstörd för att ställa upp på deras villkor. Det räcker med ett varmt hjärta.

Så bror och Nussä, jag är stolta över er, jag är stolt över MÄN för jämställdhet, och jag är stolt över alla som gick tåget. Jag stolt över alla som tittade på, vare sig man var på plats eller deltog via TV och andra kanaler. Jag är stolt över alla som tror att ”mångfald berikar”. Jag är förbannat stolt över att vara svensk!

Det var många i publiken som ville hälsa på min Pridehund och då kunde jag ju passa på att göra extra mycket reklam för MÄN.

20170812_075238

 

Två killar med färgglada hjärtan

20170804_141639

Stockholmsresan gav mig och bror mycket behållning, skall ni veta. När vi hade promenerat ända till Stadion kände vi att vi ville komma ner till city igen. Vi kollade efter T-banan men såg ingen skylt för det, men vi fick syn på en buss. Vi gick dit och det visade sig var en specialbuss som gick mellan Pridepark och Pridehouse. Där mötte vi två härliga killar med glatt humör. Fredrik Lundebring och Gustav Marling. Deras glada humör fick oss att glömma av vår trötthet och vi blev på en djädrans gott humör. Själv minns jag ju hur roligt det var med kundkontakter när jag körde buss och inte minst när man fick specialkörningar.

20170804_141852
Vi blev riktig goa kompisar och hade många beröringspunkter när vi pratade. De bjöd på flaskor med bubbelvatten från Nobina med texten ”Mångfald berikar”, och visst är det så. Själv kommer jag ihåg när man lärde känna så mycket folk med olika bakgrund, hur berikande det var. Så jag förstår verkligen deras glädje…

Killarna berättade  de var från Roslagen och jag kunde då inte låta bli att kontra med om de inte skall på fotoutställning. Jag berättade att min kompis Ola Gäverth har utställning, och i en kör säger båda killarna, Ola Gäverth… Ja det namnet har man ju hört…

Jag och bror och killarna hade så mycket gemensamt, inte minst detta med mångfald och acceptans och glädjen i det sociala att lära känna nya människor..

20170808_191539

Vi fick också ett par rockmärken att ha på oss, men jag fattar inte det med bananer, som diabetiker får jag ju inte äta banan…. 😉

Jag läste på Nobinas sida:
Nobina firar i år femårsjubileum som stolt partner och sponsor till Stockholm Pride där vi tar ställning för tolerans, mångfald och öppenhet. Som nordens största kollektivtrafikföretag och en stor arbetsgivare har vi både ett ansvar och möjlighet att göra skillnad på riktigt. Vi är övertygade om att mångfald berikar. Detta gäller såväl våra medarbetare som de närmare 1 miljon resenärer som dagligen reser med oss.

Norrtelje tidning hade en artikel om Pridebussen
Även Sveriges Radio Uppland har skrivit och intervjuat kilarna ”Det är bara kärlek åt alla håll och kanter”.

Ja, killar….
Ni spred en massa kärlek och glädje, och inte minst, ni berikade vår Stockhomsresa!

 

 

 

Tack till #jagärhär m. fl.

20170524_094636

Jag har fått uppdraget av Marie Kides anhöriga att viderebefodra deras varma tack. Tacket går till er som skänkt pengar till ”jag är här”, men även andra organisationer såsom cancerfonden och WWF m. fl. Det går också till er som samlat ihop pengar till blommor och alla ni andra tusentals personer som på olika sätt meddelat sitt deltagande i sorgen. Jag kan inte räkna upp namnen på var och en, men ingen är glömd på detta sätt. Enligt sönerna har gensvaret givit dem kraft att gå vidare i sina liv, och att känna att de inte är ensamma i sorgen. Det ger styrka!

Begravningen hölls i onsdags i Fors kyrka här i Sjuntorp. Officianten berättade för en fullsatt kyrka att detta var en av de jobbigaste begravningarna han har haft, men jag vill också inflika att det var en av de finaste jag varit med om.

Sönerna Johan och Markus hade en otroligt kraft att stå framme i kyrkan och tolka ”Håll mitt hjärta” av Hallström och Skifs. Begravningen bjöd på så mycket känslor, allt mellan gråt och skratt, då det i denna svåra stund också togs upp en del minnen, minnen som vi får bära med oss inför kommande dagar.

Så ett finstämt och ödmjukt tack till alla som på olika sätt deltagit i sorgen efter Maria Kide.

Anhöriga.

