Nyheterna från Sveriges radio med Daniel Wåckner har precis tonat ut från radion och Vaken med P3 och P4 med Henrik Olsson har gått igång. Klockan är strax efter två på natten och jag är vaken. The final countdown spelas i radion när trafikredaktionen går i med ett meddelande att en trafikolycka, en singel sådan har inträffat på E45 strax norr om Lödöse. Kanske inte så konstigt då tempen ligger i halkvarningsläge och det har både blixtrat och dundrat med en massa nedfallande hagel.

Vädret gör lite som det vill nu för tiden…
Granen som Egon välte utanför huset är nu bort och det känns väldigt tomt utanför köksfönstret. Skönt att den försvunnit, då jag var rädd att en ny vindpust hade kunna fälla den helt och hållet.
Är glad att vi inte hade fått bort rullstolsrampen ännu, då den tog den värsta delen av granens vikt. Totalt var det två tegelpannor som fick sätta sitt ”liv” till och jag måste nog säga att vi hade en väldans tur i oturen.

Men vad gör jag uppe denna tiden på dygnet?
Det är ju egentligen sovdags för ”normala” människor… Men jag har aldrig varit normal 😉

Efter middagen i dag kände jag att jag ville sova en stund, och den stunden blev längre än jag tänkt mig. Stensomnade vid 17,30 och brorsan väckte mig ett par gånger att nu får jag gå upp och klä av mig och lägga mig riktigt inför natten. Jag vet att jag svarade ja, men somnade om med en gång igen. Det var nog behövligt att får sova men istället är jag nu klarvaken. Har hunnit stoppa i en maskin med tvätt och en tumlare går. Nu är golvet torkat i köket och just nu sitter jag med en kopp kaffe och skriver. Skall jag lägga mig nu då? Nope… Är nog uppe en stund till, nu när jag har lite arbetslust.
När jag kör mina morgontidningar s är ju detta min normala vaken och arbetstid, så kanske lika bra att vänja sig vid nattvakenhet igen. Tanken är att jag skall börja köra mina tidningar i början på februari igen efter att ha hunnit vila upp mig.

På lite sikt hoppas jag kunna sluta med nattarbete och börja arbeta med äldrefrågor och liknande då det ligger mig varm om hjärtat, men vi får se vad framtiden utvisar… Först skall jag hamna i normala gängor igen.