Nu har jag läst ytterligare en bok, Niklas Orrenius, ”Skotten i Köpenhamn”

Informationen till boken från Albert Bonniers förlag lyder: ”Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck – men också om politik. Vems ärende går han?
    En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?”

För mig var boken en nyttig historielektion vad som hade hänt och satte in mycket i tidslinjen, så att jag kunde hänga med i händelserna från dåtid till nutid. Men boken ger inga svar på frågor om det var rätt eller fel av Lars Vilks att göra sina karikatyrer som den konstnär han är. Själv har jag absolut inte ändrat uppfattning i frågan, men boken tar upp frågan om yttrandefrihet, kultur och respekt mot varandra som idag är viktigare än någonsin, och där har boken ett mycket stort värde. För mig är ju yttrandefrihet otroligt viktig även om det behöver sättas gränser inom vissa områden. Men var dessa gränser skall sättas och hur, vet jag inte. Själv tycker jag att vi använder vår yttrandefrihet till att smäda och håna varandra istället för att använda till en sund debatt.

Själv reagerade jag mycket på när författaren ifrågasätter dåvarande utrikesminister Laila Freivalds regelvidriga nedsläckning av den sverigedemokratiska sajt som startade en egen tävling för Muhammedkarikatyrer. Får detta ske, undrade jag, och jag fick ju en förklaring till varför det skedde. Men var det OK?

Själv tänker jag mig in i debatten om bokmässan och ”Fria Tiders” medverkan eller inte, var ett ämne som diskuterades. Var sätter vi gränserna? Själv fick jag inbjudan efter inbjudan till att deltaga i manifestationer och protester om deras medverkan, som jag artigt tackade nej till.

Tankar jag funderar på är om Lars Vilks skall behöva leva i sin egen värld i ett land som Sverige, just för att han utnyttjade sin yttrandefrihet, och skall vi också sätta yttrandefrihetens flagga så lågt att vi ger oss på varandra med okvädesord, inte minst i de sociala medier?

Själv tycker jag att acceptansen i alla läger ökar just för att vi kan bete oss (nästan) hur som helst mot varandra, och där någonstans går yttrandefrihetens gräns.

Ni som vill fortsätta diskutera detta tycker jag verkligen skall lyssna på boken, just för att kanske förstå lite mer av yttrandefrihet och vad det verkligen innebär.