När hösten känns som mörkast och gråast och snart övergår i vinter, så hoppas jag att det blir lätt att övervintra. Visst vi har en del helger som lättar upp vintermörkret och när vintersolståndet inträffat brukar jag alltid tänka att nu går vi mot ljusare tider. När sedan våren kommer älskar jag att gå runt i naturen och leta vårtecken. Inte har det varit mycket sol de senaste dagarna men det har varit milt och skönt trots allt.

Efter vår vanliga långlånga promenad så lämnade jag de gamla invanda  vägarna och vågade mig ut på åkrar och ängar och kunde gå i kostigar i stället. Ett ställe som intresserat mig länge är en plats i våra dalar där ett jordskred inträffade för inte så länge sedan. Småskred inträffar nästan veckovis, men oftast inte så att man bryr sig. Nu var detta ett mycket större skred som om det inträffad vid bebyggelse hade kunna ge allvarliga konsekvenser. Nedan delar jag med mig av lite bilder på hur marken förflyttat sig och rasat ner mot bäcken som sedan dämts upp för att sedan gräva sig igenom skredområdet igen. Hur alla träd som står i skredområdet lutar efter förflyttelsen. Hur marken på vissa ställen blivit ett böljande hav av gräs.

Visst är det skrämmande vilka krafter naturen har…