Sjung för kung och fosterland har vi gjort i kväll.
Som vår egen tradition bjuder så har i år, endast jag och bror, promenerat till vår lilla bykyrka.
Detta är något som vi fick med oss sedan barnsben att promenera till denna kyrka vi valborg för att hälsa våren välkommen.
Kyrkan ligger vackert på en kulle med Göta älv i väster. Elden tändes prick klockan 19 och därefter tar vi alla i med vackra eller skrovliga röster, men med glädje och sjunger vårens ankomst, till vår bygd igen.

Förr var vi egen kommun innan kommunen delades upp mellan Lilla Edet och Trollhättan.
Då hade jag klasskamrater som bodde på andra sidan nuvarande kommungräns. Vi brukar träffas en gång på året och det är just på Valborg. Då blir ju snacket vad som hänt sedan förra året. Även det en tradition.

Många kända vårsånger sjungs, men även kända melodier fast med annat text. I området bodde en lokalt känd textförfattare och just hans texter har värmt oss i området många gånger. Känns så underbart att få bära dessa lokala traditioner vidare.

Var gång vi börjar gå mot kyrkan, så förflyttas man 40 år tillbaka i tiden och nästan känner sig som den skolelev man en gång var. På något sätt är man de skolpojkar och flickor man en gång var, fast med de grå tinningarnas charm.

Naturligtvis blir det någon vårdikt och inte minst ett fyrfaldigt leve för vår konung och att våren är här.
Tänker ofta på att vädret ofta inbjuder till vinterkläder även om det hänt att jag gått i kortisar och T-shirt och naturligtvis har vovven varit den som visat vägen. Mina tankar under promenaden brukar bli att man än en gång har övervintrat och nu väntar ljusare tider. Samma tankar varje år…

När vårsångerna är slut och elden falnat ut, så avslutas med en liten andakt i kyrkan. Jag och vovven har då promenerat runt på kyrkogården för att se om några nya gravstenar har kommit upp eller att nya namn har tillkommit på de gamla…

På vägen hem så känner man hur verkligheten kommer i kapp en. För var kilometer man promenerar på vägen hem, blir man 10 år äldre. Snart står rullatorn på trappan och väntar på en, men att en gång på året få bli den lille skolpojken med bus i blick är underbart.

Sköna maj välkommen!