I går blev de nästan 30000 steg som generades under två långa promenader.
Jag vaknade mycket tidigt och fann ingen ro till att somna om utan valde att när det ljusnat ordentligt ta den långlångavägen som promenad. Lite härligt var det att börja promenera tidigt i dimman, men det var friskt och gott. Nussä förstod väl inte riktigt hur sjuk var var och protesterade lite innan han accepterade och var med på noterna. Efter hand som vi gick och kom upp på högre höjder då släppte dimman och vi möttes av dansande älvor i morgonsolen. Vad det var vackert att se dem dansa mellan träden, precis som i en dröm. Väl hemkommen blev det en kopp nybryggt kaffe innan jag skulle ha fem minuter på sängen. Det var ordentligt resår i de fem minutrarna så jag missade både gudstjänst, kosläpp och den lokala loppisen. Men vad gjorde det… Skönhetssömn skall man inte förakta.

Jag lärde mig i samband med attackerna i Bryssel att strunta i de sociala medierna då det var så mycket hat som visade sig där. Samma känsla hade jag inför gårdagen så jag undvek dem. Han dock se två röda banderoller, en med texten ”Det finns en snara för alla chefer” och ”Det finns en snara för alla män”. Som vanligt bara hat.

Under eftermiddagen blev det åter en lång promenad. Tanken var en av de fina kyrkorna med klockstapeln dagen till ära. Det var bönsöndagen och lite böner skadar inte tänkte jag. Promenerade för min nya okända vägar och hittade två nya broar över våra åar som rinner här omkring. Solen sken och naturen mötte mig med kärlek och det bara var så vackert. Vad mer kan man begära? Satte mig på stenfundamentet vid klockstapeln vid min dopkyrka och bad Fader vår i aftonens strålar.

Så två mils promenad i en kärleksfull värld resulterade i nedanstående bilder.

Kommer inte kärleken till mig får jag själv gå ut och leta efter den…