Tag Archive | hjärtat

Döden och livet #blogg100

lediga-pappan-20110705-550-285

Här om dagen var jag och hjälpte en kompis med utställningen på mässan i grannkommunen. Som artigheten påbjuder så frågade han om läget, och sanningsenligt så svarade jag att det var lite problem med min kropp igen. Naturligvis blev frågan om vad som hände nu…
Han visste sedan tidigare att jag i höstas hade en massa svimningsanfall, sådant som händer lite då och då hos mig. Brukar sällan ta sådant så allvarligt, men denna gång släppte det inte efter 14 dagar, så jag beställde tid på vårdcentralen. När jag väl var där konstaterade vi att mitt hjärta gick för långsamt och att jag hade lågt blodtryck. Lätt avhjälpt genom att ta bort betablockeraren. Därefter hittades biverkningar från andra mediciner som också fick tas bort. Tidigare i år fick jag ju andra anfall som också inte ville upphöra, vilket jag tolkade som panikångest. Vilket efter ett tag visade sig vara insulinkänningar, så då blev det bort med snabbverkande tabletter för min diabetes också.
Känner mig otroligt glad och lycklig för detta.

Men förra måndagen fick jag på morgonpromenaden mitt i skogen en smärta i hjärttrakten som strålade ut i vänster arm och bakom skulderbladet. Kunde inte fortsätta att gå utan satte mig på en stubbe och väntade för att se vad som hände.Efter ca en kvart, så hade det värsta släppt och vi kunde promenera hem igen. Hittade inte min nitroglycerinspray när jag kom hem, som säkert försvann i samband med utrensning efter mor.
Gick och lade mig sedan för att sova min skönhetssömn och allt var borta när jag sedan vaknade efter ett antal timmar, förutom att min arm kändes lite tung.

I lördags på min tidningsrunda hände samma sak, fast inte lika intensivt, så jag kunde fortsätta köra klart, och sedan gå vidare i livet.

Men igår ringde jag vårdcentralen och beställde telefontid med förhoppning att någon av de som känner mig bäst skulle ringa upp. Nej då, sådan tur hade jag inte utan en sköterska som inte visste något om mig ringde och jag förklarade situationen. Naturligtvis fick jag mig några bannor  och att jag måste ringa 1112 och beställa ambulans. Jag förklarade att ambulansen har varken månadskort eller klippkort, så det struntade jag i. Jag lät helt enkelt bli att lyssna på predikan. Ni skall jag i alla fall in under dagen idag och göra ett EKG och kolla upp prover och plus blodtryck. Hoppas ånyo att jag kan bli av med lite mer mediciner, då vore jag glad.

Så fort man pratar om smärtor i hjärttrakten, så blir folk helt stirriga. Jag har levt med detta i 25 år nu, och ungefär vart annat år, så hade det varit något som kommit från det hållet. Ibland har vi hittat en orsak och då kunna åtgärda det, ibland inte, och när vi konstaterat att det inte kommer från hjärtat är jag nöjd, även om vi inte vet orsaken. Jag känner mig trygg och nöjd, utan det värsta när blir stirriga och nervösa. Jag brukar alltid skämta om det, att skulle jag dö, så tar det tre dagar innan jag märker det, för jag är van med min kropp som spökar ibland och skyller det på min panikångest.Min förhoppning är att jag kanske kan bli av med någon mer medicin, vilket vore högvinsten, annars hade jag struntat i att ringa.

Tror min kompis fick en hel del att fundera på för efter en stund så frågade han mig om vad som händer efter döden. Vi diskuterade detta ämne länge och väl och jag är väl inte speciellt rädd för den. Jag har allt förberett för den dagen så det blir lätt för de som skall ta hand om mig. Brukar skratta åt min begravning i tankarna där jag ser prästen slänga en skyffel jord på kistan och säger ”Äntligen har vi blivit av med den dåren” 🙂

Jag har bekymmer för två individer om jag skulle trilla av pinnen, vad händer med lillebror och vad händer med vovven.

Just för ögonblicket vill jag inte dö, utan väntar helst till på fredag, då får mina Stockholmsvänner träffa en vandrande vålnad på lördag när vi promenerar under körsbärsträden i Kungsträdgården. Jag hinner utnyttja utnyttja min bokade tågbiljett och på söndag kan jag ringa ambulansen alternativt begravningsbyrån. Så allt är lugnt 🙂

Kroppens återhämtning #bloggswe

Stethoscope enables the physician to hear sounds within a patien
Efter förra veckans magstrul och att jag mådde toppen några dagar, så gick jag in en ny fas…
Ställde mig upp och gick några steg över golvet då det händer…
Det snurrar till i huvudet, börjar svartna för ögonen och jag kände svimningskänslor. Jag satte mig fortare än kvickt ner på golvet där jag stod, då jag inte vågade ta de stegen till stolen. Där blev jag sittandes nästan en halvtimma innan jag vågade försiktigt vågade ta mig därifrån igen.  Jag vet att min kropp lever sitt eget liv ibland, helt mot vad jag vill, men detta var ett av de kraftigaste svimningsanfall jag haft de senaste åren. Att man får svimningskänslor händer någon gång då och då, så jag bryr mig inte så mycket…
Men nu var det inte roligt då det nästan hände var gång jag ställde mig upp. Nu vande jag mig fort med detta och när jag ställde mig upp från stolen, så stod jag still några sekunder innan jag antingen tog några steg, eller satte mig ner igen. Nu va det dock mer än jag klarade av, så hälften av gångerna som jag bytte ställning, så var det bara att sätta sig ner igen. Nej detta var inget roligt och att det nu kom i parti och minut, retade mig 😦

Lördagen kom och den var ännu värre än fredagen, ledsnade på allt och gick och lade mig, då det inte var någon ide och vara uppe och det bara snurrade. Söndagen var lite bättre och jag kunde göra lite saker här hemma, men var tvungen att tänka mig för ändå.

Måndag morgon när vårdcentralen öppnade ringde jag direkt och beställde tid. Fick tid på tisdag då min ordinarie läkare var på plats men skulle höra av mig om det blev för jobbigt.

Var i god tid på centralen för att ta prover och tur var det, då fler än jag hade drabbats av åkommor under helgen.
Blodprover först och sedan blodtrycket, oj! Brukar du har lågt tryck fick jag frågan, nej, jag går på blodtryckssänkande, svarade jag. Jag brukar ha högt och inte blir det lägre när ni tar provet, fortsatte jag. Nu hade jag 116/62. Kommer in till läkaren och vi pratar och hon lyssnar på hjärtat och säger att vi skall dubbelkolla med EKG. In i nästa rum och där blir jag ett med en dator. Inget allvarligare fel förutom att hjärtat gick väldig långsamt…

Nu låg pulsen på 50…
Det är drygt ett år sedan mo gick bort och mitt liv har ju blivit lugnare. Då är jag inte i behov av samma mediciner för hjärtat som tidigare. Akut blev betablockeraren borttagen och sedan skall alla andra mediciner justeras.
Känns tryggt att veta att kroppen numera börjar bli normal efter de senaste åren kamp…