Sköna maj välkommen #blogg100

wp-1462071168792.jpg
Visst är våren härlig. Början på april var varm och satte fart på växtligheten sedan blev de kyligare och man hann verkligen med att njuta av att nya vårblommor letade sig upp ur jorden. För mig är detta perfekt och jag bara älskar detta.

För mig ger detta ny livskraft och energi och glädjen känner inga gränser. I går firade vi vår kung med pompa och ståt, och under alla mina år så har detta varit ett vårtecken så gott som något. För mig är traditioner viktigt, inte bara de som vi har över hela Sverige utan även de små lokala, som ibland är unika.

En av mina mer privata är att promenaden till vår 1700-talskyrka där vi firar Valborg med eld, vårsånger, tal, hurrar för vår konung och inte minst hälsar våren välkommen. I är tyckte jag att annonseringen var dålig, så istället för en promenad blev det två stycken. Jag och vovven promenerade iväg tidigt för att se om det fanns något som kunde se ut som en förberedelse till en valborgsmässoeld. Javisst där fanns den som den brukade och jag och vovven kunde sakta vända hemåt igen. Under dagen firade vi kungen och på tidig kväll tog den traditionella promenaden vid. Denna tid i brytningen mellan årstiderna så är det en kamp mellan sommar och vinter, och oftast är det mer vintertemperaturer som gäller. Vi konstaterade att det mesta är som vanlig och de som inte kunde komma nära brasan fick ta åkarbrasor till hjälp. Vi sjöng extra högt så våren verkligen skulle höra oss och det verkar ha gett resultat. Kollade just väderprognosen och det ser ut som om temperaturerna sakta kommer att stiga till 20 grader om någon vecka. Medan jag har suttit här och skrivit har nattens mörker försvunnit och dagens ljus gjort sitt intåg. Härligt!

I dag skall jag gå och titta på demonstrationer av den verkliga arbetarklassen, dvs det är koutsläpp. Minns de år med våra egna kor och när man släppte dem på våren. Hur en klumpig ko helt plötsligt blev mer klumpig men samtidigt försökte vara smidig som en katt…. I mitt nästa liv hoppas jag att jag blir ko, för då kan jag gå och skita där demonstrationerna skall gå, oavsett vilket parti det tillhör. För är man ko, så skiter man i det.  Visst låter det härligt att bara få vara en ko, eller en tjur och sitta under en korkek och lukta på blommor. I alla fall när våren kommer.

Glad vår och skön maj önskar jag er alla!

Välkommen vår! #blogg100 #bloggswe

DSC_1068
Sjung för kung och fosterland har vi gjort i kväll.
Som vår egen tradition bjuder så har i år, endast jag och bror, promenerat till vår lilla bykyrka.
Detta är något som vi fick med oss sedan barnsben att promenera till denna kyrka vi valborg för att hälsa våren välkommen.
Kyrkan ligger vackert på en kulle med Göta älv i väster. Elden tändes prick klockan 19 och därefter tar vi alla i med vackra eller skrovliga röster, men med glädje och sjunger vårens ankomst, till vår bygd igen.

Förr var vi egen kommun innan kommunen delades upp mellan Lilla Edet och Trollhättan.
Då hade jag klasskamrater som bodde på andra sidan nuvarande kommungräns. Vi brukar träffas en gång på året och det är just på Valborg. Då blir ju snacket vad som hänt sedan förra året. Även det en tradition.

Många kända vårsånger sjungs, men även kända melodier fast med annat text. I området bodde en lokalt känd textförfattare och just hans texter har värmt oss i området många gånger. Känns så underbart att få bära dessa lokala traditioner vidare.

Var gång vi börjar gå mot kyrkan, så förflyttas man 40 år tillbaka i tiden och nästan känner sig som den skolelev man en gång var. På något sätt är man de skolpojkar och flickor man en gång var, fast med de grå tinningarnas charm.

Naturligtvis blir det någon vårdikt och inte minst ett fyrfaldigt leve för vår konung och att våren är här.
Tänker ofta på att vädret ofta inbjuder till vinterkläder även om det hänt att jag gått i kortisar och T-shirt och naturligtvis har vovven varit den som visat vägen. Mina tankar under promenaden brukar bli att man än en gång har övervintrat och nu väntar ljusare tider. Samma tankar varje år…

När vårsångerna är slut och elden falnat ut, så avslutas med en liten andakt i kyrkan. Jag och vovven har då promenerat runt på kyrkogården för att se om några nya gravstenar har kommit upp eller att nya namn har tillkommit på de gamla…

På vägen hem så känner man hur verkligheten kommer i kapp en. För var kilometer man promenerar på vägen hem, blir man 10 år äldre. Snart står rullatorn på trappan och väntar på en, men att en gång på året få bli den lille skolpojken med bus i blick är underbart.

Sköna maj välkommen!