20170524_105143

I din trädgård fick blommor och grönsaker växa och utvecklas. 
Med din hjälp fick de bli vackra och livskraftiga. Likaså barnen i ditt klassrum. Vi som är kvar får försöka göra vårt bästa, med trädgården, blommorna och barnen. 
Vi; växter och vänner, familj och flora, Paprikor och partikamrater, kommer att sakna dig. 

20170524_105738

Själv skrev jag på Facebook i mitt privata flöde
Tack Marie Kide!

Du rycktes ifrån oss på ett brutalt sätt, där vi har svårt att intala oss vad som hänt. Men det var en ensam gärningsman som med sitt hat tog ditt liv.

I dag på din begravning var kyrkan fylld till sista plats och det fanns så mycket värme och kärlek, där var och en hade en plats i ditt hjärta, på samma sätt som du hade plats i våra hjärtan.

Jag delar sorgen med dina närmaste men samtidigt delar jag kärleken som sammanförde oss i gemenskap.

Ännu ett bevis på att kärleken är så mycket större än hatet.

Vi är många som kommer att föra ditt budskap vidare.

Stockholm

20170427_202527

Naturligtvis gjorde jag fler saker när jag var i Stockholm. En sak var att besöka platsen för vansinnesdådet där lastbilen körde in i Åhlens och dödade fyra personer.  Tyvärr var det en hel del minnesbilder från Trollhättan som dök upp, men det var det positiva jag såg i det hela, hur vi manifesterade för kärlek och respekt.

Själv köpte jag mig ett Stockholmslejon som minne av av Stockholm som fick bli symbol för kärlek.

Lejonet har använts av människan som symboldjur sedan långt tillbaka och blev redan på 2000-talet före vår tideräkning symbol för kungamakten.

Lejonet symboliserar mod, styrka och ädelmod. Lejonen i Stora svenska riksvapnet har sitt ursprung i Folkungaättens gamla vapensköld som har två upprättstående lejon. Lejonen kom att ingå i kungavapnet genom Birger Jarls son Magnus Ladulås som blev Sveriges första kung 1275.

Från år 1478 då lejonen ingick i Svenska riksvapnet har de stått som symbol för Sverige och därigenom också i folks medvetande för Kungliga huvudstaden Stockholm.

 

En solskenshistoria

Min vän Ola Gäverth delade en solskenshistoria i sitt flöde från det som hände i fredags.
Jag har lyssnar på det flera gånger och mina ögon var inte torra.

Läs och lyssna

 

Direktlänk: Stina hjälpte skadad 6-åring på Drottninggatan

 

Vill också lägga till min statusuppdatering jag gjorde under kvällen med anledning av händelserna.

Kära vänner!

För ungefär ett och ett halvt år sedan deltog jag i en manifestation för kärlek.
Då stod jag på ett torg här i Trollhättan och lyssnade på sång musik och tal.

Vi hade en tyst minut och under den minuten satte vi upp ett pekfinger i luften. Ett tecken som betyder ”vi är alla en”. Detta tecken har också använts av jihadister för att visa seger. men vi blev alla kallade jihadister av vissa grupper.

Varför stod vi där i gemenskap och och manifesterade för kärlek. Jo, en galning hade med ett svärd gått in på skolan i närheten och dödat 2 personer direkt och en tredje som senare avled på lasarettet. Totalt 3 döda för en galning.

I dag var det repris för mig. Dock kunde jag inte närvara IRL på Sergels torg men jag kunde vara med via TV. När det blev en tyst minut sätter jag upp ett finger i luften, ”vi är alla en”.
Anledningen denna gång var det en galning ett par dagar tidigare, som med lastbil dödat fyra personer.

Det ena skedde i Trollhättan och det andra i Stockholm.
Den ena hade ett svenskklingande namn och den andra har ett arabiskklingande namn.

Ingen använde gevär men båda hade radikaliserats år olika håll men med det gemensamma att förändra värden genom att döda och sätta skräck i oss. En använde ett värja som vapen den andra en lastbil. Det är inte vapnet som dödar, det är människan som håller i vapnet oavsett om det är en pistol eller något annat.

Jag är tillräckligt gammal och minns morden i Åmsele.
En ensam galning skjuter först ihjäl en fader i åsynen av sonen. Detta med gevär från nära håll rakt i huvudet. SEdan skjuts sonen ihäl på samma sätt. När hustrun och modern börjar leta blir hon ihjälslagen med geväret och får sedan halsen avskuren.

Jag är tillräcklig gammal att minnas Malexandermorden där två poliser blir ihjälskjutna med sina egna tjänstevapen i huvudet på nära håll. Båda förövarna hade svenskklingande namn.

