För en tid sedan kom uppgiften att polisen delar ut armband med texten ”polis – avspärrat – #tafsainte”. Jag kände att ett sådant armband vill jag ha, just för att visa att jag tar avstånd från tafsande och våldtäkter och sexuella trakasserier. Jag ville visa att jag tagit ställning mot förtryck, precis som jag bar regnbågsfärgad scarf under regnbågsparaden eller dito skosnören efter massakern i Orlando. Jag har aldrig tagit ställning i skuldfrågan i Orlandoskjutningen, då jag vet för lite om omständigheterna. Precis på samma sätt har jag i de flesta fall inte tagit ställning i enskilda mål rörande våldtäkter och tafsande. Att bygga ett ställningstagande på tidningsuppgifter i enskilda fall utan att ha läst domar eller förhörsprotokoll, funkar sällan. Men att jag är emot tafsande och våldtäkter och alla former av ofredande kan nog knappas någon tvivla på.

Men det tog inte lång tid efter att armbandet kom som det möttes av massiv kritik, och att det var ett sätt att skuldbelägga tjejer/kvinnor, för att man bär ett sådant armband, trots att polisen på sina sidor visar att det kan bäras av båda könen. För mig var det ett sätt att ta ställning att jag inte accepterar dessa förfärliga brott, som jag anser att det är.

För många år sedan var det en kvinna som sade: ”Vi kvinnor har vårat kön inuti oss medan männen har sitt utanpå kroppen.  Vi kvinnor skall ta in mannens kön i våra kroppar”.
Detta har fastnat i mig och jag får äckelkänslor när jag hör vad tjejer/kvinnor måste lida när det inte är frivilligt att ta emot något inuti sig.

Vi män och ni kvinnor måste samarbeta för att få slut på dessa övergrepp. Vi måste gemensamt ställa oss upp att säga att detta inte är okej. Vi måste gemensamt protestera. Men hur skall jag som man göra, för att inte bli halshuggen, hatat, att få höra att jag borde dö, ens önskan att jag får cancer, eller dör i bilolycka, eller att mina barn drabbas av något. Gud ske lov, det sista behöver jag inte vara rädd för. Jag har ju sett hur Joakim LaMotte blivit hatat. Att han gjorde, enligt mig, ett mycket dumt uttalande om Fi, men han har tagit tillbaka det och bett om ursäkt, men ändå fortsätter hatet att strömma mot honom. När man läser kommentarerna där så skulle jag kunna tänka mig att hatet skulle kunna vara mot något uttalande som Malena Ernman gjort i sin kamp för flyktingar.

I dag är jag, som man, rädd för att debattera detta, då det är lika minerat som flyktingsituationen. Så fort jag får tag i ett armband så tänker jag ha det och ta ställning mot tafsande, och jag hoppas verkligen inte att jag ses som en person som skuldbelägger tjejer/kvinnor, för det är dessa förbannade övergreppande män som skall skuldbeläggas, ingen annan.