Det finns många galningar vårt samhälle oavsett namn, nationalitet, etnicitet, religion sexuell läggning mm.

 

Så mycket kärlek

c82a9jowaaagzv0

Några personer kommer aldrig mer hem efter det som hände i Stockholm i går eftermiddag. Fruktansvärd tanke vad någon/några vettvillingställt till med. Mia tankar finns naturligtvis bland de drabbade i sin sorg just nu…

Men det jag slås av är all den kärlek som vi visar just nu i denna svåra stund. Folk tog till apostlahästarna för att komma utanför tullarna för att försöka ta ta sig hem, andra köpte hem pizza ifall det kommer någon, andra öppnade upp sina hem och gav okända medmännsikor värme och en stunds avkoppling i svår stund. En del informerade om att de har sängplatser ifall någon inte kommer hem…

Tänk vilket underbart land och vi lever i med sådan befolkning.

Jag ser i så många flöden den kärlek som delas och en enda person har frågat sig vart vårt fina land har tagit vägen.

Som tidningsbud som även delar ut post, så ser jag hur mycket folk engagerar sig i olika hjälporganisationer och skänker pengar, både till projekt inom landet och utomlands. Jag har några gånger tänkt skriva om den omtanken jag ser i postflödet, och känner så mycket kärlek och värme. Den medmänskligheten är otrolig och jag känner mig stolt över vårt Sverige. snip_20170408102441

En vän skrev i sin statusuppdatering så här:

Tankarna går till 08-området!
Nu har även Sverige fått känna av detta hemska!
Litanians ord är aktuellare än någonsin: ”För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden.”
Bevara oss, milde Herre Gud!

Var är lokföraren? #blogg100

20160416_134032-01

Vilken härlig dag det trots allt blev igår fast det började med en massa tågstul.

Ja jag är så nöjd med dagen så det går inte att beskriva. Jag fick se körsbärsträden blomma och jag fick umgås några timmar med mina vänner. Det var ju trots allt de som var meningen. Två och en halv timma försvann ju i ett nafs från den tid jag hade i Stockholm men jag måste ändå berömma personalen på tåget som gjorde ett fantastisk jobb till följd av att en kontaktledning var skadad. I med att det hände så nära inpå min resa, så tog det tid innan allt kunde fungera igen, men det var bara att se glad ut.

SJ Falköping

Så klockan 13 klev jag av på Stockholms central istället för 10.35 som var tänkt.
Och där stod mottagningskommetén bestående av Inga-Lill och Ola och tog emot mig.
Känner mig så privilegierad att ha fått så många nya och fina vänner de senaste åren.

Vi hoppade på T-banan direkt ut till Kungträdgården där vi fick se hur körsbärsträden höll på att slå ut. Oh, vad det var vackert. Jämför när man själv åker runt på Billingen och ser alla äppelträden blomma. Man njuter verkligen av livet när man ser allt det där vackra.

Ola fixade till att vi fick bord på Cafe Söderberg och att Nussä kunde följa med in.
Där fick vi en härlig pratstund om livet, om roligheter och tråkigheter men det var mycket givande samtal. En härlig sekelskiftsmiljö som inte gick av för hackor..

Ola fick snart ge sig då han hade annat inbokat så vi följde honom en bit mot Slussens T-banestation genom gamla stan. Viken guide som kunde sin stad 🙂
Inga-Lill och jag fortsatte sedan ner mot trafikplatsen Slussen och tittade på ombyggnaden där. Vilket plockepinn, måste jag säga.

Jag och Inga-Lill fortsatte sedan promenaden tillbaka till centralstation och vidare ner till Sergels torg där jag snart kunde konstatera att inte en människa badade varken påklädd eller naken. Men vi hittade en uteservering där vi kunde fika och fick en härlig pratstund innan det var dags att gå till tåget för hemfärd.

Hemfärden gick, ursäkta uttrycket, som på räls…
Och väl hemkommen fick jag berätta om min dag för bror. Han var glad att han inte åkte med när han hörde om allt tågstrul som hände igår.
Bror fick dock en gigantisk näve som håller ölen kall, vilket föll honom i smaken.

Trött, trött landade jag i sängen, och jag var nog övertrött men jag kunde inte låta bli att skratta åt när vi bussades mellan Falköping och Skövde för att åka med ett annat tåg och att vi glömde ta med lokföraren som skulle köra oss vidare till Hallsberg och Stockholm.

En härlig dag trots allt…

Tack Inga-Lill och Ola för att ni förgyllde mig dag! 🙂
Tack till SJ som fixade så vi kom vidare och ni gav mig och många fler, många skratt mitt i bedrövelsen…